4

Alice Babs 1924-2014

 
jazzonthetube.com bad mig skriva en informativ text om Alice Babs och föreslå några YouTube-klipp. Det blev så här:

 
Alice Babs Sjöblom 1924-2014, Swing-Godess of the North.

Swedish jazzsinger and actress. She made her first recording in 1939, 15 years old. At the same time she heard Duke Ellington in Stockholm for the first time and was hooked. This made her basically a jazzsinger although she made ”outings” in several other genres. Her debut as an actress in the movie ”Swing it Magistern” (Swing it, school-master) 1945, was in the beginning considered to be a threat to good moral. There were Anti-Babs-associations formed all over Sweden and she was called a seducer of the young generation. Jazz music was still not accepted and should definitely not be sung by a young girl. Today practically all Swedes of all generations can sing the title-song. During her professional life she also sang pop, classic romances and folk music although the jazz was always there.

In 1949 she was part of the ”Paris orchestra”, a Swedish all-star jazz-septett which sensationally won the first price in the Paris International Festival of Jazz.

1958 she formed, together with the two danes, violinist Svend Asmussen and guitarist Ulrik Neumann, what became the hottest musical experience of the 60-ies – The Swe-Danes. Touring the US 1959-1960 with appearences on the Ed Sullivan show and lengthy performances at the Coconut Groove in Los Angeles. What specially made the success were the wordless songs, like The Swe-Danes Symphony and Scandinavian Shuffle.

In 1958 she was the first Swedish representative in the Eurovision Song Contest.

1963 she began to work wih Duke Ellington who found in her a unique voice for which he specially composed his second and third Sacred Concert. She performed several times with Ellington on TV and in concerts and other occassions. Ellington said that when Alice Babs for some reason could not perform in the number he had written for her, he had to use three other singers to replace her.

Her voice ranged astounding 3,5 octaves, which made her Duke Ellingtons No 1 favourite singer. The New York Times reviewer called her a magnificent Ellington-instrument, pristine, full-bodied with both warmth and body, in both ends of a wide range. Her ability to improvise and imitate various instrumetns with her voice was also very special.


She was apointed court singer by the Swedish King in 1972. An honour that was before only extended to opera singers. In 1974 she was elected life-time member of the Royal Swedish Academy of Music.

For some 20 years she retired on the southern coast of Spain due to repeated problems with bronkitis. During these years only the visitors to the Scandinavian church in Fuengirola had the possibility to hear her sing. But in 1998, at the age of 74,  she made a successful come-back-tour in Sweden and during some six years she performed a couple of times every year. Still with her voice fully intact without any age-related vibrato. Strong and still very much in tune.

In 2012 she suffered a stroke which had consequences that finally led to her death on February 11th 2014.

 
 
1 Monica:

När jag hittade din blogg så läste jag allt i din berättelse om Alice Babs. Vill tacka dig mycket för den, välskriven och intressant, mycket som jag inte alls kände till om henne, har lyssnat på henne sedan barnsben förstås. Min man och jag hörde även Bengt Hallberg i en kyrkokonsert innan han lämnade jordelivet, det var en fantastiskt vacker konsert och även han tycker jag fick lite uppmärksamhet då, vilken ovanligt skicklig musiker och fin människa han var.
Och bra att du skriver denna berättelse för det blir den hyllning som är rätt. Allt förmörkas av det förfärliga slutet eller sista hela året som det tycks. Jag tror på vännerna och dokumentärfilmarna.
Säger det till så många som möjligt. För helt logiskt får de lära sig att tänka: skulle alla Alice Babs´ vänner under hela hennes liv plötsligt vara galna allihop? Nej, det säger sig självt.
Allt vet vi förstås inte om diagnoser men många har mycket kompetens inom området och kan tolka, och Alice egen berättelse talar sitt eget språk med mycket klarhet.
Tänkt på att om ni "spelat" med, låtit Titti tro att ni tyckte hon var underbar i sitt behandlande av sin mamma och sagt att du gör rätt, då hade ni kanske en och en kunnat besöka Alice då och då. Men vilket svek! Det hade ju ändå slutat illa och ingen av er hade kunnat ha det på sitt samvete sedan. Nu försökte ni men blev maktlösa, men ni agerade.
Tänkt att Titti verkar vara talesman för syskonen, de kanske totalt struntar i alltihop eller är det en konflikt emellan dem. Men tror att Titti odlat någon sorts avundsjuka på mammas och kanske pappas engagemang i andra människor, barn såväl som vuxna. Som växt till något mycket obehagligt, en hämnd. Någon diagnos kan mycket troligt finnas också hos ett barn som då riktar sitt tillkortakommande på alla andra utanför sig själv.
Något fel är det i alla fall. Synd är att många människor nu endast läser kvällstidningarnas version där Titti nästan sprudlande berättar så skojigt och fantastiskt allt varit den sista tiden. Ständigt leende när hon berättar i alla sammanhang är min iakttagelse. Jag mår illa, ska inte läsa något mer uttalande och aldrig har jag hört någon prata med sådana uttryck som hon, mor tyckte si och mor tyckte så, mor älskar när vi sjunger för mor, mor äter mycket, mor är glad, mor träffar dem som mor tycker om nu, mor träffar inte dem som gjorde henne orolig, så nu är mor mycket gladare, likadant pratade hon i "fråga doktorn", som om hon deltar i någon sorts teaterpjäs, och mycket kränkande är det att beskriva en förälders tillkortakommanden av sjukdom för hela svenska folket och skriva om det hos demensförbundet, för att inte tal om advokatens uttalanden. Man blir mörkrädd så oskyddad en människa är. Har faktiskt aldrig hört barn lämna ut sina föräldrar på detta sett även fast jag varit inom medicin-och forskarvärlden sedan 35 år. Har också kompetens och djupstudier i neurovetenskap. Tragiskt vilken det än drabbar men det känns helt absurt att Alice Babs skulle få detta slut.
Så tack ännu en gång för dina berättelser! Det ger oss möjlighet att tänka på allt vackert så det får fäste också.

