Oinspirerande retur till fullmäktige!

Nu får det vara slut på det här långa sommaruppehållet på bloggen! Jag har ju inlägg så det räcker och blir över som ännu inte blivit skrivna. Och egentligen har jag inte tid nu heller eftersom sommarmöbler och sådant ska in för vintern idag.

Men igår kväll tog jag mig till åhörarläktaren på Djäknehallen och lyssnade till höstens första fullmäktigemöte. Det var ingen höjdare (så länge jag var kvar. Stannade bara över ärendet om Paulinskas aula) och gav inga återfallsönskemål. Debatten var tam, oppositionen snäll och vänlig. Inte ens den vanligtvis så bitske Sixten Skullman (m) gav ifrån sig något verkligt skarpt utan släppte Jens Persson trots att ingen fattade på vilken av Sixtens två frågor Jens kortfattade "Nej!" var ett svar. Om Jens hade kontrollerat om det skulle bli moms på en lokalhyra eller Om det inte skulle bli moms???
Hur kunde Du släppa det svaret med ett tack, Sixten?

Överhuvudtaget är frågeinstitutet en föråldrad form. I all synnerhet som det – som fullmäktiges ordförande på ett förtjänstfullt sätt hela tiden påpekade – ska handla om enkla, korta frågor som ska kunna besvaras lika kort. Det man som politiker och åhörare eftersträvar är ju de snabba replikskiftena i en debatt mellan flera deltagare kring en specifik och aktuell fråga. Och då är ju interpellationen den from man ska använda.

Enkla frågor  från ledamöter borde idag kunna hanteras utanför fullmäktiges dagordning. Istället skulle interpellationerna med tillhörande debatter, lyftas fram tidsmässigt i dagordningen och få en större roll. Det skulle säkert vitalisera debatten och göra sammanträdena mer intressanta ur åhörarsynpunkt.

I varje fall kunde vartannat sammanträde inledas med en interpellationsdebatt efter allmänhetens frågestund. Då skulle också behovet av den nu återigen bortglömda allmänpolitiska debatten minska.

Det borde också undersökas om interpellationshanteringen skulle kunna förkortas så att dessa inte nödvändigtvis måste inlämnas vid ett fullmäktigemöte för att besvaras vid nästkommande. Istället borde de kunna inlämnas i samma ordning som medborgarförslag, d.v.s. i så god tid att de kan komma med kallelsen till nästkommande möte. Det skulle fortfarande ge tillräcklig tid för att besvara interpellationen.

I övrigt måste jag ge Lotta Grönblad en eloge för att hon nu "lärt sig sin läxa" som fullmäktigeordförande. Hon svingade klubban med den äran även om fortfarande ett och annat "fullmäktiget" kunde anas. Och hennes åthutningar såväl till höger som till vänster när det gällde för långa frågor och svar, har aldrig ens hennes rutinerade företrädare förmått.

Kvällens – ur min synpunkt – intressantaste fråga var givetvis den om Paulinskas aula, eller som den heter idag: Paulinska konsertsal, skall förvandlas till ny plenisal för fullmäktige.

Det är en fråga som jag varit inblandad i under många år. Erik Berg ville i talarstolen minnas att vi haft frågan uppe mer eller mindre kontinuerligt i den saligen avsomnade Demokratiberedningen sedan 2006.

När jag första gången satt i fullmäktige på 70- och 80-talen så var sammanträdena förlagda till Thomasgymnasiets aula. Dit fördes en portabel högtalarnläggning, med mikrofoner vid varannan ledamotsbänk, så att man slapp från det tidsödande springet mellan bänk och talarstol. Replikskiftena blev snabbare och överhuvudtaget gick sammanträdena smidigare. Varje ledamot hade en ordentlig egen arbetsyta för handlingar.

När så det nya kommunhuset byggdes som resultat av den storvulna kartellen mellan Strängnäspartiet och Socialdemokraterna, båda med storhetsambitioner, inrymdes en alltför liten sal på vindsvåningen för fullmäktiges sammanträden. Där satt jag också sedan jag återinträtt på 2000-talet. Alla insåg att salen var för liten för att rymma också de åhörarskaror som då och då befolkade de bakre bänkarna. Möjligheten som öppnade sig när kommunen hyrde ut Djäknehallen till Europaskolan och denna kostade på en stor ombyggnad av densamma, var det självklart att utnyttja.

