2

"Blod och död, shopping och lite glass" - en vecka i Panicale. Dag 3


Detta ark fick vi som nattläxa efter gårdagens drillning om Medicéerna. Nåde oss om vi inte visste vem Cosimo den store var och hur han var släkt med Cosimo den äldre!

Iväg tidigt om morgonen. Redan klockan 8 satt vi i bussen duschade och färdigfrukosterade. Natten hade gått åt till att plugga Medicéernas släktträd inför dagens heldag i Florens. Här kunde absolut min berättelses rubrik ha passat, men det är ändå inte Florens den handlar om!


På väg mot Florens....

På vägen dit varnades vi för ficktjuvar och annat löskerfolk. Bobby Hommerberg berättade att det är stora pengar i den verksamheten som är strikt organiserad av starka ligor. Det finns statistik på att en "tiggarpojke" omsätter 500 Euro per dag. Om man antar att det finns 500 sådana pojkar i omlopp i Florens x 365 dagar så förstår man att vi talar om "big business".

Jag minns livligt mitt förra besök i Florens där jag tack och lov i tid upptäckte ett synnerligen förslaget sätt att försöka råna mig. En "fattig" kvinna med ett barn som hade en stor skylt trädd över ena armen på vilket det stod en vädjande text. Med handen under skylten stötte hon på mig medan den andra handen tecknade att hon ville ha mat i munnen. I själva verket var den stötande handen under skylten på väg att lossa min bältesväska!

Men även staden gör sig en grov hacka på bilister som kör mot rött. Med hjälp av kamereaövervakning ger det staden miljardinkomster! Trafikförseelser har man föga överseende med och man har tagit itu med rattonykterhet på ett effektivt sätt.
Om man blivit av med körkortet p.g.a. rattonykterhet och blir ertappad med att köra ändå åker man i fänglese och får dessutom betala motsvarande 90.000 kronor i böter.

På alla ungdomsdiskotek frågar dörrvakten när det kommer ett gäng ungdomar, om vem som kör. Denne blir sedan bjuden av diskoteket på alkoholfri dryck i obegränsad mängd under kvällen.

Vägen dit var bra. Vi fick veta att de nya autostradorna byggs i kompanjonskap mellan staten och näringslivet. Under 20 år tas avgifter ut av bilisterna som nyttjar dessa vägar varefter de anses betalda och övergår till fria s.k. superstrador vars underhåll då helt och hållet sköts av staten.

Parkering och parkeringsavgifter är en annan stor inkomstkälla för Florens. Innan en buss ens får köra in i staden måste man lösa en särskild avgift vid en "tullstation". Vi parkerade där och Bobby och vår chaufför Corrado försvann för att lösa avgiften. Vi övriga luftade oss en stund utanför. Plötsligt dyker en ambulans upp och en person bärs ut på bår. När jag tittar bort mot ekipaget säger jag "Är inte det där vår chaufför?"


Bobby berättar om vad som hänt Corrado och vi försöker organisera om logisitken.

Mycket riktigt! Bobby berättar att när Corrado stod vid disken och fick veta att det kostade 1.750 kronor att parkera i staden föll han handlöst rakt baklänges och slog huvudet i stengolvet. Stor kalabalik uppstod!  Här stod vi med en buss som inte fick stå kvar, utan någon chaufför och utan att vi ens kunde stänga dörren till bussen! Vad göra?

Bobby fick specialtillstånd för bussen att stå kvar tills ny chaufför dök upp från Perugia. Vi lyckades till slut få bussen låst. Bobby väntade kvar på den nya chauffören och vi andra tog ett par taxibilar in till centrum.

Det visade sig senare att det ingalunda var chocken över den höga parkeringsavgiften som fällde stackars Corrado utan det faktum att han fick ett plötsligt blodtrycksfall p.g.a. att han helt enkelt druckit för lite vätska. Efter två dagar satt han vid vår ratt igen!


Ett hav av människor trängs framför ett av konsthistoriens mästerverk, Paradisets portar av Lorenzo Ghiberti.
Portarna leder in till Baptisteriet i Florens.



Detalj på Paradisets portar. Ghiberti själv till vänster.


