"Seppl - a step ahead of politics" - Allegroaffären Del 9


Omslaget till Klaus (Nick) Veltjens bok om sin far, flygaresset och vapenhandlaren. Boken finns att köpa på amazon.com

Innan jag hörde min Pappa berätta om Allegroaffären, hade jag aldrig tidigare hört talas om den och inte heller senare i livet har jag hört den fantastiska storyn.

Men när jag började skriva om den i min blogg, fick jag av en händelse kontakt med en krigshistorisk sajt som heter AXIS HISTORY FORUM.

Där fann jag en diskussionstråd som berörde förspelet till Allegro, nämligen den s.k. YORKBROOK-affären. Jag kunde t.o.m. bidra med upplysningar som flera sökte svar på kring 42 japanska bergskanoner m.m.

En dag blev jag kontaktad av Klaus "Nick" Veltjens, yngste son till Joseph Veltjens. Denne lever idag i Australien som pensionerad arkitekt och alpackafårfarmare. Han har nyligen publicerat en bok om sin far, som är ett försök att vara ett äreminne över en älskad far, charmig sällskapsmänniska, framstående tysk flygofficer och framgångsrik affärsman som byggde upp en stor förmögenhet, med slott på landet och ett flertal företag i olika branscher.

Att fadern började som smugglare med en segelyacht på Östersjön och sedermera byggde upp en omfattande vapenhandel med Kina, Ryssland, Finland, Sverige och Spanien där bl.a. uttjänta tyska vapen (Tyskland var efter första världskriget förbjudet att bygga upp ett försvar) såldes till överpriser för att kunna betala alla inblandade mellanhänders provisioner, är inget som sonen framhåller.

För att möjliggöra denna handel utnyttjade Veltjens sina goda förbindelser med den nazityska regimen. Även om han själv beskriver sig som icke-nazist, så drar han nytta av de nazistiska kanalerna för att bygga upp sin verksamhet i Holland, Tyskland, Frankrike och Spanien. Herman Göring liksom Amiral Canaris och andra höga tyska officerare tillhör den närmaste vänkretsen. Sina stora pengar tjänar han genom att utnyttja just dessa kontakter djupt in i det nazistiska partiet. Och han drar sig inte för att lura sina kunder på såväl varor som pengar.

1943 dör han i en flygkrasch då han för Görings räkning förhandlat fram borttransporterandet av den Italienska guldreserven till tyskarna.

Intressantast för mig att läsa i boken var dock dess beskrivning av "Allegro-affären". Nick Veltjens har berättat för mig att den bygger på hans mors berättelse om hur det skulle gått till.

Baserat på de dokument jag kunnat ta del av och som framöver kommer att finnas på Anna Lindhs Bibliotek på Försvarshögskolan, kan jag inte annat än konstatera att Fru Leni Veltjens varit okunnig om mycket av sin mans transaktioner trots bokens uppgifter om motsvarigheten. Eller också har hon försökt att dölja mycket för sina söner.

Att den första Goldberg-affären (som skeppades från Helsingfors med s/s YORKBROOK) finansierades av ryssarna är rätt. Därom vittnar också mina dokument. Veltjens försöker dock förlägga utskeppningshamnen till Stockholm och där beskriver han vad som liknar den historia som sjökaptenen Erik Eriksson beskrivit i sin roman "Lola". Han beskriver också detaljerat hur tillverkningen av ammunitionsboxarna skett.

Därtill ger han anmärkningsvärda informationer om hur dåvarande socialdemokratiske utrikesministern Richard Sandler skulle ha sett mellan fingrarna med Veltjens smuggelaffärer. Sandler och Veltjens må ha varit de bästa av vänner och ätit hur många goda middagar som helst på gamla Hotell Diplomat (som då låg bredvid Grand Hotel på Blasieholmen), men att Sandler skulle låtit Sverige officiellt tillåta den sortens transaktioner med blockadförklarade parter och att han skulle varit fullt informerad om alla Veltjens affärer är uppgifter som inte bär sannolikhetens prägel, som det brukar heta.


Men som sagt Veltjens version är samma sammanblandning av de båda affärerna "YORKBROOK" och "ALLEGRO" som i Erikssons bok "Lola".

Veltjens har inte ens rätt fartygsuppgifter. I hans version är det "YORKBROOK-leveransen" som till största delen byts ut mot tegelstenar. Omlastningen ska ha skett i Stockholms hamn och det förekommer också en explosion i hans historia likt den i "Lola".

Att denna last skulle ha bestått av så mycket tegelstenar är dessutom otroligt mot bakgrund av att Veltjens lät Francisterna veta att lasten var på väg till den spanska kommunistregeringen och att avsikten var att Franco-sidan skulle kapa fartyget och lägga beslag på vapnen men låta ryssarna betala.

I och med att kapningen misslyckades kom säkert tanken upp när nästa leverans, denna gång av ammunition enbart, skulle genomföras med "ALLEGRO" att "för säkerhets skull" byta ut innehållet mot tegelstenar.

En annan bok som jag fann på nätet och som bl.a. behandlar såväl "YORKBROOK- som "ALLEGRO"-affärerna är Michael B Millers "Shanghai on the Metro". Den tycks i sin beskrivning också huvudsakligen bygga på de uppgifter från de finska kommunisterna som ligger till grund för Erikssons bok "Lola" och måste således - i ljuset av de domstolsdokument som jag tagit del av  - betraktas som ren fiction.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0