2 Karin W:

Jag är en stor beundrare av Alice Babs, har sett henne live 3 gånger: med SweDanes i sporthallen i Malmberget på tidigt 60-tal; i Västerås Domkyrka sent 1970-tal och på Liseberg på hennes sista turné och jag har fortfarande kvar familjens "stenkakor". Det som hänt henne har gjort mig så bedrövad och sedan det kom ut i pressen hur hon behandlades, har jag försökt följa allt som skrivits.
Jag är tacksam för att ni orkar strida och sprida den information som Alice själv ville få ut, nämligen hur man kan bli behandlad när ingen tar vara på ens rättigheter om man inte FÅR och ORKAR strida själv.Det är en skam hur hon har blivit behandlad och alla vet ju att isolering är det som förvärrar Alzheimers och åldersdemens mer än något annat. Att inte få komma ut och göra det man tycker om, att inte få träffa sina vänner, att bli berövad sinnesintryck och upplevelser är det värsta som kan hända och påskyndar sjukdomsförloppet.Att "skydda" Alice Babs genom dessa omänskliga åtgärder har troligen istället bidragit till att förkorta hennes liv,hon fann att hennes liv saknade det innehåll och värde det en gång hade.Hon fick ligga och grubbla och undra och längta i sin ensamhet....hur bra är det för en människa oavsett ålder?
Vad som gjorde mig riktigt beklämd, var Thomas Bodströms nonchalanta yttrande i "Godmorgon" på SVT1 den 15/1,(kolla SVT PLAY) att hon var så sjuk att hon inte visste vilken dag det var (det brukar inte isolerade fångar i sina bästa år heller kunna hålla reda på!!) och att hon inte kunde skilja på vilka personer som var levande eller döda! Går han på hörsägen eller har han själv besökt henne? Jag hoppas verkligen att han har gjort det, eftersom det troligen kommer att vara hennes pengar som betalar hans feta arvode med avdragsgilla? utgifter för dödsboet. Detta uttalande var ändå i högsta grad kränkande! När han sedan spädde på med att orsaken till hennes isolering inte var Alzheimers utan att barnen var rädda för att några av vännerna(utpekade, dessutom) var ute efter att lura henne på pengar, då är det snudd på ärekränkning också. Varför är det inte fler som reagerat på detta?? (Skynda att se SVT Play, medan inslaget finns kvar!)
Den sorgliga slutledningen av detta blir uppenbarli-gen att om Alice Babs inte varit så känd, inte haft någon förmögenhet, som arvingarna ograverat ville åt,så skulle hon fått leva ett bättre liv mot slutet, hon skulle fått träffa sina vänner och fått gå i kyrkan och det hade inte varit "ovärdigt" för henne att åka dit i rullstol (enl.förvaltaren)Kort sagt: då hade hon sluppit bli omyndigförklarad och fått ett värdigare och kanske ett längre liv.
Så grymt och förfärligt! Men jag tackar er som känner henne och har kämpat för henne i ord och gärning och jag tycker det vore synd om allt faller i glömska p.g.a. Alice nu inte finns mer. Jag vill att vi minns hennes öde, att detta skall bli ett horribelt exempel på hur barn och samhälle med lagens hjälp och utan några rättsliga hinder kan sätta sig över en äldre människa och behandla henne som "non-existant". "Huvudmannen",benämndes Alice av "förvaltaren" i TV-dokumentären,men "underdog" hade varit adekvat med hänsyn till hur hon behandlades. Hon fick betala ett högt pris, må nu debatten fortsätta, så hon inte har gjort det förgäves!

