Mats Werner

I dagens Strengnäs Tidning läser jag att "Mariefredsnämnden riskerar att försvinna".

Mariefredsnämnden tillkom som ett försök. En del av den "palett" av former Demokratiberedningen föreslog att kommunen skulle pröva, för att öka det demokratiska deltagandet.

Mariefred fick en nämnd, Stallarholmen och Åker fick behålla sina kommundelsråd. Åker för att man egentligen inte riktigt vaknat i sin roll tidigare och man ville de Åkersborna en chans till. Stallarholmen, liksom det sammanslagna Vårfruberga-Härads kommundelsråd som ett resultat av alliansförhandlingar efter förra valet.

I övriga delar fick Kommunstyrelsen ett uppdrag att pröva, samrådsförfaranden, sockenstämmor och andra former av medborgardialog.

Vid slutet av denna mandatperiod skulle SAMTLIGA dessa utvärderas!

Således inte alls endast Mariefredsnämnden!

Betr. Kommundelsråden verkar ingen förändring ha skett, möjligen med undantag av Stallarholmen där nedläggningen av Selaöhemmet gett rådet en ny vitalitet verkar det som. Åkers kommundelsråd verkar möjligen i tysthet och från kommunens västra del har inte ett knyst hörts under mandatperioden.

Den förra majoriteten hann genomföra två stämmor. En i Länna och en på Aspö-Tosterö. Med ganska gott resultat. Där politiken i sin helhet fick möjlighet att möta invånarna.

Den nya majoriteten däremot har endast genomfört en stämma - i Strängnäs stad. Och där var bara majoritetens ledamöter med så den vet vi inte mer om än vad de knapphändiga minnesanteckningarna på hemsidan visar.

Och inget av detta ha man alltså utvärderat!

Den ursprungliga tanken, som alla partier var överens om, var således att politiken efter den utvärdering som skulle ha omfattat alla de försök med medborgarinflytande och - deltagande som gjorts under mandatperioden, skulle kunna välja om det var någon av formerna som visat sig vara en framkomlig väg för att öka medborgardeltagandet.

Nu har man således utvärderat Mariefredsnämnden och funnit att 30% av invånarna i Mariefred är tillfreds med nämnden.

Vad man inte kunde läsa i dagens tidning var att lika många - 30% - kände inte ens till att nämnden finns!

Min egen uppfattning är att försöket med en lokal nämnd i Mariefred inte har gett den effekt som eftersträvas.

De fortsatta försöken med Kommundelsråd har inte heller lett till något ökat deltagande från medborgarna. Att Stallarholmens KDR fått ett uppsving är resultatet av det berättigade missnöje som Stallarholmsborna visat sedan den nya majoriteten lagt ner Selaöhemmet, och inte någon varaktig ökning av medborgarintresset för ett deltagande i politiken.

Situationen i Stallarholmen kan jämföras med den missnöjesvåg som påbörjades 1978 då Vita Skolan i Mariefred revs och som ledde till bildandet av föreningen Fria Mariefred och som var orsaken till att just Mariefred fick kommunens första kommundelsråd och sedermera också fick pröva nämndformen.

Det handlar alltså inte om något genuint intresse för att delta i det kommunala politiska arbetet utan bottnar snarare i en separatistisk missnöjesaktion.

Och det är ingen god grund för inrättandet av en ny lokal nämnd i Stallarholmen.

Avsikten är ju inte att splittra kommunen i sina gamla beståndsdelar utan att kitta ihop dem till en helhet - efter fyrtio år!

Jag ser inte vare sig en fortsättning med lokala nämnder eller fasta råd som någon framkomlig väg. Dessa har inte gett eftersträvat resultat.

Istället måste medborgardialogen i framtiden ske med hjälp av andra och nya former. Demokratiberedningen förordar just nu försök med s.k. e-petitioner (Snälla! Hitta på ett bättre namn!). Detta är en form som framgångsrikt praktiseras av bl.a. Malmö.

Medborgare - och även sommargäster - kan lägga ett förslag på hemsidan. Sedan är det upp till andra medborgare att stödja eller förkasta förslaget. När ett visst antal har uttalat sitt stöd för förslaget, lyfts det för politisk behandling.

Införandet av e-petitioner innebär att medborgarförslag i framtiden måste ha stöd från ett visst antal andra invånare innan politiken låter förslagen gå igenom den kostsamma handläggningsproceduren. Det måste i sin tur innebära att den nuvarande formen av medborgarförslag försvinner. Dessa har ju inneburit att människor som vill något med sin omgivning inte har behövt engagera sig politiskt men ändå fått samma möjligheter som varje folkvald ledamot av fullmäktige, att få sina förslag utredda och prövade.