Mats Werner

Helena Hallgarn, Folkpartistisk vice ordförande i Strängnäs Barn- och Utbildningsnämnd tills igår, meddelade häromdagen på sin blogg och dagen därpå under stora rubriker i Strengnäs Tidning, sin avsikt att avgå från denna post.

Man ska ha i åtanke att Helena Hallgarn på intet sätt är den maktlösa fritidspolitiker hon vill framställa sig som. Hon är företrädare för den styrande majoriteten i Strängnäs Kommun. M.a.o. en politiker med verklig makt.

Hur ska man därför tolka hennes avhopp?

Hon påstår en mängd saker som förnekas av den utpekade kommunchefen och kommunjuristen, ett förnekande som t.o.m. hennes egen ordförande och majoritetssyster Lotta Grönblad instämmer i.

Som majoritetsföreträdare har Helena Hallgarn haft alla möjligheter att få gehör för sina uppfattningar i alla frågor - om hon haft stöd i sin majoritetsgrupp.

Slutsatsen måste bli att hon inte har haft detta interna stöd utan känt sig ställd i kylan. Att då avgå är givetvis en följdriktig åtgärd, men de beskyllningar hon vräker ur sig om tjänstemännens herravälde får onekligen en faddare ton.

Att skylla sin egen oförmåga som politiker på tjänstemännen är ett klassiskt försvarstrick.
Om Helena Hallgarn vill ha något att säga till om i personalfrågor borde hon ha vetat att det är Förvaltningschefens perogativ att själv besluta i personalfrågor och att den rätta vägen att gå vore att påverka sin parti- och majoritetsgrupp att ta upp saken i Förvaltningschefens "styrelse", Kommunstyrelsen.

En sak vill jag hålla med henne om: det var alldeles på tok när Kommunstyrelsen "tog över" beslutsfattandet om Campus men lät Barn- och Utbildningsnämnden (BUN)  stå kvar med budgeten - och skammen. Detta blev helt klart grunden för BUNs nuvarande katastrofala situation.

Men här borde de starka politikerna i BUN ha agerat betydligt hårdare.
Man talar nu om nackdelen med nämndsystemet där stuprörs- och revirtänkande motverkar en effektiv politisk styrning. Om det nu förhåller sig så - vilket jag är beredd att hålla med om - måste slutsatsen bli att BUNs tongivande politiker måtte varit sällsynt lama och eftergivliga under hela denna process - och då menar jag således även under den tidigare majoriteten.

Att vi KS-politiker var mer än lovligt godtrogna inför en ekonomichef som vi utgick från hade full kontroll - inte minst som han var helt uppbackad av sin chef - Jan Heimdahl, är en sak och det ansvaret får vi ta på oss, men att också BUNs politiker var så flata att de lät sig köras över av KS är egentligen lika anmärkningsvärt.

Helena Hallgarns avhopp tyder i själva verket på ett sund spricka i den styrande majoriteten.
I dagens tidning får hon ju knappast något stöd av sin socialdemokratiska ordförande.

Alex Voronov, Strengnäs Tidnings politiske redaktör nappar givetvis på Hallgarns avhopp.
Han pekar i sin gårdagsledare på en svaghet i den nuvarande organisationen och pekar på två färdriktningar. En ren utskottsorganisation eller en återgång till en decentraliserad nämndorganisation.

Att politiken för några år sedan beslöt om en samlad förvaltning var inte fel. Tvärtom så är det en fullständigt logisk uppbyggnad av en kommunal organisation. I dag tar den offentliga förvaltningen vare sig på statlig eller kommunal nivå alltmer intryck av lärdomar om effektiv styrning från det fria näringslivet. Det senaste exemplet är LEAN - de från Toyota härstammande "nya kläderna" som innebär att också en kommunal "produktion" kan dra nytta av att göra rätt från början.

Det politiken gjorde fel den gången var att inte först också förändra den politiska organisationen så att denna skulle matcha den professionella förvaltningen.

