0

Den humorfyllda hovsångerskan - Elisabeth Söderström


Här ser vi Elisabeth Söderström i sin krafts dagar med vår gamle Mariefredsgranne Lars Roos.

Hovsångerskan Elisabeth Söderström är död. En av våra främsta operasopraner genom tiderna är borta. Hennes karriär var inte bara svensk utan i än högre grad internationell. Hon var länge knuten till Metropolitan-operan i New York och gjorde talrika succeartade framträdanden på Glyndebourne-operan i England. Engelsmännen tog henne till sitt hjärta.

Hon hade velat bli skådespelare men sprack i intagningsproven till Dramaten och vandrade så istället över till Operan. En kuggning vi som publik ska vara glada för! Men så ansågs hon - förutom som en av operakonstens mest framstående sopraner - också som en utomordentlig scenaktris. Något som vi inte minst fått glädje av under hennes humorfyllda samarbeten med Kerstin Meyer och Kjerstin Dellert i bl.a. "Prima Primadonnor".

Liksom Kungl. Operans hela elit, från dåvarande operachefen Göran Gentele, Kerstin Meyer och till balettens Gerd Andersson och Viet Betke, var också Elisabeth Söderström en mångårig klient och vän till min pappa som skötte det juridiska och skattetekniska åt henne så länge han var verksam.

En gång berättade Elisabeth ett par roliga historier i ett radioprogram som jag bad henne skicka till mig skriftligt (jag kan ju aldrig komma ihåg historier), och så här lät de:

Första historien:

"År 1848 levde i frankfurt am Main den stenrike barkiren Samuel Rothschild. Även här liksom överallt i Europa jäste det bland folket och mången trodde den stund var kommen, då man kunde göra upp räkningen med de rika.

En dag trängde fyra beväpnade män in i bankhuset och begärde under hotfulla åtbörder att få tala med Rotschild. Banktjänstemännen anade genast vad det var frågan om och utstötte förskräckta rop och inom ett par minuter stod den gamle Samuel i salen.

'Vad är det som för er till mig?' frågade han barskt. 'Edra miljoner', svarade en av slynglarna. 'Vi har ingenting och ni har allt. Det är ej rätt och nu måste ni som är så rik dela med oss'.

'Dela!', sade den gamle. 'Gärna för mig. hur högt uppskattar ni min förmögenhet?'.

'Ungefär till 40 miljoner mark' blev svaret.

'Gott' sade Samuel. 'Delningen skall snart vara gjord. Det bor i de tyska staterna ungefär 40 miljoner människor. Det blir en mark per huvud. Ni är fyra, här har ni era fyra mark. Och nu ut med er!" röt den oförskräckte gubben och pekade mot dörren och till stor förvåning begåvo sig de fyra slynglarna snopna därifrån'."


Andra historien:

"En mördare greps och dömdes till döden. Dagen innan han skulle avrättas inträdde fängelsedirektören i hans cell med en skrivelse i handen och sade: 'Vår nådige Furste har låtit sig berättas att du öppet bekänt allt och att du ej fördolt något. Han anser att en sådan uppriktighet bör belönas och han har därför beslutat att bevilja di en särskild nåd. I denna skrivelse ger han dig rätt att själv välja det sätt på vilket du vill dö'.

Mördaren svarade: 'Jag är djupt rörd av min nådige Furstes godhet som tillåter mig att själv välja dödssätt. Jag har mycket liten längtan efter att bli halshuggen, hängd eller skjuten. Säg därför min nådige Furste att jag tackar honom underdånigast för hans godhet och att jag väljer att dö av ålderdomssvaghet'."