De lokala kungligheterna?

Strengnäs Tidnings ledare tar idag upp den brännande fråga om den s.k. konsultskandalen igen. Det är utmärkt. Skandalen – eller rättare sagt skandalerna – ska inte kunna sopas under mattan på det sätt som den politiska majoriteten nu försöker göra.

"Vi vänder blad!" – Har man hört på maken! Företrädrana för rödklöverpartierna tog i en insändare ett kungligt citat som förevändning för att slippa prata om eländet mer.

Är det så man ser på sig i den styrande majoriteten? Som lokala kungligheter med immunitet mot anklagelser?

Förhoppningsvis kommer de lika litet undan en fortsatt granskning och press, som kungen gjorde. Trots att det i fallet kungen, bara var luft i anklagelserna vilket inte är fallet i Strängnäs där fadäserna är klart och otvetydigt belagda.

Det borde fortfarande vara pinsamt för alla de partiföreträdare som häcklade och förbannade Ann Landerholm men som nu utan tvekan tycks godta väsentligt grövre övertramp när det gäller de egna.

Man påstår att "det inte förekommit någon enskild vinning" och att det skulle vara skäl för att låta saken bero! Men begriper man inte att hela upplägget är gjort för en personlig vinning för dem som tagit konsultjobb istället för att låta sig anställas. Det om något är just personlig vinning. Och därtill understödd av kommunalrådet! Utgår ifrån att det är just denna aspekt som ledarartikeln förutskickar att man kommer att återkomma till.

Fortsätt, Strengnäs Tidning! Bra så!

Dags att revidera kommunrevisionen?

Strengnäs Tidning tar idag på ledarplats under rubriken "Den slappt granskade" upp svagheten i det system som idag råder för den formella granskningen av våra olika kommunalpolitiska organ.

Kommunrevisionen, kallas den nämnd som består av ledamöter som utses av Kommunfullmäktige efter samma ordning som övriga nämnder, d.v.s. den i fullmäktige rådande majoriteten får också majoritet i det granskande organet.

Dock med en skillnad mot övriga kommunala nämnder: i revisionen tillsätts orförandeposten alltid av oppositionspartierna.

Denna ordning gör det hart när omöjligt att få fram en verksam kritik mot en enad majoritet i fullmäktige. Det nu aktuella fallet är ett praktexempel på detta.

Kommunrevisionen i Strängnäs Kommun har sedan den nuvarande ordföranden tillträdde skärpt till sig oerhört jämfört med tidigare revisionsnämnder. Inte för inte kallades revisorernas plats i fullmäktigelokalen tidigare för "geriatrikerhyllan".  Förr tävlade partierna om att tillsätta sina till åren mest komna medlemmar. Att ha "varit med länge" var en större merit för att sitta i revisionen och granska den aktuella majoritetens handlande, än kompetens och adekvat erfarenhet.

Den nvarande revisionen har på flera platser väsentligt föryngrats. Men fortfarande är medelåldern hög. Det har måhända också att göra med att de ledamöter som kan utses inte får sitta i några andra kommunala organ, vilket gör att personer som antingen har ett aktivt politiskt intresse eller som är nyttiga för sina resp. partier aldrig blir aktuella för poster i revisionen. Därför är det de avdankade politikerna, eller de som själva tycker att de "gjort sitt" men ändå vill "hjälpa till" eller de som partierna av en eller annan orsak inte vill ha på andra poster, som hamnar i revisionen.

Samtidigt pågår i samhället en debatt kring de politiskt tillsatta nämndemännen vid landets tingsrätter, där kritiken gäller dessas bristande juridiska kompetens och erfarenhet.

De icke-professionella nämndemännens uppgift har ju alltid varit att företräda "den allmänna rättsuppfattningen" i samhället – det sunda förnuftet. Det har flera gånger lett till att detta "sunda förnuft" – eller med vårt eget kommunalråds terminologi: "bondförstånd" – kunnat överrösta den juridiska sakkunskapen i form av rättens ordförande.

Kanske vore en enkel lösning att man istället överförde dagens domstolsordning också till kommunernas revisionsorgan. D.v.s. att kommunrevisionens ordförande alltid ska vara en professionell yrkesman som dessutom har utslagsröst.

En annan lösning för såväl tingsrätter som kommunala revisionsorgan vore att anamma det amerikanska systemet med en samhällsplikt för enskilda medborgare att tjänstgöra. D.v.s. medborgare kallas i slumpvis ordning till en obligatorisk tjänstgöring som nämndeman eller kommunrevisor under en begränsad tid (lämpligtvis för en mandatperiod som sammanfaller med de allmänna valen).

Det står helt klart att någonting måste göras för att kommunrevisionen ska kunna bli en självständig kraft och verka effektivt som medborgarnas kontrollorgan. Det duger inte att dessa granskare utses av dem som ska granskas.

Det är inte rimligt att sådana konstellationer som Persson & Lundberg Inc. (läs Margit Urtegårds roliga historia om Persson och hans hovnarr!) opåtalat ska kunna fortsätta sitt härjningståg på demokratins slagfält.

Nyårsklockan – ringde den verkligen in ett bättre år för Strängnäs?

Strengnäs Tidning har i ett antal artiklar beskrivit de flagranta överträdelser av lagar och förordningar som skett i vår kommun. Mer om detta genom denna länk. Men också idag ger tidningen på ledarplats luft åt den närmast stalinistiska attityd som präglar Strängnäs kommunledning såväl på den politiska sidan som hos den högsta förvaltningsledningen.

Enda missen torde vara – inte ovanligt – själva rubriken: "Lundberg städar upp"! Att städa upp ses vanligtvis som ett positivt fenomen. I detta fall är det motsatsen!

Genom en utrensningsaktion, som var ett av Stalins vanligaste redskap, blir kommunchefen Peter Lundberg och kommunalrådet Jens Persson i ett snabbt svep av med en av sina främsta interna kritiker och sänder samtidigt en effektiv signal ut i den kommunala organisationen:
"Se här hur det går för er om ni opponerar er eller kritiserar oss! Gör bara vad vi säger till er att göra!"


Genom ett gemensamt uttalande ställer sig på nytt den centerpartistiska gruppen bakom Persson Inc. och därmed också uppenbarligen bakom detta skapande av en tystnadens konformism. Det är anmärkningsvärt och gör att min aktning för åtminstone några ur denna grupp fått sig en rejäl törn.

Folkpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet har hittills endast uppträtt till Persson Incs försvar i enskildas kommentarer. Det skulle vara intressant att se om partiernas fullmäktigegrupper sluter upp lika mangrannt till försvar för en politik som innebär att man låter målet helga medlen. Att lagar och förordningar ska betraktas som enkla teknikaliteter som enkelt ska kunna rundas för att man flexibelt ska skjuta från höften när man slirar på målet.

Att Socialdemokraterna lokalt skulle ställa upp på en minskad transparens inom den kommunala förvaltningen samtidigt som man som parti ställer sig bakom möjligheten att också de anställda inom privata organisationer och företag ska ha rätt att säga sin mening utan risk för repressalier – det är förvånande och anmärkningsvärt.

När det i tidningen skrevs att Konkurrensverket hade en dag på sig (t.o.m. den 31 december) att begära böter av Strängnäs Kommun för de överträdelser som skett när det gäller lagen om offentling upphandling, skrev jag följande öppna brev till Konkurrensverkets chef Dan Sjöblom och Justitieministern Beatrice Ask:

"Läser idag i Strengnäs Tidning (än så länge endast i papperstidningen) att sista dagen för Konkurrensverket att utkräva böter av Strängnäs kommun för de flagranta brott mot upphandelsförordningen, är i morgon.

Jag utgår från att verket kommer att reagera i tid för att kommunalrådet och kommunchefen i Strängnäs på allvar ska inse att lagar och förordningar inte bara är "teknikaliteter" och att man ibland måste "skjuta från höften", visserligen med risk för att "slira på målet", men ändå för att vara "flexibel".

Vad skulle det sända för signaler till kommande politiska majoriteter ute i kommunerna om de allvarliga brott mot upphandlingslagar som skett i Strängnäs går opåtalade av andra än lokalpress och politisk opposition?

Hur många gånger kan ett kommunalråd – fullt medvetet – bryta mot lagar och förordningar utan att något sker honom? Hur många gånger kan en kommunchef (med största delen av sitt yrkesliv i ledande ställning i statlig tjänst som borde gett vederbörande insikt i hur det offentliga ska skötas) också bryta mot samma regler utan någon påföljd annat än ytterligare "klappar på ryggen" av sitt kommunalråd?

Strengnäs Tidning har idag en god sammanfattning av de avslöjanden som tidningen kunnat göra under hösten kring de olika överträdelser som skett. Kommunalråd som ljuger, slingrar sig och försöker vältra skulden på endera tjänstemän eller medpolitiker, trots att dessa tjänstemän vid ett antal tillfällen gjort såväl kommunalråd som kommunchef uppmärksamma på vad som gäller och vad som gjorts fel.

Trots att beslut om "anställning" av kommunchefen skett i Kommunstyrelsen, verkställer kommunalrådet beslutet genom att hyra in kommunchefen som konsult vid upprepade tillfällen istället för att anställa honom. Sedan gör denne kommunchef vid upprepade tillfällen samma fel genom att anlita andra konsulter där upphandling borde skett.

Tag gärna kontakt med tidningen på tel. 0152-47400 och begär en kopia av dagens sammanfattande artikel om vad som försigått i kommunen. Och reagera på ett sätt som inger respekt för lagar och förordningar istället för tvärtom!

Med en tillönskan om ett Gott Nytt År!
MATS WERNER
"

Anette Eriksson på Konkurrensverket svarade föredömligt fort – men fel:

"Hej Mats

Tack för din e-post till Konkurrensverket. Som du säkert förstår har Konkurrensverket så som tillsynsmyndighet inte möjlighet att utreda varje enskild misstanke om otillåten direktupphandling. När ett tips kommer in till oss eller när vi på annat sätt får kännedom om en misstänkt otillåten direktupphandling görs därför en prioritering huruvida en utredning skall startas eller inte.


Vid prioriteringen väger Konkurrensverket in hur allvarligt problemet eller företeelsen är, hur viktigt det är att få ett vägledande avgörande samt om någon annan myndighet eller aktör är bättre lämpad att agera i frågan. I bedömningen vägs även in Konkurrensverkets förutsättningar att utreda och bevisa en överträdelse.


Konkurrensverket har tidigare fått in tips avseende konsultuppdrag som köpts in av Strängnäs kommun utan att någon upphandling skett. Konkurrensverket har dock inte prioriterat att i nuläget starta en utredning avseende detta. Detta innebär dock inte ett ställningstagande till om förfarandet strider mot upphandlingsreglerna.


För din information kan jag även upplysa om att det står varje leverantör fritt att föra talan om ogiltighet av ett avtal som ingåtts genom en otillåten direktupphandling. En leverantör har då sex månader på sig att framställa en sådan talan till förvaltningsrätten. För mer information om detta se http://www.kkv.se/t/Page.aspx?id=5971


Du får gärna ringa mig om du har några frågor med anledning av mitt svar. Du når mig på direktnummer 08-700 16 68.


Med vänliga hälsningar


Anette

_______________________________________
Anette Eriksson
Föredragande
Konkurrensverket/ Swedish Competition Authority"


Vilket föranledde följande svar från min sida:

"Nu finns artikeln på nättidningen.

Betr. leverantörers "rätt" så bör även myndigheten ha i åtanke att leverantörer inte så sällan är rädda för att "falla i onåd" inför kommande upphandlingar. Det är därför vi har myndigheter som ska skydda OCKSÅ dessa leverantörer OCH DÄRMED OCKSÅ oss skattebetalare.

Det bör kanske påpekas att den vice kommunchefen Kristina Zetterström som var den som kanske ihärdigast försökte påtala för sina två överordnade, kommunchefen och kommunalrådet att vad de höll på med var emot lagen, nu tvingats lämna sin tjänst.

Förstår ni konsekvenserna av ett samhälle med människor och företag som är rädda för repressalier och sina jobb!

Det är för deras skull NI FINNS! GLÖM ALDRIG DET! När ni som myndighet inte klarar av att ta det ansvaret har ni också förverkat ert berättigande!

Mvh
MATS WERNER
"

"God Jul och Gott Nytt År!"


