Legenden Sune Spångberg gjorde det igen!


80-årige trummisen Sune Spångberg på Rosenhill i torsdags kväll.

Sune Spångberg, en av vårt lands främsta jazztrumslagare, som spelat med jazzlegender som Bud Powell, Cecil Taylor, Albert Ayler och andra, fyllde 80 år i våras. Sedan något år hade han då varit rullstolsbunden. Hans MS har sakta brutit ner hans kropp men musiken har hållit honom igång på övertid och sinnet är friskt och "with it"!


Ser ut som ett anslag om logdans!


Dock hade han bestämt sig för att förra sommarens framträdande på Rosenhill på Ekerö skulle bli hans sista. Det hade varit första gången han spelade sittande i rullstol. Tidigare år har han klarat sig med sin krycka. Spelningen var magisk men tröttsam för honom.


Här har den 60-hövdade publiken förväntansfullt bänkat sig.


Men efter födelsedagen återvände kraften och lusten och han bestämde sig för en spelning med sin trio bestående av Arne Forsén på piano och Ulf Åkerhjelm på bas, också i år. Dock begärde han kompledigt i andra set som Arne uttryckte saken.


Sveriges osannolikaste konsertlokal!


Första set innehöll låtar från Sunes senaste CD, "Surviving". D.v.s. hans egna kompositioner transkriberade av Arne Forsén. Härliga låtar i en folkviseton men med omisskännlig jazzgrund.


Ulf Åkerhjelm på basen och Arne Forsén vid klaviaturen.


Låtarna har mognat i trions spel och Arnes lek med melodierna var himmelskt skön denna kväll. Förra årets spelning var det Ulfs undersköna stråkspel på basen som fastnade men i år tog Arne helt över. I andra set, spelade han och Ulf på duo och det blev ett improviserat medley med allt från Night in Tunisia till bror Lasses Drottningholmsballad. Underskönt framförda på tangenter och strängar, med fingrar, handflator och armbågar.


Med trumstockarna i händerna fanns det gamla livet kvar i Sune än.


Trummisen Gilbert Matthews som satt bredvid mig lutade sig mot mig när Arne känsligt spelade Lasses ballad och sade: "Vacker ballad!". Och den är vacker! Vare sig den spelas av den känsligaste av Lasses adepter, Arne Forsén på piano eller av kompisarna Bernt Rosengren eller Roland Keijser på saxofon.

Sune själv följsamt kompetent på sin trumma och high-hat. Om Sune sa bror Lasse att ingen utom Max Roach kunde spela med vispar som Sune. Och det fick vi prov på.

Tack Sune och Ulf - och Tack Arne för att Du fixar detta och att Du spelar så dj-a vackert!


Ulf Åkerhjelm med häftig belysningseffekt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0