Det enda kravet någon borde ställa!
Förlåt mig att jag vågar fråga!
Men är det nu - i dagens situation när Barn-& Utbildningsnämnden står inför ett sparbeting på över 30 miljoner kronor - ändå någon som kan tänka sig att erkänna att den gamla majoritetens brådska med skollokalutredningen ändå var berättigad? Och att den brådskan möjligen hade kunnat ursäkta ett och annat av de felsteg som uppenbarligen föregick beslutet om direktiven.
För vad än dåvarande Kommunalrådet må ha sagt och gjort kring köksbord och i mail, så kan man inte komma ifrån att den dåvarande styrande alliansen var helt enig om de direktiv som Kommunstyrelsen då skulle besluta om.
Vi var alla givetvis fullt medvetna om den ytterst prekära situation som väntade kommunen - även oavsett finanskrisens katastrofala uppdykande - och vårt syfte var givetvis att snabbt minska det underskott som vi redan då såg som ett alarmerande hot mot vår skolsituation.
Om inte somliga - kanske fullt adekvat - känt sig frånsprungna och trampade på uppenbarliga ömma tår, försökt mopsa till sig och istället oskickligt målat in sig i ett hörn där ingen annan utväg fanns än att springa till det stora oppositionspartiet, hade kommunens ekonomiska situation idag sett betydligt - om inte ljusare så dock - mindre mörk ut.
Sedan dess vet vi alla vad som hänt.
Den nya tuttifruttialliansen har lyckats segdra lokalutredningen in absurdum p.g.a. sin beslutsångest och allmänna brist på insikt och verklighetsförankring, vilket kostat kommunens skolbarn - och skattebetalare - ytterligare ett drygt års onödiga lokalhyror - ovanpå den oväntade finanskrisen.
Och som om detta inte var nog har majoriteten dessutom delat ut 10 ofinansierade miljoner till Barn- & Utbildningsnämnden (som man nu till största delen tvingas ta tillbaka).
Är det någon som trots allt kan visa förståelse för det krav den nuvarande oppositionen haft, nämligen att man skulle fullfölja Kommunfullmäktiges beslut om en utredning av ägarförhållandena i SEVAB med speciell inriktning på KVV (Kraftvärmeverket) så att kommunens skuldbörda kunde avlastas. Om man hade gjort detta och det hade lett till en annan fördelning av ägarskapet än idag, hade vår kommuns finanser varit betydligt mindre svarta.
Att kommunen idag har ofattbara 2.550.000.000 kronor i skuld är förödande för oss alla.
För två år sedan (december 2007) varnade jag för att om allt kommunen gjorde skulle lånefinansieras skulle kommunens skuld snart vara uppe i 2,6 miljarder. Det är inte långt kvar!
Vaxholms Komun, för att ta ett exempel, ansåg att redan 400 miljoner kronor i kommunal skuld var för mycket och började sälja av tillgångar för att hålla nere de årliga räntekostnaderna som äter upp möjligheterna till aktiv kommunal verksamhet inom kärnområdena.
Strängnäs lånar nya pengar för att kunna betala löpande kostnader - inkl. löner - trots landets högsta skattehöjning!
Ringer det INGA varningsklockor någonstans?
Det finns t.o.m. folk inom majoriteten som fortfar att resa krav på kommunala åtgärder och investeringar om än det ena än det andra.
Så länge ingen inser att kommunen MÅSTE - för sin överlevnad - svälja stoltheten och börja realisera tillgångar kan ingen med något vett i skallen ställa något annat krav än på nuvarande majoritetens avgång.
(Läs också vad Margit Urtegård, Dag Bremberg och Maria von Beetzen skriver om miljonrullning och brutalbudgetar.)
Men är det nu - i dagens situation när Barn-& Utbildningsnämnden står inför ett sparbeting på över 30 miljoner kronor - ändå någon som kan tänka sig att erkänna att den gamla majoritetens brådska med skollokalutredningen ändå var berättigad? Och att den brådskan möjligen hade kunnat ursäkta ett och annat av de felsteg som uppenbarligen föregick beslutet om direktiven.
För vad än dåvarande Kommunalrådet må ha sagt och gjort kring köksbord och i mail, så kan man inte komma ifrån att den dåvarande styrande alliansen var helt enig om de direktiv som Kommunstyrelsen då skulle besluta om.
Vi var alla givetvis fullt medvetna om den ytterst prekära situation som väntade kommunen - även oavsett finanskrisens katastrofala uppdykande - och vårt syfte var givetvis att snabbt minska det underskott som vi redan då såg som ett alarmerande hot mot vår skolsituation.
Om inte somliga - kanske fullt adekvat - känt sig frånsprungna och trampade på uppenbarliga ömma tår, försökt mopsa till sig och istället oskickligt målat in sig i ett hörn där ingen annan utväg fanns än att springa till det stora oppositionspartiet, hade kommunens ekonomiska situation idag sett betydligt - om inte ljusare så dock - mindre mörk ut.
Sedan dess vet vi alla vad som hänt.
Den nya tuttifruttialliansen har lyckats segdra lokalutredningen in absurdum p.g.a. sin beslutsångest och allmänna brist på insikt och verklighetsförankring, vilket kostat kommunens skolbarn - och skattebetalare - ytterligare ett drygt års onödiga lokalhyror - ovanpå den oväntade finanskrisen.
Och som om detta inte var nog har majoriteten dessutom delat ut 10 ofinansierade miljoner till Barn- & Utbildningsnämnden (som man nu till största delen tvingas ta tillbaka).
Är det någon som trots allt kan visa förståelse för det krav den nuvarande oppositionen haft, nämligen att man skulle fullfölja Kommunfullmäktiges beslut om en utredning av ägarförhållandena i SEVAB med speciell inriktning på KVV (Kraftvärmeverket) så att kommunens skuldbörda kunde avlastas. Om man hade gjort detta och det hade lett till en annan fördelning av ägarskapet än idag, hade vår kommuns finanser varit betydligt mindre svarta.
Att kommunen idag har ofattbara 2.550.000.000 kronor i skuld är förödande för oss alla.
För två år sedan (december 2007) varnade jag för att om allt kommunen gjorde skulle lånefinansieras skulle kommunens skuld snart vara uppe i 2,6 miljarder. Det är inte långt kvar!
Vaxholms Komun, för att ta ett exempel, ansåg att redan 400 miljoner kronor i kommunal skuld var för mycket och började sälja av tillgångar för att hålla nere de årliga räntekostnaderna som äter upp möjligheterna till aktiv kommunal verksamhet inom kärnområdena.
Strängnäs lånar nya pengar för att kunna betala löpande kostnader - inkl. löner - trots landets högsta skattehöjning!
Ringer det INGA varningsklockor någonstans?
Det finns t.o.m. folk inom majoriteten som fortfar att resa krav på kommunala åtgärder och investeringar om än det ena än det andra.
Så länge ingen inser att kommunen MÅSTE - för sin överlevnad - svälja stoltheten och börja realisera tillgångar kan ingen med något vett i skallen ställa något annat krav än på nuvarande majoritetens avgång.
(Läs också vad Margit Urtegård, Dag Bremberg och Maria von Beetzen skriver om miljonrullning och brutalbudgetar.)
Mycket bra och skarpt inlägg Mats ! Håler helt med dig ! Maria