Mattias Askerstedt gjorde sin debut som "talman" (som några valde att kalla kommunfullmäktiges tjänstgörande ordförande) med den äran. I talarstolen framför podiet Mariefredspartiets Dag Bremberg

God Jul och Gott Nytt år, var väl i stort sett det enda som nästan alla talare vid Kommunfullmäktiges sista sammanträde för året, sade gemensamt. Eftersom den icke tjänstgörande ordföranden Lotta Grönblad hade målat in fullmäktige i ett hörn när hon ställde in augustisammanrädet trots att hon visste att det både fanns önskemål och beslut om en allmänpolitisk debatt, så blev det bara decembermötet kvar för denna "debatt".

Ett tristare arrangemang får man nog leta efter! Talare efter talare går fram till talarstolen och läser långa anföranden innantill! Talare efter talare rabblade upp sina önskelistor för 2025 utan några som helst tankar på realiteter eller rimlighet. Det värsta är att det är så som politik oftast formas i den här kommunen. Partierna lanserar sina önskelistor och ser sig sedan tvungna att försöka realisera dem – no matter what it costs! Så har Centern och Folkpartiet gjort i årtionden och nu har de dessutom lierat sig med de verkliga önsketänkarna i Socialdemokratiska partiet och Miljöpartiet. Anade Vänsterpartiet utvecklingen eftersom man valde att mangrannt lämna salen innan debatten tog sin början?

Det är ingen hejd på hur bra det kommer att vara att bo i Strängnäs kommun 2025 om bara den nuvarande Rödklövern får hållas. Ja, helst då förstås bara Socialdemokrater när de får egen majoritet, för då försvinner "fiaskot" LOV 2018 enligt Tord Tjernström.

Det var först med Strängnäspartiets Jan Eriksson som förnuftet gjorde entré i salen. Han påpekade det orimliga i att "debattera" partiers olika framtidsvisioner. Han följdes sedan av Kristdemokraten Catharina S:t Cyr som gav ett lysande anförande där hon liksom Eriksson visade på vad som är just politikernas ansvar och roll i den situation Strängnäs Kommn befinner sig i. Hon påtalade den gigantiska snöboll man rullar framför sig. Påpekade att bollen måste smältas för att det alls ska bli något kvar att diskutera 2025. Man efterlyste besinning och pekade på kommunens gigantiska skuld som idag närmar sig 3 miljardersstrecket.

Om vi leker med önsketanken att man gemensamt kom överens om att ha betalat ner skulden till en mer rimlig miljard (mycket pengar ändå!) år 2025, skulle det innebära att över 150 miljoner måste amorteras VARJE ÅR fram tills dess. Vad blir det då kvar till att "bygga" all denna godhet som ska finnas då enligt majoritetens luftiga visioner? När Centern fortfarande ligger kvar och stampar på 50-talets samhällsbyggnadsideal för stadens växande trots att man för länge sedan övergett detta sätt att planera, inte minst p.g.a. dess dåliga miljöpåverkan. När Folkpartiet fortfarande vurmar för en Äldreombudsman (som väl beslutades för många år sedan. Som vanligt ser tjänstemännen till att besluten inte genomförs och som vanligt är det ingen politiker som faktiskt kollar att så sker!).

Dag Bremberg var den ende av de lottade partiföreträdarna i inledningsronden som övergav sitt manus och började kommentera vad han just hört från de föregående talarna. Han gjorde helt rätt! Inte ens när ordet släpptes fritt blev det – med ett par undantag – något som kunde kallas debatt. Också de andra talarna rapade upp innantillläxor! Övermåttan trist! Detta får inte upprepas. Formerna för en allmänpolitisk debatt måste vitaliseras. Sätt gruppledarna på podiet och skaffa en extern och fräck debattledare och se till att få lite liv i luckan. Då kommer säkert åhörarna som denna kväll inte var särskilt många. När en timme återstod av mötet fanns inte en enda utomstående åhörare kvar. Inte ens pressen orkade stanna!

Kanske borde vi i själva verket se till att förverkliga Centerns Thomas Fors inledningsvision: att vi säljer kommunen till Enköping och låter dem få SEVAB på köpet!

Bokhandlaren Aestan Orstadius från Moderaterna företrädde denna kväll ett "särintresse" och var en av de väldigt få som tog upp en handfast punkt där politikerna nu kan fatta rätt beslut för att situationen 2025 åtminstone inte ska bli värre. Han tog upp handelns problem och beskrev hur våra stadskärnor och externa köpcentra kommer att se ut om inte rätt beslut fattas. Tiden räckte inte för honom att beskriva hur en sådan utveckling kommer att påverka vårt liv som enskilda konsumenter och invånare. Kommunen har en handelspolicy som borde vara fullt tillräcklig för att skydda oss mot en sådan utveckling. Varför håller man på att ta fram en ny? Är det för att den nuvarande alltför enkelt kan ses som en ren "teknkalitet" av vårt "flexibla" kommunalråd, vars farbror f.ö. är hälftenägare av kommunens största externa köpcentrum.

Sverigedemokraternas Stefan Jacobsson hade fullt sjå att med en lugn och kontrollerad framställnings försöka övertyga om sitt partis förträfflighet, när partikollegans alltför lättantända humör gjorde att diskussionerna i talarstolen alltför mycket kom att avlägsna sig från ämnet för att istället hamna på Sverigedemokraternas planhalva.

Oppositionsrådet gjorde inte mycket väsen av sig. Ett hyggligt anförande minns jag att jag tänkte, men jag har inte noterat ett ord från det, och kommer heller inte ihåg något. Tyvärr höll sig Moderaterna gruppledare borta från talarstolen. Bara partiets Kerstin Svensson deltog under kvällen med kloka inlägg som vanligt. Finns det någon egentlig opposition i Strängnäs fullmäktige? Den som finns kommer från de små partierna eller vildarna som får kämpa hårt och i motvind. Det känns inte bra.

Innnan den s.k. allmänpolitiska debatten tog sin början hade vi fått uppleva Kommunalrådets oförmåga att hålla ordning på saker och ting. Han gick upp och häcklade Margit Urtegård för att hon tydligen inte läst i den lilla bilagan till kommunstyrelsehandlingarna där en rapport om ett s.k. delegationsbeslut insmugit sig. Margit hade – i likhet med flera andra ks-ledamöter påstått sig ej ha fått information om att kommunchefen inte blivit anställd i enlighet med det beslut som kommunstyrelsen fattat, utan istället anlitad som konsult. Jens Persson, vårt heltidsanställda kommunalråd kläcker ur sig något så fullständigt galet som: "För det stod ju i delegationsbeslutet att kommunchefen anställts som konsult"!!!

"Anställts som konsult" – en ren teknikalitet med andra ord. Hur kan man blotta sin okunnighet på detta flagranta sätt? Snälle Jens! En konsult anlitar man – inte anställer! Men det visar ju att Du inte begripit varför ingen annan begripit eftersom Du inte heller begripit att det är skillnad hur flexibel man än är. Maria von Beetzens undran om inte kommunstyrelseledamöterna ska kunna förvänta sig att de beslut man fattar också följs av ordföranden var fullt berättigad. Att denne istället tror sig kunna smita undan ansvar  genom att begrava sin faktiska åtgärd i en bilagd delegationslista. Strengnäs Tidnings ledare idag ansluter sig till kören som ropar på att Jens Perssons parti- och alliansklamrater måste vakna och inse det omöjliga i situaionen.

Nu avser jag att låta julefriden sänka sig över denna blogg. Den lär råda tills jag begravt min älskade Mamma i mitten på januari. Hon dog tio dagar före sin hundraårsdag nu på fredag, så jag gör som alla fullmäktigeledamöterna: jag tillönskar alla läsare en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT 2012!








Mellan hägg och rondell!



Strängnäs oförmåga att sköta kommunala upphandlingar på ett riktigt och korrekt sätt går igen på flera områden. Det är inte bara kommunchefer som inte kan upphandlas korrekt utan också träd och blommor.

Vi har alla fascinerats av den prakt som den nya trafikplatsen vid Finningekorset verkar utveckla. Här ha inte sparats på de lånade slantarna!

Fint blir det onekligen. Man hade bara önskat att vi hade råd att betala kalaset med egna pengar.

Planteringarna har delats upp i flera etapper, varav jag nu kikar på den del av projektet som berör sträckan från Finningerondellen och västerut utmed väg 900.

Det anbudsunderlag som gick ut omfattade leverans av diverse träd och perenna växter samt sadelgjord till stödstörar.

Underlaget avser 13 delobjekt och anbud kan lämnas på "hela eller delar" av det efterfrågade sortimentet.

Det inkommer fyra anbud som samtliga kvalificerar sig för bedömning utifrån övriga allmänna upphandlingskrav.

Man gör en s.k. viktning av resp. anbud där det finns absoluta frågetecken när det gäller t.ex. att någon anbudsgivare ska ha fått högre betyg för att de avsåg att leverera med egen bil, trots att detta inte finns med som krav i underlaget och heller inte efterfrågats hos övriga anbudsgivare. Denna "viktning" är och förblir en rent subjektiv bedömning som görs av de upphandlingsansvariga. Och visst kan man få intryck av att viktningen görs med någon speciell avsikt.

Två av anbudsgivarna sorteras omgående bort från vidare bedömning avseende leverans av träd p.g.a. att man angett avvikelser mot önskade trädstorlekar eller -sorter.

Eftersom anbud kan avse "hela eller delar av det efterfrågade sortimentet" måste man ju då ställa sig frågan varför inte de bortsorterade kan kvarstå i bedömningen när det gälller övriga trädsorter som motsvarar de som efterfrågats av kommunen?



Till saken hör att den ena av dessa anbudsgivare anger att en av trädsorterna (Amerikanskt häggkörsbär) "ej går att uppbringa" i efterfrågad storlek (stamomfång 1 m ovan jord: 20-25 och 4 omplanteringar) och istället offererar det mindre omfånget (18-20 med 4 omplanteringar). Den andra bortsorterade anbudsgivaren har angett "Kan ej leverera" efterfrågad sort och storlek men har dessutom avvikelser betr. andra delobjekt.

Jag tror att jag – utan någon fackkunskap som upphandlare – om jag hos två anbudsgivare fann den upplysningen, skulle finna det rimligt att faktiskt fråga de båda anbudsgivare som inte angett några reservationer beträffande det amerikanska häggkörsbäret, om de faktiskt kan leverera. Trots allt är det fråga om en rätt så begränsad skara plantskolor i Europa som har kapacitet att leverera för denna typ av upphandlingar och troligt är att alla de fyra svenska anbudsgivarna på ett eller annat sätt har samma leverantörskrets att vända sig till. Särskilt som just storlekarna tycks ha varit avgörande för den landskapsarkitekt som ritat det hela.

Men icke! Istället väljer man alltså att helt sonika ta bort de två anbudsgivare som varit ärliga nog att kontrollera tillgången av trädsorten ifråga och när de funnit det svårt eller omöjligt att leverera önskad storlek/sort också öppet angett detta.

Istället antas en av de två andra anbudsgivarna som inte reserverat sig betr. just de amerikanska häggkörsbärsträden som leverantör av samtliga träd i upphandlingsetappen.

Till en kostnad som för de övriga två trädsorterna överstiger den billigaste av de två bortsorterade anbudsgivarna med 240.380:- kronor!

Så långt upphandlingen!

Så kommer vi till leveranserna som sker planenligt. Men hur förhåller det sig då med de amerikanska häggkörsbärsträden? Har man faktiskt kunnat leverera 40 stycken som man offererat  och fakturerat?

Det står klart för var och en som själv vill kontrollera de plantetiketter som följer varje träd och som fortfarande sitter kvar på de flesta, att endast 11 träd har levererats av den storlek som anbudet föreskrev!



Resterande 29 träd är av samma storlek som en av de ratade anbudsgivarna offererat istället för efterfrågad storlek (som alltså inte fanns att tillgå i tillräcklig mängd någonstans i Europa, vilket anbudsgivaren ifråga kontrollerat INNAN anbudes avgavs!).

Men dessa 29 träd som alltså den ratade anbudsgivaren offererat för 2.200:-/st, har den vinnande anbudsgivaren fakturerat med 3.246:-/träd! Alltså mer än tusen kronor dyrare per träd!

Frågorna man som kommuninvånare och skattebetalare ställer sig är:

1. Om man anger att anbud kan ges för hela eller delar av entreprenaden och denna är uppdelad i 16 delar, hur kan man då i upphandlingen göra en enda delning, nämligen mellan "träd" (till vilka man märkligt nog även för Rådhusvin som knappast är att beteckna som träd) och "perenner" istället för att plocka det lägsta/bästa anbudet för varje entreprenaddel?

