Göta Kanal - Dag 4
Återigen en lika vacker morgon. Medan vi intar frukosten lämnar fartyget Motala hamn och stävar ut på Vättern (89 meter över havet befinner vi oss nu) och nalkas så småningom Vadstena.
Här går vi sakta in i Vadstenas hamninlopp. I bakgrunden skymtar Vasaborgen.
Vadstena osannolika hamnbassäng utgör samtidigt en del av vallgraven runt Vadstena slott. Kalle gör sig redo med förtampen.
För att kunna vända fartyget inne i hamnbassängen, måste man "köra på springet", d.v.s. lägga en tross från fören till land och sedan köra maskinen tills man vänt fartyget runt kajhörnet. Så här står Jonathan i land och passar.
I hamnen hade vi sällskap av en liten vedeldad ångslup som just gjort fyr i pannan och arbetade upp trycket.
Vi åkte sedan iväg med stadens lilla guidetåg. Här står hustrun framför Sveriges äldsta profana stenbyggnad, nämligen Bjälboättens palats (t.h.). Ätten var en av Sveriges mäktigaste med bl.a. sådana företrädare som Birger Jarl, Birger Brosa och den Heliga Birgitta.
Första stoppet på vår tur genom denna lilla underbara stad var vid det som idag kallas Klosterhotellet och som består av ett antal byggnader som alla varit en del av antingen nunneklostret eller munkklostret som också fanns här. Den äldsta flygeln är det gamla Bjälbopalatset. Platsen emellan de båda klostren har grävts ut och lämnats öppen så att man kan se resterna av det enda utrymme där abboten och abedissan kunde samtala - genom en liten glugg i väggen. Bakom den öppna platsen reser sig den gamla klosterkyrkan, som idag fungerar som församlingskyrka (resterna av den gamla församlingskyrkan i form av ett torn ingår istället i en gammal skolbyggnad i närheten).
Klosterkyrkan byggdes i enlighet med den heliga Birgittas anvisningar och invigdes 1430. Kyrkan har egenheten av att ha sitt högaltare i väster istället för det vanliga - åt öster. Detta är en följd av att kyrkan från början tjänade såväl nunneklostret som munkklostret och nunnor och munkar skulle hållas åtskilda. Så för nunnorna fanns en stor numera riven läktare i mitten av kyrkan som vände sig mot ett altare i öster, medan munkarna fick finna sig i att ha sitt altare i väster på golvet.
Kyrkan upplevs än idag som en stor mäktig och praktfull katedral trots sin strama arkitektur.
Till höger om altaret står Birgittas relikskrin uppställt. Såväl innehåll som själva skrinet har periodvis varit på "utflykter" men står idag tryggt i Birgittas egen kyrka.
Så var det dags för besök i den gamla Vasaborgen. Ett utomordentligt exempel på svensk renässansarkitektur. Slottet uppfördes av Gustaf Vasa i mitten av 1500-talet och beboddes huvudsakligen av hans son Hertig Magnus.
Här får vi en visning av Slottskyrkan med sin praktfulla altartavla som jag skrivit om tidigare!
Sveriges äldsta rådhus. Med riktig Rådhuskällare! Överhuvudtaget är Vadstena en komplett liten stad som förmår att klara denna status på bara 7400 invånare (varav 4000 bor i själva staden).
Så bar det ut över Vättern lagom till lunch!
Väl över på andra sidan sjön gick vi in i Göta Kanals Västgötadel vid Karlsborg där också det lilla härliga Kanalhotellet ligger alldeles vid kanalen. Där firade familjen gemensamt vår sons 30-årsdag för några år sedan då familjen var utspridd till Malmö, Göteborg, Strängnäs och Mariefred och behövde en mötesplats någonstans mitt emellan. Det blev en minnesvärd helg då hotellets värdinna själv lagade maten och såg till att vi verkligen trivdes. Eftersom det var sent på säsongen hade vi stället helt för oss själva. En enastående och rekommendabel upplevelse. Missa aldrig detta mysiga hotell med sin goda mat.
Kanalhotellet i Karlsborg
Här nämar vi oss Forsviks sluss och kanalens otvetydigt vackraste parti.
Här är det sedan länge tradition att den religiösa familjen Kindbom uppvaktar kanalångarna och deras passagerare med sång, blommor och välsignelser.
Här går vi in i Billströmmen med sina ledverk. Dessa byggdes för att möjliggöra att fartygen vid behov kunde dras av hästar eller människor i svårmanövrerade delar av kanalen.
Här behöver kapten hjälp att ta sig runt en skarp krök i kanalen. Då får Jonathan hoppa i land och låta kapten köra på springen igen tills fartyget riktat in sig i den nya riktningen.
Väl ute på den sköna sjön Viken (vi är nu uppe på 91,8 meter över havet) möts vi av den lilla ångslupen förandes den tidsenliga men idag ack så föga reglementsenliga s.k. "Sillsallaten"
Efter Viken passerade vi Tåtorps sluss och nu började vår nedfärd! Här finns ett svårmanövrerat ställe där man till slut 1930-33 byggde ytterligare en kanalarm för att räta ut en kurva. Här i Bergkanalen ligger själva den grävda kanalens högsta punkt (91,5 m) som markeras av en stilig obelisk.
I Töreboda fick vi vänta en stund innan vi kunde bryta stambanans trafik ett par minuter för att kunna öppna järnvägsbron och passera i skymningen.
