1

Pragvåren!


Stora torget i Gamla Staden i Prag, med Rådhuset och dess fascinerande klockspel och med Tyn-katedralen i bakgrunden. Katedralen och framförallt dess för svenskar kanske mest intressanta sevärdhet, nämligen Tycho Brahes grav brukar tillhöra mina regelbundna stopp i Prag. Vid tidigare besök har katedralen varit in-plastad ut- eller invändigt p.g.a. renoveringar. Nu förekom inget sådant men ändå var porten stängd - "P.g.a. tekniska omständigheter". Är det Tycho Brahes otursförföljelse......?


Stängd katedral! 


Just hemkommen från en långweekend i Prag. En märklig upplevelse att gå från 80 cm snö på marken och bylsor med vinterkläder till att gå i vårsolen i kavaj och skjorta. Men det är klart, häromveckan hade vi minus 15 grader och i Prag var det mellan +15 och +20. Det blir en rätt häftig temperaturskillnad.

Förvisso inte lika häftig som för sonen och hans familj som kom hem från Thailand häromdagen eller dottern från Peru.


Tornsilhuetter


Jag älskar Prag. Inte skulle jag vilja bosätta mig där som jag skulle kunna tänka mig när det gäller Amsterdam, men att vara i Prag är på alla sätt njutbart (undantagandes möjligen hotellfrukosten....).

Som jag sa till Milan: Det fanns någonting gott med kommunisterna: Att de inte hade pengar tillräckligt så att de kunde riva ner gamla stadskärnor och resa nya stalinkolosser överallt istället. Tack vare detta finns idag dessa gamla "oförnyade" stadskärnor kvar, i Prag, i Budapest etc.

Syftet denna gång var egentligen att träffa den gamle gode vännen Jacek, tillika tidigare affärspartner från Polen som skulle besöka en mässa i Prag och föreslog att vi skulle träffas där istället för de eviga försök vi gjort att ses halvvägs i Malmö.


Kvällssolen förgyller hustaken.



Sagt och gjort, mina tjeckiska vänner kontaktades, jazzpianasten NajPonk: "Ja, jag spelar på lördagkvällen i Prag" och min tjeckiske kollega Milan: "Ja, vi kan käka lunch på söndag".


Så här ska man naturligtvis ta sig fram i städer! Det såg jätteenkelt ut!


Så det blev en långweekend. Milan hade placerat mig på det centralast tänkbara hotellet - vid Karlsbrons fäste på Malá Strana(Lillsidan). Mitt gamla favorithotell, Valdstein, vid Wallensteinpalatset var fullbokat. Detta hotell var också ganska enkelt eftersom man måste ta hänsyn till den gamla byggnaden, ursprungligen från 14-1500-talet, men allt vad man behövde fanns (utom då just möjligen en bra frukost!).


Mats under Karlsbron. Man ser här hur valven stöds av träkonstruktioner i väntan på att renoveringen ska hinna dit. (Foto: Jacek Rogozinsky)

En promenad över Karlsbron blev det givetvis. Vännen Milan berättade att när han och hans föräldrar kom till Prag första gången så gick det spårvagnar över bron. Så när de nu förstärker och renoverar bron, är det inte första gången.

Bron är en fascinerande mötesplats mellan jordens alla nationer. Den för från Malá Strana (Lillsidan) där Pragborgen tronar på toppen och Wallensteinpalatset m.m. ligger nedanför, över till Gamla Staden med Tyn-katedralen, Judiska staden och de kommersiella kvarteren.


Karlsbron med månglare och....


turister.


Undersköna fjäderlätta toner kom från denna lilla lergök som fick fylla tiden i brist på smyckeskunder.


Bron kantas av ett stort antal skulpturer och skulpturgrupper och gatumånglare som alla hyr sin plats. De flesta på dagen men också på natten dyker speciella figurer upp.

Just nu genomgår bron en säkert välbehövlig renovering varför delar är avstängda och man får tränga sig förbi på halva ytan. Vid en sådan förträngning, gick Milan framför mig och pratade bakåt för att vi skulle kunna möta folket som kom från andra hållet. Han ser därför inte den ryggsköld som rör sig baklänges framför honom och där fotoblixtar flashar. Rätt vad det är dimper han in i skocken och vem går där - mindre än två meter från mig! Jo, Prince Charles! Med några representanter för Tjeckiska regeringen och kulturmyndigheter och kanske två säkerhetsmän.

Det var som på den tiden man kunde gå på Stockholms gator och möta Gamle Kungen på promenad med sin hund (och möjligen en diskret adjutant) som enda sällskap. Rätt märkligt i dagens politiska verklighet.


Tyvärr kunde jag inte ta en egen bild av mötet, men så här såg det ut på en bild från Gettys Images.


Även nattetid befolkas Karlsbron av en och annan gatumusikant som denne självförsörjande orkesterenhet! Med eget elverk som såg till att strålkastarna i takparasollet och de på sidorna lyste. Killen hade spänt fast en  helt galen konstruktion på ryggen där han med hjälp av linor, kugghjul och tekniska finesser kunde hantera cymbaler och hi-hats och högst upp tronade ett takparasoll med inbyggd belysning.


Promenaderna tog på krafterna och det var dags för "mödans lön"! Den enkelhet som finns inom café- och restaurangbranschen är slående. Och då tänker jag på att om whiskyn tar slut i baren, så går någon helt enkelt till närmaste liten dagligvarubutik och kommer tillbaka med två flaskor under armen! Det skulle vara en svensk krog det!


Innan jag smög hem till hotellet, med de två toppgavlarna i bildens mitt.


Och lät min trötta lekamen vila medan jag tittade upp i 1500-talstaket.


..........under Pragborgens hägn.
1 Christer Alvin:

Visst är Prag en härlig stad, troligen den vackraste i Europa. Mina minnen går tillbaka till början av 70-talet, då jag som student arbetade en sommar i Prag . Kommunisttiden var en märklig och intressant erfarenhet för en ung student. Det enda positiva var att på grund av dålig ekonomi hade man inte råd att riva och bygga nytt, vilket vi kan vara tacksamma för idag.