Biologisk mångfald i stadsmiljö!


Urban biodling! (Foto från Svenska Dagbladets websida)


Understundom får jag från min härliga gamla Mamma (98) en tidskrift kallad SydFranska Magasinet (Som byter namn till SvenskFranska Magasinet) som väl är en utväxt från ett enkelt litet blad som en gång i tiden hette "Rivieranytt" e.dyl. Numera en glassig men faktiskt läsvärd tidskrift. I årets nr. 39 fanns en utomordentligt intressant artikel om ett fenomen jag inte hade en aaaaaaning om!

Biodling i storstad!

Sedan 1800-talet har bin odlats i Paris. Många lantbrukare lämnade sina jordbruk men sina biodlingar ville man inte släppa utan tog med sig.

Hur skulle det gå?

Jo det visar sig idag att parisbin är mycket mer produktiva och mår mycket bättre än sina lantliga kusiner! "Miel de Paris", honung från Paris har blivit en eftertraktad vara som också med framgång säljs till turister.

Hur kommer sig nu detta? Jo, genom ökningen av användandet av olika bekämpningsmedel i jordbruket har livet för landsortsbina blivit allt besvärligare och otrevligare för bin. Blommor i odlingsfälten har praktiskt taget utrotats. Storstaden Paris kan däremot erbjuda en blomsterprakt i sina parker och planteringar som landsbygden inte kan konkurrera med. Nyplanteringar sker ständigt. Bekämpningsmedel som är lagliga på landsbygd får inte användas i tättbebyggda områden vilket inverkar positivt på binas utveckling. Ett parisbi lever 10 gånger längre än ett lantbi och producerar mer än fyra gånger så mycket honung. En honung som dessutom vinner de flesta smaktester.

Var bor då alla dessa små Parisbin? Jo, på hustaken. En av de största odlingarna är på taket till Grand Palais där man 2009 installerade 2 kupor som redan första säsongen producerade 50 kg honung. Därefter har antalet kupor utökats betydligt. Varje kupa kan innehålla 60.000 bin + en drottning och varje bi har en "matradie" på ca. 3 km. Så långt kan det alltså flyga för att finna proviant.

Totalt finns ca. 300 bikupor i Paris. De äldsta finns på taket till Opera Garnier som fick sina 1982 och honungen säljs i operans egen butik på gatuplanet.

Men också privatpersoner och företag låter installera bikupor. Det finns idag garderobsliknande kupor som ställs inne i bostäderna med en lite flusteröppning genom ytterväggen på huset. Det lär även vara en garanti att man slipper bin inne i bostaden eller kontoret eftersom ett bi aldrig skulle flyga in genom ett fönster om det finns en bikupeöppning med en väntande drottning i närheten.

Det hela har blivit så stort att man numera också har en särskild "Fête de Miel" - en honungsfestival i Paris.

Kanske något för Strängnäs!


Kommentarer
Postat av: Gunnar Dahlström

Hej Mats!

Hoppas din rehab går bra.

Jag har läst din blogg under en längre tid och tyckt att du visar verkligheten i lokalpolitiken

här i S-näs.Mycket som mörkas har kommit i dagen genom din blogg, varför jag beklagar ditt tillbakadragande av ditt engagemang i ditt parti. Själv är jag inte KD, men för den skull uppskattar människor som står upp för sina åsikter och kämpar för dom. Det finns alldeles för många som enbart tänker för en egen ekonomisk vinnings skull. Krya på dig, men stäng inte bloggen (och käften).

2011-01-20 @ 17:35:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0