De långa vita kragsnibbarnas dag!

Jag började här skriva ett inslag om Långfredagen, men fann att det antagligen mest skulle bli en upprepning av förra årets, så därför publicerar jag det på nytt  istället:


Det är Långfredags morgon. Solen lyser än så länge från klarblå himmel. Dagen framstår inte längre i sin dystraste framtoning.

 

Jag tillhör väl den sista generationen som upplevt LÅNGFREDAG! Mänsklighetens mest "förbjudna" och mörka dag.

Betänk!

 

I begynnelsen var "Barabbas"!

Och detta först från 1954. Filmen byggd på Per Lagerkvists roman. Det enda inslag av någorlunda fantasiflyktigt slag som fanns att tillgå på EN Stockholmsbiograf denna dag! Säkerligen också i andra större städer.

 

Övriga biografer, teatrar, restaruanger och andra nöjesetablissemang liksom butiker och varuhus, höll givetvis vördnadsfullt stängt denna dysterhetens stora dag. Något annat var otänkbart. Det fanns säkert t.o.m. lag därpå.

 

Man höll sig hemma och dystrade.

Till Långfredagslunch kom Mormor och Gammelmoster på besök. Djupt sorgklädda med sina svarta klänningar med långa vita snibbkragar. Tårar hade fuktat deras ögon. Allt var tyst, dämpat, sorgligt.

 

Först sedan Pappa lyckats peta i tanterna ett par nubbar lättade stämningen och resten av dagen kunde framlevas under mer normal samtalston.

 

Från 1958 kompletterades nöjesutbudet denna dag med Ingmar Bergmans "Det Sjunde Inseglet". En film som man onekligen kunde avnjuta som filmberättelse om och om igen. Tack Ingmar! För att Du med den filmen ytterligare lättade på trycket denna sotsvarta dag.

 

1964 hade jag lumpat klart och arbetade ett år på mitt gamla sommarjobb, Stockholm Sightseeing, där jag "avancerat" till terminalchef. Under vintern höll jag givetvis i de sporadiska bussrundturer vi hade men framförallt i de rena privatguidningar som turister som kom till Stockholm då var hänvisade till. Bokningarna kom ofta via vårt moderbolag Nyman&Schulz. Långfredagen detta år hade vi fått en beställning för en Holländsk affärsman som var besök och ville se Stockholm. Jag tubbade min blivande fästmö (och hustru) att åta sig jobbet.

 

När hon annonserade detta hemma blev det tvärstopp. "Arbeta på Långfredagen! Kommer inte på fråga!" sade hennes föräldrar med en mun. Det gjoooorde man ju bara inte. Blivande Svärfar barrikaderade sig i hallen för att förhindra ev. utbrytningsförsök.

 

Hustrun tog sig dock ut via källaren på husets baksida och lyckades komma i tid till guidningen. Det ni! Våra barn tror oss inte!

 

Guidningen blev heller ingen lätt uppgift eftersom ingenting var öppet! Det gick bara att visa Slottet och Stadshuset utifrån. Portarna var obevekligt slutna denna dag. Fjällgatan naturligtvis. Sedan fick det bära iväg till Uppsala. Där kunde man ju iallafall komma in i Domkyrkan!

 

Numer kan jag utan dåligt samvete sätta igång mitt marsipanbak - eller som barnen säger "Matsipan" trots att det är Långfredag. Normalt har jag klarat av det innan men i år har det varit lite mycket den gångna veckan.

 

Övervägande skållad sötmandel och valnötskärnor. Ett par bittermandlar. Mindre andel florsocker. Mal ihop. Knåda, knåda.... Forma till stiliga (?) ägg. Dränk dessa med mööörk riktig blockchoklad och låt kallna. Mmmmmm - Matzipan! I händelse av mer snö formar jag lätt om till jullimpor.....

 

Glad Påsk på er alla när vi väl passerat Dysterhetens Dag.


Kommentarer
Postat av: Libby

Jag minns också, 60-talet. Jag bodde på landet, så man märkte ju inte om alla etablissemang var stängda. Men visst var det bara dystermusik på radion? Och även i vårt ateistiska hem låg en viss sordin på stämningen. Eller så anledningen bara att påskgodiset redan var slut.

Tycker mig också minnas att biograferna var stängda denna dag in på 1970- och även 1980-talet?

2009-04-10 @ 11:08:23
URL: http://femtiotalsjakten.blogg.se/
Postat av: Bella

Oj, det gamla stängda 50-talet minns jag med fasa. Årets absolut tråkigaste och längsta dag. Annat är det nu, tack och lov. Matzipanen låter väldigt god och säkert nyttig också. Glad påsk!

2009-04-10 @ 11:36:54
URL: http://bellapension.blogg.se/
Postat av: Anders 42a

Hej Mats Glad Påsk nog minns jag LÅNGFREDAGEN med fasa ligga i bengtgården och plocka spenat ur drivbenktfönstren inget kul nöje för en fjortis på 50talet. Jätte stor skillnad mot NU.En annan sak att Vi 40talister fick en helt annan uppfostran och skolan var helt annorlunda mot Nu,7års skolgång fick jag en skola på landet sk b2 med fyra klasser

och en magister att man lärde sig något är helt fantastiskt med dagens mått mänt. Hå en fortsatt skön helg Mats tack för Din fina blogg.

Påskhälsningar Blåslampans far.

2009-04-11 @ 17:28:17
Postat av: Mats Werner

Påskhälsningar tebaks, Anders! Och tack för att Du uppskattar min blogg.

"En magister som lärde oss något!" Det är precis den stora skillnaden. Då var magistern något att se upp till. Någon som också föräldrarna ansåg som kanske trovärdigare en en annan stackars syndare! Det var tror jag en väldigt viktig ingrediens att både lärare och föräldrar hade samma ambition att ungarna skulle lära sig något. Men idag förutsätts lärarna att ta hand också om mycket av det som föräldrarna förr stod för och det är inte helt lyckat. Framförallt som lärarutbildningen lämnar ett och annat att önska. Lärarna har inte den naturliga disciplinen i sina klasser och förmår inte att förmedla kunskaper på ett sätt som gör att ungarna faktiskt tar ut iPod-propparna ur öronen och slutar fibbla med mobilen och lyssnar!



Tack och lov finns undantag. Man behöver bara se på Klass 9A. Men de är för få.

2009-04-11 @ 19:54:47
URL: http://matswerner.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0