Så når vi vår natthamn i Hajtorps översta sluss.
Här går vi sakta in i Vadstenas hamninlopp. I bakgrunden skymtar Vasaborgen.
Vadstena osannolika hamnbassäng utgör samtidigt en del av vallgraven runt Vadstena slott. Kalle gör sig redo med förtampen.
För att kunna vända fartyget inne i hamnbassängen, måste man "köra på springet", d.v.s. lägga en tross från fören till land och sedan köra maskinen tills man vänt fartyget runt kajhörnet. Så här står Jonathan i land och passar.
I hamnen hade vi sällskap av en liten vedeldad ångslup som just gjort fyr i pannan och arbetade upp trycket.
Vi åkte sedan iväg med stadens lilla guidetåg. Här står hustrun framför Sveriges äldsta profana stenbyggnad, nämligen Bjälboättens palats (t.h.). Ätten var en av Sveriges mäktigaste med bl.a. sådana företrädare som Birger Jarl, Birger Brosa och den Heliga Birgitta.
Första stoppet på vår tur genom denna lilla underbara stad var vid det som idag kallas Klosterhotellet och som består av ett antal byggnader som alla varit en del av antingen nunneklostret eller munkklostret som också fanns här. Den äldsta flygeln är det gamla Bjälbopalatset. Platsen emellan de båda klostren har grävts ut och lämnats öppen så att man kan se resterna av det enda utrymme där abboten och abedissan kunde samtala - genom en liten glugg i väggen. Bakom den öppna platsen reser sig den gamla klosterkyrkan, som idag fungerar som församlingskyrka (resterna av den gamla församlingskyrkan i form av ett torn ingår istället i en gammal skolbyggnad i närheten).
Klosterkyrkan byggdes i enlighet med den heliga Birgittas anvisningar och invigdes 1430. Kyrkan har egenheten av att ha sitt högaltare i väster istället för det vanliga - åt öster. Detta är en följd av att kyrkan från början tjänade såväl nunneklostret som munkklostret och nunnor och munkar skulle hållas åtskilda. Så för nunnorna fanns en stor numera riven läktare i mitten av kyrkan som vände sig mot ett altare i öster, medan munkarna fick finna sig i att ha sitt altare i väster på golvet.
Kyrkan upplevs än idag som en stor mäktig och praktfull katedral trots sin strama arkitektur.
Till höger om altaret står Birgittas relikskrin uppställt. Såväl innehåll som själva skrinet har periodvis varit på "utflykter" men står idag tryggt i Birgittas egen kyrka.
Så var det dags för besök i den gamla Vasaborgen. Ett utomordentligt exempel på svensk renässansarkitektur. Slottet uppfördes av Gustaf Vasa i mitten av 1500-talet och beboddes huvudsakligen av hans son Hertig Magnus.
Här får vi en visning av Slottskyrkan med sin praktfulla altartavla som jag skrivit om tidigare!
Sveriges äldsta rådhus. Med riktig Rådhuskällare! Överhuvudtaget är Vadstena en komplett liten stad som förmår att klara denna status på bara 7400 invånare (varav 4000 bor i själva staden).
Så bar det ut över Vättern lagom till lunch!
Väl över på andra sidan sjön gick vi in i Göta Kanals Västgötadel vid Karlsborg där också det lilla härliga Kanalhotellet ligger alldeles vid kanalen. Där firade familjen gemensamt vår sons 30-årsdag för några år sedan då familjen var utspridd till Malmö, Göteborg, Strängnäs och Mariefred och behövde en mötesplats någonstans mitt emellan. Det blev en minnesvärd helg då hotellets värdinna själv lagade maten och såg till att vi verkligen trivdes. Eftersom det var sent på säsongen hade vi stället helt för oss själva. En enastående och rekommendabel upplevelse. Missa aldrig detta mysiga hotell med sin goda mat.
Kanalhotellet i Karlsborg
Här nämar vi oss Forsviks sluss och kanalens otvetydigt vackraste parti.
Här är det sedan länge tradition att den religiösa familjen Kindbom uppvaktar kanalångarna och deras passagerare med sång, blommor och välsignelser.
Här går vi in i Billströmmen med sina ledverk. Dessa byggdes för att möjliggöra att fartygen vid behov kunde dras av hästar eller människor i svårmanövrerade delar av kanalen.
Här behöver kapten hjälp att ta sig runt en skarp krök i kanalen. Då får Jonathan hoppa i land och låta kapten köra på springen igen tills fartyget riktat in sig i den nya riktningen.
Väl ute på den sköna sjön Viken (vi är nu uppe på 91,8 meter över havet) möts vi av den lilla ångslupen förandes den tidsenliga men idag ack så föga reglementsenliga s.k. "Sillsallaten"
Efter Viken passerade vi Tåtorps sluss och nu började vår nedfärd! Här finns ett svårmanövrerat ställe där man till slut 1930-33 byggde ytterligare en kanalarm för att räta ut en kurva. Här i Bergkanalen ligger själva den grävda kanalens högsta punkt (91,5 m) som markeras av en stilig obelisk.
I Töreboda fick vi vänta en stund innan vi kunde bryta stambanans trafik ett par minuter för att kunna öppna järnvägsbron och passera i skymningen.
Så når vi vår natthamn i Hajtorps översta sluss.