Mats Werner

"Bekväma politiker lär för lite av vad andra gör" - är rubriken på en lång Fokusintervju med författaren och debattören Åsa Moberg i Dagens Samhälle den gångna veckan.

"Varför har inte alla trygghetshotell för gamla, som i Varberg?
Och hem för missbrukare, som Lönngården i Malmö?
Och en fungerande öppenvård i psykiatrin, som i Gagnef?"

Åsa Moberg ställer frågorna med anledning av sin nya bok "Allt är möjligt". Ett stycke positiv puff för att peka på goda exempel som borde tas tillvara också på andra håll.

Men hon ställer också den berättigade frågan om inte politiker någonsin gör kopplingar till sitt eget liv? Vi har ju alla - eller har haft - barn i skolan och skröpliga föräldrar i behov av omsorg.

Jag vill dock gärna ta tag i rubrikens påstående och koppla den till en sedan länge pågående diskussion i Strängnäs, nämligen om den politiska organisationen.

Sedan några år har Strängnäs kommun en sammanslagen förvaltning. Det var ett politiskt beslut för att samla krafter och undvika att resurser spilldes hit och dit utan egentlig enhetlig kontroll. Ett sätt att också för politiken få ett samlat grepp om den kommunala verksamheten.

Tyvärr kan man med facit i hand se att vi skulle börjat i andra ändan. Med att förändra den politiska organisationen för att därefter samla förvaltningen.

Att få politiker att tänka i nya banor är ibland stört omöjligt.

Att ändra på andra går bra, men det egna området tycks heligt.

Kommunfullmäktiges demokratiberedning gjorde under förra mandatperioden på fullmäktiges uppdrag en utredning med syfte att också den politiska organisationen skulle förändras på ett motsvarande sätt. Vi skulle bygga klara och otvetydiga vägar mellan politik och verksamhet, mellan politiker och tjänstemän. Kort sagt nå det som är vårt uppdrag som politiker - att använda skattepengarna på effektivast möjliga sätt.

Beredningen framlade en gedigen utredning där det pekades på ett antal möjliga sätt att organisera politiken så att man skulle nå en bättre matchning. Man lade också ett i stort sett enigt förord för en organisation som byggde på att kommunens verksamhetsansvariga nämnd, Kommunstyrelsen skulle få fler fackutskott och att endast två myndighetsnämnder skulle finnas kvar. Som en eftergift till den då uttalade viljan att göra Strängnäs till Mälardalens bästa skolkommun förslogs förvisso att en särskild skolnämnd skulle få finnas kvar. Något som i dagsläget känns väldigt avlägset. Förslag om att flytta just den nämndens uppdrag till Kommunstyrelsen har t.o.m. framförts från dess tidigare v.ordförande.

I övrigt pekades på ett antal sätt att stärka medborgardialogen.

Detta eftersom det fanns en samsyn som sa att kommundelsråden inte hade motsvarat de förväntningar politiken ställt på dessa när de inrättades. På många håll i landet hade olika vägar för att nå kontakt med invånarna prövats med större framgång än just rådsformen. Beredningen valde ut några som hade varit särskilt framgångsrika och bidragit till att vitalisera medborgardialogen.

Den förordade organisationen har prövats framgångsrikt i flera kommuner. 

Jag har sedan dess tjatat om att vi borde göra studiebesök alt. bjuda in representanter från dessa kommuner för att närmare studera hur denna form av organisation kan fungera i praktiken. Utan resultat.

Med vilken entusiasm och vilket intresse mottogs så Demokratiberedningens utredning av Strängnäs Kommunfullmäktige? Applåder? Bifallsrop?

Ack, nej! Kommunfullmäktiges ordförande - som givit uppdraget - klubbade raskt - och utan diskussion - av utredningen "till handlingarna".  "För behandling av politiken efter det kommande valet".

Då kan man ju tro att samme Kommunfullmäktiges ordförande, Anders Svensson,  med intresse skulle ha läst igenom utredningen när han som chefsdelegat för Folkpartiet deltog i majoritetsöverläggningarna efter valet. Icke! Förhandlingsledaren Arne Arvidsson, var tvungen att ta fram nya exemplar och dela ut till de tre Folkpartisterna som knappt hört talas om utredningen.

Så visade det sig att Centerpartiets chefsförhandlare, Anton Nordström, tillika ordförande i den Demokratiberedning som lagt fram förslaget till bl.a. indragna Kommundelsråd, nu bytt fot och inte ville göra någon förändring alls! Man var rädd om antalet ordförandeuppdrag som partiet ville ha!

Alltså blev det ingen förändring!

Kontentan var att vi hade fått en vässad förvaltning med en professionell ledning (i det mesta...) som borde matchats av en samlad politisk ledningsgrupp i form av Kommunstyrelsen.

Istället har vi kvar ett antal olika nämnder vars politiker många gånger inte förstått att de inte längre har "egna" tjänstemän och "egna" förvaltningar. Även bland tjänstemännen skapar den nuvarande ordningen förvirring. Vem är det som bestämmer?

Demokratiberedningen började dock efter valet under en ny ordförande att på nytt ta tag i frågan och vi hyste ett visst hopp om att till nästa val iallafall kunna få gehör för våra tankar.

Istället tillträdde så småningom den s.k. Tuttifruttikartellen och Demokratiberedningen fick ytterligare en ny ordförande i form av en uttalat förändringsobenägen Socialdemokrat.

Mitt tidigare så entusiastiska intresse för demokratiarbetet fick en törn. Några föreslagna studiebesök eller kontakter med t.ex. Arvika eller Götene kommuner har inte blivit av.

Under tiden fortsätter den nuvarande situationen att skapa förvirring och osäkerhet. Inte blir den heller bättre av att Tuttifruttikartellen först basunerar ut fullständigt oförankrade beslut för att sedan nesligt tvingas backa gång efter gång.

"Medborgardialog" är tema för ett nätverk inom Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) som jag deltagit i under nu rätt många år. Jag har varje år i rapporter från möten till Kommunstyrelse och Demokratiberedning, påtalat Strängnäs bristande representation. Medan de avgjort flesta kommuner och landsting låter sig företrädas av sina Fullmäktigeordförande eller Kommun- resp. Landstingsråd har Strängnäs nöjt sig med "lilla mig", en enkel ersättare i Fullmäktige och Kommunstyrelse! Undra på att demokrati och medborgarinflytande står lågt i kurs i vår kommun!

Finns något hopp?