STIM – EN ODEMOKRATISKT STYRD ORGANISATION!

 
 
STIM är en intresseorganisation för landets alla musikaliska upphovsrättsinnehavare, låtskrivare (kompositörer och textförfattare) samt förläggare.

STIMs uppdrag är att för sina anslutnas räkning inkassera och fördela alla de rättighetsintäkter som strömmar in från radiostationer, varuhus, hissägare, gymägare o.s.v. Såväl här i Sverige som från andra länder där motsvarande organisationer har hand om den lokala hanteringen. Intäkterna ska sedan fördelas mellan de inblandade upphovsmännen. Mestadels sker detta på basis av låtlistor från radiostationer och konserter, d.v.s. efter vad som faktiskt spelats. Men det säger sig självt att många gånger när ersättningar från t.ex. gym, butiker, närradiostationer m.fl. bygger på ett fast avtalsbelopp oavsett vad som spelas, så uppstår problem med fördelningen. Vilka är de rättmätiga upphovsmännen? Hittills har STIM använt sig av ett s.k. analogisystem, d.v.s. man har fördelat efter en ”likare” och till denna likare har man av outgrundlig anledning utvalt Sveriges Radios P4-kanaler. Vilket innebär att t.ex. kompositörer av instrumental musik aldrig får ett nickel från dessa analogisummor (150-200 miljoner förra året). Knappast heller jazzkompositörer, eller andra mer udda musikverk som inte spelas i P4 men desto mer i närradion.
Istället har intäkterna fördelats huvudsakligen till de ”fyra stora” musikförlagen och deras artister, Universal, Sony Music, Warner och EMI. Dessa multijättar dominerar helt utbudet i P4-kanalerna.

STIM skapades 1923 och har idag 71000 anslutna upphovsmän och rättighetsinnehavare. Men bara 450 av dessa är formella medlemmar i den ekonomiska föreningen STIM u.p.a. (”utan personligt ansvar”) och har därmed rösträtt vid de årliga stämmorna där styrelse m.m. tillsätts.

Men det räcker inte med det! Inte heller dessa röstberättigade 450 medlemmar har någon möjlighet att påverka valet av vilka som ska sitta i föreningens styrelse! Låter det märkvärdigt? Absolut! Det är MYCKET märkvärdigt. Och i mina ögon helt orimligt i dagens samhälle.

Istället tillsätts dessa nio styrelseledamöter och sex suppleanter enligt STIMS stadgar av tre helt andra intresseföreningar: FST (Föreningen Svenska Tonsättare), SKAP (Sveriges kompositörer och textförfattare, samt MUSIKFÖRLÄGGARNA.

Men då kan väl medlemmarna vid nästa årsstämma besluta att ändra stadgarna på denna punkt så att man kan komma ifrån detta besvärande demokratiska underskott. För att ändra stadgarna så krävs beslut vid två stämmor. En ordning som STIM delar med de flesta föreningar i Sverige. Inte så märkvärdigt alltså.

Men se här! Då kommer det kluriga i stadgarna! I den 21a paragrafen står följande:


 
Ändring av föreningens stadgar sker på sätt föreskrivs i gällande lagstiftning om ekonomiska föreningar och skall dessutom för att bli gällande godkännas på styrelsesammanträde (Min fetmarkering), varvid minst sju ledamöter - däribland minst en representant för var och en av de i 13 § nämnda föreningarna - skall vara eniga om beslutet.

Ser ni finessen? Just det! Styrelsen lär inte rösta för en stadgeändring som förminskar eller inkräktar på den bekväma maktposition man har när det tas beslut om investeringar i fastigheter, sparkande av tjänstemän och verkställande direktörer etc. Styrelsen är alltså helt autonom och behöver inte bry sig ett dyft om vad föreningens medlemmar anser.

STIM har dock börjat känna att det blåser! Under det senaste året har det s.k. MUSIKUPPRORET 2013 bildats som till en början ägnat sig åt att komma till rätta med analogifördelningen. STIM har tvingats inse att en bättre kommunikation med medlemmarna krävs. Det är ju faktiskt så att idag har inte STIM någon monopolställning längre, men i kraft av sin helt dominerande och etablerade ställning är det näst intill omöjligt för andra organisationer att bryta in i denna rättighetshantering.

Så i veckan anordnades därför ett ”dialogmöte” kring analogisystemet och dess för- och nackdelar. Ett möte helt framtvingat av MUSIKUPPRORETs aktiviteter (bl.a. en polisanmälan av STIM för att man försöker hemlighålla sin medlemsförteckning t.o.m. för medlemmarna själva!

Härvid ställdes en högst relevant fråga av en av deltagarna: ”Vem äger STIM”?

Ja, vem äger STIM? 

Enligt STIMS hemsida ägs föreningen av de 71000 anslutna upphovsmännen. Det framstår lite som ett s.k. ömsesidigt försäkringsbolag. Men det anges också att bara de som också är medlemmar kan rösta på stämmorna. Vidare kallas FST, SKAP och MUSIKFÖRLÄGGARNA för ”representanter för våra ägare”.

Det är ju faktiskt så att de som genererar intäkter till STIM är alla de anslutna rättighetsinnehavarna, inte de 450 som betalat 10 spänn för att bli medlemmar! Så tanken att det är de 71000 som ”äger” STIM känns ju rimlig. Och ändå har varken dessa eller de 450 någon egentlig möjlighet att påverka hur styrelsen ska vara sammansatt eller vad den ska göra och besluta. Det kallar jag ett gravt demokratiskt underskott fjärran från vår tids rättsuppfattning. Här måste lagstiftare och andra träda in för att man ska komma till rätta med denna anomali. För att gå den väg som STIMs stadgar utvisar kan aldrig leda framåt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0