SISTA AVLÄMNANDET PÅ JÄRNVÄGSMUSEET?

Kraft och styrka! Vårt största ånglok genom tiderna i Sverige. Går fortfarande att köra!
 
Har idag varit på besök i "familjemuseet" Järnvägsmuseum i Gävle. Ja, det känns ju faktiskt så. Det grundades år 1915 av min driftige och underbare farfar Oscar Werner som också blev dess förste föreståndare.
 
Alltså blir det 100 årsjubileum om två år! Anledningen till mitt besök var att överlämna den förmodligen sista kartongen med material från farfars privata järnvägsarkiv. Fotografier, böcker, skrifter och kuvert med dokumentation från hans utlandsresor samt hans uniformsrock och mössa. Nu återstår egentligen bara hans vackra diplom, hans ordnar och hans paraduniform. Det får bli när jag trillar av pinn.
 
Farfar, som var SJs Förste Baningenjör och ledde flera stora järnvägsbyggen, hade också en sidosyssla där han började se till att gammalt järnvägsmaterial, vagnar, lok, biljetter, tjänstgöringslistor – allt! – sparades för att dokumentera för framtiden. Detta lär ha varit ett privat intitiativ från honom men det bedrevs också kampanj från andra håll för att man skulle göra ett nationellt järnvägsmuseum, och 1915 blev det till slut en realitet. Allt som magasinerats på olika håll samlades nu på två ställen: lok och vagnar och större saker på Tomteboda utanför Stockholm och mindre ting i en lokal på första våningen i ett hus som låg där Royal Hotel Viking nu står, på Vasagatan.
 
 
Ett klassiskt teakpanelat ellok!
 
 
Farfar fick nu också ett uppdrag att sprida information och kunskap om SJ och därmed också om Sverige i utlandet. Det skedde genom deltaganden vid stora internationella världsutställningar, turism- och transportmässor, där farfar som generalkommissarie basade för de svenska montrarna. Montrar som fylldes med modeller av de svenska tågen, av Stadshuset och andra sevärdheter och med allehanda promotionmaterial (som man skulle säga idag) om Sverige.
 
När det var utställning i Grenoble 1926 lät farfar flyga ut det första svenska smörgåsbordet för att bjuda invigningsgästerna på, med "placeringskort" i form av heliumfyllda ballonger med gästernas namn, förankrade med kedjor och små båtbojar vid bordsplatsen. 1939 upprepade han samma sak i New York varvid det amerikanska ordet "smorgasbord" myntades. Hans måg, min farbror, Tom Björklund kallade sin svärfar "Sveriges Reklamchef" när han skrev sin tegelsten om den svenska reklamens historia.
 
När farfar gick i pension 1936 såg sig SJ föranlåtet att inrätta en reklamavdelning. Något man inte haft tidigare. 1951, då farfar fyllde 80 år avtäcktes en byst av honom på museet i dess dåvarande plats på Torsgatan under nuvarande Bonniers konsthall. I lokaler som idag används för bl.a. jazzavdelningen vid Svenskt Visarkiv där jag på nytt tillbringar en del tid. Bysten som efter att museet flyttat till Gävle stod i museientrén, har dock idag förvisats till en magasinshylla där den tronar tillsammans med Gustav V och Oscar II! Kanske får den dyka upp till 100-årsjubileet igen! Kanske för att för många nyfikna barnafingrar nupit honom i näsan!
 
 
 
Wow! Och de hålls smorda och rullbara än idag!
 
 
En av de vackra kungliga vagnarna.
 
 
Min blygsamhet förbjuder mig att ens tänka på vilka kungliga kroppsdelar som kan ha varit nära denna tingest....
 
 
Att betala ut löner kunde tydligen vara en riskfylld syssla!
 
 
Här en av de minutiöst utförda modellvagnarna. Farfar såg bl.a. till att två av museets modellok ställdes upp i Centralens stora hall vid nuvarande entrén till McDonalds. Om man lade i en tioöring så rullade hjulen på dessa lokmodeller till alla barns förtjusning. Det gav museet ett icke föraktligt verksamhetsbidrag! Det förvånar mig att man idag inte utnyttjar Centralhallen för att exponera museet inför den resande allmänheten.

 
 
Antagligen beroende på att Sveriges Järnvägsmuseum numera huserar under Trafikverket har man tvingats upplåta ytor också för andra trafikslag. Med tanke på vilka centralistiska tankar nuvarande regering visat i andra sammanhang lär vi väl få frukta ett sammanslaget jättemuseum kring trafik av alla slag. Utspätt och för mycket blir ett sådant rätt ointressant.
 
 
På vändplattan utanför det gamla lokstallet står detta TGOJ-lok. I bakgrunden sysn det s.k. årgångståget som fortfarande då och då rullar ute på järnvägarna vid speciella tillfällen.
 
 
Och detta maffiga dubbellok för malmtransporter.







Kommentarer
Postat av: Per Wedlin

D-loken är klädda med teakpanel, inte furu.

Svar: Tack för påpekandet Per. Nu korrigerat!
Mats Werner

2013-10-23 @ 07:13:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0