0

Möta våren i Helsingfors!


Uspenskijkatedralens inre.

Det var kallt! Snålblåsten kröp in under kläderna när man promenerade utmed kajen i Helsingfors. Hustrun och jag hade åkt dit, dels för att delta som gäster vid det 40e mötet med den internationella Intercreatorgruppen som jag startade tillsammans med ett par yrkesbröder i Tyskland, Holland och England för 39 år sedan (vi hade två möten första året) men dels också för den sista intervjun för den bok om min bror Lasse, som jag äntligen lyckats få till stånd med Henrik Otto Donner, den finländske musikern m.m.

Det kunde snabbt konstateras att även om scylla och liljor blommade i parkerna var våren ännu inte kommen lika långt som i Stocksholmstrakten.

Vi var inkvarterade i det gamla länsfängelset på Skatudden, nu omgjort till ett modernt hotell. Fängelset har rymt (sic!) åtskilliga intressanta fångar under det århundrade det var i verksamhet. Vi bodde själva dock inte i någon av de gamla omgjorda cellerna utan i vad som förmodligen varit något slags administrationsvåning under fängelsekyrkan som numera var omdöpt till "Ballroom church"!

Den sightseeing vi ägnade oss åt medan andra satt i möten var sparsam. Vi har båda tidigare varit i Helsingfors men det fanns fortfarande ett par hål att täppa till. Uspenskiljkatedralen alldeles i närheten av hotellet var ett sådant. Helsingfors skyline utmärks ju av två monumentalt placerade kyrkobyggnader, dels den protenstantiska katedralen vid Senatstorget och dels den rysk-ortodoxa Uspenskijkatedralen på Skatudden som byggdes färdig 1868 under det ryska storfurstendömets tid. Den är nord- och västeuropas största ortodoxa kyrka och mycket sevärd både för sin exteriör och sin interiör.

När vi kom in var kyrkan nästan tom. En samling ungdomar var på väg ut genom huvudporten medan vi kom in genom sidodörren. Men i högtalarna hördes folk prata, körsång och spridda utrop om att Kristus är uppstånden. Det lät som om man körde ett inspelat band för att skapa atmosfär i en annars alldeles tyst kyrka. Men ack så fel, plötsligt kom en snabb procession av ortodoxa präster in följd av alla ungdomarna. Man hade bara varit ute på den stora terrassen utanför för att också bringa omgivningen den glada nyheten om Kristus uppståndelse.

Likt många katolska kyrkor saknade också denna bänkar. Gudstjänstdeltagarna står i grupper och man samtalar friskt medan den lilla kören sjunger och prästerna ropar ut sina budskap. Den Lutherska tyngden över axlarna känns sällan i katolska kyrkor. Här är det glädjen och det positiva budskapet som gäller inte så mycket syndabekännelse och botgöring.

Men man kan vara glad att man inte är utövande! För maken till bacillspridning har man nog sällan sett på det silverkors som en präst höll fram för alla besökarna att kyssa i tur och ordning. Liksom man såg på glasrutorna över de praktfulla ikonerna som var utlagda i särskilda pulpeter runt kyrkan, spåren efter alla läppar som vidrört dessa.


Innan kvällen var slut var fontänen full av skum, den vackra damen påklädd liksom också de fyra sjölejonen. Marken runt full av diverse, inkl. skum, tomflaskor (hela och i delar) m.m.

Valborgsmässoafton firas här i Helsingfors utan eld, men däremot med en traditionell och mycket studentikos mösspåtagning vid femtiden på eftermiddagen. Hela den stora esplanaden ner till sjötorget framför Presidentpalatset och Svenska Ambassaden är knökfull av gamla och unga studenter och när den jättelika champagneflaskan på torget sköt iväg sin salutkork blev folkhavet plötsligt vitt (frånsett den mängd äldre mössor som antagit en gulaktigare ton).

Sedan var det ett festande utan like på esplanaden med uppbygd musikscen, ballonger och skum i fontänerna till sena natten. Mycket bubbel och mycket öl, men få som drack för mycket. Det var mest glädje och gamman i gammal studentikos anda.


Framåt nattkröken tycktes studenterna samlas på trappan nedanför katedralen (som f.ö. interiört närmast ger intryck av en liten svensk landsortskyrka. Man fattar inte därinne att det är den monumentala byggnad man sett utifrån). Gatustenen är inte tänkt att slängas! Det pågick ledningsgrävningar!

Morgonen efter var det mesta bortstädat men festen fortsatte också på 1a maj. Vi såg inte något demonstrationståg i centrum utan fortfarande var det studenter, nyblivna såväl som åldrade stadiga par i 60-80-årsåldern som dominerade gatubilden.

En sightseeingtur på sjön stod också på programmet och fick avsluta vistelsen.