0

Årets kryssning - Avresedagen + Dag 1!

Man frågar sig: ska detta bliva en tradition? För andra året så här i sommarens sista flämtande minuter fick vi chansen att göra en fantastisk 6-dagarskryssning på Göta Kanal.

 

I år reagerade vi på "STORA ANNONSEN" och bestämde oss för en 5-dagarskryssning till Bergen och Geiranger-fjorden. Vi har ofta pratat om Hurtigruten men tänkte att det här kanske kunde vara en smakbit för att se om vi skulle vilja fara hela vägen från Bergen och till Kirkenäs vid Murmanskviken.

 

 

Lunchen avresedagen avnjöts i Windjammer-restaurangen på nionde däck med utblick över hamnområdet. Tvärs över "vår" bassäng låg denna silobyggnad med graffiti-texter som måtte ha målats med roller på långskaft lutandes ut uppifrån taket! Upp och ner till på köpet!

Har Du god syn ser Du också graffitin på sidobyggnadens översta del.  Dessa "konstnärer" har i vart fall ett stort mått av dumdristighet och våghalsighet i sig!

 

För första gången på länge fick vi uppleva en riktig "sällskapsresa", där allt var fixat i förväg. Vi behövde bara se till att vi befann oss på Stockholms central i ottan förra måndagen. Sedan blev vi glatt och vänligt omhändertagna och milt fösta framåt av Rosa, Inckan och Werle från Club Eriks, mot våra vidare äventyr - och genom dem!

 

 

Och på kajen lämnar bussarna av flera passagerare.

 

Framme vid Köpenhamns Hovedbangaard väntade bussar som raskt tog oss till Frihamnen där M/S Vision of the Seas väntade vid kajen. Geschwindt togs vårt bagage om hand och vi behövde bara tänka på att få oss själva till hytten på tredje däck.

 

Lunch ombord och därefter livbåtsövning (torrsim). Vi hade läst oss till den anbefallda förstahandsvägen mot vår livbåtsstation som befann sig rakt över oss på babordssidan, men blev på rätt däck bortmotade av kökspersonal som sa till oss att vi inte fick gå ut på babordssidan utan hänvisades till styrbordsporten och fick ta oss runt fartyget. Hade det varit på riktigt, hade vi således fått följa skeppet i djupet...... Vilket vi påpekade för den ansvarige för vår mönstringsstation som noggrannt antecknade och sa att så ska det inte vara.

 

Likaså påpekade jag att om man travar upp oss i täta led framför vår livbåt och sedan ska demonstrera hur man tar på sig flytvästen, måste man antingen ha en tre meter lång person som demonstrerar eller låta den kortvuxne filippinen kliva upp på en pall eller stege, för vi såg inte ett dyft från tredje till tionde ledet!

 

Detta var den ena av tre plumpar i protokollet. Annars blev vår kryssning fantastisk!

 

17.00 prick lade vi ut från kaj och stävade norrut genom Öresund, över Kattegatt och Skagerack mot Nordsjön.

 

 

Här är det vår utomordentliga reseledare Rosa (dock i blå tröja!) som hjälper ett par av våra bordsgrannar.

 

Klockan sex bekantade vi oss med de åtta bordsgrannar vi fick i matsalen och som vi hade ett mycket trivsamt sällskap av under alla utom en av dagarna (då vi valde att äta i buffématsalen för att vi ville följa utfärden från Geiranger så länge som möjligt).

 

Ur svensk synpunkt (eller i vart fall ur min!) blev den andra plumpen i protokollet att dessa kryssningsfartyg som har sin huvudsakliga verksamhet förlagd till de mellanamerikanska vattnen och med amerikanska passagerare lider under ett amerikanskt förhållningssätt till formuleringskonsten. Där gäller det oftast att krångla till så mycket som möjligt. Lämna alla tolkningsvägar öppna och tillämpa alla tänkbra förbud. Att använda ett ohejdat ordflöde i den tryckta informationen (Kryssningsbiljetten är på 12 A4-sidor!) plus ett 1800-talsmässigt dricks- och personallönesystem känns ytterligt främmande för vår rationellt ordnade tillvaro. I vår biljett ingick t.ex. redan dricksen. Men icke förty så levereras till hytten sista dagen, fyra förtryckta kuvert (hyttuppassaren, hovmästaren i matsalen, vår huvudservitör och dennes assistent) + ett A4-papper med fyra avrivningsbara vouchers som fördelas i de fyra kuverten och överlämnas till respektive.

