Inte bara har de skygglappar på, de sticker dessutom huvudet i sanden!
Folkpartiets Helena Hallgarn och Fredrik Lundström framhärdar i dag i en insändare (tyvärr bara i papperstidningen) under rubriken Onyanserad debatt om Strängnäsekonomi, där man skriver:
"Strängnäs kommun har via sina bolag stora skulder. Det är sant men samtidigt finns där stora tillgångar såsom fastighetsbeståndet och den infrastruktur och det kraftvärmeverk som finns i SEVAB. Räntebeloppen för dessa skulder kompenseras av dess avkastning."
Återigen visar skribenterna sin okunskap om faktiska förhållanden. Det är inte kommunen som "via sina bolag" har skulder. Det är bolagen som via kommunen har stora skulder. D.v.s bolagen är skyldiga kommunen och kommunen i sin tur är skyldig externa finansieringsinstitut (banker etc.). Det är således ovedersägligen så att det är kommunens skuld som kommunens skattebetalare står ansvariga för.
Visst har kommunen säkerhet i form av de värden som skribenterna anger. Men det är inte i detta fall primärt själva skulden som jag har problematiserat i tidigare inlägg (Läs här och Läs här), utan räntekostnaden.
Här talar skribenterna om "avkastning". Avkastning är ett begrepp som kan definieras antingen som utdelning på aktiekapitalet (vilket är en i SEVAB-fallet osund pålaga från ägarna som inte tar hänsyn till bolagets behov och status) som "ränta på insatt kapital". Felet är bara att kommunen inte satt in kapital i den utsträckning som skulle ha behövts för att finansiera bolagens investeringar.
Det som man istället formodligen avser med sin skrivning är de räntor bolagen betalar till kommunen f.v.b. till kreditorerna.
Och då återkommer vi till Foklpartisternas oförmåga att se konsekvenserna av sitt resonemang.
Man stannar upp sitt resonemang vid att det "är OK med räntorna eftersom vi (kommunen) får in motsvarande belopp från bolagen" och bortser helt från hur dessa räntebetalningar från bolagen till kommunen ska genereras.
I verkligheten är det således Fastighetsbolagets kunder (d.v.s. i huvudsak kommunen själv och därmed skattebetalarna), Bostadsbolagets hyresgäster (i form av krav på höjda hyror för att kompensera ökande räntekostnader) och SEVABs nätkunder (i form av taxehöjningar av samma skäl). Också de sistnämnda fysiska personerna är skattebetalare och invånare i vår kommun (förvisso kan man härigenom också pungslå en hel del Eskilstunabor som är nätkunder hos SEVAB men som rimligtvis inte har någon anledning att bidra till räntor för Strängnäs kommuns skuldbelastning).
Slutligen påstår man att "Vi nu har fått en sådan ordning på finanserna att kommunen nu för första gången har en självfinansierad investeringsnivå". Sån't trams! En sådan "nivå" kan och har kunnat uppnås varje år om viljan hade funnits hos somliga partier genom att man håller sig till en investeringsnivå som motsvarar avskrivningarna varje år.
Deras slutkläm antyder att de kanske hellre ingår i en fruktkompottkartell än en "tuttifrutti-dito".
"Strängnäs kommun har via sina bolag stora skulder. Det är sant men samtidigt finns där stora tillgångar såsom fastighetsbeståndet och den infrastruktur och det kraftvärmeverk som finns i SEVAB. Räntebeloppen för dessa skulder kompenseras av dess avkastning."
Återigen visar skribenterna sin okunskap om faktiska förhållanden. Det är inte kommunen som "via sina bolag" har skulder. Det är bolagen som via kommunen har stora skulder. D.v.s bolagen är skyldiga kommunen och kommunen i sin tur är skyldig externa finansieringsinstitut (banker etc.). Det är således ovedersägligen så att det är kommunens skuld som kommunens skattebetalare står ansvariga för.
Visst har kommunen säkerhet i form av de värden som skribenterna anger. Men det är inte i detta fall primärt själva skulden som jag har problematiserat i tidigare inlägg (Läs här och Läs här), utan räntekostnaden.
Här talar skribenterna om "avkastning". Avkastning är ett begrepp som kan definieras antingen som utdelning på aktiekapitalet (vilket är en i SEVAB-fallet osund pålaga från ägarna som inte tar hänsyn till bolagets behov och status) som "ränta på insatt kapital". Felet är bara att kommunen inte satt in kapital i den utsträckning som skulle ha behövts för att finansiera bolagens investeringar.
Det som man istället formodligen avser med sin skrivning är de räntor bolagen betalar till kommunen f.v.b. till kreditorerna.
Och då återkommer vi till Foklpartisternas oförmåga att se konsekvenserna av sitt resonemang.
Man stannar upp sitt resonemang vid att det "är OK med räntorna eftersom vi (kommunen) får in motsvarande belopp från bolagen" och bortser helt från hur dessa räntebetalningar från bolagen till kommunen ska genereras.
I verkligheten är det således Fastighetsbolagets kunder (d.v.s. i huvudsak kommunen själv och därmed skattebetalarna), Bostadsbolagets hyresgäster (i form av krav på höjda hyror för att kompensera ökande räntekostnader) och SEVABs nätkunder (i form av taxehöjningar av samma skäl). Också de sistnämnda fysiska personerna är skattebetalare och invånare i vår kommun (förvisso kan man härigenom också pungslå en hel del Eskilstunabor som är nätkunder hos SEVAB men som rimligtvis inte har någon anledning att bidra till räntor för Strängnäs kommuns skuldbelastning).
Slutligen påstår man att "Vi nu har fått en sådan ordning på finanserna att kommunen nu för första gången har en självfinansierad investeringsnivå". Sån't trams! En sådan "nivå" kan och har kunnat uppnås varje år om viljan hade funnits hos somliga partier genom att man håller sig till en investeringsnivå som motsvarar avskrivningarna varje år.
Deras slutkläm antyder att de kanske hellre ingår i en fruktkompottkartell än en "tuttifrutti-dito".