3 Monica:

Något som gör mig konfunderad ytterligare i all "information" från Tittis och hennes advokats sida om hur de var samlade runt Alice, i månader enligt Titti, och hade "party" i dagarna tre med Alice´ barn runt 90-årsdagen, är att på sonens (Lars) fb skriver en kvinna nu den 17 febr med hänvisning till Tittis kommentar där till brodern, ungefär: "så skönt för er alla att han (brodern) kommer på torsdag som måste syfta på den som kommer, 20 febr, och att ni då kan stötta varandra och vara tillsammans." Låter konstigt om han var i Sverige dels vid dödsfallet, reste hela vägen tillbaka till Ladner, British Columbia som ligger nära Vancouver i Canada och nu kommer igen en vecka senare denna enormt långa och tidsödande resa. Ljuger de om smått som stort Titti och advokaten kan de ljuga om allt. Advokaten sa att sonen kom flygande från Nordamerika till Alice sista timmar som var så fridfulla. Hur var de tro? På Tittis hemsida står också att hon och maken hade långt engagemang i januari på Gran Canaria, om de menade detta år så måste hon ha klonat sig.
Det är otroligt underligt alltsammans och det gnager en misstanke: var Alice ensam vid sin död? Och får hon någon begravning? Sedan att i stort sett till 100% skriver såväl dagspress som kvällspress från norr till söder i vårt land att hon avled av alzheimer och nu står det överallt i internationell press också. De intervjuar svenska reportrar som för det vidare. Det är inte etiskt rätt att skriva en diagnos som inte vederbörande själv antingen hade eller uttalade själv att hon hade. Det brukar vara kutym att personen själv berättar om sin cancer t ex och så kommer besked om dödsfall p g a den i pressen. Här sa också nyhetsreportrarna på olika TV-kanaler att Alice avled av alzheimer. Hur vet de det? Visst kan det sägas men här har den diagnosen poängterats i alla media så det känns både fel och olustig och integritetskränkande. Och vad är meningen med det?

Lyssnar på mycket som Alice berättar själv nu i intervjuer, hon berättar så ljust, lättsamt, intressant och med stor ödmjukhet, från tidigt i sin karriär, hörde en på engelska som hon klarade fint och senast den 2008, då var hon hur skärpt som helst och berättade med stor ledighet, allt i motsats till dotterns kränkande uttalanden om hur svagsint hon var redan 2004 och ännu tidigare. Och uttalandet som det sägs att hon gjort vid sjukbädden ger rysningar.
Så det blandas med vemod när man hör Alice´ vackra stämma och ja, ren sorg. Vad ska då inte ni vänner känna?

4 Monica Antonsson:

Hej Mats,
Stort tack för ditt trevliga och informativa mail.
Men nej, jag är inte den Monica som skrivit de kloka kommentarerna ovan. Jag vill påpeka det så att både Titti och Thomas Bodström får veta. De gräver säkert i detta nu och då jag har skrivit en avslöjande bok om Bodströms kompis Liza Marklund är det kanhända viktigt.

Själv är jag oerhört besviken. Som advokat kan man tydligen försvara precis vad som helst bara det betalar sig. På något sätt. Hur ska man kunna lita på någon efter detta?

Ovanstående, mycket kloka Monica, är alltså inte ensam om att ha reagerat med bestörtning på hanteringen av Alice. På toppen av allt fick hon betala kalaset själv - inte minst det feta advokatarvodet för vilket Thomas Bodström hade mage att i TV förolämpa vännerna Eva och Bennie å det grövsta.

Om en tavla! En tavla som Alice hade målat själv och som hon ville ge sina vänner! Plötsligt var den värd 15000 kr och skulle lämnas tillbaka! Hur jäkla småaktig får man bli?!

Alice fick ett vedervärdigt slut.
Jag kan bara hoppas som flera här att debatten ska fortsätta. Inte bara om äldrevården utan också om Alice. Det som hänt måste dokumenteras och publiceras. Jag utgår från att materialet är stort nog att redovisas i en initierad bok framöver.

Tack än en gång, Mats, för dina blogginlägg och för info. Tveka inte att kontakta mig om jag kan tillföra något. Alice hade inte gjort sig förtjänt av den usla behandling som mycket väl kan ha förkortat hennes liv.