Historien om Negern Pettersson (Kapitel 1, 2, 3 och 4)

Låt mig presentera er för Negern Pettersson!

image218
"Neger Pettersson", oljemålning av Karin Bergöö

Jakten på Negern Pettersson, Kapitel 1

Den svarte mannen vilar, lutad mot en draperad pall e.dyl. Hans ena ben är upplyft och han knäpper sina båda händer runt det uppdragna knäet. Han är klädd i ett par randiga korta åtsittande byxor och en vid vit skjorta med uppkavlade ärmar. Hans drömmande blick riktas mot någonting utanför bilden.Det korta skägget och det lätt rufsiga håret förstärker intrycket av en stark vilja och ambition.

 

Hela hans gestalt utstrålar potentiell kraft. En vilande styrka. Ljuset över honom är den sydländska solen.

 

Ändå är det bara illusion. I själva verket är mannen en frigiven eller förrymd slav från Franska Guyana som via Amerika råkat hamna i vårt kalla land och som där drar sig fram som hamnsjåare med extra påhugg som modell på Konstakademien. Det sydländska solljuset trollas fram av akademieleven Karin Bergöö. Ett kraftfullt porträtt av Negern Pettersson - för så kallades han på Konstakademien bland elever och lärare.

 

I själva verket hette han Pierre Louis Alexandre, men det fick jag veta långt senare. Låt oss ta det från början.

 

Porträttet hängde i mitt föräldrahem. Pappa som hade som ung notarie på slutet av 20-talet hjälpt Karin Bergöös brorson Per i samband med avvecklandet av det gamla familjeföretaget. Förmodligen p.g.a.att Pappas chef hade sommarställe på Spadarvet i Sundborn och därmed bodde granne med Karin Larsson Jag har förstått att Per Bergöö inte ansågs som någon särskilt lyckad affärsman. Inte heller hade han några pengar att betala Pappa med men en tavla av Faster Karin som han ärvt kunde kanske duga.

 

Jag är glad för att Pappa nappade på erbjudandet. Så kom Negern Pettersson till vårt hem. Han blev en bemärkt familjemedlem och gjorde alltid ett starkt intryck på våra besökare. Åtskilliga är de vänner och bekanta till såväl föräldrarna som till oss syskon, för vilka Negern Pettersson är det bestående minnet av vårt barndomshem.

 

När min systers barndomsvän Caroline Falkenberg många år senare höll en serie föreläsningar i anslutning till den stora Liljewalchsutställningen "De drogo till Paris", om den första generationen unga kvinnliga konstnärer som for utomlands för studier, bad hon att få använda Negern Pettersson som illustration.

 

Sedan snart 30 år hänger han hos mig. Jag har alltid berörts starkt av porträttet och fascinerats av den stolte svarte mannen. Men vem var han? En svart man i Stockholm i slutet av 1800-talet måste väl ha märkts!

 

En titt i tidningskällor gav inget. En svart minstrelsångare blev omskriven, men en man som jobbade i hamnen nådde inte tillräcklig intressenivå tydligen, svart eller ej.

 

Var skulle jag börja? Det ska jag berätta i nästa kapitel.

 

 

Hans första spik fanns kvar på väggen länge! (Negern Pettersson Kapitel 2)

image219

 

Ateljéinteriör från Kungliga Konstakademiens modellskola på 1870-talet. Negern Pettersson sitter modell.

(från Östermanarkivet hos Eskilstuna Museum)

 

Som jag berättade, var porträttet av Negern Pettersson ett elevarbete av den unga Karin Bergöö, järnhandlardottern från Hallsberg som gifte sig med Carl Larsson.

 

Karin gick på Konstakademien mellan åren 1877 och 1882. Ulwa Nergaard, dotterdotter till Karin och Carl Larsson och tidigare intendent på Carl Larsson-gården i Sundborn, berättade för mig att de första två åren tillbringades i "Antiken" och först därefter vidtog Modellskolan. Hennes gissning är att Negern Pettersson målades 1879. Ateljéinteriören visar dock samtida manliga elever. De kvinnliga var ju fortfarande "bara för skojs skull" och behövde väl inte avbildas!

 

Likt de flesta av den generationens konstnärinnor fick Karin lov att omkanalisera sin kreativitet i och med giftermålet. Makens konstnärsskap ansågs viktigare och han förutsattes ju också vara familjeförsörjaren i enlighet med tidens anda. Karin fick ägna sig åt hem och barn. Textil formgivning och heminredning fick bli hennes lott. Och där fortsatte hon att visa sin skaparförmåga. Det Larssonska hemmet kom att bli mönster för svensk heminredning under större delen av 1900-talet.

 

Många har hävdat att Karin skulle nått ännu längre än sin make om hon fått vidareutveckla sitt måleri.

 

Av hennes måleri finns det mesta i Sundborn och hos familjen. Bland akademiarbetena fanns dels "Negern Pettersson", dels "Vikingen", i det Bergööska hemmet i Hallsberg. Det praktfulla jugendbygget som Grosshandlare Bergöö lät uppföra i anslutning till sin järnhandel är dag i kommunal ägo. Det rymmer en magnifik svit väggmålningar av svärsonen Carl Larsson och är idag öppet för allmänheten vissa tider.

