Den kungliga drasuten!

I tidningen Antik&Auktion nyligen fick jag syn på ovanstående notis om en Einar Nerman-karikatyr som sålts på en auktion.


På min biblioteksvägg hänger sedan Pappa avvecklade sitt advokatkontor på slutet av 60-talet en "fritidsvariant" av karikatyren som såldes på AK i Göteborg.

 

Här har han äppelknyckarbrallor och keps, men i övrigt är ställning och fåtölj identiska.


Einar gjorde även några andra karikatyrer av prinsen under denna resa varav en stående syns på ena bilden.

 

Om resan med "Gripsholm" skriver Einar Nerman (vars förläggare jag då var) i sin bok "Gudarnas Älsklingar":

"Prins Wilhelm hade varit älskvärd nog att en gång under en av våra årliga utflykter till Rivieran, föreslå Kajsa och mig att göra honom sällskap till Amerika. Han skulle på hösten1927 göra en tripp dit över och tala om sina vilda jakter i Afrikas urskogar. Naturligtvis accepterade vi hans förslag med största tacksamhet. Vi förstod ju, vad en kunglig introduktion skulle betyda för oss i det stora demokratiska landet i väster."

 

Han skriver att han p.g.a. en hastigt påkommen förkylning snarast fraktades med tåg till Göteborg där "det nya motorfartyget 'Gripsholm' låg och väntade". Avfärden torde ha varit den 24 september 1927 och de första dygnen tillbragte Einar i hytten nedbäddad, förkyld och sjösjuk!

 

"Inte förrän en människovänlig sjuksyster hade givit mig en insprutning med atropin och båtens välvillige kapten Anderberg, upplåtit åt oss en lyxhytt på övre däck, kvicknade jag till och mina avdomnade och ut- och invända livsandar kom på rätt köl igen."

 

På resans fjärde dag var han åter på benen och kunde till fullo njuta av oceanångarens alla förlustelser.

 

Efter en stormig passagerarmaskerad som slutade på golvet då alla satt och "smusslade sko" närmade sig ankomsten till New York. Prinsen fick då ett "trådlöst meddelande" att hans manager önskade ett tiotal karikatyrer av honom av Einars hand.

 

Einar hade varit beredd på denna möjlighet och redan på sommaren gjort några förstudier av sin kungliga modell. Det återstod egentligen bara att fullborda skisserna.

 

Redan då fartyget kom i närheten av Frihetsgudinnan äntrades fartyget av en mängd journalister som slogs om Einars teckningar som fick tjänstgöra istället för vanliga tidningsfotografier.

 

Prinsen och paret Nerman gjorde sedan en pampig entré när fartyget dockade i hamn mötta av en mängd poliser som i blixtfart eskorterade dem till Waldorf Astoria: "Först poliser, så Gustafsson med bagaget, så Prinsen och Kajsa, sen kammarherre von Heidenstam och undertecknad och så poliser igen.".

 

Själv hade jag tillfälle att möta den gänglige prinsen några gånger i min ungdom hemma hos Ingrid och Harry Martinsson i deras underbara hem vid Sillens strand utanför Gnesta. Prinsen anlände till eftermiddagskaffet i sin blå Porsche och bara att se honom veckla ut sig ur den lilla låga bilen och sedan åter veckla ihop sig när han skulle åka hem till Stenhammar igen, var en fantastisk upplevelse.







Kommentarer
Postat av: Georg

Vilken underbar story! Du skriver bra fö!



/Georg

2010-04-27 @ 07:50:26
Postat av: Mats Werner

Man tackar!

2010-04-27 @ 07:52:28
URL: http://matswerner.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0