Fritidspolitiker har inga tjänstebilar.
Jag har tidigare skrivit om Fritidspolitikerns villkor. Nyligen på "silvergen.org" där det handlat om effektiviteten av bl.a. kommunala pensionärsråd, men också på en lokal blogg där skolbarnsföräldrars lobbygrupper varit på tapeten. Mitt svar i båda fallen blev så långt att det förtjänar ett eget inlägg.
Fritidspolitiker i kommunerna (och vi ska komma ihåg att vi är just FRITIDSpolitiker) har varken särskilt mycket tid eller särskilt stor pekuniär ersättning. Jag pläderar ingalunda för högre politiska ersättningar, tvärtom, men visst är det för många den lilla "ursäkt" de kan använda gentemot sin ev. oförstående partner för att man lämnar hemmet 10-12 kvällar i månaden och kanske uteblir från jobbet (då får man givetvis utebliven lön) ett par halv- eller heldagar. Vi har i vår kommun bara en enda heltidsbetald politiker. Inga flashiga tjänstebilar eller andra förmåner som många "på gatan" faktiskt tror.
Det är ett huvudsakligen ideellt arbete som man gör av intresse och en vilja att vara med och forma sin omgivning.
Som man förstår av ovanstående, har vi många gånger inte möjlighet att fullständigt sätta oss in i alla de komplexa ärenden som passerar förbi. Vi är tvungna att många gånger lita på vad de tjänstemän säger, som vi tillsatt för att vara just experter på sitt område.
Själv ser jag på politikerrollen som den "vanlige medborgaren" som ska ha ett helikopterperspektiv, se de stora principiella sammanhangen och besluta om vilken inriktning verksamheten ska ha.
Vi ska inte grotta ner oss i parkbänksfrågor eller blanda oss aktivt i verksamheten. Det leder bara till osäkerhet, kaos och manipulation.
Vår huvudman är kommunens skattebetalare!
Det är deras pengar vi hanterar och min uppfattning är att vi som kommun ska se till att våra invånare behöver avstå från så liten del av sin inkomst som möjligt. D.v.s. att de pengar vi ändå tvingar till oss, används på ett så effektivt sätt som någonsin möjligt.
Den politiska tillvaron är dock inte alltid så enkelt. Många viljor finns och tillräckligt många politiker som gärna lyssnar till varje liten fläkt i opinionsvindarna, för att sedan göra avsteg från gemensamma visioner eller ställa till oreda i redan fattade beslut. Det gör att möjligheten till den "starka ledning" som ofta efterfrågas, urholkas då enskilda politiker eller partier ska profilera sig själva snarare än att se till det allmännas bästa.
Att tillföra verksamheter som inte egentligen hör till kärnverksamheterna innebär alltid att man stjäl medel från de vanligtvis två stora områdena social och skola. I vår kommun, som har en miljardomsättning svarar dessa båda för nästan hela denna miljard. Varje krona som krävs för ishallar och andra saker stjäl alltså möjligheter för kommunen att "lägga till" på t.ex. social och skola.
För många har mantrat "vård, skola och omsorg" blivit ett "kräkmedel". Det är mycket roligare och framförallt mer "väljarvänligt" att planera is- och konserthallar och nya "tätortsnära strövområden".
Jag nämner just dessa saker eftersom de alla är i sig angelägna saker, för friskvården och för kulturen, vilket absolt ska påpekas. Viktiga för vårt mänskliga välbefinnande. Men de kostar! Och kommunerna kan inte bara ständigt höja skatten. I all synnerhet i vår kommun där till och med blotta tanken att sälja av tillgångar för att bekosta nya angelägna projekt, är en styggelse.
En skattehöjning leder alltid till ständigt ökande löne- och lokalkostnader som till sist blir förödande för den kommunala ekonomin.
Jag brukade som exempel ta vår tidigare Kultur- & Fritidsnämnd som de facto endast kunde besluta om användandet av 4% av sin budget för sin verksamhet! FYRA PROCENT!
Resten var fasta, låsta personal- och lokalkostnader som automatiskt räknas upp med löneförhandlingar och omkostnadsökningar utanför politikernas kontroll.
Samma förhållande gäller alla nämnder. Utrymmet att tillföra verklig verksamhet är så ytterligt begränsat p.g.a. att varje ny tjänst, varje ny verksamhetslokal låser fast oss i en kostnadsspiral som vi politiker sedan inte kan påverka.
Det är därför jag säger att om man verkligen vill påverka hur den lilla påverkbara budgeten används, så måste man göra det som en av dem som debatterar kring beslutsbordet.
Det är omänskligt att tro att vi fritidspolitiker - utöver att läsa kommunala handlingar inför sammanträden (i mitt fall en årsbunt på ca. 2 meter!) och lyssna på våra tjänstemän som på ett synnerligen professionellt sätt förser oss med det underlag vi har bett om, lyssna och diskutera inom vår partigrupp plus eventuella alliansgrupp - dessutom skulle ha ork - om ens möjlighet - att också ta in uppfattningar från diverse opinions- och intressegrupper om inte dessa t.ex. uppträder inför fullmäktigeförsamlingen med t.ex. medborgarförslag, som är ett sätt för oss att också lyssna på dem.