2. Om man från två av fyra anbudsgivare får reservationer betr. en entreprenaddel med vetskap om den begränsade leverantörskrets som finns för den trädsort som efterfrågats i anbudsunderlaget, varför begär man inte garantier för att de anbudsgivare som inte lämnat reservationer faktiskt kan leverera. Vi vet ju att i vart fall de bortsorterade har begärt och fått reservationer genomförda hos sina resp. leverantörer för att garantera att vad man offererat kan man också leverera.

3. När så träden ankommer och planteras, hur kommer det sig då att man från kommunens ansvariga inte returnerar och reklamerar de 29 träd som alltså inte motsvarat vad entreprenadhandlingarna stipulerade. Att just storleken på dessa träd var av avgörande betydelse framgår ju av att två av anbudsgivarna sorterades bort från vidare bedömning betr. alla tre trädsorterna av just det skälet. Istället planterar man de mindre träden utan anmärkning!

Först och främst krävs nu att man inom kommunen får ordning på hur dessa upphandlingar ska ske – och genomföras!

Vidare krävs givetvis att den vinnande entreprenören ersätter kommunen för den överkostnad som man genom att – medvetet eller bara p.g.a. slarv – vilseföra kommunens upphandlare betr. tillgången på efterfrågad vara, åsamkat kommunens skattebetalare.

Och då inte bara med en mellanskillnad för de 29 felaktiga träden, och inte bara med mellanskillnaden mellan fakturerat felaktigt pris och det egna priset för den mindre trädsorten, utan faktiskt med hela den summa som utgör skillnaden mellan det vinnande anbudet för träden, 779.274:- och det anbud som om det inte hade diskvalificerats p.g.a. den mindre trädsorten, hade vunnit entreprenaden: 473.880:- eller 305.394 kronor!

För det är den summa som kommunen de facto förlorat på grund av den vinnande anbudsivarens handlande.



Efter att ha slagit ner på kommunens lagstridiga anlitande av Kommunchef, Näingslivschef och div. andra konsulter, har Strengnäs Tidning idag inlett en granskning av hur kommunen hanterar sina upphandlingar. Med all säkerhet kommer också ovan beskrivna fall att belysas av tidningen.
Vilket alltså skedde idag då tidningen bl.a. kan berätta att när man frågar den ansvarige kontorschefen László Némedi om saken så halar denne fram en icke registrerad eller diarieförd faktura avseende ETT träd till en kostnad av över 7.000 kronor som kommunen får gratis som "kompensation" för de felaktigt levererade träden! Det är ju patetiskt!
Det är alltså så man ska göra för att vinna kommunala uppdrag: säg att du kan leverera precis vad som efterfrågas och vinn upphandlingen, leverera sedan någonting helt annat och "kompensera" med en chokladask!

Som slutkläm på året 2011 gör Strengnäs tidning idag den 30 december en bra sammanfattning av alla de oerhört pinsamma övertramp som kommunalråd och kommunchef gjort sig skyldiga till. Det senaste är att maktduon nu gör sig av med den vice kommunchefen Christina Zetterström som varit en av dem som ihärdigast försökt få maktduon att inse att vad de gjorde innebar lagbrott. Vi kunde också läsa i tidningen att Konkurrensverket har till och med Nyårsafton på sig att förelägga Strängnäs kommun det straff som borde vara självklart för de flagranta lagbrott som skett.

Som jag skrev till Konkurrensverket och Justitieminsitern idag: vad sänder detta för signaler till väljare och anställda? Man kan göra vilka övertramp som helst. Bryta lagar som betraktas som "teknikaliteter", allt i flexibilitetens namn. Man kan ljuga för pressen och tysta den interna tjänstemannakritiken genom att få alla anställdda att inse att det är bäst att hålla inne med kritik om man inte vill bli av med jobbet. Ändå får man uttalat stöd av partikollegorna som jag hittills i de flesta fall betraktat som människor med stor integritet och insiktsfullhet. Det var tydligen en felbedömning från min sida.

Är det ett samhälle vi vill ha? Är det ett samhälle de som röstade på Centerpartiet, Folkpartiet, Socialdemokrater och Miljöpartister vill ha? Där makten korrumperar? Där "handslaget" är allt som behövs för att flexibelt hantera våra gemensamma tillgångar på ett närmast diktatoriskt sätt?


Jag tvivlar!

Det är inte mycket Tord Tjernström har läst och förstått, eller?




Att kommunen alltid har varit usel på att anordna arkitekttävlingar, vet vi. Efter mycket tjat frän bl.a. min sida verkar det nu som om man äntligen slutat försöka med den sortens lösning.

Nästa usla område tycks vara kommunala upphandlingar! Vi ska här inte nämna den cirkus som uppstått kring den uteblivna upphandlingen av kommunchefens och diverse andra "konsulters" tjänster. Häromveckan presenterades den sedan länge emotsedda rapporten om kommunens framtida måltidsproduktion.

Smaka först en gång till ordentligt på ordet "måltidsproduktion"! Vi befinner oss fjärran från de "måltidsupplevelser" Carl-Jan Granqvist så gärna berättar om.

I Rödklöverns värld gäller tydligen i vart fall inte de ideal kring decentralisering som brukar vara de tongångar som normalt hörs från kommunalrådet Persson Inc.'s parti. När Persson Inc. hade sin partibroder Jordbruksministern här på besök hyllades tankar kring närodlat och närproducerat. Men när Persson Inc. sedan slår till så blir det med en riktigt saftig centralisering till ett enda storkök som ska förse alla förskolor, skolor och äldreboenden i kommunal regi med mat. Visserligen tänker man sig en liten gest till de som vill ha den nära maten, den man känner doften av när den tillagas, genom att låta varje litet institutionskök fixa potatis och grönsaker.

Allt detta för att få till en tillräckligt intressant "produktionsenhet" som sedan kan utbjudas till försäljning alt. läggas ut på entreprenad. I båda fallen lär kommunen få förbinda sig att just köpa alla måltider från denna producent. Och då är väldigt lite vunnet.

Varför inte bara istället sälja Ärtan (produktionsköket på P10). Till någon som då plötsligt också får rätt och möjlighet att erbjuda mat, inte bara till de företag och företagare som växer upp på gamla regementsområdet, utan också till kommunens friskolor om dessa så önskar.

Låt sedan varje institution välja hur de vill ha det med tillagningen av de måltider man ska servera på sin förskola, skola eller äldreboende. Kanske föredrar många att också fortsättningvis köpa sin mat från ett fristående Ärtan eller så kanske de gör upp med en lokal restaurang om matleveranser, eller i bästa fall lagar sin egen mat från grunden. Då har vi uppnått det som alla säger sig vilja!

Nu var det ju inte måltidsproduktionen i sig jag tänkte skriva om. Det blev en utvikning. Ber om ursäkt! (Varav hjärtat är fullt skriver pekfingret...)

När utredningen av denna ganska så infekterade och tidigare mycket debatterade fråga äntligen presenteras, hade man möjligen förväntat sig att ansvariga politiker skulle kastat sig över den för att läsa in sig inför de utfrågningar och debatter man kan förvänta sig bli ställd inför just som ansvarig politiker.

Men så icke Socialnämndens ordförande Kommunalrådet Tord Tjernström. Han säger till tidningens reporter att han på en hel månad (30 dagar) inte "hunnit läsa den". Att han "inte gjort något"! Att han "väntat på beslutet" som togs för en månad sedan och att han "nu får titta på det"!

Ack ja!

Det är väl inte troligt att han ännu hunnit titta på det eftersom nästa stora utredning hamnade på hans bord. Den om färdtjänstupphandlingen. Att Socialnämnden också i sitt beslut möjligen borde ta hänsyn till de konsekvenser beslutet får inte bara för färdtjänstkunderna utan kanske också för övriga skruttiga kommuninvånare som kan behöva en taxi då och då, är kanske för mycket begärt.

Tre bolag lämnar anbud på de sjuk- och färdtjänsttransporter som är kommunens ansvar. De olika priser som de tre anbudsgivarna lämnat kan enkelt (på sätt som Strängnäs Tidning så förtjänstfullt gjort) läggas bredvid varandra och jämföras.

Om vem som helst av tidningens läsare kikar på denna uppställning så framgår det på ett ganska tydligt sätt att det företag som Socialnämnden fann vara "billigast" och därför gav uppdraget till, knappast lämnat det för kommunen bästa och lägsta anbudet. Jo, på en punkt (som berör ca, tio transporter om året) har de lämnat ett väsentligt lägre grundkostnadspris än de övriga två. Men om man skulle räkna på en sådan transport inkl. grundkostnad och milkostnad, skulle företaget förmodligen bli dyrast av de tre.

Vad har då Socialkontoret gjort? Jo, tydligen har man helt sonika plussat ihop de olika priserna till en klump och tack vare den lägre grundkostnaden har det "vinnande" företaget blivit billigast! Utan någon beräkning av totaleffekterna för kommunen eller de skattebetalare som ska bidra med sin del av de förmodlingen höjda färdtjänsttaxorna. Skrämmande dåligt! Och förvånande med tanke på att vi har en hittills i vart fall synnerligen kompetent Socialchef. Hur han kunnat släppa fram ett sådant underlag till beslut är förvånande och hur nämndens ledamöter saklöst tycks ha accepterat det är upprörande.

Men som den ansvarige ordföranden, Tord Tjernström, så eftertänksamt säger: "Man kanske skulle räknat på ett annat sätt"!! Han säger ju till tidningen att han själv "inte räknat alls", men att han "hört att det skulle bli 1,2 miljoner kronor dyrare! Jag har inte hört efter med mina tjänstemän." säger Tord Tjernström. Nej, han har väl inte hunnit!

Tord Tjernström är heltidspolitiker och avlönad av skattebetalarna för att vara det. Då bör man kunna förvänta sig att han som ordförande i den nämnd han ansvarar för, alltid är påläst och vet vad som görs på det kontor som ligger i hans ansvarsområde. Det är hans förb-e skyldighet. Han betalas för att han ska ta sig den tid som uppdraget kräver och sätta sig in i ärendena så att han kan dem tillräckligt väl, om inte annat så för att alltid kunna försvara ett fattat beslut utan att behöva hänvisa till tjänstemän han inte hunnit fråga.

Och var viss! Det kommer fler märkliga upphandlingsärenden här på bloggen! T.ex. växtprakten vid Finninge trafikplats! Vänta bara!

Persson Inc. på fallrepet?

Fler och fler röster höjs för att Strängnäs Kommunalråd Jens Persson borde kliva åt sidan. Den politiska vilden i kommunfullmäktige,  Margit Urtegård (Ob.lib.) skriver på sin blogg och i insändare i lokaltidningen bl.a.

"Han ljuger medvetet till tidningen och genom det till alla väljare och skattebetalare i kommunen. När han sen blir upptäckt och ifrågasatt då hänvisar han till revisorerna. Är inte det arrogant, respektlöst och nonchalant? Stämmer det beteendet överens med kommuns värdegrund? Knappast! Det vore hederligt och klädsamt om Jens Persson förstod vidden av sitt agerande. Han underminerar sitt eget förtroende i en tid då kommunen är extremt svårt utsatt ekonomiskt och står inför stora utmaningar. Jens Persson har undergrävt sin position som en samlande kraft i Strängnäspolitiken. Han borde avgå."

Moderata fullmäktigeledamoten Kerstin Svensson skriver på sin blogg apropås att Persson Inc. nu har förmått kommunchefen Lundborg att avstå från sin dubbla inkomst (dels militär pension och dels konsultarvode till det egna företaget från kommunen) och genom att anställas av kommunen (vilket är vad Kommunstyrelsen redan för länge sedan beslutade om, men som Persson Inc. oberört struntade i) nöja sig med en enda lön – från kommunen:

"Nu ligger förslaget att anställa Peter Lundberg som kommunchef ytterligare en gång på kommunstyrelsens bord? Moderaterna har aviserat att vi inte kan godkänna honom. De partier som röstar för förslaget röstar också för konsultskandalen och stöder därmed vad Jens Persson kallar teknikaliteter. Att inte stödja förslaget anser Jens Persson vara ett av de värsta angrepp han varit med om och ett oseriöst agerande. Kommunstyrelsens ordförande hotar också med, att om inte moderaterna röstar för förslaget, kommer det att påverka det borgliga samarbetet i framtiden. Med andra ord om inte moderaterna gör som Jens Persson vill så blir det ingen borglig allians i Strängnäs."

Om detta är sant – vilket jag inte betvivlar för en sekund  – är det en oerhörd skandal. Inte nog med att Persson Inc. ljuger och går bakom ryggen på såväl fullmäktige som kommunstyrelse och struntar i lagar och förordningar – som han kallar "teknikaliteter" – utan till råga på allt sedan har mage att beskylla dem som talar om för honom att han handlat fel, för "oseriöst agerande"!! Det är väl magstarkt! Också för en gammal avdankad politiker som jag.