 

I husets bakre trapphall lär fortfarande för ca. tjugo år sedan funnits kvar tvenne kraftiga spikar på vilka Negern Pettersson och Vikingen en gång hängde. Under ett tiotal år på 1990-talet återvände Negern Pettersson till sitt gamla hem i Hallsberg. Denna gång dock på paradplats i salongen där han gästspelade i bl.a. en utställning om Karins Bergöö och hennes konst.

 

I slutet av 60-talet fann jag i samband med att jag röjde ur ett källarförråd en mapp med krokiteckningar av akademielever från slutet av 1800-talet och bland dessa en kolteckning av Negern Pettersson signerad av Emil Österman. Förmodligen är han en av de manliga eleverna på ateljefotografiet eftersom detta kommer från Bröderna Östermans arkiv i Eskilstuna Konstmuseum.

 

Men inte kunde väl modellen ha hetat Pettersson? Om han kom från Amerika kan man förvisso tänka sig att han kunnat heta Peterson eller Patterson som försvenskats. Men var det så?

 

På slutet av 80-talet beslöt jag att försöka ta reda på mer om den stolte svarte mannen. Varifrån han kom och varför han hamnade i Sverige och vart han tog vägen och varför han kom att kallas Negern Pettersson.

 

 

"Negern gick i källar'n för att hugga ved, hitta ett kadaver...." (Jakten på Negern Pettersson Kapitel 3)

image220

Negern Pettersson i Ecke Hedbergs ögon och pensel.
 

I tidningen Antik&Auktion fick jag in en blänkare där jag efterlyste dels uppgifter om modellen men också andra bilder av honom. Resultatet var magert. En kvinna hörde av sig och berättade att hon haft en vän som var uppvuxen i Vasastan (Sibirien) och där hade en ramsa som barn: "Negern gick i källar'n för att hugga ved. Hitta ett kadaver..:". Tyvärr kom hon inte ihåg mer av ramsan men det var en ramsa som var både kittlande otäck och spännande.

 

Ramsan skulle återkomma i andra versioner och visa sig innehålla en sorglig sanning.

 

En som hörde av sig efter utställningarna i Hallsberg var Sigge Lindvall, intendent på Ecke Hedbergs Konstnärshem Tallbo i Järbo utanför Sandviken. Sigge berättade att han hört av någon att Pettersson aldrig hette Pettersson utan bara kallades så därför att hans riktiga namn var svårt att uttala. Något som jag väl anat och som nog får anses vara så nära sanningen man kan komma. Dock visar det sig vid senare efterforskningar att han faktiskt kvitterar sina modellarvoden (1:50-2:- per timme) med namnet "Louis Pettersson".

 

Även Ecke Hedberg hade gjort en version av Negern Pettersson (se bild). En bild som likt den som Oscar Björk gjorde och som fanns med på Nationalmuseums stora utställning om "Främlingen i konsten" visar en tröttare och resignerad gestalt. En lätt hopsjunken och desillusionerad man som saknar den utstrålning som Karin Bergöös porträtt förmedlar. Vilken är den sanna bilden?

 

Jag fick också som en följd av Hallsbergsutställningen kontakt med Barbro Staffansdotter i Lund (ett barnbarn till konstnären Julius Kronberg) som hade ett tips som verkade lovande och jag kastade mig in i ett omfattande sökande via alla församlingsregister, via skolor och i Stockholms stadsarkiv bara för att till slut finna att den svarte man jag då jagade och som av alla namn faktiskt visade sig ha hetat White inte kunde ha med Negern Pettersson att göra.

 

Så kom annat emellan och Negern Pettersson gästspelade i Hallsberg och papperna kring honom vilade i en mapp ända till jag fick den lysande idén att utnyttja vännen Martin Stugarts spalt om frågor kring Stockholm i Dagens Nyheter. Mer om detta i ett kapitel längre fram. I nästa kapitel tar vi en sväng i återvändsgränderna.

 

Ord är starka saker. Ord påverkar oss. Ord styr vårt tänkande. (Jakten på Negern Pettersson Kap. 4)

image221

"Negern Pettersson", Teckning av Georg Nordensvan

En parentes:

 

"Neger" är ett ord som väcker starka känslor. När jag vid ett tillfälle talade i telefon med en kyrkoherde i en söderortsförsamling, riktigt hörde jag hur han studsade i andra änden och snörpte duktigt på munnen när jag berättade om mitt sökande efter "Negern Pettersson". I samma veva gjorde dåvarande ministern Jan O Karlsson bort sig med att använda samma ord och jag roade mig med att samla insändarstormen kring detta känsliga ord i min "Neger-mapp". Jag hade haft större förståelse om det gällt det direkt nedsättande ordet "nigger", men att en språksynonym till det accepterade begreppet "svart" skulle vara så laddat har jag svårt att förstå. Att övergå till "Afroamerikanen Pettersson" eller något annat lika krystat är helt otänkbart för mig. Hans namn är Negern Pettersson - och han är stolt! Vi kan ju inte gärna ändra historien utan måste också kunna göra skillnad på då och nu när vi talar om olika fenomen.