Detalj från Ghibertis port. En av orsakerna till att just Ghiberti fick jobbet framför Brunellescis förslag var att Ghiberti kommit på en metod att gjuta dessa reliefer som gjorde att det gick åt mindre metall, vilket inte var ett oväsentligt skäl för byggherrar med ansträngd ekonomi.


Återsamlade tog oss Louise Lyberg med på en promenad runt katedralen och Baptisteriet. Brunellescis fantastiska kupol som blev modell för kupolerna på Saint Paul Cathedrals och Sankt Peterskyrkan i Rom som dock inte är större (Louise har rättat mig här!). Tack vare Brunellescis valvslagningsteknik kunde nu riktigt stora kupoler byggas. Katedralen - som ritades av Arnolfo di Cambio - var när den byggdes världens största kyrka. Allt för att bräcka konkurrentstaden Siena!


Arnolfo di Cambios katedral med Brunellescis enastående kupol. Tänk er tekniken att som slutkläm lyfta upp och placera den många ton tunga lanterninen! Fasadbeklädnaden - utöver huvudfasadens reliefer -  tillkom på 1800-talet.


Den fantastiska huvudfasaden.


Detalj ur Michelangelos gravskulptur på en av Medicéernas marmorsarkofager.


Några av alla de relikvarier som förvaras i kryptan under Medicéernas begravningskyrka.

Sedan ett besök i Medicéernas begravningskyrka och dess krypta. Följt av individuell lunch som på Louises förslag intogs i de närbelägna saluhallarna. En studie av hur rostbiffsmörgåsarna tillreddes vid saluståndet förstärkte det intryck flera av oss hade att Italien egentligen inte är med i EU. Visst, man är en av de stater som bildade den första Kol- och Stålunionen och man säger sig tillhöra kärnan av EU-stater. Men i realiteten tycks man strunta blankt i de flesta av de EU-regler som vi hemma i Sverige är så fruktansvärt angelägna om att följa till varje bokstav. Italienarna är sig själva i hög utsträckning "nokk" som man säger i Norge. Med undantag av Mussolinis inblandning har Italien hållit sig utanför alla de stora Europeiska krigen och omvandlingarna, alltifrån 30-åriga kriget och framåt.


Undrar vad en svensk livsmedelsinspektör skulle säga om den här mathygienen! Men den rostbiffsandwich han åstadkom var mycket god! Och att Italien är "Slow Foods" hemland, kan jag intyga.......


Gatumarknad i Florens


Att schalar varit big business här alltsedan renässansen kunde vi konstatera under hela veckan att döma av alla strategiskt draperade schalar på målningarnas nakna kroppar!


Redan Medicéerna visste vad en Potemkinkuliss var! Här ser man hur Palazzo Medicis pampiga fasad döljer ett par högst ordinära byggnader.
Efter lunchen samlades vi utanför entrén till Uffizierna. Det besöket såg jag fram emot eftersom det varit Måndagsstängt vid mitt förra Florensbesök.

Louise förde oss med säker hand genom alla rummen med renässanskonsten som var syftet med besöket. Vi fick se de stora verken som fått betydelse för hela kontsutvecklingen i Europa.


Boticellis "Venus" bak glas och Louise.


Ett av de mest kända Medici-porträtten (Gud hjälpe mig - jag minns inte om Cosimo "d.ä" eller "d.s." eller "IIIe" eller Lorenzo eller...Jag får underkänt!). Nej men jag blev korrigerad av Louise: porträtten föreställer i själva verket Hertigen av Urbino, Frederico da Montefeltro med hustru Battista Sforza, målad av Piero della Francesca. P.g.a. att Hertigen skadats och blivit av med sitt ena öga kom hans näsa att bli lätt deformerad och han lät sig aldrig därefter avbildas annat än från sin vänstra sida.

Uffizierna byggdes av Cosimo di Medici som kontor och verkstäder och de flesta salarna på översta planet minner än om just tillverkningsverksamheten med kvardröjande block och taljor i takbjälkarna.


"Guldbelagda azurskiftande..." Notera det blonda Jesusbarnet! Varför avbildas ett judiskt gossebarn som en blond och blåögd arier? För att betona det "himmelska inslaget"......? Denna målning föreställer "Konungarnas tillbedjan" och är målad av Gentile da Fabriano. Det två veckor gamla Jesusbarnet deltar med liv och lust i ceremonien och ser ut att klia Caspar på huvudet. Eller blir han kittlad på tårna av denne och försöker ta bort honom från sin fot?

