Kan man älska ett reningsverk?
En provokativ fråga?
Givetvis tillspetsad, men fullt adekvat.
I våras var jag tillsammans med en grupp bestående av styrelse- och ledningsgrupper från de kommunalägda miljöbolagen i Eskilstuna och Strängnäs, på studiebesök på Göteborgs samlade avloppsreningsanläggning, Ryaverket.
Imponerande!
Vi välkomnades i anläggningens besökscentrum med ett informativt bildspel och en film.
GRYAB som kommunens VA- och avloppsföretag heter har lyckats med det omöjliga - att göra sitt reningsverk till ett av Göteborgs främsta besöksmål!
Det är inte illa för lite skit!
Här får vi en visning av anläggningens första del. Vi står under en av de fyra stora förtjockningstankarna där allt avloppsvatten samlas och blir av med första mängden vatten.
Det finns ett hermetiskt tillslutet laboratorium där processens delar hela tiden övervakas genom provtagningar.
Från förtjockningstankarna förs slammet nu igenom en torkningsprocessor. I rummet där detta skedde hände något egendomligt! Det luktade lite skit! Man ursäktade sig med att man haft ett litet läckage. Annars var det märkbart och rätt så fantastiskt att vi kunde gå igenom hela anläggningen utan att egentligen känna någon avloppslukt.
Jag har kallat dessa två bilder "Skit in" resp. "Jord ut". En sanning med modifikation. På den övre bilden ser ni den högra delen av processorn. Vad ni ser här ovanför är vad som skett sedan slammet passerat under de torkingsrör som syns till vänster på den övre bilden. Slammet har nu befriats från ytterligare mängd vätska och pumpas ut för att beredas till jordersättning. Och fort som sjuttom gick det. Fyra slika "bandgravitationsförtjockare" med en bredd på 2,6 meter vardera tar hand om 100 kubikmeter avloppsslam i timmen!
Vad har nu Strängnäs gamla stolthet "S/S Strengnäs Express" i Göteborg och med detta att göra? Och vad har man kladdat för namn på hennes brygga? Ja inte vet jag, men hon ingår i världens längsta oljemålning!
Något ljushuvud lät konstnären Pontus Andersson dekorera en jättelång trist kulvert som sträcker sig i lite vindlingar under anläggningen. Det blev en fantastisk målning där Du går med Göta Älvs stränder och kajer på var sida. 250 meter lång är målningen och täcker en yta av 696 kvadratmeter! Vilket gör den till Världens längsta målning enligt Guinness Rekordbok. Här ovan syns Ostindefararen "Göteborgh" på väg in mot staden.
Hela anläggningen är oerhört genomtänkt. Med en så koncentrerad anläggning kan ett besök göras pedagogiskt och överskådligt. Varje år tar anlänggningen emot över 4000 besökare! Vilket gör den till ett av Göteborgs mesta besökmål!
Inte illa för lite skit som sagt!
Men vi gjorde också annat! Vi tittade på Göteborgs första egna vindkraftverk som just invigts när vi var där.
Vindkraft är just nu på allas läppar. I vår kommun har vi dock en opponent som med en rättshaversist hela envisa och skygglappsförsedda artilleri gör ständiga utfall mot allt som har med vindkraft att göra.
Jag har full förståelse för att man inte vill ha ett vindkraftverk inpå knuten. Inte för att det låter för det gör det inte särskilt mycket numer. Däremot var den stroboskopeffekt som uppstår när rotorbladens skugga rör sig emot Dig på marken en oerhört otäck och obehaglig upplevelse.
Att vi lär få ett antal stora kommersiella vindkraftverk också i vår kommun och dess närhet går knappast att undvika så länge vi har av staten utpekade riksintresseområden för vindkraft inom kommungränserna. Däremot tror jag den verkliga utvecklingen kommer med små gårdsverk som man kan ha på hustaket och som också kan leverera elkraft till nätet.
Däremot är vindkraftindustrin föga marknadsanpassad. När Göteborgs Energi gick ut med en upphandling som iallafall handlade om en halv miljard kronor, möttes man i stort sett av ett antal gäspningar! Vilket fick till följd att man tog kontakt med ett mindre och oprövat företag med en egen ny teknik. Verket man byggt är 120 meter högt. Det tog ett år från beslut tills verket stod klart.
Infästningen går 9 meter ner i berget. Den nedersta ringen är i 2m epoxy därefter är ringarna i vanlig valsad plåt.
Jag hör nog till dem som ändå tycker att ett vindkraftverk kan vara riktigt vackert!
Givetvis tillspetsad, men fullt adekvat.
I våras var jag tillsammans med en grupp bestående av styrelse- och ledningsgrupper från de kommunalägda miljöbolagen i Eskilstuna och Strängnäs, på studiebesök på Göteborgs samlade avloppsreningsanläggning, Ryaverket.
Imponerande!