Vilka andra "teknikaliteter" kan finnas som Persson Inc. lika obekymrat rundar?


Oppositionsrådet Maria von Beetzen skriver på sin blogg efter senaste fullmäktigemötet:

"Jens Persson var inte i bra form igår, och gav ett närmast mytomaniskt intryck när han hävdade motsatsen.

Beklämmande var hans motivering att det kostsamma Leanprojektet ( tar 4-5 miljoner om året i kostnader) inte är till för effektiviseringar eller kostnadsbesparingar utan helt enkelt för att personalen kommer att ÄLSKA det !"


Mariefredspartiets Dag Bremberg kommenterar under rubriken "Strängnäsrevyn", Persson Inc.'s uppförande på samma möte:

"Som vanligt försökte han behandla de flesta frågor på ett skämtsamt sätt - tills timmen börjar bli sen och tålamodet tryter. Det är ett mönster att någon då får klä skott för kommunalrådets bräckliga humör. I går fick han ett infall, for upp utan att ens ha begärt ordet och gjorde ett respektlöst utfall mot hela Mariefredspartiet.
Så gör man inte som kommunalråd mot något parti som valts in i fullmäktige med ett på sin ort stort och växande stöd.
Visst är det mänskligt att ibland agera spontant och med ilska, men att som politisk ledare upprepade gånger avslöja sån bristande respekt för fullmäktige, det är inte acceptabelt.
På frågan som många ställer "finns det kvar förtroende för kommunalrådet" så är mitt svar tyvärr: nej."



Nyligen uttalade sig Rödklöverns gruppledare i Strengnäs Tidning/Eskilstuna-Kuriren och gav Persson Inc. sitt fulla och fortsatta förtroende. Faktiskt ganska patetisk läsning med tanke på vad åtminstone två av dessa och övrigas företrädare uttalade när det gällde förra kommunalrådet Ann Landerholm.

Återigen kan jag inte annat än instämma med Karin Bojs eller om det var Maria Croft, som i DN på ett tidigt stadium av "Juholt-affären" skrev att hon trodde att Juholt skulle "komma undan" och kunna sitta kvar därför att han är man och med en lätt jovialisk framtoning, till skillnad från Mona Sahlin som ju var kvinna och rätt så vass.

Låt mig relatera ingredienserna:

Mona Sahlin beskylldes för att obetänksamt ha använt statens kreditkort för att inhandla en Toblerone. Hon beskylldes för att slarva med privata räkningar och P-böter och framställdes som en alltigenom slarvig person av dem som ville bli av med henne. Hon lär ha betalat tilllbaka kostnaden för Tobleronen och har med andra ord inte på något sätt belastat skattebetalarnas tillgångar.

Håkan Juholt däremot har med full vetskap om de regler som gäller för riksdagsledamöter inte bara låtit skattebetalarna stå för sin sambos bostadskostnader i flera år utan också låtit henne följa med på utlandsresor på skattebetalarnas bekostnad. Det har också talats om en dubbelfakturerad bilkostnad som skattebetalarna fått stå för.

Bara i frågan om bostadskostnaden rörde det sig om 150.000:- kronor som Juholt tillskansat sig utöver vad han hade rätt till. Det är rätt så många Toblerone det!

Juholt har undgått åtal för att åklagare funnit Riksdagens regler varit alltför oklart formulerade rent juridiskt. Men för gemene man framstår ändå reglerna beträffande vems kostnader som ska ersättas som tillräckligt kristallklara för att en persson i Juholts situation nog borde ha funderat en extra gång innan han skickade åtminstone de senaste ersättningsräkningarna.

Peter Wolodarski listade i söndagens DN "13 punkter om en olycka i svensk politik"! Alla berörde Juholts olika tillkortakommanden som partiledare och riksdagsman.

Ändå sitter han kvar! Kan man annat än utgå från att det beror just på att han "är man och har en jovialisk framtoning"?

Jag vet inte om man kan anse att Persson Inc. har en sådan framtoning. Kanske däremot en viss pojkaktig charm á la "Kalles Kaviar-Kalle" eller Tintin. Och man är han ju. Så det räcker väl för att hans kartellkamrater ska ställa upp vad han än tar sig för och hur han än uttrycker sig.

Samma nåd vederfors sannerligen inte Persson Inc.'s företrädare Ann Landerholm! Trots att hennes "fel" knappast nådde upp till samma dignitet som brott mot upphandlingslagar, medvetet och under flera år upprepat förande av kommunstyrelse och fullmäktige bakom ljuset, uttalande av oacceptabla hot mot andra partier och allmän nonchalans mot fullmäktige och dess ledamöter.

Men så är hon ju kvinna! Och dessutom ganska så vass!

Men allra främst väcker den nuvarande situationen frågan om framtiden! Hur ska dessa borgerliga partier någonsin kunna regera ihop kommunalt igen så länge samma personer befolkar de främsta platserna? Och även om personbyten kan komma, så löser det inte de djupgående skillnaderna mellan flera av de borgerliga partierna kring frågan om hur den ekonomiska situation som kommunen befinner sig i ska kunna lösas permanent. Ingen fyr- eller fempartiallians kan internt någonsin lösa t.ex. frågan om SEVABs vara eller inte vara som kommunalt bolag.

I det uppkomna läget finns egentligen bara en konstellation som möjligen skulle kunna nå en samsyn i katastrofläget och visa ett gemensamt ansvar för kommunen och dess invånare och därigenom möjliggöra en kraftfull satsning på sanering av den kommunala ekonomin. Och det är en allians mellan kommunens två största partier, M och S.

Om de båda kan lägga vardagskäbblet åt sidan och med kommunens bästa för ögonen gemensamt lotsa kommunen ut ur det moras den nu befinner sig i, skulle förändringarna till det bättre kunna komma ganska fort och i vart fall vara ordentligt grundlagda till nästa val.

Men jag tror också att det kräver att man enas om en opolitisk alternativt neutral kommunstyrelseordförande, eller i vart fall en kraftfull och initiativrik person som idag inte befinner sig i kommunalpolitikens inre kretsar men som kan åtnjuta förtroende från båda håll.

En fantasi? Kanske, men hoppet är det sista som överger människan.




Varför hackar alla på SEVAB?



Jag har länge försökt få mina läsare att inse att felet med höga taxor och usla resultat inte ligger hos SEVAB utan hos dess inkompetenta ägarerepresentanter, d.v.s. Strängnäs kommunfullmäktiges ledamöter.

Senast läser jag i Strängnäspartiets motion av den 30 oktober i år följande:

"De ekonomiska resultaten skall före bokslutsdispositioner och skatt uppgå till

minst 20 mkr 2011, 25 mkr 2012, 40 mkr 2013n och lika mycket 2014.

Dessa ekonomiska mål framgår av ägardirektiven fastställda av fullmäktige i maj 2011 och

antagna på årsstämman i juni 2011."

Sedan konstaterar man förvånat att bolaget inte tycks klara detta! Och att det till och med finns en risk att kommunen ska behöva skjuta till mera pengar!!!!

Tala om skygglappar!

Om denna situation av fullmäktiges ledamöter idag upplevs som förvånande kan man onekligen fråga sig om de överhuvudtaget har läst bolagets årsredovisningar de senaste åren eller följt med den press- och bloggdebatt som förekommit. Och man måste ju fråga sig hur denna fullmäktigeförsamling – med vetskap om bolagets läge – så sent som i våras kunde fatta beslut om så fullständigt fantasibaserade ägardirektiv! Har ni helt tappat all sans och vett?

Strängnäspartiet drar en riktigt bra slutsats av sina nyfunna iakttagelser, men ger sig sedan in på några att-satser som ånyo andas typisk politikersnömos.

Man vill att Kommunstyrelsen och SEVABs styrelse i dialog ska utröna varför det gått så illa och vad man kan göra åt saken!

Jag trodde i min enfald att mina tidigare fullmäktigekollegor var fullt införstådda med följande sedan länge helt uppenbara fakta:

1. Bolagets egna kapital har aldrig anpassats till den kostym som fullmäktige beställt av bolaget.

2. Bolaget har fått i uppdrag av kommunfullmäktige/ägaren att själv finansiera, bygga och driva ett projekt i halvmiljardklassen utan något kapitaltillskott från ägaren – och med ett aktiekapital om 8,3 miljoner!! (Vad brukar vi kommunpolitiker säga när farbror staten beslutar om nya uppgifter för kommunerna utan att skicka med en påse pengar?)

3. Kommunen har med full vetskap om de åtaganden och det resultat som denna jätteinvestering fått till följd, ändå valt att fortsätta att kräva utdelning ur bolaget!

4. Bolaget har fått i uppdrag av kommunfullmäktige/ägaren att finansiera, bygga och driva ett s.k. stadsnät som från början var ett illa genomtänkt och hopplöst företag och som bara fortsätter att generera förluster som inte ägaren behöver betala – utan som SEVABs nätkunder får betala! Kommunfullmäktige hade för bara ett halvår sedan möjlighet att sätta stopp för detta vansinniga penningutflöde, men valde återigen att inte ta tillbaka sitt uppdrag utan begär att det ska fullföljas. Återigen utan att skicka med nödvändigt kapital utan vältrar återigen över finansieringen av vansinnigheterna på bolagets elnätskunder.

2. Kommunen har överlämnat fiktiva tillgångar i VA-verksamheten till SEVAB till ett debiterat värde om 50 miljoner kronor. Och tar dessutom en orimligt hög ränta av SEVAB på den revers som alltså är 50 miljoner kronor för hög.


Detta, Strängnäspartiet, är orsakerna till att det ser illa ut i SEVAB.

Men det är alltså inte I SEVAB som åtgärderna ska vidtas för att förbättra situationen – det är hos ägarens företrädare! D.v.s. Strängnäs Kommunfullmäktige. Det är där besluten ska fattas som gör det möjligt för SEVAB att åter bli ett företag med ekonomin i balans.

Men ärligt talat! Är det någon som tror att dessa åtgärder blir vidtagna? Att kraftfulla beslut kommer att fattas som skulle innebära en oerhörd försvagning av en redan usel kommunal ekonomi?

Så länge bolaget är bundet av de olika uppdrag och förutsättningar kommunfullmäktige lagt på det så hjälper det inte hur professionell och duktig personal och ledning bolaget har. Det går helt enkelt inte!

Nej, jag är för ovanlighetens skull fullständigt pessimistisk när det gäller den nuvarande politiska apparatens förmåga att på ett verkningsfullt sätt ta itu med den finansiella problematik som är relativt sett nästan värre än Greklands. Och då menar jag inte bara den nuvarande majoriteten. Eftersom också andra konstellationer genom det som skedde 2008 är skadskjutna är det i dagsläget omöjligt att forma en majoritet i Strängnäs som kan lösa kommunens problem.

Det krävs – liksom i fallet Italien – en opolitisk professionell ledning som kan avveckla kommunens nuvarande oförsvarliga skuldberg och återföra Strängnäs kommun till en situation där det finns pengar att använda för det som invånarna och de inflyttade efterfrågar och som inte behöver användas till räntebetalningar.

Komplettering den 2 december: Oppositionsrådet Maria von Beetzen kräver enligt dagens tidnings förstasida "ny ledning" för SEVAB. Visserligen tycks hon avse styrelsens ordförande och inte bolagets ledning (det är väl en rubriksättare som tänkt fel som så många gånger förr!), men fortfarande har hon fel fokus. Felet ligger inte hos en bakbunden bolagsstyrelse utan hos den bakbindande inkompetenta huvudägarens representanterSträngnäs kommunfullmäktigeledamöter (till vilka förvisso såväl Maria von Beetzen som SEVABs styrelseordförande Leif Lindström hör)

Jens Persson borde ha hört om Dag Hammarskjöld!



Förre chefredaktören för Svenska Dagbladet, förre landshövdingen i Västmanlands län, nuvarande VDn för Sveriges Radio AB, Mats Svegfors, var gästtalare vid Gripsholmsföreningens höstmöte. Han höll ett intressant föredrag om den i år särskilt aktuelle förre FN-generalsekreteraren, författaren, statsrådet och ämbetsmannen Dag Hammarskjöld.

Svegfors har skrivit böcker både om Dag Hammarskjöld och om dennes fader Hjälmar Hammarskjöld och vi fick veta hur mycket fadern betytt för sonens bana – och också hur mycket modern betytt för Dag H:s livsinställning.