 

Så här skrev jag år 2003 i ämnet:

 

"Neger" är på tapeten. Många läsare ondgör sig över bruket av ordet. Själv har jag stött på ett påtagligt "munsnörpande" under min jakt på "Negern Pettersson", en sjöman och konstnärsmodell vid förra sekelskiftet. Det har inte hjälpt att jag påpekat att han faktiskt kallades så. Jag kan inte gärna förändra historien genom att börja kalla honom "Svarte Pettersson", eller kanske "Afroamerikanen Pettersson".

Konstnären Carl Larsson talade om "negrer, gulingar och andra filurer" i sin hyllningsartikel i tidningen Idun, till Anders Zorns 50-årsdag i början av förra seklet och så sent som 1966 använde Martin Luther King och Harry Belafonte begreppet "negro americans".

 

Men det var ju innan ordet drabbades av "lokalvårdarsyndromet"!

 

Vi lever i en märklig tid när vi inte får använda en försvenskning av det spanska ordet för just svart, samtidigt som det tycks vara OK för var och en att kalla sina medmänniskor för "hora", "fitta" m.fl. tillmälen.

 

Kan någon tänka sig att det skulle komma krav på att i nyutgåvor av Emil i Lönneberga skall drängen Alfred bli "Jordbruksproduktionsassistent" och pigan "Hushållsnära tjänstekonsulenten Lina"! Kanske bör t.o.m. gamla upplagor i cirkulation, dras in?

 

Och visst fanns det historier. Hör här ett par exempel. Kanske är det Negern Pettersson som figurerar!

 

"En neger jobbade i Stadsgården; stark som fyra vanliga stuvare, glad, ambitiös, nykter - på det hela taget en ouppnåelig prydnad för stuvareskrået, men så långt över dem att det hela nästan sågs som en smula teologiskt.

 

På frågan vad han tyckte om den nye negern i stuvarelaget, lär basen följaktligen ha svarat att - 'jo, han är bra, mycket bra.... men, det kan ju aldrig hålla i längden'".

 

Också den om söderkisen som någon gång på tjugotalet mötte sitt livs allra första livs levande neger å Kornhamnstorg och häpet frågade:

 

"Spelar'u trumpet"?

 


Historien om Negern Pettersson (Kapitel 9 och 10)

Kroppkakorna - fanns dom överhuvudtaget? (Jakten på Negern Pettersson Kap. 9)

image235

Pierre Louis Alexandre som modell (Foto från Konstakademien)

Anders Björklund har forskat och givit ut en bok om Stockholms hamnarbetare och hörde av sig till DN och hänvisade till vad han skrivit i sin bok om "Svarte Peder". Att har var "mulatt, född i Tanger och spannmålsbärare decennierna kring sekelskiftet 1900. Han gifte sig med en svenska som blev kallad 'Negerkärringen'. Hon härstammade från Öland och bakade kroppkakor som hon sålde till hamnarbetarna för fem öre styck."

 

Problemet är bara att Björklund endast återger en fjärdehandsuppgift om vars sanningshalt vi vet väldigt lite i det skedet. Han baserar sig på Sigurd Erixons bok om "Stockholms Hamnarbetare" från 1945 och 1988. Sigurd Erixon i sin tur återger närmast ordagrant de uppteckningar som finns från Per Ludvig Lindgren om öknamn på stuveriarbetare.

 

Varifrån Lindgren fått sina uppgifter om Svarte Peder vet vi inte.

 

Men det var Ola Larsson som kom med den förlösande uppgiften om Pierre Louis Alexandre, en svart man född i staden Cayenne i Franska Guyana den 16 juni 1844 eller 45. Till Stockholm kom han den 20 april 1863 - knappt 20 år gammal.

 

Nu kunde vi koppla ihop figurerna! Pierre Louis var nämligen gift med en kvinna som hängde sig i vedboden just det som ramsan om Svarte Peder eller Pedro handlar om. I vart fall ett av "Negern Petterssons" kvitton är undertecknat "P Louis ...".

 

Att Negern Pettersson därmed skulle vara identifierad får nu anses helt klart.

 

Om denne Alexandre sägs det att han ska ha kommit med ett fartyg från New York och rymt när fartyget låg vid kaj i Stockholm.

 

Jag har förgäves försökt komma i kontakt med Borgmästeriet i Cayenne som är huvudstad i den Sydamerikanska franska kolonin Franska Guyana men har ideligen hamnat i rena Moment 22-situationer. När inget svar kommer från Cayenne, skriver jag till Franska myndigheter som hänvisar till Borgmästaren i Cayenne som inte besvarar fax eller brev och inte har e-post. När jag så försöker med Svenska UD hänvisar man till Svenska Ambassaden i Paris och när man skriver till dem hamnar ärendet på UD i Stockholm..... Som i andra vevan föreslår mig att kontakta Franska Ambassaden som hänvisar till Franska kolonialmyndigheten som hänvisar till Borgmästeriet i Cayenne......

 

Av allmänna källor kan man läsa ut att slaveriet avskaffades i Guyana vid ungefär den tid som Alexandre föddes. Man kan tänka sig att han tog hyra på en båt och kom till New York och vidare hit. Det fanns vid tiden inga organisationer för sjömän i New York och inga centrala register så där finns inga fakta att söka

 

En sak att notera är att slavar i den delen av världen oftast hade namn efter sina ägare och en av de ökändaste slavägarna i Karibien hette Louis Alexandre! Kan det vara en slump?

