Västerås - here I come!

Helgen ska ägnas åt årets Jazzriksdag i Västerås. Den första för min egen del. Som nyvald ordförande i paraplyorganisationen Jazz i Sörmland är jag hitskickad för att lära mig om jazzens verklighet på det ekonomiska området inte minst.

Staten håller på att lägga om sitt kulturstöd. Det talas om "portföljmetod" och organisationer som kan bli överflödiga etc.

Mycket att sätta sig in i.

Ankom till Hotell Västerås där jag blivit inbokad, strax efter tre. Receptionen stänger klockan två på fredagar så man hämtar sin nyckel i ett säkerhetsskåp man fått koden till.

Men si, när jag öppnar min rumsdörr är allt i oordning. Sängen uppriven, möbler omflyttade. Ny lakanshög ligger på skrivbordet. Rummet visar klara tecken på att inte ha blivit städat. Vid receptionen sitter ett telefonnummer man kan ringa vilket jag gör. Jodå, "man" ska komma omgående och fixa rummet.

Under tiden tar jag min goda bok, går till ett närbeläget café i ett soligt gatuprång som ligger i lä för den ännu kalla vinden. En öl och ett antal kapitel senare kommer jag tillbaka till hotellet. Fortfarande inte städat!

Det hör till saken att hotellet verkar ägas av en landsomfattande städorganisation som i hissen erbjuder sina tjänster också i ditt hem! Inte tror jag att jag ska ringa dem hemifrån i vart fall!


Nytt samtal! Jodå man ska komma inom fem minuter. Och si! När fem minuter gått knackar det på dörren och rummet blir åtgärdat.

Under tiden sitter jag i den lilla "lobbyn" och hälsar på ankommande jazzvänner från hela landet.

Så småningom dags för registrering på Aros kongresscenter, där samma kväll Tomas Tranströmer-stipendiet delas ut i en annan lokal.


Mats i samspråk före buffén med Karin Turesson, Jeanette Gustafsson, båda sångerskor och ledamöter av Jazzriksförbundets styrelse samt Lars-Erik Lidström från Uppsala Jazzklubb, tillika välkänd jazzmusiker.(Foto: Olle Rådström)

Mer öl och trevliga samtal. Tills personalen annonserar: "Nu har vi plastat av buffén!"

Vi höll på att falla av stolarna. Plastat av! Vilket underbart uttryck. Inte "Nu mitt herskap är buffén serverad", eller "Nu har vi dukat fram buffén". Nej, "Nu har vi plastat av buffén"! Helt underbart! Detta är vår moderna tid.

Men inget fanns att anmärka på buffén i sig. Den var utomordentligt välkomponerad och välsmakande.

Klockan 20.30 öppnades så dörrarna till Lilla Salen!  Forts.följer......

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0