Att ruva på skatter!


Lasse Werner utforskar flygelns inre under den av Dramatiska Institutet producerade liveupptagningen av "Lasse Werner och hans vänner". I bakgrunden Christer Boustedt och Ivve Oscarsson. Den legendariska muggen i förgrunden. (Filmen deponerad hos Kungliga Bibliotekets arkiv för AudioVisuella Media)

I samband med att jag skriver en bok om min bror jazzkompositören, pianasten m.m. Lasse Werner, har jag haft anledning att gräva i Sveriges Televisions och Sveriges Radios arkiv och där funnit en hel del skatter.

Roger Bergner som förestår Jazzavdelningen inom Svenskt Visarkiv, som är medutgivare av den blivande boken och jag ha också talat om att vi ska ha med några CD-skivor med Lasses musik men också gärna en DVD med inspelningar av Lasse.

Bland annat fann vi i Utbildningsradions/TVs arkiv en två timmar lång inspelning där Christer Boustedt intervjuar Lasse 1980, således efter hans återkomst från sjukhus och diabetescoma. Inspelningen var avsedd att ingå som en del i en serie om Svenska Jazzmusiker som dock aldrig blev av i sin ursprungliga tanke. Intervjun är ibland tekniskt undermålig och långa stycken saknar bild eftersom filmen i kameran stundtals tydligen tog slut medan ljudbandet fortsatte att gå.

Det här var en fantastisk dokumentation för oss i vårt arbete med boken. Roger Bergner säger att det är en av de bästa jazzintervjuer han sett (och han har sett många). Den spänner över tiden från efter kriget till slutet av 70-talet.

Den ville vi givetvis ha med och vi tänkte att man på de bildsvarta delarna kunde lägga in stillbilder.

Likaså fann vi ett roligt och charmigt barnprogram som gjorts av Staffan Westerberg och hette "Bråkiga Teatern" där Lasse hade en längre kommunikation med barnpubliken kring ljud och instrument.

"Vi Slappa" hette ett annat program som Staffan och Lasse gjorde tillsammans som byggde på den amerikanske satirtecknaren Jules Feiffers figurer. Lasse stod för musiken och både Roger och jag fann att det är något av det bästa Lasse gjort musikaliskt.

De här två sistnämnda är i svartvitt och med en stark tidsanda. Att Sveriges Television ens skulle komma på tanken att reprisera dessa program annat än möjligen i "Minnenas Televsion" är helt uteslutet. Lika utelsutet som att någon skulle ens överväga att inköpa programmen för någon visning av något slag utöver en snäv krets av historiedammiga jazzfreaks.

Kort sagt - inget av dessa program har något som helst kommersiellt värde idag.

Alltså skulle man kunna tänka sig att dessa institutioner som producerat dessa program i våra statligt finansierade kanaler för pengar som det svenska folket tillskjutit, åtminstone skulle kunna se postitivt och tillmötesgående på vårt önskemål om att få använda programmen för en DVD som kunde biläggas boken.

Det ska i sammanhanget då givetvis påpekas att inte heller denna bok kommer att vara någon jättekommersiell godbit. Den riktar sig trots allt till en begränsad andel läsare.

Men vad gör då Sveriges Television? Jo, först och främst svarar man på en fråga från mig om vi skulle kunna få köpa en DVD med programmen för att överhuvudtaget få se dem själva innan vi kunde avgöra om det vore möjligt eller önskvärt att ha dem med i boken, att "javisst går det bra. Det kostar 20.000:-"! Vi talar om sammanlagt kanske tre timmars bandtid.

TJUGOTUSEN KRONOR bara för att vi ska kunna ta del av och se vad det är vi ev. skulle vilja köpa loss! För "strikt personligt bruk" som man påpekar!

Vill vi sedan köpa loss materialet för att använda för bok-DVD så kommer det att kosta över 200.000:-! Och då förutsätter det att vi själva klarar ut användningstillstånden och ev. ersättningar för de olika upphovsmännen och deltagande skådespelarna och musikerna!

Som jämförelse kan nämnas att vi i vårt sökande i Svensk Mediedatabas också hittade ett TV-program inspelat som elevarbete på Dramatiska Institutet, där Lasse och hans vänner under en halvtimme spelar och agerar! Tekniskt sett fullödigt och innehållsmässigt den enda bevarade liveinspelning som finns på film/video med Lasse och hans vänner.

Den får vi använda utan någon som helst ersättning för vårt ändamål! Där ser man hur olika statliga institutioner ser på sitt kulturhistoriska ansvar.

Roger Bergner skriver: "Man skulle diskutera vilken rätt de egentligen har att bara sitta och ruva på material av allmänt kulturhistoriskt intresse, utan kommerisellt värde?
Vore SVT och SR seriösa företag så skulle de medverka till en sådan här produktion. Jag tycker att vi redan har betalt via skattesedeln! Sorgligt!"


Och jag kan ju bara hålla med.

Uppdatering den 22 februari 2011: Det verkar vara omtänkande på gång att döma av SVT-chefen Eva Hamiltons debattartikel i DN denna dag.


Christer Boustedt i DI-filmen. (Filmen deponerad hos Kungliga Bibliotekets arkiv för AudioVisuella Media)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0