Biologisk bekämpning?



Ovanstående bild visar inte min bil, men en annan stackares som parkerat i Eskilstuna. Kanske på samma plats som jag, d.v.s. under träden mitt emot teaterns entré.

Jag gjorde dessutom om dumheten några veckor senare då jag hade lite för bråttom. Båda gångerna fick jag kosta på bilen en guldtvätt för att inte lackeringen skulle ta skada.

Utanför Stadsbibliotekets och Contrasts entréer står också ett par träd. Under dessa var markbeläggningen totalt täckt av fågelskit över ett stort område. Inte en millimeter av stenbeläggningen kunde skönjas under all skiten.

Detta måste ju vara en sanitär olägenhet av betydelse. Inte så mycket för bilarnas skull, men mera för alla de människor och inte minst barn som rör sig över denna plats och som alltså riskerar att få i sig allsköns elände genom fågelskiten. För att inte tala om vad alla som passerar släpar med sig hem under fotsulorna.

Just nu är samtliga fjäderfäodlare i länet tillhållna att hålla sina fåglar inomhus p.g.a. en pågående epidemi av Newcastlesjukan. Den smittar inte människor (än så länge....) men kan ge ögoninflammationer etc. hos människor.

Att inte på allvar försöka komma till rätta med problemet med kajor i städerna är som jag ser det ansvarslöst.

Vi har detta problem också i Strängnäs, och varje år fanns ärendet på dagordningen åtminstone någon eller några gånger när jag var vice ordförande i Miljö- & Räddningsnämnden.

En gång försökte jag på allvar att få till en försöksverksamhet att med hjälp av jaktfalk försöka komma tillrätta med kajproblematiken runt Ugglas Park. Fick dock inget gehör för att föra detta ärende till högsta ort.

Staden London genomförde för många år sedan ett mycket framgångsikt projekt att minska antalet duvor på Trafalgar Square eftersom man där uppfattade just träckproblematiken som besvärande. Man träffade avtal med en falkenerare som med sin falk med jämna mellanrum vistades på torget och då och då lät falken göra ett svep i duvmängderna.

Till slut hade tillräckligt många duvor insett att torget var en otrevlig och otrygg plats att vistas på och horderna hade splittrats upp och flyttat till andra ställen där de gjorde mindre skada. Många duvor hade också fallit offer för falkens klor förvisso. Det var effektivt och det var biologiskt riktigt.

Varför får vi inte använda jaktfalk under kontrollerade former här i Sverige?

Om inte annat borde Jordbruksverket kunna övertalas att tillåta ett försöksprojekt i Eskilstuna och Strängnäs. Ett försök är till intet förpliktande. Faller det inte väl ut, förblir det bara ett försök utan fortsättning. Faller det däremot väl ut kan också Sverige sälla sig till de länder som använder denna utmärkta metod för att med naturliga medel begränsa skadeverkningar av en ohejdad fågeltillväxt bland de arter som tidigare hållits i schack av bl.a. just rovfågel.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0