Göta Kanal i regn och sol!


Hamnvärden i Söderköping parat att ta emot de anländande passagerarna.

Det blev en kortare tur på Göta Kanal i år också. Denna gång tillsammans med medlemmar av Vänföreningen för de tre kanalbåtarna M/S Wilhelm Tham, M/S Diana och M/S Juno. Men också en del medlemmar från Stiftelsen Skärgårdsbåten. Tillsammans ca. 40 personer. Vänföreningen passade på att hålla sitt årsmöte ombord M/S Wilhelm Tham (det har blivit tre kanalresor för mig nu men det tycks vara mitt öde att det alltid blir på "Thamen").



Vi steg ombord i strålande sol i Söderköping. "Thamen" anlände med kryssningspassagerare från den "Lilla Kanalresan" från Motala. Den normalt kortaste möjligheten (2 dgr) att kryssa på kanalen med de klassiska fartygen.


Besättningen tog avsked av sina passagerare med defilering nedanför landgången på sedvanligt sätt.


Vi väntar tålmodigt medan hytterna städas ur.

Efter hyttstädning fick vi entusiaster gå ombord och välkomnades på bryggdäck med ett glas bubbel och en säkerhetsgenomgång.

Fortfarande i strålande sol lämnade vi kajen i Söderköping och stävade mot Mems sluss. Jag konstaterade på nytt att maken till avkopplande känsla får man nog leta efter. Att sitta på en kanalbåts bryggdäck i sol och sakta låta den vackra omgivningen och naturen passera förbi på några meters avstånd inger en obestridlig känsla av ro och vila. Har man sedan en god bok och något gott att dricka bredvid, så förhöjs känslan ytterligare.


Välkomstbubbel på bryggdäck.

Som vanligt en utsökt middag i trivsamt sällskap med nya bekantskaper (i mitt fall från Kalmar) som inte slutade förrän klockan blev bortåt midnatt och vi sökte oss mot våra nattkvarter. I mitt fall en av fartygets två hytter med dubbelkoj, vilket var en välsignelse eftersom min långa lekamen kunde sträckas ut diagonalt! Dessa hytter ligger på C-däck, d.v.s. under huvuddäcket och med endast små ventilöppningar utåt. Dock är dessa båda hytter väsentligt större i golvyta och med bättre stuvutrymmen än de betydligt dyrare och mindre hytterna på huvud- och bryggdäck. Den här gången var jag ensam och kunde med andra ord bre ut mig och mitt lilla bagage, men även om vi varit två hade vi utan problem fått rum med vårt bagage.


Lugnt vatten.

När vi åkte förra gången hade vi bl.a. sällskap av ett par från Australien som hade blivit varnade att det var fråga om "compact living" ombord, men ändå inte fattat att det var SÅÅÅ kompakt! Men det är inte för hytt- eller sovkomfort man åker med dessa historiska fartyg. Det är för resan som sådan, för omgivningarn, upplevelserna, mötena, sällskapet och den goda maten!



Men säg den glädje som varar beständigt! När jag kikade ut genom hyttventilen på morgonen hade vi just lämnat vår natthamn vid Sävsundet och stävade upp mot Södertälje. Jag möttes av grått dis och ett ihärdigt störtregn som sedan höll i sig tills vi anlände till Skeppsbron i Stockholm.


Grådisig morgonutblick från hytten.


"Maja" (S/S Mariefred) på väg mot Mariefred och Gripsholm möttes med ljudlig hälsning.

Frukosten intogs dock medan vi passerade Oaxen med sitt gamla kalkbrott. Så småningom anlände vi till Södertäljeslussen där ytterligare en medlem kom ombord. Några fartygsmöten resulterade i utbyten av ljudliga hälsningssignaler med "ångvisslan".


Efter Södertälje avhölls vänföreningens årsmöte i matsalen.

En sväng in i Drottningholmsviken hanns med innan vi sakta tog oss mot den sista slussningen vid Hammarby-slussen, fortfarande i ihållande regn.

Kapten gjorde sedan ett perfekt tillägg mellan Teaterskeppet och M/S Riddarholmen vid Skeppsbrokajen och så var resan slut och passagerarna skingrade i regnet.

Det måste bli fler gånger!


Debarkeringen förbereds. Röda mattan utrullad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0