Vems är skattepengarna?

Ibland råkar jag hamna i riksdagsdebatter när jag kör bil och häromdagen råkade detta sammanfalla med Stefan Attefalls huvudanförande i budgetdebatten. Stefan är gruppledare för Kristdemokratiska riksdagsgruppeni.

Så här sa han till att börja med:

"Först måste vi konstatera att det svenska finansiella systemet är, för att citera Finansinspektionen, ”tillfredsställande stabilt”. Våra banker har rejält med kapital och en god intjänandeförmåga. Vi har urstarka statsfinanser och en ganska låg inflation. Arbetslösheten är idag den lägsta på 18 år. Aldrig har vi haft fler arbetade timmar i svensk ekonomi. Det är fakta som ingen ifrågasätter."

Klart som korvaspad är att detta inte är något som våra goda Lotta,Tord, Leif eller Ingrid gillar att höra. Icke desto mindre finns givetvis orosmoln. Inte minst den amerikanska bankkrisens överspill på några svenska storbanken inger oro.

Men vår regering rustar sig också för detta:

"Det är också därför budgeten som vi idag diskuterar innehåller rejäla satsningar på forskning och på vårt eftersatta väg- och järnvägsnät. Det är därför vi lägger 20 miljarder kronor på ett jobb- och företagspaket, som har till syfte att både stimulera konsumtionen och skapa jobb. Vi satsar flera miljarder på olika välfärdsreformer. Kommuner och landsting får nästa år 6-7 miljarder kronor i ökat utrymme för att de ska kunna fortsätta att utveckla barnomsorgen, införa vårdnadsbidrag, höja kvaliteten i äldreomsorgen.

På detta sätt upprätthåller vi den inhemska efterfrågan när omvärlden köper mindre och dessutom ger vi svenska företag bättre förutsättningar att konkurrera på världsmarknaden."


Vad fokuserar då kritikerna på? Jo, att pensionärerna inte får något "jobbavdrag". För all del. Jag är själv pensionär och vill givetvis också ha del av kakan - när det finns något att fördela. Just nu gäller det väl att baka själva kakan så att den blir hållbar och räcker länge. Då kan också vi pensionärer få ytterligare tillskott.

Kritiken möter Attefall med:

"Kristdemokraterna drev i opposition en hård kritik mot att socialdemokraterna negligerade de sämst ställda pensionärernas situation. Vi har nu fått allianspartierna med oss på en satsning på just denna grupp. Ofta kvinnor över 75 år. Det är den grupp i vårt samhälle som under lång tid har haft den klart sämsta ekonomiska utvecklingen. Få röster höjs för dessa kvinnors situation. Här ligger kanske det största jämställdhetspolitiska misslyckandet.

Nu gör alliansregeringen den största satsningen på denna grupp sedan det nya pensionssystemet kom på plats. Skattesänkningen för dessa uppgår till över 200 kronor per månad. Tillsammans med den vanliga årliga uppräkningen av pensionen blir det nästa år över 500 kronor mer per månad för de pensionärer som har den lägsta pensionen. Efter skatt.

Vi kan också se hur de genomsnittliga pensionerna höjs snabbare nu än tidigare beroende på att pensionssystemets är kopplat till hur sysselsättningen utvecklas. Ju fler som arbetar, ju mer stiger pensionerna. 2005, när socialdemokraterna ledde landet, steg pensionerna med 167 kronor per månad, nästa år stiger de i genomsnitt med 500 kronor per månad.

Vi kristdemokrater är glada över allt detta. Men vi vill gå vidare. Vi vill genomföra ytterligare skattesänkningar för alla våra pensionärer.

Socialdemokraterna påstår att de vill sänka skatten mer för pensionärerna än vad alliansregeringen gör. Men om nu socialdemokraterna är så villiga att sänka skatten för pensionärerna, varför gjorde ni det aldrig när ni hade makten? Ni hade 12 budgetar på er. Inget hände."



Attefall tar också upp den mycket väsentliga frågan om vems skattepengarna egentligen är:

"Den svenska skattedebatten är lite märklig. Varje skattesänkning betraktas som slöseri med statens pengar. Varje skattesänkning framställs som ett hot mot välfärden. Varje skattesänkning hotar tryggheten?

Men vems är pengarna? Är det inte medborgarnas? Är det inte så att de allt högre skatterna har gjort att vanliga löntagare fått allt mindre ekonomiska marginaler, och blivit allt mer beroende av beslut av politiker och byråkrater? 

Är det inte dags att vända perspektiven. Den här regeringen har visat att det går att både sänka skatter och satsa på välfärden. Tandvårdsreformen, psykiatrin, förskolan, vårdnadsbidrag, rättsväsende, forskning, infrastruktur, sjukvård och äldreomsorg är områden som alla får mer resurser - samtidigt som skatterna för vanliga löntagare och företagare sjunker.

Sakta men säkert flyttar vi mer och mer makt över till familjer och enskilda individer. Utan att släppa det gemensamma ansvaret för människors rätt till en god vård, omsorg och utbildning. "

Det här är ord som också Folkpartiet och Centerpartiet ställer sig bakom i regeringsställning. Hur fungerar den situationen i Strängnäs tuttifruttiallians mellan s, fp och c? Den frågan gör mig nyfiken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0