 

Pierre Louis kom hit 1863. Men först 1878 dyker han upp i stadens rullor då 34 år gammal. Vad hade han för sig dessa första 15 år i Sverige?

 

Var det från Kapten Pettersson namnet kom eller från Öländska Ingrid? (Jakten på Negern Pettersson. Kap.10)

image236

Detalj ur Oscar Björks målning

Kom Alexandre verkligen hit från New York? Det kom inget fartyg från New York vid tiden för Alexandres hitkomst. Däremot kom ett fartyg lastat med socker från Bahia den 21 april 1863, således dagen efter den som uppgetts som ankomstdatum för Alexandre. Men en dag hit eller dit. Det kan ju ha blivit fel någonstans, för det är onekligen en bestickande tanke att Alexandre kom med just det fartyget eftersom dess kapten hette just - Pettersson!

 

Hur var det så med namnet "Peder"? Jag är övertygad om att om han ej kallats "Svarte Petter" så ligger nog Pedro bättre till än Peder. Trots allt kom han från Sydamerika, visserligen en fransk koloni, men med mycken spanska i omgivningarna. Pedro ligger helt enkelt bättre till. Peder kan måhända förmodas vara en felskrivning eller feltolkning av upptecknaren Lindgren. Pedro finns det fler källor till.

 

Det har gissats att Pettersson skulle varit ett sätt att förenkla tilltalet på Akademien, men för det skulle Alexandre ju inte ha behövt kvittera med det namnet. Kanske använde han det avsiktligt i sina kontakter med Akademien för att han ville vara inkognito. Men varför just Pettersson?

 

I Lindgrens och andras uppgifter talas det om att Svarte Pedro skulle varit gift med en öländska - eller en kvinna med öländsk härkomst, vilket ju faktiskt är två skilda saker - som var en hejare på kroppkakor som hon sålde till hamnarbetarna.

 

Den enda kvinna som enligt registren stämmer in på detta är Ingrid Maria Pettersson, född 1841 på Öland men brödförsäljerska i Stockholm från 1878.

 

Uppgifterna om Pedro säger att han dessutom hade två barn med denna kvinna.

 

Ingrid Maria hade dock bara ett barn, dottern Maria Teresia Pettersson född utom äktenskapet 1872. Ingrid Maria förblir ogift till hon dör 1907.

 

Ingenstans finns uppgifter om att Alexandre och Pettersson någonsin skulle varit skrivna på samma adress eller att det skulle funnits någon koppling dem emellan utöver vad fantasin baserad på Lindgrens uppgifter i Stadsarkivet kan ge upphov till, eller....?

 

Det finns ju faktiskt ett tidsgap mellan den dag Alexandre sägs ha kommit till Sverige 1863 och den första tidpunkt han dyker upp i mantalslängderna 1878. En tidsrymd då vi inte vet någonting om var han bodde eller gjorde. Första lönen från Akademien registreras dessutom först 1878.

 

Kan det vara en slump att Ingrid Marie inte heller registreras någonstans i Stockholm förrän 1878?

 

Kan det i själva verket vara så att Alexandre som möjligen rymt från en slavägare och som definitivt rymt från sitt fartyg, vilket vad jag förstår var en straffbar handling på den tiden, helt enkelt vistades illegalt i Sverige och höll sig undan tills preskribtion inträtt?

 

Under dessa 15 år kan han ju mycket väl hunnit bli sammanboende med Ingrid Marie Pettersson och börjat använda hennes efternamn.

 

Men de två barnen då? Teoretiskt kan det ju ha funnits ytterligare ett barn som dött i barndomen redan. Men det kan också vara en sammanblandning med Petterssons första registrerade äktenskap där det redan fanns två barn som "kom med hustrun".

 



Historien om Negern Pettersson (Kapitel 11 och 12)

Finns Ölands-Lotta alls? Jakten på Negern Pettersson Kapitel 11

image230

Atelierinteriör från Konstakademien (från Östermanarkivet hos Eskilstuna Museum)

Det som varit mest stimulerande med att bedriva jakten på Negern Pettersson under så pass lång tid, periodvis med långa uppehåll emellan, är alla de nya ingångar och bilder som öppnats mellan varje gång.

 

Allra senast det faktum att de två bilder, varav en illustrerade Kapitel 2, som kommer ifrån de Östermanska arkivet hos Eskilstuna Museum, har jag hittills bara haft i ganska svarta fotostatkopior där det tyckts som om bilden av Negern Pettersson till vänster ovan, varit den målning som eleven med ryggen mot fotografen synes ha arbetat med. Döm därför om min förvåning när jag istället får ovanstående scannade kopia av originalbilden så framgår det ju att det inte alls är en målning utan Pierre Louis i egen hög person! På så vis också ett alldeles nyupptäckt foto av honom och det andra kända fotografiet.