Ett par som borde suttit i publiken och lyssnat anddäktigt är Jens Persson och Peter Lundberg. Då hade de fått veta varför det gått åt helvete för Grekland och varför Lettland krakelerar. Det beror på deras bristande förvaltningstradition.

Det kan inte nog understrykas hur viktig just den svenska förvaltningstraditionen har varit för det svenska samhällets utveckling och inte minst krishantering.

Dag Hammarskjöld personifierade på många sätt denna tradition av oförvitlighet, ärlighet, integritet, oegennytta och redbarhet. Att besitta en lojalitet mot övergripande gemensamma mål!

Tänk det vore något för Herrar Persson och Lundberg att ta till sig.

Svegfors – så moderat han är –  poängterade också att den trend som funnits bland politiker att "lära av näringslivet" är ett kapitalt feltänk. Att det gått så bra för Sverige beror enligt Svegfors på att det svenska näringslivet varit innesluten i den svenska förvaltningstraditionen.

Alltså, Herr Persson: det ska inte bara räcka med ett handslag, inte att man skjuter från höften och slirar på målet! Man måste framförallt göra rätt!

Lär av Dag Hammarskjöld!

"Ett handslag ska räcka!"



Som sagt var!

Var finns oppositionen?

Den skandal – för något annat kan man inte benämna den nu avslöjade hanteringen av kommunchefens anställningsförhållanden – måste vara förödande för den nuvarande politiska majoriteten, Rödklövern!

Som Vänsterns David Aronsson säger i en kommentar på Strängnäs Tidnings nätupplaga så är Jens Perssons och Peter Lundbergs övertramp så oerhört mycket allvarligare än förra kommunalrådet Ann Landerholms "köksbordspolitik". Denna användes av Centern och Folkpartiet som motiv för att lämna den borgerliga alliansen och liera sig med Socialdemokraterna istället.

Om man då ansåg Ann Landerholms agerande så förkastligt, hur ser man då idag på den egne främste företrädarens handlande och bollande med sanningen?

Och hur ser kartellpartnern Socialdemokraterna på saken? Kan de – med tanke på vilka konsekvenser för partiet Håkan Juholts bollande med paragraferna har fått – fortsätta att låta sig företrädas av en erkänd lagbrytare?

Och vad sker med en kommunchef som ska leda och företräda arbetet med att implementera kommunens värdegrund och de ständiga förbättringarna? Kan han med högburet huvud efter detta avslöjande fortsätta att säga med LEAN-arbetets mantra: GÖR OM – GÖR RÄTT?

Jens Persson visar ingen vilja att göra om och göra rätt. Tvärtom säger han till tidningen Måsen att det "sett i backspegeln är för sent. När vi insåg att uppdraget blev så mycket mer omfattande än vi först trott borde vi ha genomfört antingen en rekrytering eller en upphandling"

Men snälla Jens! Redan det första uppdraget var ju stort nog för upphandling redani utgångsläget. Kommunchefsjobbet var ju inget som svällde så. Och dessutom har avtalet förlängts! Om inte annat så borde Du väl ändå då ha sagt att vi är tvungna att handla upp!

Persson fortsätter att slira på sanningen och skjuta från höften. Hur länge ska det tolereras?

David Aronsson säger i samma kommentar att han inte förstår vitsen med konsultupplägget. Det vittnar om en glädjande godtrogenhet från Davids sida. Annars hade han också förstått att Peter Lundberg helt enkelt inte vill bli anställd. För då går han med största sannolikhet miste om en god militär pension. Så med höga förebilder (bl.a. Göran Persson) bildar han bolag där konsultarvodena kan läggas på hög utan att påverka den militära pensionen tills han kan avveckla företaget eller pytsa ut utdelningar i lämplig ordning – allt för att minimera skatten! Det kallas för skatteplanering! Somliga skulle säga skatteflykt. Förr fanns en generalklausul som sa att om syftet med konstruktionen var att slippa skatt var den olaglig och utan verkan. Nu kommer man antagligen undan med att syftet formellt inte är att slippa skatt utan rädda pension!

Man frågar sig hur snabbt Persson Incorporated till slut kommer att tvingas avgå tillsammans med sin kommunchef? Den inre kritiken inom majoritetskonstellaionen kan ju rimligtvis inte vara nådig.

Men vad värre är – vad gör den opposition som inte av taktiska skäl behöver hålla sin kritik intern? Varför står inte "Oppositionsrådet" Maria von Beetzen och skriker på tå? Vad säger Strängnäspartiets Jan Eriksson? Mariefredspartiets Dag Bremberg som inte bruka rädas de hårda orden – var är hans ljudliga kritik? Vänsterns David Aronsson har i kommentarer visat sin motvilja, men räcker det? Och Kristdemokraterna? Är de lika frånvarande som annars numer?

Det som tiger, samtycker heter det! Gäller det verkligen också Strängnäs politiska opposition? Isåfall – Skäms!

Margit Urtegård skriver på sin blogg: "Sorry! Jens Persson, du är en trevlig prick, men någon politiker blir du aldrig. Jag har svårt för politiker som ljuger. Hur kan vi veta om och när du talar sanning? Vem kan lita  på dig?"

Jag instämmer!

Persson Incorporated skjuter från höften och slirar på målet!



Att döma av dagens Strengnäs Tidning så visste Kommunalrådet Jens Persson mycket väl vad han gjorde – och inte borde ha gjort – redan när han hyrde in nuvarande kommunchefen Peter Lundberg. D.v.s. han bröt med fullt öppna ögon mot lagen. Och inte nog med det – han ljög avsiktligt för Strengnästidningens reporter när han fick en direkt fråga om saken.

Nu måste väl ändå Centerpartiet ta sig en ordentlig funderare över om Persson Incorporateds härjningar är förenliga med partiets politik.

Redan det faktum att det regerande kommunalådet är brorson till kommunens obestridligt starkaste entreprenör på bygg- och fastighetssidan borde fått varningsklockorna att ringa. Men om larmklockorna nu inte klingat tillräckligt högt eller medlemmarna underlåtit att ta ut öronpropparna mellan jaktsäsongerna, så borde väl ändå den nu avslöjade olagliga hanteringen av anlitandet av kommunchefen, få dem att spärra upp korpgluggarna och börja tänka.

Strängnäs Kommun är alltså en offentlig kommun – inte något Persson Incorporated där VD kan skjuta från höften som han vill eller slira runt lagar och förordningar som det passar. Häromdagen sade Jens Persson: "Ni får lita på att det här blir bra! Jag är lugn!"

Så resonerar han och så tycks han agera överhuvudtaget i sitt uppdrag som kommunstyrelseordförande. Men är det så vår kommun ska styras?

"Kreativ" (?) argumentering från Strängnäs Kommunalråd!

Rödklövern i Strängnäs Kommun har bestämt sig! Paulinska skolans aula och konsertsal ska bli säte för kommunfullmäktiges sammanträden i framtiden.

Den avpolletterade och omöjliggjorda Demokratiberedningen besiktigade en gång Paulinskas konsertsal och fann den olämplig just för fullmäktigemöten.

Men ett av den nya KF-ordförandens, Lotta Grönblad, första beslut var att bestämma att KF skulle flytta till Paulinska.

Det blev givetvis ett ramaskri från de musikföreningar av skilda slag som använder konsertsalen för sin verksamhet. Det är Strängnäs enda större lokal med tillräckligt bra akustik (kommunen har lagt ner åtskilliga hundratusen av skattebetalarnas pengar på att ordna just denna akustik!).

Lotta Grönblad backade och lovade utredning om olika alternativ och då skulle just de brukande (orkesterföreningen, ett par sångkörer, kulturskolan m.fl.) få göra sina röster hörda och var det så att föreningarna var emot att det skulle ske någon form av ombyggnad så skulle det heller inte bli någon. Så sa fullmäktiges ordförande, kommunens främste företrädare, borgmästares efterträdare, Lotta Grönblad! Om inte ordagrant, så dock i tillräcklig klartext.

Plötsligt var det dock en utredning gjord! Utan att några kontakter tagits med föreningarna! Utan att de fått vara med och avgöra om Paulinska ens borde vara ett alternativ.

"Utredningen" var vad man säger – riggad! D.v.s. grundförutsättningen var att den skulle utmynna i en rekommendation att bygga om Paulinskas konsertsal för ändamålet att bli ny plenisal för fullmäktige. Och det gjorde utredningen också mycket riktigt! Det är också den formella rubrik som ärendet bär i de kommunala handlingarna! D.v.s. det handlar endast om ny plenisal för fullmäktige och inget annat. För att uppnå denna slutsats vimlar det av märkliga – och slarviga – argument som att plant golv i ett fall är en fördel och i ett annat en nackdel!

Nya ramaskrin! T.o.m. kulturnämndens sällan hörda ordförande skickas fram i fullmäktiges talarstol för att "försvara" denna maktutövning: "Här sitter en hel utredninggrupp och bara väntar på detta beslut för att starta den utredning där föreningarna ska få vara med"

Det visar bara på hur lite majoriteten begripit av vad som sagts. Man har som vanligt skygglapparna på och ser bara sin egen bana. Det löfte Lotta Grönblad en gång avgav handlade om att brukarna skulle få vara med och besluta om Paulinskas konsertsal överhuvudtaget skulle komma ifråga för vidare utredning. Inte att de när beslutet väl var taget skulle få vara med och tycka om stolars placering etc.

Kommunalrådet Jens Persson för plötsligt in en helt annan dimension i debatten genom att börja prata om att syftet i själva verket är att kunna öka beläggningen! Han talar om hur katastrofalt illa utnyttjad lokalen är och han nämner möjligheterna att genom en ombyggnad kunna få företagsevents och andra evenemang till lokalen! (Läs också här )

Tanken i sig är god, men det var ju inte riktigt det som ärendet gällde, eller hur?

För OM det handlar om att öka beläggningen i en av kommunens samlingssalar så finns det ju en annan kandidat som borde legat kommnalrådet närmare om hjärtat, nämligen Thomas aula. D.v.s. det gamla Thomasgymnasisets samlingssal intill idrotts- och simhallen.

Denna lokal byggdes för att kunna vara skolaula, teaterscen OCH fullmäktigemöteslokal. Som sådan fungerande den utmärkt i många år. Fullmäktigeledamöterna var t.o.m. utrustade med platsmikrofoner och slapp det tidsödande rännandet upp och ner i en talarstol. Ledamöternas arbetsytor var förträffliga.

Denna lokal är förvisso inte längre i kommunens formella ägo, men för åtminstone 15 år framåt är det kommunen som förhyr den och ansvarar för dess utnyttjande.

Om vi så jämför hur det förhåller sig med "katastrofalt dåligt utnyttjande" för dessa båda lokaler (Paulinska konsertsalen resp. Thomas aula) så kan jag efter att ha tagit del av bokninglistorna för de båda lokalerna för tiden augusti-oktober i år, konstatera att Paulinska konsertsalen är bokad vid inte mindre än vid 45 tillfällen. Det motsvarar en beläggning med 49% av tiden. D.v.s. 45 av 92 dagar är salen utnyttjad. I realiteten är det nägra färre dagar eftersom det vid ett par tillfällen ryms två arrangemang samma dag.

Tittar vi sedan på utnyttjandet av den verkligt kommersiella lokalen som finns, nämligen Thomas aula, så är den under samma tidsperiod bokad endast 8 (ÅTTA) gånger! D.v.s. en beläggning med knappt 9%!

Varför bekymrar inte DET kommunalrådet? Det skulle ge åtminstone mig betydligt kraftigare huvudvärk. Att motivera för skattebetalarna att vi i ett långvarigt och dyrbart hyresförhållande behållit en lokal som saknar ALL egentlig anknytning till någon kommunal verksamhet borde vara en större angelägenhet. I all synnerhet som det också antytts att kommunen kommer att behöva lägga ombyggnadsresurser också på Thomas aula för att den fortsättningsvis åtminstone ska kunna utnyttjas för Riksteaterbesök och revyföreställningar.

För mig hade hela problematiken varit enkel. Först och främst hade jag inte överhuvudtaget aktualiserat frågan om ny plenisal för fullmäktige. Det problem som finns (liten arbetsyta för ledamöterna) borde kunnat lösas med förändrat möblemang. Bristen på mikrofon- och röstningsanläggning är lika för alla alternativ och kan således också lösas i nuvarande lokal liksom förutsättningar för websändningar. Djäknehallen är i grunden ägd av kommunen men förhyrs för de tio tillfällen per år som det är fråga om, av kommunens hyresgäst, Europaskolan.

