En spännande deckardebut med framtiden för sig!

 
 
Käre Martin!
 
Jag måste börja med att säga att jag blev imponerad när jag läste Ditt förstlingsverk. Det är en rappt berättad polisroman. Och då menar jag verkligen en polisroman precis som Du själv säger. Berättad ur en vanlig ”patrullerande” polismans vardag (i utsnitt) och ur dennes perspektiv.
 
Det må ursäktas att inledningen måhända är lite seg, eftersom det handlar om att ”sätta” en för läsaren ny miljö, en ny romanfigur och dennes omgivning. Ditt språk är friskt, lätt, inlevelsefullt och engagerande. Storyn trovärdig och berättad på ett sådant sätt att den fängslar och leder vidare.
 
Den verkliga prövningen kommer, som jag ser det, med uppföljaren. Jag inbillar mig att en polisman på fältet visserligen konfronteras med samma ”bus” då och då, men att ur en mängd rutiningripanden mot ett stort antal individer, forma en story som bär genom en hel bok kräver en hel del fantasi trots allt. Att forma en intrig som håller också förbi de dagliga patrulleringarna och binder samman trådar till en läsvärd story mitt i den dagliga rutinen, det måste vara en stor utmaning.
 
Jag ser med spänning fram emot Din nästa bok Martin!
Keep it up!
tuus
MATS
 
 
Ja, så skrev jag till Martin idag. Jag måste tillstå att det ändå fanns en viss tveksamhet hos mig när jag fick veta att Martin skrivit en deckare. Kanske inte för att han inte skulle kunnat skriva en bra bok, men lite för att det skulle vara någon slags match mot förra hustrun Camilla Läckberg.

Men Martin står helt klart på egna ben och utan att snegla det minsta på "genretänket" för deckare eller "normala" polisromaner som sällan – för att inte säga aldrig – har en vanlig "patrullerande" polisman som hjälte utan vanligtvis en kriminalkommissarie (chief super intendent....) i civila kläder.
 
Här får vi möta piketens värld. Krogslagsmålet, övergreppen (från båda sidor). Livet på Plattan och förvisso den kåranda som existerar.
 
Martin berättade vid en författarkväll i Strängnäs nyligen om den hjälp han fick av sin förlagsredaktör när det gällde språkbehandlingen. Jag vet inte hur den var innan och kan därför inte säga om råden följts men däremot kan jag säga att bokens språk är flytande och lättillgängligt. Storyn bär hela vägen och spänningen ökar, precis som det ska i en "deckare". Upplägget är långt ifrån nybörjarstadiet. Här finns en genomtänkt intrig och inga lösa ändar.
 
Personbeskrivningarna och händelsebeskrivningarna ger bilder i läsarens huvud. Detta beror säkert på att Martin på sätt och vis berättar i just bilder, bilder som han ser inom sig när han skriver.

Jag ser med tillförsikt  fram emot nästa bok och önskar Martin all framgång!
 
 
En åttaårig Martin kollar TV hos oss i Mariefred 1975.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0