 

Också kontakterna med de franska diplomatiska arkiven. Av Mats Tallberg vid Stadsarkivet i Stockholm (den tredje konstnärsbarnbarnet som varit oerhört behjälplig i mitt sökande vid sidan av Ulwa Nergaard -Carl Larsson/Karin Bergöö- och Barbro Staffansdotter -Julius Kronberg. Mats är barnbarn till den suveräne grafikern Axel Tallberg.) fick jag tipset om att Franska konsulatet kan ha varit inblandat om Pierre Louis rymt från ett fartyg. För en gångs skull fick jag också kontakt med en engelskspråkig arkivarie, Gregoire Eldin, på Franska UD som inte nog med att han hade vänligheten att svara mig snabbt och på engelska utan han hade dessutom en stor portion humor!

 

Dessvärre fanns inga noteringar under de aktuella åren om någon diplomatisk inblandning kring vår Pierre Louis.

 

Jag har suttit vid släktforskardatorn på Multeum i Strängnäs och där bl.a. kikat på födelseuppgifter på Öland. Kunde då konstatera att den 20 juli 1841 föddes helt enkelt inte en enda baby på Öland! Inte heller den 21 finns någon Ingrid Maria Pettersson född i Föra församling på Öland. Överhuvudtaget finns ingen passande Ingrid Maria Pettersson någonsin född vare sig på hela Öland eller i hela Småland! Så där försvann möjligheterna att undersöka när "vår brödförsäljerska" och ev. kroppkaksexpert faktiskt kom till Stockholm.

 

Ytterligare några möjligheter finns som jag ska ta itu med på måndag. Ovannämnde Mats Tallberg har gett mig ett antal nya uppslag att pröva just när jag trodde att jag skulle kunna "avsluta" min jakt.

 

Inte heller fann jag någon notering i begravningsregistret över var Pierre Louis begravdes i Stockholm. Troligtvis skedde detta dock på den katolska kyrkogården eftersom han tillhörde denna församling. Vars arkiv jag återigen kontaktat för att få ytterligare uppgifter.

 

I morgon ska jag samla mig till ett "delbokslut" i jakten, för att vid ett senare tillfälle återkomma med en Epilog!


Delbokslut i Jakten på Negern Pettersson, Kapitel 12

image231

Närbild av Pierre Louis Alexandre, avporträtterad av Karin Bergöö

Det är dags att samla ihop alla årens uppgifter om Negern Pettersson - den stolte svarte man jag växte upp med och som möter mig varje morgon med sin fjärrskådande blick i Karin Bergöös porträtt målat 1879.

 

Denne svarte man hette egentligen Pierre Louis Alexandre. Han föddes möjligen fri, möjligen som slav i Cayenne, Franska Guyana den 16 juni 1844 eller 1845.

 

Franska kolonin Guyana hade eller höll just på att avskaffa slaveriet. Förmodligen var det en av de ökända slavägarna, Louis Alexandre som ägde Pierre Louis och/eller hans föräldrar och namngav honom. Kanske var de kryddarbetare.

 

Pierre Louis ville bort och tog sig förmodligen till grannlandet Brasilien där han i Bahia fick hyra på fartyget "s/s Ostindia" som gick med socker till Stockholm i avlägsna Sverige. En stad och ett land som han säkert aldrig ens hört talas om.

 

Han anländer till Stockholm, förmodligen den 21 april 1863. Där rymmer han från fartyget, vars kapten hette Pettersson. Han kontaktar den katolska kyrkan på platsen som den enda naturliga första kontakten, där det förmodligen också finns fransktalande personer.

 

Eftersom han rymt från fartyget har han måhända anledning att lägga ut lite dimridåer varför han anger att han kommit med ett fartyg från New York. Därför behöver kanske inte heller det Franska Konsulatet blandas in.

 

Vad som sedan händer med Pierre Louis under de närmaste 15 åren är än så länge höljt i dunkel. Kanske var han under denna tid gift med "Ölands-Lotta", en kvinna med öländsk härkomst som var en hejare på att baka kroppkakor och sälja till hamnarbetarna. Vi vet inte - än så länge!

 

I de uppteckningar som finns kring Stockholms Hamnarbetare är dock Svarte Pedro en välkänd figur. Hans kvinna kallades "Negerkärringen" och han kan ha haft två barn med henne enligt dessa uppgifter. Är det barn med "Ölands-Lotta" eller är det senare fosterbarn som avses? Vi vet inte än.

 

Dock vet vi att han först arbetade som hamnsjåare och lossade kol för Kol&Koks. Lennart Wallermans (som varit till utomordentlig hjälp i mitt sökande) morfar Axel Johansson (1874-1950) var förman på Kol&Koks och hade Svarte Pedro under sig som stuvare.

 

1878 dyker Pierre Louis upp på Söder i Stockholm (och därmed i de hittills utforskade registren). Samma år får han sin första lön som modell vid Konstakademien. Han får 0:75 per timme vilket säkert var bra betalt jämfört med det slitsamma arbetet i hamnen. På Akademien får han det smeknamn som gjort honom känd för oss: "Negern Pettersson". Att han där kallades "Pettersson" framgår av namnet på kvittona. Var det för att svenskarna tyckte "Alexandre" var för svårt? Var det en försvenskning av "Pierre" och "Pedro"? Eller var det ett namn han tog till från kaptenen på fartyget han kommit hit med eller från en kvinna han levde med? Det får vi kanske aldrig veta.