Några reflexioner: De Jesusbarn som avbildas under denna tid är i nästan samtliga fall blonda och blåögda trots att det väl knappast var så ett judiskt-arabiskt barn såg ut. Och inte heller så som de omgivande människorna såg ut. Ville konstnärerna med detta manifestera att det var ett högre väsen som var den rätte fadern - en fader med "rätt" hemvist?


En vacker detalj ur en stor Mariabild, en triptyk av flamländaren Hugo van der Goes föreställande "Herdarnas tillbedjan". Detaljen av två vaser i förgrunden. De tre liljorna symboliserar Kristus tre spikar och är sinnebilden för lidandet, uppståndelsen och det eviga livet. Acklejan är den helige Andes symbol. Irisen står för Marias sju lidanden och liljan utgör sinnebilden för renheten.  Behöver jag säga att all fotografering givetvis var strängeligen förbjuden.....

En annan lustighet: på en tavla av holländaren Hugo van der Goes finns en trätoffel avbildad vars form är rätt så speciell.
Har våra fötter förändrats? Ja, det kan man fråga sig!



En annan lustig detalj ur samma målning är denna föga fotriktiga trätoffel. Eller....?


Ser man på Jungfru Marias fot på Leonardo da Vincis stora ofullbordade målning "Konungarnas tillbedjan" kan man ju tro att det är våra moderna fötter som förändrats?


Fan tro't!

En irriterande iakttagelse i Uffizierna är att åtskilliga av de stora målningarna - som förvisso är säkert förankrade i väggarna med vinkeljärn och allt - ändå sitter snett!! Som gammal gallerist känns det oförlåtligt att behandla konsten så nonchalant.

En annan och positivare iakttagelse är alla de fantastiska ramarna! Vilket arbete som träsnidare och stuckatörer lagt ner på att ge målningar en värdig inramning. Även om många av dessa som i sig är formidabla konststycken, i vår tid ibland känns alltför tunga och t.o.m. stjäl uppmärksamhet från konstverket.


En utblick från Uffiziernas fantastiska "glasveranda". Man ser hur Vasarikorridoren lämnar Uffizierna och byggs över Ponte Vecchio för att sedan gå vidare till Palazzo Pitti på andra sidan floden Arno. Allt för att Medicéerna skulle kunna gå torrskodda hemifrån och till jobbet!

Efter Uffizierna fick vi lite fri tid att ta oss till en ny mötesplats där vår buss - med ny chaufför - skulle vänta. "Bara tio minuters promenad utmed floden Arno och utanför Hotel de Mediterraneo", sa Bobby. Jo, pyttssan! Jag började vandra och när tjugo minuter gått och jag inte sett skymten av något medelhavshotell, anade jag en rad bussar långt i fjärran. Väl vid dessa såg jag ändå inget Hotell! Jag lutade mig mot muren och råkade kasta en blick mot husen på andra sidan en stor gatukorsning. Stod det inte "Mediterraneo" över husentrén? Jo!! Ingen buss där dock!  MEN en bar med en kall öl!


"En iskall i Mediterraneo...."

Efter en stund anlände fler törstande medresenärer lika undrande. När tiden närmade sig ringde vi Louise som berättade att bussen stod bland de andra på andra sidan. Suck!

Hustrun, som varit i Florens ett antal gånger tidigare hade avstått dagens utflykt till förmån för en vandring upp till det äldsta Panicale högst upp på bergstoppen. Det hade varit en strapatsrik men vacker vandring.
 
1 Louise Lyberg:

Mats, Du är fantastisk! En jättetrevligt skriven rapport. Men det blir bakläxa på Mediceerna. Han med bortskjutna ögat var Hertigen av Urbino, Frederico da Montefeltro med hustru Battista Sforza, målad av Piero della Francesca. Ser med intresse fram emot nästa. Soliga hälsningar i kvällningen.

2 Louise Lyberg:

Ytterligare en korrigering. Domen slås visserligen i storlek som Du berättar, men kupolen är fortfarande den största i världen. Den mäter 34 m i diameter, Peterskyrkan 32m och StPaul 31 m. Så det så! Det är dock imponerande hur du har kunnat få med alla detaljer. Du har varit en god lyssnare!