Skuld och förbannelse? 2

Den andra frågan jag ställde mig både med anledning av Trollets anonyma kommentar till ett tidigare blogginlägg och med anledning av en åtekommande oro i pressen kring utrotningshotade djurarter, är följande:

Är utrotningshotade arter verkligen ett problem ur jordens/mänsklighetens synpunkt? Är den biologiska mångfalden verkligen hotad?

De flesta av oss idag omfattar evolutionslärans teser snarare än bibelns. Det betyder att vi lärt oss att livet på jorden utvecklats genom många faser. Arter har uppstått och försvunnit.

Vad är det som talar för att just människan skulle vara den "sista" utvecklingsfasen?

Och vad får oss nu levande människor att så förmätet tro att alla de djurarter som just nu finns på vår jord till varje pris måste bevaras intakta?

Sätter vi oss då inte själva på någon slags "gudstron"?

När jag var barn levde jag i tron att allting nu måste vara upptäckt i djurväg. Att alla fjärilar jag då kände till var de enda som fanns just här.

Men vi läser varje dag i tidningen om nya arter som upptäckts. Idag kunde vi till och med läsa om en art som troddes vara utdöd sedan generationer men som nu återfunnits vid liv.

Att arter dör ut, vare sig det sker genom naturkatastrofer, eller genom predation p.g.a. djur eller människor, måste nog ses som en del i evolutionen. Givetvis ska mänskligheten "från sin upphöjda intelligens" kunna motverka ett utrotande, men det arbetet får inte bli ett självändamål. Naturen visar sig tillse att den biologiska mångfalden upprätthålls människan förutan.

Om mänskligheten inte tar tillvara de resurser som utvecklingen lägger i våra händer och t.ex. om X antal generationer har funnit en alternativ boplats för människosläktet, så är all vår strävan ändå helt förgäves den dag vår sol lägger sig att dö och då sväller till en omfattning som sväljer vår jord, innan den helt slocknar ut.

Och vad har då försöken att bromsa vår utveckling tjänat till?

Kommentarer
Postat av: Dominique

Du är tokig!

2010-10-14 @ 00:03:59
Postat av: Mats Werner

Jaha, och?

2010-10-14 @ 07:54:33
URL: http://matswerner.blogg.se/
Postat av: Mats Werner

Jag kan inte låta bli att inte delge mina bloggläsare min kloka dotters Filippa Freeds kommentar till ovanstående på Facebook. Något för "trollet" och "Dominique" att tänka på:



"Om vi nu inte känner behovet att ge alla arter på jorden samma chans som oss själva, trots vår "upphöljda intelligens" faktiskt har förhindrat många djurs chans till överlevnad inte ens för att vi vill äta dem utan för att de är i vägen-vare sig det är evolutionsbetingat eller ej, så kan försök att ta hand om de som faktiskt överlevt vår framfart åtminstone bevara en lilla gnutta av känsla av samhörighet med naturen som föder oss.



Om vi inte klarar ens det så utrotar vi snart oss själva eftersom vår värld blir obeboerlig. I historien har det väl inte heller funnits någon varelse som så medvetet tagit mer än de gett av Jordens resurser än människan? Vi har tagit en hel planet och använder den för vårt eget höga nöje (till mångt och mycket iallafall) tills den sen inte längre är brukbar, då hittar vi en annan. Vi sätter oss lika mycket på "gudstron" om vi agerar på det sättet. Frågan är vilken typ av Gud vi vill vara. En som tar ansvar för det vi ställt till med och försöker rätta till eller en som fortsätter att utarma planet efter planet. Vi måste välja det som känns rätt efter vår syn på Liv, vad som är värdefullt och vad som är viktigt.



Det är för mig en fruktansvärd syn på vad som är Livets värde att välja Gudtyp 2. Vare sig vi tror på en skapande extern Gud eller ej, på Darwin eller andra sagor/vetenskaper så är Liv trots allt Liv. Vi finns här tack vare den planet vi bor på hade de förutsättningar som vi behövde, är det då inte rätt att ge planeten och alla dess varelser samma förutsättningar tillbaka? Behandla andra så som vi vill bli behandlade själva gäller väl för alla? Men vi har glömt att vi fortfarande är barn av vår planet, att vi fortfarande är beroende av henne för marken vi går på, vattnet vi dricker och maten vi äter. Mångfald och skönhet ger oss, i mitt tycke, så mycket mer än vad ytterligare en bil eller en snyggare soffa någonsin kan ge.



Jag tycker det är alldeles i sin ordning att ge tillbaka när man spenderat så många århundraden med att utarma.



Däremot tjänar det ingenting till att skylla hit eller dit o peka finger. Nu är Nu och ALLA måste hjälpa till, oavsett generation."



2010-10-14 @ 10:45:06
URL: http://matswerner.blogg.se/
Postat av: Dominique

Då kan vi bara hoppas att Mats Werner lyssnar på sin dotter och slutar att skylla hit eller dit och pekar finger...

2010-10-14 @ 13:53:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0