 

Men det äldsta kända porträttet av honom är från detta år, målat av August Edvard Forsström. På denna bild har han ännu en ganska frejdad ungdom i sitt uttryck. Visserligen är hans skägg och hår lätt grånat, men det tror jag faktiskt är en konstnärlig frihet som Forsström tagit sig. Pierre Louis var vid denna tid 34 år.

 

Porträttet inköps enligt uppgift som gåva till en direktör eller kamrer på Kol&Koks i samband med en högtidsdag. Denne antingen sålde tavlan eller gav den till ovannämnde Axel Johansson som "ju hade honom i sitt lag".

 

Pierre Louis bodde på olika adresser inom Katarina församling mellan 1878 och 1881. Mellan åren 1881 och 1884 bor han i Gamla Stan. Han har då precis träffat sin första hustru (som vi känner till), Kristina Elisabeth Eriksson, f. 1841 i Fredsberg, Skaraborgs län, med vilken han gifter sig 1881 eller 82. 1886 tar de sig ett tvåårigt fosterbarn, Nils Gustaf .

 

Den 20 mars 1889 kommer Pierre Louis hem och finner hustrun hängande död från en takläkt i vedboden. Han uppsöker Katarina polisstation och där antecknas vad som sedan kom att bli en "ramsa" för flera generationer stockholmare i lite varierande former: "Mig komma hem, frysa kallt, kadaver hänga i vedboden". Kristina Elisabeth sades ha lidit av en obotlig sjukdom som fått henne att ta detta steg.

 

Här finns också en piga, Karolina Lundgren (f. 19/4 1864) som till och från bor hos Pierre Louis. Första gången flyttar hon in 21 november 1880. 1897 slutar hon i fängelse. Vilken hennes ev. relation till Pierre Louis är utöver ett rent husföreståndare-pige-förhållande, vet vi inte. Hon flyttar ut kort tid innan hustruns självmord.

 

Den 29 december 1895 gifter sig Pierre Louis på nytt. Denna gång med cigarrfabriksarbeterskan Althea Carolina Wikman f. 10/4 1861. De tycks ha bott ihop sedan 1892. Carolina har två utomäktenskapliga barn med sig in i äktenskapet som Pierre Louis tar som fosterbarn. Barnen antar också hans efternamn.

 

Carolina är visserligen född i Stockholm och hon är fabriksarbetare, men hon har två barn som tar Pierre Louis efternamn. Därmed stämmer hon till del in på den beskrivning av Svarte Pedros kvinna. Återstår att se om hon också har öländska rötter och om hon kan ha varit en baddare på kroppkakor.

 

Pierre Louis sliter i hamnen. Han lämnar så småningom kollossandet till förmån för det säkerligen något renare spannmålsbärandet. Carolina byter från "Fabriksarbetare" till "Hustru" i rullorna, vilket tyder på en förbättrad ekonomisk situation för familjen. Såvitt vi vet har han inget extraknäck på Konstakademien under dessa år. 1903 däremot, när Pierre Louis är nära 60 år gammal sitter han återigen för de unga eleverna på Konstakademien, nu fler timmar än någon gång tidigare . Jag föreställer mig att det måtte varit ett synnerligen avkopplande alternativ till ett slitsamt hamnjobb.

 

1905 går han också med i hamnarbetarfacket. Under namnet "P.L. Alexandersson".

 

Men det hårda livet i hamnen har satt sina spår och den 29 april 1905 avlider Pierre Louis på Serafimerlasarettet i tuberkulos. Han begravs på Katolska kyrkogården i graven nr 354 i kv. S:t Jakobus den äldre.

 

Pierre Louis verkar ha adopterat de två barnen som antog hans efternamn och därefter betecknades som "födda inom äktenskapet". Jag har varit i kontakt med dottern Johanna Axelinas dotterdotter, som dock berättade att man inom släkten aldrig talat om Pierre Louis. När Johanna Axelinas båda döttrar en gång på 30-talet sökte kontakt med sin mamma, var modern gravt alkoholiserad och bodde på ett hem. Det finns inga berättelser, inga minnessaker.

 

Bara alla dessa fantastiska målningar och bilder av denne stolte svarte man - Negern Pettersson, Svarte Pedro, P.L. Alexandersson, Svarte Peder, Svarte Uno - Pierre Louis Alexandre - kärt barn har verkligen många namn.



Historien om Negern Pettersson, Biografiska data


image232

Målning av C-F von Salza. Förmodligen föreställande Negern Pettersson. Foto ur Antik&Auktion. Var originalet finns är okänt idag.

16/6 1844 el 45

föds Pierre Louis Alexandre i Cayenne, Franska Guyana.

 

20/4 1863

Anländer till Sverige från New York, enl. kyrkoskrivning i S:a Eugenia Kat. förs. i Stockholm.

Uppgift finns att han rymt från ett fartyg. Troligare är att han kom med ett sockerlastat svenskt fartyg ifrån Bahia i grannlandet Brasilien. Det anlände nämligen inget fartyg från New York under rimlig tid före eller efter detta datum. Kaptenen på s/s Ostindia hette just - Pettersson! Som gammal slav uppvuxen med traditionen att man får namn efter sin ägare, kanske Pierre Louis tyckte att han borde heta Pettersson när han kom till Sverige.