Om jag ändå funnit anledning för fullmäktige att flytta och jag vet att resurser under alla omständigheter behövs för att bygga om Thomas aula, så är svaret självklart. Flytta tillbaka fullmäktige till Thomas aula och se till att den också anpassas för de nutida fullmäktigebehoven för de tio årliga gångerna.

Blir det några pengar över till Paulinska så visst kan man se över de publika lokalerna utanför själva konsertsalen, men denna behöver, sedan julgranen väl plockats undan, glödlampor bytts i sig annars inga ombyggnadsresurser idag. Kanske en dammtrasa inte skulle skada dock!

Läs också Margit Urtegårds blogg om detta!

"Luftig" övertaxering i Strängnäs

I dagens ledare i Strengnäs Tidning /Eskilstuna-kuriren tar tidningen upp problematiken med Strängnäs höga taxor.

Eftersom ämnet är en av de käpphästar jag regelbundet besteg under mina senare år som kommunalpolitiker, läser jag med intresse vad ledaren påpekar.

Under min tid som v.ordf. i Miljö- och Räddningsnämnden förde jag fruktlösa och rätt ensamma kampanjer för att de taxor som nämnden beslöt om inom miljöområdet, skulle baseras på verkliga kostnader, precis som kommunallagen föreskriver.

Iställlet väljer förvaltning och politisk majoritet att snegla på angränsande kommuner och att använda sig av kommunförbundets "rekommendationer" vilka på precis samma sätt som de nu så aktuella beräkningsmodellerna från Energimyndigheten ger en alldeles för hög nivå för att i mina ögon motsvara kostnadstäckning.

Problemet är att ingen av dessa kommuner man jämför sig med, heller har ett underlag som återspeglar de faktiska kostnaderna utan i sin tur sneglar på hur andra gör och vad SKL rekommenderar, varför det hela börjar likna rena korthuset!

Nu fokuserar tidningens ledare på de taxor som kommunen hanterar via sitt bolag SEVAB d.v.s. el, VA och renhållning/avfallshantering.

Att just Strängnäs har dessa extremt höga taxor är fullt begripligt. En liten kommun, där somliga politikers ögon hade dollartecken istället för pupiller, och som ensam investerar en halv miljard lånade kronor i ett värmekraftverk kommer att vakna upp till den verklighet som dollartecknen skymde. När "alla" samtidigt investerar i nya värmekraftverk säger det sig självt att det bränsle man räknat med kommer att bli svårt att få tag på – och därmed dyrare. Räntor kommer att gå upp. Nya restriktioner kommer. Konkurrerande värmeleverantörer vässar sig. Har man sedan lurat sig med ett totalt verkningslöst femårigt leveransavtal för bränsle som leverantören inte ens behöver krypa ur utan bara kan strunta i, så har man problem.

De stora intäkter som man räknade med skulle rädda den kommunala ekonomin kommer helt enkelt inte.

Eftersom bolaget sedan länge har ett mer eller mindre obefintligt eget kapital sedan kommunen valt att plocka ut så mycket som går istället för att stärka bolaget eget kapital, måste varje investering som sker finansieras med lånade pengar. Och det är stora investeringar som har gjorts och fortsatt måste göras. I nedgrävning av luftledningar, i byte av elmätare, i nya fjärrvärmeledningar och i detta obegripliga stadsnät.

Kommunen har nu kommit med nya ägardirektiv som till stor del är bra, men i andra stycken lika orealistiska som de förutvarande. Om man ger direktiv om viss utdelningsnivå när man ändå vet att man inte gärna kommer att kunna få ut någon utdelning p.g.a. bolagets svaga ekonomi, så är direktiven inget annat än en ny hyllvärmare. I all synnerhet som man samtidigt kräver en högre självfinansiering och högre soliditet. Ekvationen går inte ihop.

Kommunchefen Peter Lundberg uttalar sig för tidningen Måsen, efter ett antal undanflykter och säger att "Varken ägarna eller SEVAB tar ut några övervinster, utan de avgifter vi har är de vi måste ha!"

Här talar Lundberg mot bättre vetande (för att inte använda starkare uttryck). Lundberg känner väl till det problem som ännu p.g.a. kommunförvatlningens/politikens förhalande av frågan, kvarstår olöst.

När VA- och renhållningsverksamheten överfördes till SEVAB angavs ett värde för befintliga anläggningar som bolaget övertog vilket visat sig vara omkring 50 miljoner för högt! Bl.a. har anläggningar som angivits i handlingar inte kunnat återfinnas i verkligheten. Dessutom har bolaget tvingats att betala en alldeles för hög ränta till kommunen för dessa övertagna anläggningar. De 4,5% som bolaget betalar kommunen idag är ren smygbeskattning av bolagets kunder.

Övervärdet och den höga räntan har en högst väsentlig taxepåverkan i fel riktning.

Den genomlysning av den kommunala VA-verksamheten som SEVAB genomförde och som borde gjorts innan man övertog verksamheten från kommunen visade på en skrämmande släpphänt hantering i den kommunala förvaltningen. Hur detta har kunnat pågå år ut och år in utan att någon reagerat är för mig helt obegripligt och ett oerhört underbetyg åt tidigare nämndpolitiker och revisorer.

Att detta är ett dilemma för det småleende kommunalrådet med de korta svaren, är begripligt. Trots försök från bolagets sida har man inte kommit till någon lösning med kommunen. Att sänka resultatet i den redan svaga kommunala ekonomin med 50 miljoner är givetvis ingen välkommen åtgärd, lika lite som det är för de länder och banker som tvingas halvera sina fordringar på Grekland.

Men det måste ske! VA-kollektivets medlemmar har i åratal skinnats på minst 5 miljoner kronor årligen och att låta detta fortgå ytterligare år utan att åtgärda saken vore vansinne.

Det är inte Stockholmsvattnet som är boven i dramat. Allt det vatten Strängnäs köper under ett år kostar 12 miljoner kronor. Samtidigt är SEVABs kapitalkostnader för VA-verksamheten 13 miljoner!!

Det säger sig självt att något är oerhört skevt. Vem har modet att rätta till detta?

Såväl kommunalrådets som SEVABs ordförandes Leif Lindströms tystnad och ovilja att besvara berättigade frågor om SEVAB vid fullmäktigemötet i måndags var mindre klädsam. Och Leifs hänvisning till aktiebolagslagen för att slippa svara gavs mot bättre vetande! När det rör rent kommunala frågor tar offentlighetslagstiftningen över aktiebolagslagen. Det vet Leif Lindström precis lika bra som Torgny Jonsson som utan problem besvarade motsvarande fråga om fastighetsbolaget.

Kommunalrådet med huvudet i sanden?



Jens Persson tycker antagligen att debatten om den uteblivna men utlovade dialogen kring frågan om plenisal eller ej är utmärkt. För då förflyttas fokus från Strängnäs verkliga problem.

Jag håller med Ann Landerholm som i sitt lysande inledningstal i kommunfullmäktige i måndags påpekade att frågan om en ny plenisal egentligen är en ickefråga. "Vad är problemet?" frågade Ann efter att ha räknat upp de fördelar fullmäktige har i den nuvarande salen.

Jag kan hålla med om att ledamöternas arbetsytor är för små, men alla andra behov kan ju faktiskt enkelt lösas i den befintliga salen.

Framförallt så länge kommunens finansiella läge ligger på grekisk nivå. Vi fick under kvällen veta att ytterligare dryga 100 miljoner kronor ska lånas upp under det kommande året!

För några år sedan beskrev jag skräckscenariot att kommunen närmade sig en skuld på 2 miljarder. Idag har vi en låneskuld på totalt drygt 2,5 miljarder!!!  D.v.s. 150% av "bruttokommunalprodukten". Vi är klart på Greklandsnivå och med raska kliv mot en tredje lånemiljard!

Men med ett överseende leende på läpparna, vilka endast släpper ifrån sig så kortfattade svar som någonsin möjligt är, räknar tydligen kommunalrådet med att han ska lyckas bättre än Papandreou.

Vem ska betala Strängnäs skulder? Vi lär inte som grekerna kunna räkna med att vår omvärld ska göra det.

Att i det läget ägna tid, kraft och resurser åt en sådan lyxfråga som ny plenisal för fullmäktige är sannerligen att stoppa huvudet i sanden och visa på total brist på förmåga att ägna sig åt väsentligheter. Jag undrar vad vi skulle säga om Papandreou fick för sig att besluta om ett nybygge för det grekiska parlamentet! Redan en kostsam folkomröstning visar på total brist på verklighetsinsikt.

Dessutom slarvar kommunalrådet på nytt med ärendebeskrivningarna. På kallelser etc. står att ärendet ska handla om en utredning om ny plenisal för fullmäktige. Då är det också det som ska avhandlas och beslutas om och inget annat.

Att som kommunalrådet gör, dra iväg med helt andra argument är mot alla regler. Fullmäktige ska inte behandla en upprustning av Paulinskas konsertsal för att den ska kunna ta emot företagsevents och därigenom öka salens beläggning av externa hyresgäster! Sådana argument har ingen bäring överhuvudtaget i detta ärende.

Om en ombyggnad för att öka salens beläggning är skälet till att frågan kommit upp ska ärenderubriken ändras så att den blir adekvat. Det må vara hänt i det privata näringslivet att man kan slarva med det formella, men knappast i en offentlig organisation. Strängnäs kommun ÄR inte en del av Persson Incorporated.




Tjänstemän och lojalitet?


Stora Ekhov i Mariefred, klassad som kulturhistoriskt intressant byggnad där Samhällsbyggnadskontorets tjänstemän missat att notera utformningen av de nya fönster som skulle sättas in. Istället för klassiska och byggnadsstilsriktiga 1800-talsfönster har de nya fönstren försetts med "gullegullspröjsar" som inte hör ihop med byggnadens karaktär. Den ansvarige slottsbyggmästaren Rahmqvist skulle vända sig i sin grav.

Under min aktiva tid som politiker har jag med två undantag alltid varit lojal mot kommunens tjänstemän. Jag har ställt mig bakom dem när de utsatts för kritik och hävdat att ansvaret alltid är politikens, inte tjänstemännen.

Så har jag också uppfattat det alltifrån den riksbekanta rivningen av Vita Skolan i Mariefred då det var skolstyrelsens dåvarande ordförande som ljög inför styrelsens ledamöter angående vilka krav som ställts på uteytor av Skolöverstyrelsen – inte tjänstemännen.

De två undantagen var givetvis dels den oacceptabla tjänstemannahanteringen av fallet Jägmästaren, som ledde till att de intentioner som politiken slagit fast för kvarteret p.g.a. klara och ovedersägliga brister i förvaltningens hantering av ärendet inte kunde förverkligas. Dels också den dåvarande ekonomichefens långtgående misstag och överträdelser av befogenheter när det gällde Campus och Culmen som också ledde till att jag tvingades ompröva mitt dittills starkt uttalade stöd för dåvarande kommunchefen som uppenbarligen inte haft tillräcklig insyn och kontroll på den viktigaste tjänsteman han själv tillsatt. Socialdemokraternas Tord Tjernström älskar att återkommande påpeka det kostsamma misslyckande som Campus- och Culmen-projekten kom att bli ur ekonomisk synpunkt och skylla dessa på den dåvarande alliansmajoriteten. Han glömmer då att berätta att hans eget parti inte på något sätt protesterade mot de beslut som avsåg Campus eller Culmen. Tvärtom. Att sedan de två högst ansvariga tjänstemännen så kapitalt misskötte sina uppdrag, kan inte rimligtvis vare sig Socialdemokraterna eller den dåvarande majoriteten lastas för. Tjänstemännen har båda fått lämna sina uppdrag. Tyvärr utan övriga påföljder.

Jägmästarens förspel inträffade under den tid då kommunen hade en splittrad tjänstemannaorganisation med flera självständiga förvaltningar under var sin chef. Dessa chefer svarade endast gentemot "sina" resp. nämnder. Och i fallet med Samhällsbyggnadsförvaltningen handlade det om tre nämnder vilket gjorde att förvaltningschefen inte hade någon effektiv kontroll från politiken. Detta i sin tur ledde till en svulstig och ohanterlig organisation med dålig insyn från politikens sida.

Jag hörde till dem som såg den sammanslagna förvaltningen under en enda chef, som en god lösning. Nu skulle man kunna nå en organisation med god insyn och kontroll och med direkt koppling till politiken. Felet – vilket jag påpekat ofta – var att vi började i fel ända. Först skulle vi organiserat om politiken så att en sammanslagen förvaltning matchade en enhetlig politisk organisation.

