Mats Werner

Den 30 maj 1941 gav Svenska Dagbladet ut ett specialnummer för "Det yngsta Sverige".

 

Min gammelfaster Elvira har skrivit på det sköra och gulblekta exemplaret: "Får ej röras". Att hon hade ett specialintresse korng de yngsta berodde givetvis på att hon några år tidigare pensionerat sig från ett yrkesliv som Barnhemsföreståndare (som jag ska återkomma till).

 

 

Jag drister mig dock till att röra exemplaret och kommer dessutom att bränna upp de knappt sammanhållna resterna. Det rådde krig och papperskvaliten var ej den bästa.

 

Men först vill jag dela med mig av en särskild artikel, skriven av Erik Zetterström, allas vår Kar De Mumma. Det var populärt med "10 råd" till än den ena än den andra gruppen. "Det ska böjas i tid som krokigt ska bli, som man säger. Och att ge föräldrar 10 goda råd är ju tämligen meningslöst" skriver Kar de Mumma, "enär de i alla fall inte rätta sig efter dem. Se vidare världen av idag. Ingen ska kunna beskylla de små barnen för att ha ställt till med oredan."

 

Alltså, här följer 10 goda råd till barn i åldern 2 veckor till 12 år:

 

"1. Var ett tyst och snällt barn och ligg stilla i vaggan utan att störa grannarna. Tänk på hur lytt det är i de moderna husen. Ligg där och var 'gullig' och gör föralldel inte motstånd när mostrar och fastrar och andra tanter komma upp och säga 'pip', samtidigt som de sticka pekfingret i det lilla barnet och sedan konstatera att det (barnet) har mammas näsa, pappas ögon, mammas haka och pappas panna. Alltid finns det någon snäll tant som konstaterar att barnet har farbror Roberts mungipor och det kan ju alltid muntra upp stämningen och framförallt glädja far. Kort sagt, ligg i vaggan och avvakta. Studera dem och tag lärdom. De första intrycken av människorna äro av bestående värde för livet.

 

2. Välj i god tid levnadsbana. Det första ett litet barn säger skall inte vara 'Mamma'. Barnet ska redan vi 8 månaders ålder kunna säga 'Borgarråd', 'Brandsoldat',  'Redaktör', 'Filmskådespelare', 'Landshövding', 'Byråchef' eller 'Ordförande i Bränslekommissionen'. Då veta föräldrarna vad de ha att rätta sig efter och kunna i behaglig tid leda barnet in på en annan bana.

 

3. Kyss flickor redan vid 2,5 års ålder så har ni det gjort. Det är mycket förståndigt att 'rasa ut' i den tidigaste ungdomen. Det blir mycket besvärligare om lusten kommer vid 65 års ålder. Är ni en liten 4 års gosse uppsök då en 3 års flicka och säg: - När jag blir stor skall jag bli historieforskare och ägna mig åt Karl XIIs knapp. Vill Du bli min hustru? Låt oss bestämma det redan idag ty då hinner jag spara ihop en så pass stor slant, att du, i den händelse jag blir inkallad, kan klara dig på familjebidraget.

Den 3-åriga tösen svarar: - Ja, Gunnar, jag har älskat dig alltsedan du första gången kastade sand i ögonen på mig i Humlegården. Du är så brutal och härlig.

 

4. Gå endast e t t  år i varje klass. Det där med två år blir för besvärligt, det vet jag av egen erfarenhet. Läs läxorna och var uppmärksam under lektionerna. Förr eller senare måste man ju iallafall lära sig alltsammans, d.v.s. de för livet så nödvändiga kunskaperna om att A2 plus B4 är lika med H20 och att kameleontens tunga är strecktecknad och försedd med hullingar. Spika ladrig fast lärarens galoscher. Hitta på något nytt!

 

5. Försök aldrig smita in på bio för att se den 'barnförbjudna' filmerna, ty de äro i regel så gränslöst barnsliga, att de inte ens kunna roa herrar i 8-årsåldern. Gå med pappa och mamma och se 'Kalle Anka'. Små barn som göra så, bereda sina föräldrar ett oförargligt söndagsnöje. Ni kan inte t r o  så roligt barn i 50-årsåldern kunna ha åt 'Tre små grisar' och 'Karl-Alfred'. Skratta med för sällskaps skull.

 

6. Gör då och då en barkbåt. Det ser barnsligt ut och fyller far och mor med stolthet. Och kunna de säga: - Vår son har gjort en båt. Vad har herrskapets son gjort? Jaså ingenting. Nåja, han var ju sjuk ett år.

 

7. Börja redan vid ett års ålder att tjata på far och mor om att storken ska komma med en liten syster eller bror. Så göra barnen i Tyskland och resultatet är över förväntan. När far kommer hem trött och hungrig från arbetet, ställer sig det lilla barnet framför far och säger 250 gånger i följd:

'Jag vill ha en liten bror. Jag vill ha en liten bror. Jag vill ha en liten bror' och så vidare.

Det är bara fullt i sin ordning om mor är med i komplotten och känner sin plikt gentemot fosterlandet.

 

8. Önska till jul, påsk och pingst alltid  n y t t i g a  presenter. Sådana äro: Gengasaggregat till fars bil, radiogrammofon, och prenumerationskvitto på Svenska Dagbladet, där framförallt  b a r n e n  kunna ha stort nöje av de lustiga barnhistorierna på marginalsidan.

 

9. Försök redan vid mycket unga år att bli en individuell personlighet och inte en 'swingpjatt' bland 500 andra 'swingpjattar'. Var ett litet barn som går sin egen väg gärna med en nyskjuten råtta i bakfickan. Men lita inte för mycket på den där ofta förekommande klyschan om att 'av de värsta lymlarna blir det de duktigaste och rejälaste karlarna'. Det finns en förskräcklig massa lymlar, vilka förbli lymlar i hela sitt liv.

 

10. Var alltid snäll mot Mor och Far. Giv Mor alltid en blomma på Mors Dag och muntra upp Far (och butiken) med en halsduk eller ett par hängslen på Fars Dag. Tänk på att hur världen än ser ut idag, är det ändå alltid BARNENS dag alla dagar på året. Bygg upp en bättre värld åt framtidens barn. Och så - behåll barnasinnet genom hela livet och var alltid god och glad. Tänk så många elaka tråkmånsar det finns här i världen. Se på dem och tänk! - Nej, hu då, så där vill jag aldrig,  a l d r i g  bli! Blir jag protokollsekreterare eller Tegelbacksutredare, måtte jag ändå alltid få plats för en randig polkagris eller ett par gräddkola i portföljen.

 

                                                    K.d.M"

 

Läs även andra bloggares åsikter om Kar de Mumma, tidningshistoria, kåsörer