Lägg Valborg på lönn!


Av någon anledning låg brasan på land i år i Mariefred. Det har bara skett vid ett fåtal tillfällen. (foto: Eliot Freed)

Jag har hållit några vårtal i livet. Jag tror att i alla har jag pratat om att rensa ut skräp för att kunna gå in "renad" i framtiden. En metaforisk skärseld då man gör sig av med gammal sur ballast och öppnar sinnena mot en ny och ljusare framtid.

Är det det jag håller på med när jag "dödsstädar"? Har gått igenom en mängd kartonger med allsköns släktminnen. Kastat, skickat till kusiner, museer, scoutförbund och annat. Decimerat det stora antalet till ett mindre med ett innehåll som jag ändå hoppas något eller några av mina barn och/eller barnbarn en gång kommer att tycka innehåller intressant kunskap om familjens bakgrund och historia.

"Vi tänker inte ta hand om Din sk-t" är yttranden som fällts inför hyllorna med kartonger ute i vår lada....

"Din skit"! Är det den kommande generationens uppfattning om tider som har flytt? Om grunderna för vilka vi är och var vi kommer ifrån?

Är de så "renade" att det inte finns något bakåt att bry sig om eller lära av?

Jag har i mina vårtal också pratat om återbruk! Att vårda och bevara istället för att slänga och köpa nytt.

Tillhör en generation som föddes innan Lena Larsson kom och vände den svenska världen upp och ner. Lena var en härlig kvinna, duktig arkitekt och hade en frustande livsglädje och massor med idéer.  Visst föll vi för det här med engångsbestick och papperstallrikar.

Men Mamma, som satt med alla släktens vita stora underbart vackra linnedukar. Dukar som aldrig mer skulle användas eftersom vi inte bjuder på den sortens middagar och kalas längre. Vad skulle ske med dessa fantastiska konsthantverksprodukter?

Jo, hon delade på de allra största så att de blev flera. Så lämnade hon ett antal till omfärgning och fick på det sättet röda, blå och gröna dukar som passade bättre till de moderna bjudningarna. Dukarna fick ett fortsatt liv än idag.

Själv fick jag min första kostym efter en gammal farbror. Den syddes om för att passa mig. Tjock kritstrecksranding flanell av bästa sort. Morfar och hans bror var i branschen. Det företaget han arbetade för finns fortfarande kvar. Om de också idag levererar den höga kvalitén på tyger som då efterfrågades vet jag dock inte.

Att vi fyra syskon skulle ärva varandras kläder var givet. Kanske slapp jag som sladdbarn en del arv, men omsorgen om kläder och annat var betydligt större då än idag.

Det var självklart att en uttjänt tandborste lades till bruk vid silverputsning. Idag är det väl ingen som putsar silver ens.

När cognacs- eller brännvinsflaskan var tom lades den på lönn. D.v.s. på sidan. Efter en stund hade det samlats några milliiter ytterligare som kunde tas tillvara innan flaskan lämnades till återfyllning.

Idag talar Miljöpartiet vitt och brett om att vi ska dra ner på rovdriften av jordens resurser. Mitt eget parti talar istället om förvaltandet av dessa resurser.

Att inte ta för självklart att man ska slänga tandborsttuben bara för att det kommer "för lite". Jag kan upplysa om att vid det ställningstagandet från de flesta, så finns en persons månadsbehov av tandkräm fortfarande kvar i tuben. Börja med att använda den tandkrämen innnan ni talar om att vi ska dra ner på vår livskvalitét!


Stormflaggan piskar på Kumla Gård den 1 maj 2010.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0