 

Men det gör inget om ni glömmer eller låter bli - de får sina pengar ändå!

 

Men hur är det med övriga medarbetare som är minst lika viktiga för vår upplevelse? De lika tjänstvilliga servitörerna och diskplockarna i buffématsalen? Får de någonsin någon "dricks"?

 

De som serverar i barerna får det på modernt sätt - det läggs automatiskt på notan. Men kockar och kökspersonal? Maskinpersonalen?

 

 

Vår norske kapten "Mäster" Anders Ingebrigtsen ("fra Tromsö") hälsade de 2400 passagerarna välkomna ombord och presenterade åtskilliga av sina många medarbetare.

 

Första dagen tillbringades till havs. En god bok, en stilla bris i håret och horisonten i blickfältet! Vad bättre kan man begära för att koppla av!

 

Maten ombord är utomordentlig och drycker finns i den utsträckning och det utbud man kan ha behov av.

 

 

Den stora teatern bjöd kvällstid på ambitiösa shower och på eftermiddagen kunde man se senaste Bond-filmen eller "Mamma Mia" om man inte hade något bättre för sig - vilket vi hade!

 

På eftermiddagen konfronterades jag med den tredje plumpen: det kringresande auktionspatrasket! Park West Art Gallery från Michigan. "Världens största oberoende konstgalleri" kallar de sig. De anordnar konstauktioner på 61 kryssningsfartyg (vid sidan av sina gallerier i Michigan och Miami). S.k. "on demand-auctions", d.v.s. om Du har meddelat intresse för någon av de många tavlor de visar före auktionen, kommer den upp - inte annars. I det här fallet gissar jag att ingen hade visat något intresse eftersom inga bud gavs på någon av de många tavlor som bjöds ut under auktionen. De som var där fördrev fömodligen några timmar och gladdes åt fri champagne!

 

Hela "entouraget" visade upp alla de saker som kännetecknar ett kringresande konstskojarpatrask. Man har som lockbete ett antal grafiska bilder av kända konstnärer som Rembrandt, Picasso, Chagall, Dali, Goya och Matisse. Dessa bilder (vilka inte heller alltid behöver vara "original" från tiden utan kan vara senare nytryck med spektakulär inramning) exponeras iögonenfallande men omges av en stor mängd koloristisk kladdkonst av helt okända mestadels syd- och nordamerikanska konstnärer.

 

 

En duktig magiker underhöll oss en av kvällarna på teatern.

 

De som presenteras och bjuds ut under auktionen är enligt utroparen av den sort att ska Du börja samla på konst är det "just den här konstnären Du ska satsa på!". Den trögflörtade (tack och lov) publiken lät sig dock inte bevekas. Möjligen var det ändå några som fick släpa med sig dessa tvivelaktiga "investeringar" över landgången eftersom man hade någon slags utlottning bland dem som registrerat sig (för att få champagnen!).

 

Under den stund vi satt utanför kretsen av reserverade champagnestolar bjöds inga av de stora mästarnas bilder (nya eller gamla) ut. Och jag är övertygad om att hade så skett, fanns en diskret person bland publiken som bjöd över så att dessa verk inte slumpades bort. det är ju så det brukar gå till på klassiska bondfångarauktioner.

 

Jag är bara förvånad över att ett rederi som tycks vinnlägga sig om en viss kvalitetsnivå ändå kan upplåta sina utrymmen för tvivelaktigt seriösa jippon som dessa.

 

Fartygets inredning är sober och elegant och saknar de flesta typiskt amerikanska excesser. Den konst som är fast är smakfull och dekorativ. Auktionistens bröt av markant mot detta.

 

Vi var som sagt 2400 passagerare och fartyget hade 700 besättningsmän/kvinnor från mellan 55 och 61 nationer! En brokig skara. Alla vänliga och glada. Stämningen mellan besättningsmedlemmarna var påtagligt trivsam. Man omfamnade och klappade om varandra och såg hela tiden ut att ha roligt.

 

 

Sjuvåningsatriet var fartygets centrum.

 

Att låta Nordsjöns dyningar gunga oss till sömns var inte helt fel!