 

1863 - 1878

Vad gör Pierre Louis och var bor han? Att han börjar arbeta som hamnsjåare och kollossare för

AB Kol & Koks vet vi. Han kallas i hamnen för Svarte Pedro, Svarte Peder och/eller Svarte Uno.

Han ska enligt hamnarkiv ha varit gift med en öländska (eller "kvinna med öländsk bakgrund")

och med henne haft två barn. Hon ska ha kallats "Negerkärringen" eller "Ölands-Lotta" och varit en hejare på att koka kroppkakor som hon ska ha sålt i hamnen för 5 öre styck. Vi vet dock ej om dessa uppgifter är sammanblandade eller vilken kvinna som avses. Ingen av Pierre Louis båda hustrur, stämmer in på beskrivningen så när som Karolina såtillvida att hon har två barn.

 

1878

Bor Lilla Mejtens gränd 2; Stadsträdgårdsg. 55 (Kv. Vintertullen 5). Ogift, ensamstående. Hyresgäst hos Enkan Sofia Beata Reuszner. Detta år sitter han också för första gången modell på Modellskolan i Konstakademien.

 

1878

Katarina Östra Kyrkogata 40 (Justitia 6)

Ogift, ensamstående. Hyresvärd: Byggmästare S Isaksson m.fl.

 

1878 - 29/10 1881

Katarina Norra Kyrkogata 7 (Glasbruket Östra 9). Husföreståndare, ogift sammanboende utan barn (med Kristina Elisabeth Erikson f. 7/8 1841 som han gifter sig med någon gång mellan 81 och 84)

 

 

29/10 1881 - 30/6 1884

Prästgatan 21; Skomakargatan 28 (Atlas 5). Gift, husföreståndare, sammanboende utan barn.

 

11/7 (?) 1884 - 8/10 1885

Katarina Kyrkobacke 5; Katarina Norra Kyrkogata 5 (Glasbruket Östra 13,14). Gift, husföreståndare utan barn.

Hyresvärd: L P Wallin, Skeppare o.h.h

 

8/10 1885 - 20/10 1887

Hökens gata 5 (Urvädersklippan Större 5). Gift, husföreståndare, sammanboende utan barn.

Här finns dock från 1886, fostersonen Nils Gustaf, f. 19/10 1884 (adopt.släkt: Stig Olin).

Hyresvärd: Hofslagerskan Helena Ulrika Lindström

 

21/10 1887 - 31/10 1889

Högbergsgatan 22;Högbergsgatan 24 (Häcklefjäll 16; Häcklefjäll 21,22). Gift, husföreståndare, sammanboende utan barn.

20/3 1889 hänger sig Kristina i vedboden och Pierre Louis blir änkling. Nils Gustaf flyttar ut

till sin biologiska mormor/morfar.

 

2/11 1889 - 28/10 1890

Åsögatan 28 (Höken 5-6). Änkling, ensamstående.

Hyresvärd: Murarna Winberg och Thunell

 

31/10 1890 - 1892

Götgatan 51 (Gråberget 6)

Änkling, ensamstående.

 

1892 - 1893

Bondegatan 17 (Timmermannen 14). Änkling, husföreståndare, sammanboende med barn.

Althea Karolina Wikman f. 10/4 1861 i Maria, Sthlm med sonen Axel Leonard August

f. 7/2 1886 och dottern Johanna Axelina, f. 12/2 1888.

Hyresvärd: Konsul Fredrik Möller.

 

1893 - 1895

Skånegatan 11; Södermannagatan 20c; Södermannagatan 26 (Bonden Större 24)

Änkling, husföreståndare, sammanboende med barn.

 

7/1 1896 - 16/4 1896

Kocksgatan 39, 41 (Båtsmannen Mindre 4). Gift, inneboende, sammanboende med barn

Hyresvärd: Kjellberg. Fastighetsägare: Bruksegare K A Rosén, Förste Arkitekt L Haverman och Kungl. Sekr. F af Klintberg.

 

16/4 1896 - 29/4 1905

Kocksgatan 39,41; Nytorgsgatan 23 b (Båtsmannen Mindre 4,10). Gift, inneboende, sammanboende med barn.

Hyresvärd och Fastighetsägare: se ovan.

 

29/4 1905

dör Pierre Louis i turberkulos på Serafimerlasarrettet och begravs på Katolska Kyrkogården (inom Norra Begravningsplatsen) den 3/5 i grav nr. 31 i kvarter IV som är återanvänd från 1990 och numer är upplåten åt familjen Jaconelli.

Änkan och barnen kvarbor på Kocksgatan till 1907.


 


image234

Kopia av Pierre Louis Alexandres personkort hos Katolska församlingen i Stockholm

 


 


Jakten på Negern Pettersson, Biografiska data

173556-17
"Negern Pettersson" Detalj ur foto från Östermanska Arkivet hos Eskilstuna Museum

 

 

16/6 1844 el 45   

föds Pierre Louis Alexandre i Cayenne, Franska Guyana.

 

20/4 1863   

Anländer till Sverige från New York, enl. kyrkoskrivning i S:a Eugenia Kat. förs. i Stockholm.