Den politiska organisationsförändringen har jag sedan dess och fram till jag och ett antal andra ledamöter, i protest lämnade den numera nedlagda Demokratiberedningen, slagits för. Men är det någonting som är heligt för flera politiska partier så är det mängden möjliga poster att fördela mellan sina medlemmar. Om det är optimalt för kommunen eller dess skattebetalare, är oviktigt för dessa partier.

Under många år har jag som politiker haft att göra med samhällsbyggnadsförvaltningens och senare -kontorets tjänstemän. Länge ansåg jag dessa dugliga och kompetenta. Så skedde en urlakning. Till chef för kontoret sattes plötsligt en tjänsteman vars inriktning var en helt annan än den sakkompetens som borde varit ledstjärnan vid rekryteringen. Han kunde i stort sett ingenting om just samhällsbyggnad ur någon teknisk synpunkt. Likaså tillsattes en kulturgeograf som chef för kommunens mark och exploateringsenhet med alltför långtgående befogenheter när det gällde avtalsskrivande vilket fallet ProMarina är ett sorgligt utslag av. Som tjänstgörande stadsarkitekt anlitades en fristående konsult som inte innehar de för just detta uppdrag nödvändiga kvalifikationerna, något som såväl jag som kanske framförallt nuv. Oppositionsrådet Maria von Beetzen tidigt påtalade. Till råga på allt ersattes kontorschefen senare av förre kommunalrådets dotter, som säkert är en duktig byggnadsingenjör och tillika enhetschef för bygg- och planenheten, men som inte heller har den utbildning och kompetens som krävs för ett kvalitativt och fullödigt arbete på denna post.

Att denna nedmontering av kompetens vid kommunens kanske viktigaste kontor är mer än olycklig, visar inte minst alla de misstag som kommit i dagen under de senaste åren där kommunen fått återkommande kritik från länsrätt och förvaltningsdomstolar. Det räcker med att nämna svartbygget vid Tosteröbron eller rödtjutet vid Kulturskolan, misstagen vid fönsterbyten på kulturbyggnader i Mariefred m.m.

Politikens fel här är givetvis att man accepterat denna successiva kompetenssänkning utan protester, men det går inte att komma ifrån att också de tjänstemän som iklätt sig dessa poster och sedan misslyckats gång efter annan, också måste acceptera att få utstå kritik.

Dessa tjänstemän har i åratal tutat i oss politiker att det är vad som står på detaljplanekartan som gäller juridiskt. Inte vad som står i tjusiga sidodokument.

Därför har vi politiker följaktligen utgått från att när vi varit fullständigt överens om t.ex. de intentioner för en varierad och till befintlig terräng anpassad byggnation i Jagbacken i Marielund, dessa intentioner av de närvarande tjänstemännen (vars förslag dessa tankar dessutom var) också stadfästes i det dokument de själva påpekat är det enda som gäller.

Vi politiker har varit berättigat upprörda över vad vi upplevt som flagranta överträdelser av byggherren i Jagbacken och reagerat starkt på de åtgärder denne vidtagit i klar strid mot de intentioner som såväl politiker som tjänstemän varit överens om.

Nu får vi av Förvaltningsdomstolen i Linköping veta att vi hade fel! Det är vi politiker som ska stå med skammen! Byggherren Panorama kan göra vad de vill i stort sett. De kan skala av hela backen och sätta upp samma likriktade Smålandsvilla i hela området om de vill, för inget av de intentioner som var riktmärke för hela området håller juridiskt eftersom de endast finns som illustrationer i ett till detaljplanen bifogat gestaltningsprogram.

Hela detta område påbörjades som ett projekt av dåvarande Landshövdingen Bo Holmberg. Det handlade om ett kvalitativt byggande och boende i Sörmland. Marielundsområdet med Jagbacken skulle bli ett mönsterområde för det goda livet.

Nu ser vi resultatet! Sorgligt! Och helt klart en konsekvens av bristande kompetens vid samhällsbyggnadskontoret i Strängnäs. När ska den nuvarande majoriteten inse detta och åtgärda detsamma?

Hur många gånger ska kommunen få backning för olika bygglovsfrågor i domstolar innan Jens Persson ska börja tycka att det är pinsamt?

Dyra skollokaler! Fel lösning!

En fråga från en ledamot vid gårdagens fullmäktigemöte fick BUN-ordföranden Fredrik Lundgren att glädjestrålande över att han fått just den fråga han förberett sig på, studsa upp i talarstolen och lägga på en bild som visade att Strängnäs Kommun ligger väl över snittet i såväl rike som län när det gäller kostnader per elev i grundskolan. Vi lägger således inte för lite pengar på skolan som det är idag.

Däremot, vilket Fredrik nogsamt påpekade, lägger Strängnäs 3.000:- mer per elev på lokalkostnader än jämförbara kommuner och därmed lika mycket mindre per elev på undervisning.

Detta är ju just det problem som redan den gamla borgerliga alliansen påtalade och påbörjade arbetet med att försöka råda bot på. Och här var Fredrik så illa tvungen att harangera Ann Landerholm och Maria von Beetzen för att de initierat det som nu skulle leda fram till omorganisationen!

Tänk om inte Folkpartiet med Fredrik Lundgren och Centern med Jens Persson så gravt svikit den gamla alliansen och gått ihop med Socialdemokraterna, utan fullföljt det som var kärnan i den goda lösningen, nämligen att avveckla Karinslundsskolan antingen genom att sälja den till Europaskolan eller till annan köpare. Då hade aldrig denna uppslitande skolkarusell behövt äga rum. Först den infama bussningen av Långbergsskolans elever till Tosterö och nu det beslut som BUN fattat i opposition mot alla föräldragrupper. Den "barnkommun" som Strängnäs en gång vinnlade sig om att vara är nu bara så långt från verklighet man kan komma.

Men å andra sidan hade herrarna Jens och Fredrik då förstås inte fått några kommunalrådsposter!

Fredrik Lundgren var också ärlig nog att påtala det obestridliga faktum som hans kartellpolare Socialdemokraterna aldrig skulle acceptera, nämligen att det inte finns någon korrelation mellan ökade anslag och bättre skolresultat. Om Fredrik lyckas övertyga Socialdemokraterna om denna sanning så är ändå något vunnet genom Folkpartiets svek.

Men "löften" från den nuvarande majoriteten kan man nog avskriva redan från början. Sådana har inget sakinnehåll och överges omgående av den som uttalat dem. Det räcker med att säga "ny skola istället för nuvarande Långbergsskolan"!


Oinspirerande retur till fullmäktige!

Nu får det vara slut på det här långa sommaruppehållet på bloggen! Jag har ju inlägg så det räcker och blir över som ännu inte blivit skrivna. Och egentligen har jag inte tid nu heller eftersom sommarmöbler och sådant ska in för vintern idag.

Men igår kväll tog jag mig till åhörarläktaren på Djäknehallen och lyssnade till höstens första fullmäktigemöte. Det var ingen höjdare (så länge jag var kvar. Stannade bara över ärendet om Paulinskas aula) och gav inga återfallsönskemål. Debatten var tam, oppositionen snäll och vänlig. Inte ens den vanligtvis så bitske Sixten Skullman (m) gav ifrån sig något verkligt skarpt utan släppte Jens Persson trots att ingen fattade på vilken av Sixtens två frågor Jens kortfattade "Nej!" var ett svar. Om Jens hade kontrollerat om det skulle bli moms på en lokalhyra eller Om det inte skulle bli moms???
Hur kunde Du släppa det svaret med ett tack, Sixten?

Överhuvudtaget är frågeinstitutet en föråldrad form. I all synnerhet som det – som fullmäktiges ordförande på ett förtjänstfullt sätt hela tiden påpekade – ska handla om enkla, korta frågor som ska kunna besvaras lika kort. Det man som politiker och åhörare eftersträvar är ju de snabba replikskiftena i en debatt mellan flera deltagare kring en specifik och aktuell fråga. Och då är ju interpellationen den from man ska använda.

Enkla frågor  från ledamöter borde idag kunna hanteras utanför fullmäktiges dagordning. Istället skulle interpellationerna med tillhörande debatter, lyftas fram tidsmässigt i dagordningen och få en större roll. Det skulle säkert vitalisera debatten och göra sammanträdena mer intressanta ur åhörarsynpunkt.

I varje fall kunde vartannat sammanträde inledas med en interpellationsdebatt efter allmänhetens frågestund. Då skulle också behovet av den nu återigen bortglömda allmänpolitiska debatten minska.

Det borde också undersökas om interpellationshanteringen skulle kunna förkortas så att dessa inte nödvändigtvis måste inlämnas vid ett fullmäktigemöte för att besvaras vid nästkommande. Istället borde de kunna inlämnas i samma ordning som medborgarförslag, d.v.s. i så god tid att de kan komma med kallelsen till nästkommande möte. Det skulle fortfarande ge tillräcklig tid för att besvara interpellationen.

I övrigt måste jag ge Lotta Grönblad en eloge för att hon nu "lärt sig sin läxa" som fullmäktigeordförande. Hon svingade klubban med den äran även om fortfarande ett och annat "fullmäktiget" kunde anas. Och hennes åthutningar såväl till höger som till vänster när det gällde för långa frågor och svar, har aldrig ens hennes rutinerade företrädare förmått.

Kvällens – ur min synpunkt – intressantaste fråga var givetvis den om Paulinskas aula, eller som den heter idag: Paulinska konsertsal, skall förvandlas till ny plenisal för fullmäktige.

Det är en fråga som jag varit inblandad i under många år. Erik Berg ville i talarstolen minnas att vi haft frågan uppe mer eller mindre kontinuerligt i den saligen avsomnade Demokratiberedningen sedan 2006.

När jag första gången satt i fullmäktige på 70- och 80-talen så var sammanträdena förlagda till Thomasgymnasiets aula. Dit fördes en portabel högtalarnläggning, med mikrofoner vid varannan ledamotsbänk, så att man slapp från det tidsödande springet mellan bänk och talarstol. Replikskiftena blev snabbare och överhuvudtaget gick sammanträdena smidigare. Varje ledamot hade en ordentlig egen arbetsyta för handlingar.

När så det nya kommunhuset byggdes som resultat av den storvulna kartellen mellan Strängnäspartiet och Socialdemokraterna, båda med storhetsambitioner, inrymdes en alltför liten sal på vindsvåningen för fullmäktiges sammanträden. Där satt jag också sedan jag återinträtt på 2000-talet. Alla insåg att salen var för liten för att rymma också de åhörarskaror som då och då befolkade de bakre bänkarna. Möjligheten som öppnade sig när kommunen hyrde ut Djäknehallen till Europaskolan och denna kostade på en stor ombyggnad av densamma, var det självklart att utnyttja.

Tyvärr får jag väl säga att ombyggnaden inte blev helt lyckad ur fullmäktiges synpunkt. De bord och stolar som valdes visade sig raskt vara otillräckliga resp. allför ljudliga. Det fanns helt enkelt inte plats för alla de handlingar som ledamöterna förväntas ha (+ ev. datorer) och svårigheterna att ta sig ur sin stol och sin bänk för att ta sig till talarstolarna var irriterande. Inte heller var pausutrymmena tillräckliga.

Men det vi främst eftersträvade var att få till en anläggning som möjliggjorde att ledamöterna kunde sitta kvar i sina bänkar och ha en egen mikrofon att tala i samt en voteringsknapp att trycka på. På så sätt skulle mycket av irritationsmomenten och den onödiga tidsspillan kring talarstolsframträdandena försvinna.

Att i dagens trängda ekonomiska läge ens börja planera för en flytt av fullmäktige som innebar stora projekterings- och ombyggnadskostnader känns inte ansvarsfullt. Därför hade Maria von Beetzen helt rätt när hon påpekade just detta att det just nu inte finns anledning att börja flytta på fullmäktige.

Framförallt inte som det höll på att ske på precis samma överrumplande sätt som så mycket annat elände som kunnat genomdrivas här i kommunen. Trots att Demokratiberedningen på sin tid avförde Paulinskas konsertsal som ett alternativ, gick fullmäktiges nya ordförande Lotta Grönblad plötsligt ut och hade beslutat att det var dit KF skulle flytta. Det blev ett ramaskri och hon fick backa. Nu skulle de olika möjliga alternativen först utredas. Lotta Grönblad och kommunchefen utlovar att inget beslut ska tas förrän alla berörda fått vara med i arbetsgrupper och göra sin åsikt hörd. Och är det så att berörda föreningar – i Paulinskas fall, två körer, orkesterföreningen, teaterföreningen, skolan själv m.fl. – inte vill ha ombyggnaden så skulle det heller inte bli någon.