Två gånger har Kommunfullmäktiges parlamentariskt sammansatta Demokratiberedning framfört förslag om just en sådan matchande politisk organisation utan att få gehör.

Bl.a. gick förslaget ut på att all verksamhet skulle koncentreras under Kommunstyrelsen (som har det direkta ansvaret ovanför Kommunchefen) med ett antal fackutskott. Endast ett par myndighetsnämnder skulle finnas kvar för att uppfylla formella kvar och undvika jävsproblem.

I ärlighetens namn ska erkännas att med tanke på dåvarande Kommunalrådets ambition att göra Strängnäs till Mälardalens bästa skolkommun, innebar beredningens förslag att också BUN skulle finnas kvar.

En starkt bidragande orsak till att Demokratiberedningens förslag aldrig förverkligades var - visade det sig - att det inte ens lästes av Kommunfullmäktiges Folkpartistiske  ordförande eller övriga politiker från Folkpartiets förhandlingsgrupp efter förra valet.

Vid dessa förhandlingar, då Moderaterna, Kristdemokraterna och Strängnäspartiet förde beredningens förslag på tal möttes vi först med ytterlig förvåning av den centerpartistiske förhandlaren, Anton Nordströms totala omsvängning. Från att själv som ordförande i Demokratiberedningen ha lagt fram förslaget för Fullmäktige, svängde han nu 90 grader och företrädde istället en linje om ännu fler nämnder, råd och styrelser (för att tillfredsställa uppdragslystna centerpartister onekligen).

Nästa chock var den totala okunskap som den Folkpartistiska förhandlingsgruppen visade i frågan. Vi var tvungna att efterbeställa ett antal exemplar av Demokratiberedningens förslag och uppmana förhandlarna att läsa vad de för länge sedan borde ha tagit del av.

Även Folkpartiet var fortsatt stark motståndare till att minska antalet nämnder etc. (och uppdrag?).

Att därför nu Helena Hallgarn förespråkar en ordning där BUN esätts av ett utskott under Kommunstyrelsen är oerhört intressant, men visar att hon inte bara tycks isolerad från sin majoritetesgrupp i BUN utan också från sitt parti.

Att behålla dagens ordning kommer ofelbart att leda till en katastrof. Orsaken till att politiken ville ha en samlad förvaltning var att undvika de inbördes stridigheter om politikens uppmärksamhet  - och pengar - från ett antal fristående och jämbördiga "vasaller" till Förvaltningschefer. Istället skulle vi få en effektiv och sammanhållen organisation med en chef och ett enda och gemensamt mål - att på effektivaste sätt göra varje skattekrona nyttig.

Men att i det läget behålla den splittrande nämndordningen där nämnderna konkurrerar inbördes om pengar och uppmärksamhet innebär ju ingen förbättring. Fortfarande spelar man ut tjänstemän mot tjänstemän och politiker mot politiker och sår därmed split och skapar oklarhet och ineffektivitet.

Strängnäspartiet och Kristdemokraterna har nyligen motionerat i fullmäktige om indragning av samtliga nämnder (myndighetsutövningen givetvis undantagen) till utstkott under Kommunstyrelsen. Den direkta orsaken är givetvis den katastrofala ekonomin, men vi ser också värdet i att få möjlighet att praktiskt pröva detta system som idag framgångsrikt praktiseras av åtskilliga svenska kommuner.
 
Jag brukar i Demokratiberedning och i andra fora peka på den socialdemokratiska kommunen Arvika där man infört ett utskottssystem och löst personfrågan på ett kreativt sätt. Systemet har upenbarligen fungerat väl och även Strängnäs borde ta till sig av de lärdomar som finns att dra från Arvika, Götene och andra kommuner med utstkottssystem.

Lösningen är således inte en återgång till fler nämnder och fler politiker som ska strida inbördes om knappa tillgångar, utan att den påbörjade förändringen till ett system som är bättre anpassat till vår moderna tillvaro också fullföljs på den politiska sidan.