Var finns det kulturpolitiska ansvaret?

Med licenspengar, administrerade av vår regering och riksdag, bekostas det företag som heter Sveriges Television och dess produktioner. Man skulle kunna tro att dessa produktioner då också skulle omfattas av den offentlighetsprincip som gäller i all annan motsvarande verksamhet under vårt gemensamma hägn.

Jag har en gång tidigare skrivit om detta när det handlade om möjligheten att på en DVD-skiva som skulle biläggas en bok om en svensk jazzmusiker och -kompositör inkludera några SVT-produktioner.

Det handlade då om dels om några TV-program i svartvitt från början av 1960-talet, dels om en ca. 2 timmar lång aldrig sänd intervju från 1981 med jazzmusikern. En intervju som dessutom var behäftad med så fatala fel att långa stycken saknade bild för att filmen i kameran vid flera tillfällen tagit slut medan ljudbandet löpte vidare.

De svartvita programmen har idag endast dokumentärt värde och saknar allt kommersiellt sådant! Visserligen fanns den ännu verksamme teatermannen Staffan Westerberg med bland upphovsmännen, men ändå. Svartvita produktioner för barn och ungdomar från 60-talet? Kanske skulle möjligen "Minnenas television" kunna tvingas visa intresse för dem. Annars knappast någon.

Ändå skulle Sveriges Television genom sin försäljningsorganisation SVT Sales enligt gällande prislista ha ca. 885.000:- för att släppa rätten att lägga dessa program på en DVD. Plus teknikersättning för att bränna masters med över 15.000:-. Plus att det då hade kostat bokförlaget stora pengar att redigera intervjuprogrammet för att skapa bilder där endast ljud fanns att tillgå. I de 885.000:- har jag räknat 60 minuter för den totalt 120 minuter långa intervjun.
Det skulle motsvara en kostnad per normalupplagebok på över 900:-! Bara för rätten att göra fler kopior av de masterkopior som ingår i teknikkostnaden!

Bara för att göra en DVD för att bokens upphovsmän skulle kunna få se de program man i arkivförteckningar kunnat finna vara möjliga, alltså för rent internt bruk och visning för 2-4 personer, skulle SVT ha 20.000 kronor!

Den 22 februari 2011 skrev SVT-chefen Eva Hamilton en debattartikel i DN under rubriken: "Öppna SVTs arkiv".
Texten andades hopp om en förändrad syn på de folkskatter som ryms i SVTs och SRs arkiv och som bekostats av ett avgiftskollektiv bestående av flertalet av landets skattebetalare och invånare:

"Öppna SVT:s programarkiv.
Den svenska kulturen stärks om vi kan finna en lösning för att öppna SVT:s arkiv. Det omfattar såväl program som är trettio år gamla, till exempel Hemsöborna, och de som är trettio dagar gamla, såsom Klass 9 A. Redan i dag erbjuder SVT webbpublicering av rättighetsklarerat innehåll – men vi skulle kunna ge så mycket mer!
."

Till saken hör att hela detta programarkiv är offentligt och tillgängligt redan idag! Vem som helst kan uppsöka Kungliga Bibliotekets audiovisuella mediearkiv, registrera sig och sedan titta på vartenda program som SVT sänt och som finns i behåll. Skulle inte KB ha en kopia av ett program, är det bara att säga till, så begär man ut programmet från SVT och gör det tillgängligt för Dig.

Allt utan ett öres ersättning!


Vill Du kan Du hyra ett visningsrum och bjuda in vänner och bekanta för att inom KBs väggar, återse ett favoritprogram. SVT har nämligen skyldighet att leverera en "pliktkopia" av varje inspelat och/eller sänt program, precis som vilket vanligt bok- eller tidningstryckeri som helst.

Men än har vi inte sett något av denna öppnare och generösare attityd.

Nyligen hade jag anledning att fråga SVT Sales om ett program som jag själv nosat fram i KBs mediearkiv och som SVTs arkivexpert kunde konstatera ALDRIG ens blivit sänt! Inte förrän alldeles nyligen, efter det att jag gjort dem uppmärksamma på programmets existens!

Jag ville kunna göra kopior av programmet som skulle ges till medlemmarna i det sällskap som bär programmets huvudpersons namn. Med andra ord en helt intern och ickekommersiell utgåva. De medverkande i programmet är dessutom till största delen antingen själva medlemmar i sällskapet eller så är deras barn det. Några upphovsmannaprotester skulle således knappast förhindra denna föreningsinterna utgåva.

Alltså! På över 40 år har ingen – vare sig inom Sveriges Television eller någon utomstående – efterfrågat detta TV-program som idag alltså är av karaktären kulturdokumentation utan kommersiellt värde. Men så icke för SVT Sales!

Man begär enligt "prislistan" 228.400 kronor för att vi ska få rätten att göra kopior. Själva kopieringen i vårt fall på ca. 300 DVD-skivor får vi dessutom stå för själva. Det innebär således 761:- per DVD-skiva!!!!!

Eftersom i vart fall det flertal rättighetsinnehavare som är medlemmar i vårt sällskap knappast skulle ha mage att kräva någon ersättning för denna ickekommersiella produktion, innebär det att den licenspeng om 5.000 kronor PER PROGRAMMINUT till största delen skulle hamna i SVTs egen kassalåda.

Möjligen av det skälet är SVT beredda att omgående erbjuda en 50%-ig rabatt på prislistelicensen!

Så lite finns alltså bakom prislistans minutpris i form av faktiska kostnader att man utan vidare är beredd att halvera priset! I mitt första relaterade fall fanns möjlighet till ytterligare rabatter på vissa licenser på upp till 70%! Är detta ett seriöst förhållningssätt?

Är det förenligt med Hamiltons föresats att SVT skulle kunna "ge så mycket mer"?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0