En del av Sverige går i graven.
TV4-nyheterna meddelar att filmföretaget Sandrew-Metronome läggs ner. En epok går i graven.
För mig känns det tragiskt. Jag växte upp med Sandrew och Anders Sandrew. Farbror Anders var god vän med mina föräldrar och dessutom vår hyresvärd under hela min barndom.
Farbror Anders var givetvis en guldgruva när man var barn på så sätt att skötte man sina kort väl stacks en friplåt till bio i fickan på en!
Men det kunde sitta långt inne. Han var en mycket ekonomisk person. Mina föräldrar hade stående inbjudningar till Sandrew-teatrarnas premiärer och dessutom frikort för två på teatrarna. Däremot var det bara Pappa som fick årskort - för en person - på biograferna. Undrar varför?
Anders Sandrew byggde upp ett stort film- och teaterimperium. Han ägde Oscars-teatern och Scala-teatern. Han ägde oräkneliga biografer. Den första var lilla Metropol på S:t Eriksgatan. Paradsalongen blev Royal på Kungsgatan. Ingen av dem finns kvar som biografer idag.
Tillsammans med kompanjonen Schamyl Bauman byggde han också upp en egen filmproduktion med gamla - sedan länge borta - "Kostadion" mittemot Sjöhistoriska Museet på Gärdet som ateljé. Där sprang jag som barn i huset - som ung filmtokig tonåring.
Några gånger följde jag med Pappa till Anders Sandrews lilla livsmedelsbutik i korsningen Riddargatan och Torstenssonsgatan (tror jag det var) på Östermalm. Den butik som var ursprunget till hans affärsverksamhet och också till hans namn. Butiken startade han tillsammans med sin bror Gustav som sedan drev butiken vidare sedan brodern Anders fick för mycket att göra med sina övriga verksamheter. Bröderna Anderssons butik var tänkt att heta Andersson & Andersson när de startade 1901 men namnet var upptaget så Anders bytte helt sonika namn. Men dit gick farbror Anders praktiskt taget varje dag och åt lunch i det lilla köket bakom butiken och där åt jag för första gången stekt strömming på en hård smörgås. Vilken njutning.
När jag var nygift bodde jag och min hustru de första fyra åren i en fastighet bakom LO-borgen där Scala-teatern ligger. Huset ägdes av min far och Sandrews var med andra ord hyresgäster. Detta var en källa till ett evigt gnabbande mellan Farbror Anders och Pappa om att de borde byta kåkar med varandra, men båda uppvärderade hela tiden sin egen fastighet så de lyckades aldrig komma överens och till slut sålde båda två! Sandrew till SPP och Pappa till Eesti Maja - Estniska Huset.
Sandrew-koncernen sålde ganska snart efter farbror Anders död 1957 sina teatrar. Biograferna behöll man däremot. Filmproduktionen lades också så småningom ner. Ägandet hade lagts i Anders Sandrews Stiftelse, som förvisso fortlever.
Till slut såldes även biografer till Schibstedt-koncernen. Bolaget slogs ihop med resterna av det gamla musikföretaget Metronome och nu läggs alltihop ner.
Sorgligt! En fantasins, glädjens, spänningens och musikens lustgård försvinner för gott.
För mig känns det tragiskt. Jag växte upp med Sandrew och Anders Sandrew. Farbror Anders var god vän med mina föräldrar och dessutom vår hyresvärd under hela min barndom.
Farbror Anders var givetvis en guldgruva när man var barn på så sätt att skötte man sina kort väl stacks en friplåt till bio i fickan på en!
Men det kunde sitta långt inne. Han var en mycket ekonomisk person. Mina föräldrar hade stående inbjudningar till Sandrew-teatrarnas premiärer och dessutom frikort för två på teatrarna. Däremot var det bara Pappa som fick årskort - för en person - på biograferna. Undrar varför?
Anders Sandrew byggde upp ett stort film- och teaterimperium. Han ägde Oscars-teatern och Scala-teatern. Han ägde oräkneliga biografer. Den första var lilla Metropol på S:t Eriksgatan. Paradsalongen blev Royal på Kungsgatan. Ingen av dem finns kvar som biografer idag.
Tillsammans med kompanjonen Schamyl Bauman byggde han också upp en egen filmproduktion med gamla - sedan länge borta - "Kostadion" mittemot Sjöhistoriska Museet på Gärdet som ateljé. Där sprang jag som barn i huset - som ung filmtokig tonåring.
Några gånger följde jag med Pappa till Anders Sandrews lilla livsmedelsbutik i korsningen Riddargatan och Torstenssonsgatan (tror jag det var) på Östermalm. Den butik som var ursprunget till hans affärsverksamhet och också till hans namn. Butiken startade han tillsammans med sin bror Gustav som sedan drev butiken vidare sedan brodern Anders fick för mycket att göra med sina övriga verksamheter. Bröderna Anderssons butik var tänkt att heta Andersson & Andersson när de startade 1901 men namnet var upptaget så Anders bytte helt sonika namn. Men dit gick farbror Anders praktiskt taget varje dag och åt lunch i det lilla köket bakom butiken och där åt jag för första gången stekt strömming på en hård smörgås. Vilken njutning.
När jag var nygift bodde jag och min hustru de första fyra åren i en fastighet bakom LO-borgen där Scala-teatern ligger. Huset ägdes av min far och Sandrews var med andra ord hyresgäster. Detta var en källa till ett evigt gnabbande mellan Farbror Anders och Pappa om att de borde byta kåkar med varandra, men båda uppvärderade hela tiden sin egen fastighet så de lyckades aldrig komma överens och till slut sålde båda två! Sandrew till SPP och Pappa till Eesti Maja - Estniska Huset.
Sandrew-koncernen sålde ganska snart efter farbror Anders död 1957 sina teatrar. Biograferna behöll man däremot. Filmproduktionen lades också så småningom ner. Ägandet hade lagts i Anders Sandrews Stiftelse, som förvisso fortlever.
Till slut såldes även biografer till Schibstedt-koncernen. Bolaget slogs ihop med resterna av det gamla musikföretaget Metronome och nu läggs alltihop ner.
Sorgligt! En fantasins, glädjens, spänningens och musikens lustgård försvinner för gott.
Schamyl Bauman och Sandrews producerade 1943 filmen "Kajan går till sjöss". Delar av filmen är inspelad utanför Gripsnäs och i och kring Västerviken i Strängnäs.
Filmen är en riktig pärla för de som är intresserade av hur Mariefred och Strängnäs skildrats på film. Den visades på Svt för några år sedan.
http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=MOVIE&itemid=4046