"Rent som vatten"?



I dagens tidning gör Kristina Levin en grundlig genomgång av den skandalartade hanteringen av vattenfrågan i Strängnäs.

Jag har varit med i periferin kring denna fråga sedan det stod klart att det gamla vattenverket behövde ersättas med ett nytt. Jag satt då som vice ordförande i Miljö- & räddningsnämnden, som fick relativt löpande information om ärendet och jag fanns också i fullmäktige.

Numera sitter jag i SEVABs styrelse och har därigenom fått problematiken direkt i knäet. Och jag kan konstatera att när kommunfullmäktige tog beslutet om att istället för att bygga ett eget nytt vattenverk i Stallarholmen, lägga en anslutningsledning till Stockholm Vatten, så gjorde man det på vad som visat sig vara ett minst sagt ofullständigt underlag.

När ärenden av detta slag kommer upp i fullmäktige för beslut så har det föregåtts av en - som man förmodar och utgår från - grundlig behandling i den facknämnd som är ansvarig för frågan. Det är där som frågor ska ställas till tjänstemän. Det är där som skriftligt beslutsunderlag ska ifrågasättas och förtydligas.

Jag har nu förstått att förkalkylerna - i den mån de ens existerade (inga har egentligen kunnat återfinnas) - var rätt så "luftiga".

Icke desto mindre är det min absoluta uppfattning att beslutet var rätt. Det hade inte blivit billigare att bygga ett eget nytt vattenverk. Och med kännedom om hur de ansvariga tjänstemännen hanterade den lilla del som föll på Strängnäs att ansvara för, är risken mycket stor att ett bygge i egen regi hade blivit rent katastrofalt ekonomiskt sett.

Tidningen visar på ett utomordentligt tydligt sett hur liten andel själva Stockholmsvattnet är av det pris som kommunens konsumenter betalar.

Redan när ett nytt vattenverk började diskuteras har det nu visat sig att Strängnäs kommun låg skyhögt över andra Sörmlandskommuner i VA-kostnad.

Hur det har kunnat bli så är vad SEVAB nu undersöker, genom att göra en jämförande studie med några andra kommuner som har genomgått ungefär samma utveckling som Strängnäs och som haft ungefär samma förutsättningar i övrigt. På så sätt ska man komma fram till hur stora vår kommuns kostnader för VA-sidan borde ha kunnat vara.

Tillsammans med den utredning Kommunchefen tillsatt som ska komma fram till ansvarsfrågorna i ärendet, är jag övertygad om att även om vi inte kommer att få veta exakt varför våra kostnader är högre än andra kommuners, så kommer vi att få klart för oss vilka kostnader vi borde ha haft och vilka som är ansvariga för att vi inte har dessa rimligare kostnader.

En sak är redan klar. Dåvarande chefen för Samhällsbyggnadsförvaltningen (sedermera Samhällsbyggnadskontoret) hade givit sin ansvarige VA-chef obegränsad attesträtt. D.v.s. denne behövde inte fråga någon innan han godkände vilka fakturor som helst eller gjorde vilka beställningar han ville.

Vi vet också att den del av projektet Stockholmsvatten som kommunen ansvarade för inte upphandlades över huvud taget utan utfördes inom befintligt ramavtal med en entreprenör. Hur mycket bara denna underlåtenhet kostat VA-kollektivet är ännu okänt och är blott en i raden av märkligheter i den kommunala hanteringen.

Samhällsbyggnadschefen svarade på den tiden inför tre olika nämnder (när det blev en förvaltning, dessutom inför Kommunstyrelsen), Teknik- & fritidsnämnden, Plan- & Byggnämnden och Miljö- & Räddningsnämnden. Vem kontrollerade då Samhällsbyggnadschefen? I en så otydlig organisation - ingen!

Om sedan varken den ansvariga nämnden ställer de frågor och krav som borde ha kunnat förväntas av dess ordförande och ledamöter och ingen av fullmäktiges ledamöter uppmärksammas på att det förekommer brister i tjänstemannahanteringen, är det inte så konstigt om det går så här snett.

Felen som begåtts gäller inte bara hanteringen av kommunens del av projektet Stockholmsvatten utan finns också att söka längre tillbaka i tiden.

Att Strängnäs VA-kollektiv under många år p.g.a. kommunal felhantering kommit att få betala på tok för höga taxor, måste som jag ser det leda till krav från kollektivets sida på kompensation så snart det står klart för oss alla vilka de faktiska kostnaderna borde ha varit och var taxan m.a.o. borde ha hamnat.

Och den kompensationen är jag rädd för att kommunens skattebetalare får ta på sig. Det vore orimligt att resultatet av vad som kan ha varit en fullständigt inkompetent hantering från kommunala tjänstemäns och/eller politikers sida skulle drabba VA-kollektivet som inte haft möjlighet att påverka situationen utan blott ställts inför dess resultat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0