PALLE SOM STATSMINISTER!

 
Professor Joakim Milder inledde den historiska konserten i Rikssalen på Gripsholms Slott
 
Bakgrunden till kvällens unika konsert på Gripsholms Slott var den tragiska branden som ödelade hela Gripsholms kungsladugård inklusive Grafikens Hus. Kungen själv grep in och tillhöll slottsförvaltningen att på alla sätt bistå Grafikens Hus med vad slottet kunde bistå med. Så inledde slottfogden Claes-Göran Hedén sitt korta välkomsttal i kväll. Det blev en grafikutställning som pågår i sommar och det blev att också ställa upp för föreningen Jazz i Mariefred som varje år på Grafikens Hus anordnat två dagar med Palle Danielsson och vänner.
 
 
Den nedgående solens ljusspel på väggen i "min loge".
 
Därför uppstod denna unika konsertkväll: jazzmusik i Gustav Vasas rikssal! Traktens egen världsbasist, Palle Danielsson, hade denna gång omgett sig med en mästerlig kvartett: Anders Persson på piano, Ove Ingemarsson på saxofon och Terje Sundby på trummor.
 
Men konserten inleddes av en annan saxofonist, professorn vid Musikhögskolan i Stockholm, Joakim Milder som gav oss en mycket personlig betraktelse av improvisationsmusikens historia. Han menade att kvällens konsert var denna musikforms återkomst i dessa salar. Musiken på Gustav Vasas dagar och senare var många gånger endast fragmentariskt noterad och mycket av resultatet berodde på musikernas förmåga att improvisera. Så förblev det till långt senare då kompositörerna genom allt mer detaljerade instruktioner i partituren band framförandet till ett visst, av kompositören eftersträvat sätt att framföra musiken.
 
Men ännu Mozart var en stor improvisatör och Carl-Axel Dominique sa till mig en gång att Mozart skulle vända sig i sin grav om han visste att någon skrivit ner hans kadenser och att dessa nu spelades exakt som han gjorde. Så var ju aldrig tanken! Varje musiker skulle ge sin tolkning i vissa partier.
 
Jocke Milder menade att nu kom den improviserade musiken tillbaka till Rikssalen på Gripsholm! Så rätt han har! Han önskade dock att dagens medlemmar av den kungliga familjen, likt sina föregångare, hade trakterat instrument och på samma sätt som t.ex. Vasa-sönerna, kunnat skriva och musicera. Han trodde att mycket hade varit annorlunda då.
 
Han fortsatte sin inledning med att konstatera att ett jazzband förmodligen torde utgöra den bästa tänkbara grund för en regering genom sin förmåga att lyssna av varandra och att samspela för att nå ett gemensamt gott resultat. Därefter utnämnde han den ena efter den andra av kvällens musiker till olika poster och avslutade med att utse Palle Danielsson till statsminister!
 
Palle Danielsson som Kung, Förlåt  Statsminister! Gustav Vasa på väggen med vita strumpbyxor ser skeptisk ut?
 
Lustigt nog fann han uppenbarligen ingen av de närvarande musikanterna lämplig som kulturminister, en post som saknar adekvat innehavare idag. Kanske ville han vika den posten för sig själv?
 
Palle på bas och Jocke Milder på sopransax.
 
Så började konserten med en fantastisk duett mellan Jocke och Palle, "The Peacocks" var det träffande namnet på kompositionern.
 
Därefter kallades de olika regeringsmedlemmarna upp på scenen och konserten tog sin början.
 
Palle Danielsson och 2014 års vänner!
 
Här blandades standardlåtar och stycken komponerade av bl.a. pianisten Anders Persson. Tyvärr glömde Palle  i sommarhettan bort att presentera alla låtar, så därför blir det svårt att referera alla stycken.
 
Palle har jag ju hört förr och han övertygar bara mer och mer för varje gång. I särklass en av Sveriges bästa basister genom tiderna. LÄNGE ÄN!
 
Slagverkaren Terje Sundby har jag hört förr men ikväll imponerade han stort på mig. Ett kraftfullt, flödigt, drivande spel med variation, närvaro och stark känsla. Överhuvudtaget var samspelet i gruppen stort men man skulle önskat mindre vördnadsfullt viskande dem emellan och mer inkluderande samtal mellan låtarna, hörbart också för åskådarna.
 
Pianisten Anders Persson var däremot en ny bekantskap för mig. Också han imponerade genom sin absoluta närvaro i varje kropssdel under spelet. Min- och kroppsspel avslöjade hans känsla för musiken. Att låta hela kroppen delta i spelet. Underbart!
 
Anders Persson och Terje Sundby kommer från Västkustmetropolen Göteborg medan saxofonisten Ove Ingemarsson stammar från Halmstad. Också en ny bekantskap. En habil musiker med ett kraftfullt spel och stor känsla för materialet. Kanske ännu lite för vag i de mer personliga konturerna. Men absolut en hörvärd upplevelse.
 
Den drygt 100 minuter långa pauslösa konserten var fantastiskt! Musiken flöt fram liksom svetten från de stackars musikerna i den sommarvarma stensalen. Men akustiken för jazzmusiken visade sig utmärkt och säkert är jazzen välkommen tillbaka till Kungens salar. Rikssalen var välbesatt om ej alldeles full. Dock gick det in åtskilligt fler åhörare i Rikssalen än i den tidigare lokalen på Grafikens Hus, vilket på ett sätt kan vara till gagn för arrangerande Jazz i Mariefred, men samtidigt får man aldrig glömma att jazzen per definition är en rebellisk musikform som fötts och götts i rökiga källarklubbar. Den mår aldrig bra av att konformeras till elegant konsertmusik.
 
För er som missade kvällens konsert ges möjlighet att ta igen skadan i morgon Lördag den 2 augusti! Då dock utan Joakim Milders medverkan.
 
På väg ut i sommarkvällen efter konserten. Kan man tänka sig en vackrare sorti?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0