Ett tips?
Fritidspolitiker i kommunerna (och vi ska komma ihåg att vi är just FRITIDSpolitiker) har varken särskilt mycket tid eller särskilt stor pekuniär ersättning. Jag pläderar ingalunda för högre politiska ersättningar, tvärtom, men visst är det för många den lilla "ursäkt" de kan använda gentemot sin ev. oförstående partner för att man lämnar hemmet 10-12 kvällar i månaden och kanske uteblir från jobbet (då får man givetvis utebliven lön) ett par halv- eller heldagar. Vi har i vår kommun bara en enda heltidsbetald politiker. Inga flashiga tjänstebilar eller andra förmåner som många "på gatan" faktiskt tror.
Det är ett huvudsakligen ideellt arbete som man gör av intresse och en vilja att vara med och forma sin omgivning.
Som man förstår av ovanstående, har vi många gånger inte möjlighet att fullständigt sätta oss in i alla de komplexa ärenden som passerar förbi. Vi är tvungna att många gånger lita på vad de tjänstemän säger, som vi tillsatt för att vara just experter på sitt område.
Själv ser jag på politikerrollen som den "vanlige medborgaren" som ska ha ett helikopterperspektiv, se de stora principiella sammanhangen och besluta om vilken inriktning verksamheten ska ha.
Vi ska inte grotta ner oss i parkbänksfrågor eller blanda oss aktivt i verksamheten. Det leder bara till osäkerhet, kaos och manipulation.
Vår huvudman är kommunens skattebetalare!
Det är deras pengar vi hanterar och min uppfattning är att vi som kommun ska se till att våra invånare behöver avstå från så liten del av sin inkomst som möjligt. D.v.s. att de pengar vi ändå tvingar till oss, används på ett så effektivt sätt som någonsin möjligt.
Den politiska tillvaron är dock inte alltid så enkelt. Många viljor finns och tillräckligt många politiker som gärna lyssnar till varje liten fläkt i opinionsvindarna, för att sedan göra avsteg från gemensamma visioner eller ställa till oreda i redan fattade beslut. Det gör att möjligheten till den "starka ledning" som ofta efterfrågas, urholkas då enskilda politiker eller partier ska profilera sig själva snarare än att se till det allmännas bästa.
Att tillföra verksamheter som inte egentligen hör till kärnverksamheterna innebär alltid att man stjäl medel från de vanligtvis två stora områdena social och skola. I vår kommun, som har en miljardomsättning svarar dessa båda för nästan hela denna miljard. Varje krona som krävs för ishallar och andra saker stjäl alltså möjligheter för kommunen att "lägga till" på t.ex. social och skola.
För många har mantrat "vård, skola och omsorg" blivit ett "kräkmedel". Det är mycket roligare och framförallt mer "väljarvänligt" att planera is- och konserthallar och nya "tätortsnära strövområden".
Jag nämner just dessa saker eftersom de alla är i sig angelägna saker, för friskvården och för kulturen, vilket absolt ska påpekas. Viktiga för vårt mänskliga välbefinnande. Men de kostar! Och kommunerna kan inte bara ständigt höja skatten. I all synnerhet i vår kommun där till och med blotta tanken att sälja av tillgångar för att bekosta nya angelägna projekt, är en styggelse.
En skattehöjning leder alltid till ständigt ökande löne- och lokalkostnader som till sist blir förödande för den kommunala ekonomin.
Jag brukade som exempel ta vår tidigare Kultur- & Fritidsnämnd som de facto endast kunde besluta om användandet av 4% av sin budget för sin verksamhet! FYRA PROCENT!
Resten var fasta, låsta personal- och lokalkostnader som automatiskt räknas upp med löneförhandlingar och omkostnadsökningar utanför politikernas kontroll.
Samma förhållande gäller alla nämnder. Utrymmet att tillföra verklig verksamhet är så ytterligt begränsat p.g.a. att varje ny tjänst, varje ny verksamhetslokal låser fast oss i en kostnadsspiral som vi politiker sedan inte kan påverka.
Det är därför jag säger att om man verkligen vill påverka hur den lilla påverkbara budgeten används, så måste man göra det som en av dem som debatterar kring beslutsbordet.
Det är omänskligt att tro att vi fritidspolitiker - utöver att läsa kommunala handlingar inför sammanträden (i mitt fall en årsbunt på ca. 2 meter!) och lyssna på våra tjänstemän som på ett synnerligen professionellt sätt förser oss med det underlag vi har bett om, lyssna och diskutera inom vår partigrupp plus eventuella alliansgrupp - dessutom skulle ha ork - om ens möjlighet - att också ta in uppfattningar från diverse opinions- och intressegrupper om inte dessa t.ex. uppträder inför fullmäktigeförsamlingen med t.ex. medborgarförslag, som är ett sätt för oss att också lyssna på dem.
Ett tips?
Ett klokt och tänkvärt inlägg i debatten. För kommunens bästa skall vi bilda STARK opinion för att sälja delar av kommunala bolag för att få bättre ekonomi i kommunen. Jag kan INTE tänka mig att kompromissa i den frågan. Vi bör bygga ny allians omkring detta. Skola, miljö tycker vi alla är viktigt.
MariavB