Vi välkomnades i anläggningens besökscentrum med ett informativt bildspel och en film.
GRYAB som kommunens VA- och avloppsföretag heter har lyckats med det omöjliga - att göra sitt reningsverk till ett av Göteborgs främsta besöksmål!
Det är inte illa för lite skit!
Här får vi en visning av anläggningens första del. Vi står under en av de fyra stora förtjockningstankarna där allt avloppsvatten samlas och blir av med första mängden vatten.
Det finns ett hermetiskt tillslutet laboratorium där processens delar hela tiden övervakas genom provtagningar.
Från förtjockningstankarna förs slammet nu igenom en torkningsprocessor. I rummet där detta skedde hände något egendomligt! Det luktade lite skit! Man ursäktade sig med att man haft ett litet läckage. Annars var det märkbart och rätt så fantastiskt att vi kunde gå igenom hela anläggningen utan att egentligen känna någon avloppslukt.
Jag har kallat dessa två bilder "Skit in" resp. "Jord ut". En sanning med modifikation. På den övre bilden ser ni den högra delen av processorn. Vad ni ser här ovanför är vad som skett sedan slammet passerat under de torkingsrör som syns till vänster på den övre bilden. Slammet har nu befriats från ytterligare mängd vätska och pumpas ut för att beredas till jordersättning. Och fort som sjuttom gick det. Fyra slika "bandgravitationsförtjockare" med en bredd på 2,6 meter vardera tar hand om 100 kubikmeter avloppsslam i timmen!
Vad har nu Strängnäs gamla stolthet "S/S Strengnäs Express" i Göteborg och med detta att göra? Och vad har man kladdat för namn på hennes brygga? Ja inte vet jag, men hon ingår i världens längsta oljemålning!
Något ljushuvud lät konstnären Pontus Andersson dekorera en jättelång trist kulvert som sträcker sig i lite vindlingar under anläggningen. Det blev en fantastisk målning där Du går med Göta Älvs stränder och kajer på var sida. 250 meter lång är målningen och täcker en yta av 696 kvadratmeter! Vilket gör den till Världens längsta målning enligt Guinness Rekordbok. Här ovan syns Ostindefararen "Göteborgh" på väg in mot staden.
Hela anläggningen är oerhört genomtänkt. Med en så koncentrerad anläggning kan ett besök göras pedagogiskt och överskådligt. Varje år tar anlänggningen emot över 4000 besökare! Vilket gör den till ett av Göteborgs mesta besökmål!
Inte illa för lite skit som sagt!
Men vi gjorde också annat! Vi tittade på Göteborgs första egna vindkraftverk som just invigts när vi var där.
Vindkraft är just nu på allas läppar. I vår kommun har vi dock en opponent som med en rättshaversist hela envisa och skygglappsförsedda artilleri gör ständiga utfall mot allt som har med vindkraft att göra.
Jag har full förståelse för att man inte vill ha ett vindkraftverk inpå knuten. Inte för att det låter för det gör det inte särskilt mycket numer. Däremot var den stroboskopeffekt som uppstår när rotorbladens skugga rör sig emot Dig på marken en oerhört otäck och obehaglig upplevelse.
Att vi lär få ett antal stora kommersiella vindkraftverk också i vår kommun och dess närhet går knappast att undvika så länge vi har av staten utpekade riksintresseområden för vindkraft inom kommungränserna. Däremot tror jag den verkliga utvecklingen kommer med små gårdsverk som man kan ha på hustaket och som också kan leverera elkraft till nätet.
Däremot är vindkraftindustrin föga marknadsanpassad. När Göteborgs Energi gick ut med en upphandling som iallafall handlade om en halv miljard kronor, möttes man i stort sett av ett antal gäspningar! Vilket fick till följd att man tog kontakt med ett mindre och oprövat företag med en egen ny teknik. Verket man byggt är 120 meter högt. Det tog ett år från beslut tills verket stod klart.
Infästningen går 9 meter ner i berget. Den nedersta ringen är i 2m epoxy därefter är ringarna i vanlig valsad plåt.
Jag hör nog till dem som ändå tycker att ett vindkraftverk kan vara riktigt vackert!
Hej,
Håller med, det var en bra resa. Från att ha varit tämligen övertygad om vindkraftverkens förträfflighet har jag blivit mer och mer skeptisk. Dels som du påpekar så var stroboskopeffekten riktigt läskig, men det som störde mig mest var svepljuden från bladen när verket gick upp i hastighet. Decibeltalet var inte högt men det var en obehaglig frekvens. Nu forskas det också om vindkraftverkens skadeverkningar, se http://www.windturbinesyndrome.com/. Man bör nog tänka till både en och två gångar innan man placerar ett verk nära bebyggelse. Kanske man bör invänta nyare teknik. Jag tror också som du att utvecklingen med små gårdsverk är framtiden.
Mvh Jan Eriksson (sp)