Tyvärr får jag väl säga att ombyggnaden inte blev helt lyckad ur fullmäktiges synpunkt. De bord och stolar som valdes visade sig raskt vara otillräckliga resp. allför ljudliga. Det fanns helt enkelt inte plats för alla de handlingar som ledamöterna förväntas ha (+ ev. datorer) och svårigheterna att ta sig ur sin stol och sin bänk för att ta sig till talarstolarna var irriterande. Inte heller var pausutrymmena tillräckliga.

Men det vi främst eftersträvade var att få till en anläggning som möjliggjorde att ledamöterna kunde sitta kvar i sina bänkar och ha en egen mikrofon att tala i samt en voteringsknapp att trycka på. På så sätt skulle mycket av irritationsmomenten och den onödiga tidsspillan kring talarstolsframträdandena försvinna.

Att i dagens trängda ekonomiska läge ens börja planera för en flytt av fullmäktige som innebar stora projekterings- och ombyggnadskostnader känns inte ansvarsfullt. Därför hade Maria von Beetzen helt rätt när hon påpekade just detta att det just nu inte finns anledning att börja flytta på fullmäktige.

Framförallt inte som det höll på att ske på precis samma överrumplande sätt som så mycket annat elände som kunnat genomdrivas här i kommunen. Trots att Demokratiberedningen på sin tid avförde Paulinskas konsertsal som ett alternativ, gick fullmäktiges nya ordförande Lotta Grönblad plötsligt ut och hade beslutat att det var dit KF skulle flytta. Det blev ett ramaskri och hon fick backa. Nu skulle de olika möjliga alternativen först utredas. Lotta Grönblad och kommunchefen utlovar att inget beslut ska tas förrän alla berörda fått vara med i arbetsgrupper och göra sin åsikt hörd. Och är det så att berörda föreningar – i Paulinskas fall, två körer, orkesterföreningen, teaterföreningen, skolan själv m.fl. – inte vill ha ombyggnaden så skulle det heller inte bli någon.

Sedan gör man en egen utredning utan att överhuvudtaget blanda in föreningar och andra intressenter. Utredingen avfärdar övriga alternativ och kommer fram till att det ändå är Paulinska som ska "utredas vidare". Och NU – menar Lotta Grönblad och majoriteten – är det meningen att föreningarna etc. ska kontaktas........

Lotta Steneskog som upprätthåller ordförandeklubban i Kulturnämnden försvarar ordningen och vädjar till fullmäktige att rösta för det liggande förslaget, "för nu är projektgruppen beredd att trycka på knappen så snart vi fattat beslutet och det blir så bra så bra..:". Även Jens Persson instämmer. Han drar i sitt anförande dessutom frågan långt ifrån ärendebeskrivningen. Han tar upp att lokalen är dåligt utnyttjad och att syftet nu inte bara är att få plats för fullmäktiges 8-10 sammanträden om året, utan också företagsevents, konferenser etc. Lotta Grönblad själv håller sig tyst i frågan, trots att den är hennes i högsta grad. Hon borde ha hutat åt Kommunstyrelsens ordförande då ärendets rubrik enbart handlar om ny plenisal för fullmäktige och inget annat. Vill man göra mer så får det bli ett annat ärende. Det lättfärdiga hanteringen av formalia kännetecknar dessvärre den nuvarande majoriteten som lätt svävar ut från vad frågorna egentligen gäller. "Det är väl inte så noga!"

Christer Alvin (M) påpekar alla dessa hanteringsmissar och begär återremiss. Han får stöd av 24 av fullmäktiges ledamöter och återremissen är ett faktum.

Nu har Kommunstyrelsen uppdraget att ta in alla synpunkter från berörda föreningar och skolor, innan frågan återkommer till fullmäktige för beslut.

Jag misstänker att inhämtandet av synpunkterna kommer att ske med vänster hand, varför ett stort ansvar nu vilar på föreningarna att ta fram faktaunderlag (bokningsfrekvenser, akutsiska förhållanden, antal publikplatser etc.) och vara späckade till tänderna den dag de blir kallade till möten.

Jag är glad att jag lämnat den skrapande fullmäktigestolen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0