Uppgift finns att han rymt från ett fartyg. Troligare är att han kom med ett sockerlastat svenskt fartyg ifrån Bahia i grannlandet Brasilien. Det anlände nämligen inget fartyg från New York under rimlig tid före eller efter detta datum. Kaptenen på s/s Ostindia hette just - Pettersson! Som gammal slav uppvuxen med traditionen att man får namn efter sin ägare, kanske Pierre Louis tyckte att han borde heta Pettersson när han kom till Sverige. 

 

1863 - 1878         

Vad gör Pierre Louis och var bor han? Att han börjar arbeta som hamnsjåare och kollossare för

AB Kol & Koks vet vi. Han kallas i hamnen för Svarte Pedro, Svarte Peder och/eller Svarte Uno.

Han ska enligt hamnarkiv ha varit gift med en öländska (eller "kvinna med öländsk bakgrund")

och med henne haft två barn. Hon ska ha kallats "Negerkärringen" eller "Ölands-Lotta" och varit en hejare på att koka kroppkakor som hon ska ha sålt i hamnen för 5 öre styck. Vi vet dock ej om dessa uppgifter är sammanblandade eller vilken kvinna som avses. Ingen av Pierre Louis båda hustrur, stämmer in på beskrivningen så när som Karolina såtillvida att hon har två barn.

 

1878            

Bor Lilla Mejtens gränd 2; Stadsträdgårdsg. 55 (Kv. Vintertullen 5). Ogift, ensamstående. Hyresgäst hos Enkan Sofia Beata Reuszner. Detta år sitter han också för första gången modell på Modellskolan i Konstakademien.

 

1878            

Katarina Östra Kyrkogata 40 (Justitia 6)

Ogift, ensamstående. Hyresvärd: Byggmästare S Isaksson m.fl.

 

1878 - 29/10 1881      

Katarina Norra Kyrkogata 7 (Glasbruket Östra 9). Husföreståndare, ogift sammanboende utan barn (med Kristina Elisabeth Erikson f. 7/8 1841 som han gifter sig med någon gång mellan 81 och 84)

 

 

29/10 1881 - 30/6 1884   

Prästgatan 21; Skomakargatan 28 (Atlas 5). Gift, husföreståndare, sammanboende utan barn.

 

11/7 (?) 1884 - 8/10 1885   

Katarina Kyrkobacke 5; Katarina Norra Kyrkogata 5 (Glasbruket Östra 13,14). Gift, husföreståndare utan barn.

Hyresvärd: L P Wallin, Skeppare o.h.h

 

8/10 1885 - 20/10 1887   

Hökens gata 5 (Urvädersklippan Större 5). Gift, husföreståndare, sammanboende utan barn.

Här finns dock från 1886, fostersonen Nils Gustaf, f. 19/10 1884 (adopt.släkt: Stig Olin).

Hyresvärd: Hofslagerskan Helena Ulrika Lindström

 

21/10 1887 - 31/10 1889   

Högbergsgatan 22;Högbergsgatan 24 (Häcklefjäll 16; Häcklefjäll 21,22). Gift, husföreståndare, sammanboende utan barn.

20/3 1889 hänger sig Kristina i vedboden och Pierre Louis blir änkling. Nils Gustaf flyttar ut 

till sin biologiska mormor/morfar.

 

2/11 1889 - 28/10 1890   

Åsögatan 28 (Höken 5-6). Änkling, ensamstående.

Hyresvärd: Murarna Winberg och Thunell

 

31/10 1890 - 1892      

Götgatan 51 (Gråberget 6)

Änkling, ensamstående.

 

1892 - 1893         

Bondegatan 17 (Timmermannen 14). Änkling, husföreståndare, sammanboende med barn. 

Althea Karolina Wikman f. 10/4 1861 i Maria, Sthlm med sonen Axel Leonard August

f. 7/2 1886 och dottern Johanna Axelina, f. 12/2 1888.

Hyresvärd: Konsul Fredrik Möller.

 

1893 - 1895         

Skånegatan 11; Södermannagatan 20c; Södermannagatan 26 (Bonden Större 24)

Änkling, husföreståndare, sammanboende med barn.

 

7/1 1896 - 16/4 1896        

Kocksgatan 39, 41 (Båtsmannen Mindre 4). Gift, inneboende, sammanboende med barn

Hyresvärd: Kjellberg. Fastighetsägare: Bruksegare K A Rosén, Förste Arkitekt L Haverman och Kungl. Sekr. F af Klintberg.

 

16/4 1896 - 29/4 1905   

Kocksgatan 39,41; Nytorgsgatan 23 b (Båtsmannen Mindre 4,10). Gift, inneboende, sammanboende med barn.

Hyresvärd och Fastighetsägare: se ovan.

 

29/4 1905         

dör Pierre Louis i turberkulos på Serafimerlasarrettet och begravs på Katolska Kyrkogården (inom Norra Begravningsplatsen) den 3/5 i grav nr. 31 i kvarter IV som är återanvänd från 1990 och numer är upplåten åt familjen Jaconelli.

Änkan och barnen kvarbor på Kocksgatan till 1907.                      

 

 

 


Nyare inlägg
RSS 2.0