Enkel, vacker, öm!



För några veckor sedan släpptes Boken om Monica Zetterlund, Sveriges genom tidernas mesta jazzsångerska. Skriven av journalisten och författaren Klas Gustafsson.

Den ger en god bild av Monkan och hennes liv. Kanske hade man dock önskat sig lite mer djup i teckningen. Det blir lätt en slags journalistisk kronologi interfolierad med vänners och arbetskamraters kommentarer om föremålet.

Boken släpptes för några veckor sedan på Svenskt Visarkiv och jag hade glädjen att få vara med. Dessa tillfällen är alltid guld värda då de ger möjlighet till efterlängtade återseenden. Monkans mångåriga vän och den som i mångt och mycket fick fungera som hennes högra praktiska hand de sista åren, Doris Stråhlman var ett av dessa återseenden. Doris är änka efter den legendariske Abbe Johansson som inte bara var skaparen av Gyllene Cirkeln på 60-talet och god vän till bror min utan dessutom motvilligt sålde till mig det piano jag ännu har (motvilligt för han ville att jag skulle köpa ett trist svart blankpolerat ett, för det var det bästa instrumentet, men jag föll för ett vackert Schimmel-piano som inte bara var ett hyggligt instrument utan också en vacker möbel att se på och att ha i sitt hem.

Kerstin Wolgers en annan. Kerstin lärde jag känna 1959 på den tiden hon ännu hette Dunér och var en ung och "coming" skådespelerska och komedienn, då gift med den lika legendariske bokförläggaren Calle Björkman (best man på min systers bröllop och pappa till en av mina bästisar). Kerstin medverkade i en Lille Fridolf-film som bl.a. spelades in på gatan utanför vårt hus. Det blev början till min omfattande skolkperiod i andra ring. En lång tid som jag istället tillbringade i Nordisk Tonefilms och Sandrews filmstudios och ute på olika "locations" och som ledde till ett extra år på gymnasiet!

Sedermera gifte sig Kerstin med Beppe Wolgers och vi sågs några gånger i samband med dennes konstutställningar. Nu har vi dock på kort tid återsetts ett par gånger. Kerstin och Beppe tillhörde ju Monicas nära vänner och en versrad av från "Monicas Vals" av Beppe har gett boken dess titel.

Monica Nielsen ännu ett roligt återseende. Hon kunde berätta att maken som jag känt ännu längre just var lyckligen nyopererad och därför inte med. Monica lärde jag känna då hon var med vid ett stort arrangemang som jag tog inititativet till för att marknadsföra Mariefred som turistmål. Alla Stockholms hotellportierer bjöds på en heldag med ångbåtstur till Mariefred, besök på slottet, lunch på det efter en omfattande renovering alldeles nyöppnade Gripsholms Värdshus, besök på Gripsholms slott och slutligen tågfärd med museitåget till Läggesta där SJ mötte och fraktade hem gästerna till Stockholm igen. Under dagen "minglade" kända Mariefredsbor med gästerna från Stockholm. Som Lars Roos, Mille Schmidt, Willi Andreasson, Ulla Trenter, Olov Svedelid och några till plus Monica Nielsen som då bodde vid Taxinge.

Ska jag dock rekommendera ett sätt att lära känna Monica Zetterlund - om vi ska hålla oss till henne - så blir det nog ändå att köpa hennes egna "Hågkomster ur ett dåligt minne" som ljudbok. Den finns också som vanlig tryckt bok, men att höra henne själv berätta ger ändå väsentligt mycket mer. Om inte annat så tror jag att boken finns att få tag på genom Monica Zetterlund-Sällskapet.

Från Monica Zetterlund-Sällskapet kan man dessutom köpa boken "Till Z" där hennes vänner alla ger sin bild av Monkan. Blir man medlem så kan man dessutom få möjligheten att få någon/några av de specialframtagna CD-skivorna med aldrig utgivet material. Hittills har sällskapet gett ut tre sådana och medlemmarna har fått en varje år och nya medlemmar brukar få också av de äldre skivorna i mån av tillgång.

Läs mer om Monica i ett tidigare blogginlägg genom att klicka här!



Trackback
RSS 2.0