Mats Werner

Hoppas ni läser "Stockholm berättar" på Thorleif Hellboms blogg. En synnerligen intressant och välskriven historia av denne gamle rutinerade DN-journalist.

 

Men så har Thorleif gott påbrå. Hans pappa Emil var en god Stockholmsskildrare även han. Medan Thorleif målar sina bilder med penna och skrivmaskin, gjorde pappan det med pensel och palett.

 

Emil Hellbom, olja på duk, 1931: Riddarholmen

Mest gjorde han sig känd för sina grändbilder från Gamla Stan.Emil Hellboms bild av Sven Vintappares gränd har jag i behåll:

 

Emil Hellbom, olja på pannå: Sven Vintappares Gränd

Målningen får anses mycket typisk för Emil Hellboms måleri. Efter min Pappa övertog jag en hel rulle med ett trettiotal målningar av olika gränder. Jag vet ej hur Pappa kom över dem, men möjligen kan de ha varit betalning för någon juridisk hjälp eller också var det en ren mecenatsverksamhet. Konstnärer har i alla tider haft behov av välgörare.

Hur kontakten knöts mellan Pappa och Hellbom vet jag inte heller. Bara att det var under tidigt 30-tal alt. slutet av 20-talet. Den möjliga koppling som jag tidigare trodde fanns, nämligen det faktum att Emils andre son, filmaren Olle, hade sitt företag alldeles under min farfars bostad på Kungsholmstorg, stämmer ej eftersom Farfar och Farmor inte flyttade till den adressen förrän runt 1934.

Jag har också något som jag inte sett i övrigt av Hellboms hand, nämligen ett porträtt, eller rättare sagt två. De föreställer min farmor Hilma. Jag utgår från att det var en "kommission" från Pappa eller Farfar. Möjligen kan jag tänka mig att Emil Hellbom kände sig lite obekväm som porträttör. Det första oavslutade försöket har mina barn i alla tider använt när de ville skapa en riktig skräckstämning.

Han började om med en helt ny approach betr. kläder och miljö och resultatet blev inte helt oävet.

 

Emil Hellbom, olja på duk: Majorskan Hilma Werner, f. Kylander

Under åren på 80-talet då jag drev Lilla Galleriet i Mariefred ordnade jag en utställning med de tidigare hoprullade gränderna och sålde allihop. Dock behöll jag Sven Vintappares Gränd för att också ha en typisk. Övriga som jag behöll var två Stockholmsvyer dels den ovan över Riddarholmen, dels också en som visar Slussen före klöverbladen.

Emil Hellbom 1931, olja på duk: Slussen

Samt en härlig olja föreställande en av min barndoms lekplatser: Stadshusterrassen med pelargången. Den målningen fick jag av Mamma sedan hon dragit ihop sig i en mindre våning och inte längre hade plats för målningen.

 

 

Emil Hellbom, olja på pannå: Stadshusterrassen.

Emil Hellbom är idag en relativt okänd målare och Stockholmsskildrare. Det är tråkigt för hans bilder känns i de flesta fall ovanligt fräscha och omedelbara. Han vore väl värd en "revival". Kanske Liljewalchs, Kulturhuset eller rent av Thielska här kunde göra en insats!