Idag ringde Kung Bhumibol!

Njae, inte riktigt kanske. Men en representant för den Thailändska Ambassaden ringde iallafall för att överlämna en muntlig hälsning och ett personligt tack från Kung Bhumibol!

Vad kommer sig nu detta?

1960, då jag var 17 år och film det stora intresset, hade jag just fått en ny 8mm Eumig filmkamera. Här skulle filmas. Dokumentärfilmandet satt i blodet från onkel Gösta. Men vad hände just då som kunde dokumenteras?

Jo, ett statsbesök! För första gången var Thailands nye kung Bhumibol och hans vackra drottning Sirikit på officiellt besök i Sverige.

Sagt och gjort! Och det blev en film med den stolta titeln "The Royal State Visit to Sweden"!  Ett flopparnas mästerverk!

Varje dag som jag gav mig ut för att filma kom jag antingen försent eller också var det för mörkt. Jag vet inte vad jag kunde skylla på, men den ståtliga ankomstkortegen lyckades jag fånga hel och hållen - under återtåget från slottet till hovstallet. Tjusiga tomma landåer, stiliga fanbärare med fanorna inrullade, långsam vardagsskritt. Ingen musik! Det senare störde väl kanske inte eftersom jag inte hade ljudkamera. Men ändå!

Någon dag senare var det dags för middag hos Stockholms stad på Stadshuset. Bilkortege denna gång. Solen hade gått ner så bilderna av de många bakljusen på kortegebilarna (som i sig inte ens kan anas) blir mycket effektfulla. Liksom silhuetterna av alla åskådare i Pelargången i Stadshuset. Huvudpersonerna verkar inte ens förekomma....

Till slut blev jag desperat och städslade en bil med chaufför! Kungaparet skulle ju åka hem dagen därpå! Sista chansen att få någon riktig bild.

Opp i ottan antar jag. För några tider för avfärden var väl inte offentliggjorda. Utanför Grand Hotel filmas den kungliga fanan liksom Thailands flagga muntert fladdrande mot den klarblå himlen. Så småningom samlas limousinerna och där kommer kungaparet ut på den röda mattan vid hotellingången. Jag står alldeles intill deras bil och får bra bilder.

Så drar kortegen iväg. Min vän chauffören gasar och gör sig beredd. Vi avvaktar den avslutande polisbilen och så kör vi. Med god fart förbi Operan och Gustaf Adolfs Torg, Tegelbacken och Norr Mälarstrand.

Jag filmar hela tiden.

Plötsligt tittar vi i backspegeln och finner att vi har ytterligare två kortegebilar plus två polisbilar bakom oss!

Vi ingår i kortegen!!! Alla korsande gator stängs av motorcykelpoliser som blåser iväg framför kortegen och stoppar sidotrafiken medan kortegen och lilla jag far förbi!

Så kommer vi ut till Bromma. Och hur det gick till ska ni inte fråga mig, men alldeles uppenbarligen hade man ett annat s,k, säkerhetstänk på den tiden. För plötsligt står jag ute på plattan. Alldeles vid flygplanstrappan!

Kameran visar den flaggprydda och fanbeklädda terminalbyggnaden ur vilken kungaparet, flankerade av prins Bertil och prinsessan Margaretha, kommer gående emellan en hedersvakt (i vilken jag verkar ingå?) på den röda mattan.


Prins Bertil och Kung Bhumibol.

Alldeles framför mig stannar man upp och tar ett ömsesidigt farväl innan kungaparet går upp för flygplanstrappan.


Världens vackraste Drottning!

Väl uppe vänder de sig protokollsenligt om och vinkar till åskådarna på terminalbyggnadens tak, uppvaktningen på plattan - och så vänder sig Drottningen mot mig och min kamera och vinkar glatt!


Hon vinkar till mig! (Alla bilder tagna med 8mm-filmkamera. Filmen överförd först till VCR och därifrån till DVD. Slutligen fotograferade med digitalkamera från dataskärmen och inlagda som jpg-filer)

Så går de in i SAS-kärran och lyfter mot sitt fjärran hemland.

Det skulle varit idag det! En sjuttonårig yngling som släpps inom en meter från gästande statsöverhuvud! Och på huvudstadens flygplatsplatta! Aningslöst - skulle vi säga idag!

Men ack så fantastisk att ha fått uppleva ett land och en tid då detta kunde hända. Då ingen utgick från att man hade en pistol och avsåg att begå ett terrordåd. Då man fortfarande kunde möta landets konung på promenad på Regeringsgatan endast åtföljd av sin tax och en adjutant. Som hälsade vänligt och lyfte på hatten om man bockade för honom.

Och hur kom då telefonsamtalet från Ambassaden idag in i bilden?

Jo, när jag förde över den gamla smalfilmen till DVD i somras så gjorde jag en extra kopia som jag skickade till Ambassaden i Stockholm för deras arkiv.

Tydligen hade man istället vidarebefordrat den till kungen och drottningen som nu tackade så mycket. Min stilla undran om tacket skulle materialisera sig i skriftlig form (eftersom jag hade lite svårt att förstå allt som Ambassadrepresentanten sade) möttes av ett ivrigt "no, no" med en lång harang som väl gick ut på att så gick det inte till utan de hade blivit uppmanade av Kungen att kontakta mig och tacka - "dat vas de mossadj".

Jag får väl nöja mig med det!

Kommentarer
Postat av: Catarina Hellmark-Eriksson

Hej Mats!



Tack för en mycket rolig dag, jag har skrattat hela dagen åt din talang som filmare.



Kan se det hela framför mig.

Vilken syn och ända in på plattan, helt makalöst.



Tack för ett gott skratt.

//Cattis

2009-01-22 @ 17:13:03
URL: http://mariefredsbloggen.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0