Sedan gör man en egen utredning utan att överhuvudtaget blanda in föreningar och andra intressenter. Utredingen avfärdar övriga alternativ och kommer fram till att det ändå är Paulinska som ska "utredas vidare". Och NU – menar Lotta Grönblad och majoriteten – är det meningen att föreningarna etc. ska kontaktas........

Lotta Steneskog som upprätthåller ordförandeklubban i Kulturnämnden försvarar ordningen och vädjar till fullmäktige att rösta för det liggande förslaget, "för nu är projektgruppen beredd att trycka på knappen så snart vi fattat beslutet och det blir så bra så bra..:". Även Jens Persson instämmer. Han drar i sitt anförande dessutom frågan långt ifrån ärendebeskrivningen. Han tar upp att lokalen är dåligt utnyttjad och att syftet nu inte bara är att få plats för fullmäktiges 8-10 sammanträden om året, utan också företagsevents, konferenser etc. Lotta Grönblad själv håller sig tyst i frågan, trots att den är hennes i högsta grad. Hon borde ha hutat åt Kommunstyrelsens ordförande då ärendets rubrik enbart handlar om ny plenisal för fullmäktige och inget annat. Vill man göra mer så får det bli ett annat ärende. Det lättfärdiga hanteringen av formalia kännetecknar dessvärre den nuvarande majoriteten som lätt svävar ut från vad frågorna egentligen gäller. "Det är väl inte så noga!"

Christer Alvin (M) påpekar alla dessa hanteringsmissar och begär återremiss. Han får stöd av 24 av fullmäktiges ledamöter och återremissen är ett faktum.

Nu har Kommunstyrelsen uppdraget att ta in alla synpunkter från berörda föreningar och skolor, innan frågan återkommer till fullmäktige för beslut.

Jag misstänker att inhämtandet av synpunkterna kommer att ske med vänster hand, varför ett stort ansvar nu vilar på föreningarna att ta fram faktaunderlag (bokningsfrekvenser, akutsiska förhållanden, antal publikplatser etc.) och vara späckade till tänderna den dag de blir kallade till möten.

Jag är glad att jag lämnat den skrapande fullmäktigestolen.

Urspårad politik - vem tar på sig ansvaret?



Dagens Nyheters söndagsledare tog upp ämnet Bothniabanan och jag kan inte låta bli att bryta sommarfriden på denna blogg.

Vid ett antal tillfällen i vår kommun har jag haft anledning att påpeka att jag som politiker alltid bär det yttersta ansvaret för beslut som fattas där jag är närvarande. Det ansvaret kan utkrävas av mig på två sätt: antingen känner jag mig såpass direkt skyldig till ett felaktigt beslut och tar ansvaret genom att avgå, eller också är det väljarna som vid nästa val har att tycka till om min politiska framtid.

Det senare är ett krångligt och i praktiken svårgenomförbart alternativ. P.g.a. att vi har det valsystem vi har måste väljaren i princip byta parti och därigenom tillsammans med tillräckligt många andra förminska mitt partis mandattal tillräckligt för att jag ska kunna tvingas bort.

Man kan förstås också ta en blank röstsedel och där snyggt och prydligt skriva alla de namn på listan man vill ska vara kvar men utesluta mitt. Vissa beslut kan politiker också tvingas ta ansvar för genom att revisorerna föreslår en fullmäktigeförsamling att inte bevilja ansvarsfrihet och församlingen sedan följer rekommendationen. Då öppnar sig dessutom en möjlighet att utkräva ett ekonomiskt ansvar av politikern.

Tidigare fanns möjligheten att stryka namn på partiernas valsedlar. Det är synd att den försvann. Det var ett bra sätt att demonstrera missnöje med enskilda politiker. Vet ej vem som röstade igenom ändringen till det sämre. Var det politiker som ville värna om sina egna framtida poster?

Att politiker genom underlåtenhet och/eller ren misskötsel kan komma undan utan någon egentlig risk för repressalier är i mina ögon olyckligt.

Flera gånger har jag också tvingats påtala att vi som politiker måste kunna lita på det underlag vi får från tjänstemän och sakkunniga som på vårt uppdrag ska förse oss med korrekt beslutsunderlag. Vi måste också sedan kunna lita på att dessa tjänstemän fullföljer våra beslut på ett korrekt sätt och i enlighet med de delegatons- och attestregler som gäller.

Tyvärr har det funnits oförsvarliga brister i den kommunala förvaltningen vad gäller detta. Hanteringen inom förvaltningen vad gäller Jägmästaren, Campus, Culmen och nu senast hanteringen av Stockholmsvattnet har lämnat åtskilligt övrigt att önska.

De chefer inom kommunen som varit ansvariga för den felaktiga och i vissa fall regelvidriga, för att inte säga olagliga hanteringen undgår alla utkrävande av ansvar genom att de slutat sin anställning i kommunen. Den nuvarande kommunchefen anser det inte möjligt att bedriva enskilda processer mot dem.

De kommunalråd som haft dessa frågor inom sitt heltidsarvoderade ansvarsområde och som borde tillsett att de hade tillräcklig insyn i den dagliga verksamheten för att kunna slå ner på felaktigheter i hanteringen har alla undsluppit utan ens en åthutning.

Det sker genom att politikers flockmentalitet gör att ingen vill vara obehaglig mot sina politikerkollegor. En slags kåranda som alltså kan få allvarliga följder för oss skattebetalare.

Dessa heltidsarvoderade kommunalråd med särskilt ansvar borde ha följt upp de politiska besluten för att på ett tidigt stadium påtala brister i den kommunala förvaltningen. Så skedde inte!

Och så har heller tydligen inte skett betr. Bothniabanan, där inblandade infrastrukturministrar uppenbarligen brustit i sitt tillsynsansvar. Att man i efterhand kunnat konstatera att våra folkvalda politiker i riksdag och regering så till den grad kunnat manipuleras och vilseledas (ja, det är så man beskriver skeendet), är skrämmande! Och än mer skrämmande är att ingen kommer att få stå för dessa misstag, utan den kraftigt saltade notan (5 MILJARDER EXTRA) skickas utan avdrag vidare till skattebetalarna.

Visst, man kan alltid säga att det ändå alltid är skattebetalarna som får stå för fiolerna. Men dåligt beslutsunderlag och tjänstemän med uppenbart usel avtalskompetens borde ge också andra kostnadsbärare. Rent generellt tycks "det allmänna" vara dåligt på att formulera avtal. I det civila samhället skrivs det in straff- och hävningsklausuler som möjliggör att beställaren ges möjlighet att därest utföraren missköter sig, utkräva ansvar, såväl genom att uppdraget förloras som att vederbörande kan bli föremål för skadeståndsanspråk eller direkt få betala ut vitesbelopp. Allt för att skydda uppdragsgivaren. Detta tycks inte förekomma i någon större utsträckning i statlig upphandling, och helt visst inte i kommunala.

Många gånger påpekade jag inte minst bristen på kontrollpunkter, ansvars- och hävningsklausuler när det gällde det femtonåriga avtalet Strängnäs kommun slöt med ProMarina AB. Det berodde inte på att det rådde brist på juridisk kompetens inom den kommunala förvaltningen utan på att denna kompetens inte togs i anspråk därför att lägre tjänstemän tyckte sig veta bäst själva och högre chefer och kommunalråd brast i sin yrkes- resp. förtroenderoll.

Kan vi hoppas att någon lärt sig något och att denna kunskap blir varaktig? Hos kommunen när det gällt de affärer jag räknat upp ovan? Hos staten när det gäller Bothniabanan?

Dessvärre måste jag pessimistiskt säga att jag inte tror det. Inom den politiska världen råder en skrämmande brist på kontinuitet. Nya kvastar sopar vart fjärde år och tjänstemän är som alla andra numer, historielösa, och tycker att det inte finns något att lära av vad som skett förr. Misstagen kommer att upprepas ständigt och det blir alltid vi skattebetalare som får betala hela notan och ta hela ansvaret.


Nej tack, Strengnäs Tidning!

Karl-Yngve Åkerström har i Strengnäs Tidning fått en artikel publicerad som innehåller exempellösa osakligheter och beskyllningar mot min person. Saker som för varje ansvarig debattredaktör borde varit enkla att kontrollera sanningshalten i.

Åkerströms angrepp innehöll 3.387 tecken! Själv erbjöds jag nådigt och icke förhandlingsbart 2.800 tecken av tidningen att bemöta dessa lögner och beskyllningar med!

Då hade jag först kortat ner min föregående bloggtext till 4.000 tecken och därefter skrivit en helt ny text på 3.007 tecken - således långt mindre än Åkerströms! Men icke! Min replik skulle "hålla sig inom av oss uppsatta ramar"!

Mina försök att påpeka att det inte rör sig om en replik i någon pågående sakdebatt utan ett bemötande av osakliga personliga påhopp och beskyllningar vilket borde ges minst samma utrymme som beskyllningarna fick, hade föga framgång.

Därför väljer jag att avstå från att försöka få något bemötande av Åkerströms lögner publicerat i Strengnäs Tidning samt att få saken prövad av Pressombudsmannen. Och min uppfattning att jag inte heller hädanefter ska skicka in någonting till den tidningen består.

Var och en får läsa mina blogginlägg och själv bedöma sanningshalten i Åkerströms påhopp.

I Strengnäs Tidning får Karl-Yngve Åkerström alltså ta heder och ära av mig med 3.403 tecken, men jag får inte ens försvara mig med 3.008! Inte ens på betald annonsplats!

Karl-Yngve Åkerström har i Strengnäs Tidning fått en upprörande och ärekränkande artikel publicerad, som under sken av att vara ett öppet brev till Kristdemokraterna, i själva verket är ett grovt påhopp på min person.

Artikeln innehåller så mycket osakligheter och rena - lätt kontrollerbara - lögner, att det för mig är en gåta att tidningen låtit publicera den. Till att börja med kunde tidningen kontrollerat sina egna lägg och då funnit en artikel om mitt avhopp från Kristdemokraterna i början av året. En artikel som tog halva första sidan och ca. ett och ett halvt uppslag inne i tidningen i anspråk. Redan när Åkerström således riktar sin artikel till Kristdemokraterna för att fråga om mina åsikter står för partiet, borde varningsklockorna ringt för debattredaktören som då av Åkerström skulle begärt ett sakligare innehåll och riktat åt rätt håll.

Än märkligare blir det när jag - som är den förfördelade parten - ska försvara mig, så erbjuds jag ett utrymme för mitt bemötande som är blott 80% av det utrymme som Åkerströms attack på mig. Detta förfarande har jag nu bett Pressombudsmannen pröva.

Det är alltså inte fråga om någon debattreplik utan om att jag som utsatt för ett exempellöst påhopp i tidningen måste ges minst samma utrymme för att bemöta dessa osakligheter.

Istället får jag nu göra det på min blogg: http://matswerner.blogg.se

Åkerström beskyller mig utan någon grund, för främlingsfientlighet och rasism Det torde stå klart för var och en som känner mig hur lögnaktigt detta är. Han beskyller mig för att ha skrivit saker som även en debattredaktör lätt hade kunnat kontrollera den bristande sanninghalten i.

Han påstår att jag, p.g.a. mina ”påhopp”, skulle vara stoppad som debattör i Strengnäs Tidning! Ett påstående som tidningens politiske redaktör redan gjort ett diskret tillrättaläggande av - som dessutom kallades "förtydligande"!

Att jag inte normalt publicerar mig i Strengnäs Tidning är alltså mitt eget val och kanske är tidningens hantering av denna fråga ytterligare en god orsak för mig att också i framtiden avstå.

Rent löjeväcklande blir Åkerström när han vill pådyvla mig makten att tysta mina meningsmotståndare för att de fruktar mitt ”förödmjukande sätt”. Eller att jag skulle göra fullmäktige och nämnder till otrygga församlingar och därmed utgöra en fara för den reella demokratin.

Åkerström påstår rent ärerörigt att jag drivit en ”fientlig linje mot torghandlaren Nedzad Jazic”.

Återigen - för vilken gång i ordningen vet jag inte längre - måste jag påpeka att frågan om en enskild handelsidkare på sätt som skett ska kunna obstruera mot enhälliga kommunala beslut manifesterade i stadgor och andra bestämmelser, är principiell och har ingenting med personen Nedzac Jazic att göra. Det är Åkerström som genom sina artiklar gjort frågan till ett invandrarproblem. Om Åkerström ogillar den torgstadga som kommunfullmäktige i gott samförstånd antagit så får han väl lägga ett medborgarförslag om dess upphävande. Men så länge den finns bör den väl gälla - alla!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0