Fager hyllning av stor pianast! + PS

Vilken kväll det blev!


Claes-Göran Fagerstedt, en av vårt lands främsta jazzpianaster - som idag den 18 november fyller 80 år - firade detta igår kväll på Café & Galleri Agueli på Söder i Stockholm, med att ge ut en CD med huvudsakligen outgivna inspelningar mellan 1957 och 1994.

Blog image

Här hjälps den 78-årige Sune Spångberg in av sin son Micko (också trummis) och Fagers dotter Anna Mourou

Meningen var att Fager - som han kallas - skulle spela tillsammans med valda delar av sina gamla band. Han hade kallat samman Bernt Rosengren på tenorsax, Sune Spångberg på trummor (med tre enheter dagen till ära!) och Owe Gustafsson på bas. Dock satte Fagers sjukdom käppar i hjulet så att han tvingades sitta på åhörarbänk och mottaga de inbjudna vännernas hyllningar.

Blog image

Salig saxofonasten Christer Boustedts bror Anders och Sångerskan Nannie Porres i samspråk om bordsplaceringen.

Min bordsgranne Nannie Porres undrade hur det då skulle gå, men jag sade att vi hade ju både musikprofessorn Erik Kjellberg och pianasten Arne Forsén i lokalen så det löser sig säkert. Men vi blev helt tagna på sängen av den lösning som dök upp, nämligen Owe Gustafssons 15-årige son Leo Lindberg! En fullfjädrad jazzmusikant med stor känsla och god teknik. En stor - och i allt positiv - överraskning. Lägg alltså namnet Leo Lindberg på minnet! Spelningen blev en av kvällens stora behållningar.

Blog image

Vid pianot, Leo Lindberg, på basen Owe Gustafsson, på tenorsaxofon Bernt Rosengren och vid trummorna Sune Spångberg, som dock skyms av Jazzarkivets Roger Bergner (ansvarig för materialsamlandet för den nya CDn). I förgrunden Rikskonserters Jan Bruér.

Kvällen bjöd i övrigt på en del lustiga inslag. Einar Heckscher, författare och gammal vän till Fager dök upp. Einar, som har ett hårt och på många sätt märkligt liv bakom sig, tycks nu börja närma sig familjens mer borgerliga framtoning på ålderns höst. Vid Fagers bord satt också dennes dotter Anna Mourou (just nu uppburen jurymedlem i Dansbandskampen på TV) med sitt stora hår varpå den "gode" Einar - för tillfället i avsaknad av all slags finkänslighet - utbrister "Va' ful Du e'!". Annas svar (som jag hoppas blev ett bitskt  "Och vad borgerlig och gammal Du ser ut") drunknade i bordsgrannarnas "Vad SA han?".

Blog image

Vid "professorsbordet" (det kallas så av hävd) satt Musikprofessorn och jazzskribenten Bertil Sundin, doktorn och jazzkomponisten Kjell Samuelsson. Här i samtal med Anders Boustedt.

CDn "Fager" som släpptes innehåller två spår från samarbetet med Lasse Gullin och ett antal spår från tiden med den legendariska JazzClub57 inkl. sång av Nannie Porres - den vid sidan om Monica Z, bästa jazzvokalist vi haft i Sverige. För er som gillar Nannie - passa på att köp denna CD för det finns annars bara kvar en CD av henne tillgänglig på marknaden. Vi skriker efter återutgivning av åtminstone några av hennes briljanta LP-skivor.

Men även vid sidan av Nannie lyser CDn av goda jazzmusikanter som Bosse Skoglund, Torbjörn Hultcrantz, Lalle Svensson, Björn Alke - och så förstås Sune Spångberg och Bernt Rosengren. Och så Fager själv förstås på piano. Bopens svenske fader i sin prydno.

Vårt land har varit begåvat med flera goda saxofonaster, som Lasse Gullin, Bosse Wärmell och Christer Boustedt, men frågan är ändå om inte Bernt är den främste av dem alla. Hans ton och mjukhet, hans känsla och frasering är oslagbar. En sann njutning! Christers bror Anders, som satt bredvid mig håller med.

 Blog image

Musiklegenderna Bernt Rosengren och Sune Spångberg, båda från JazzClub57

 

PS: Glömde det viktigaste! När Sune kom till Agueli berättade han med viss oro att han inte hade en aning om hur detta skulle gå. Han hade bara blivit ombedd att vara där kl. 18.30. Han hade trots försök inte lyckats få veta vad som skulle spelas eller någonting. Ingen repetition hade skett. Han fruktade att Fagers parkinson skulle omöjliggöra för honom att lira piano. Men han kände att Bernt Rosengrens trygga närvaro skulle kunna få det hela att bli nå't iallafall.

Här träffas alltså fem musikanter med ett åldersspann på 63 år! Några av den har aldrig träffat den unge pianistersättaren förut. Ingen har repeterat, inget program finns klart!


Ändå blir spelningen magisk! För så är det med goda jazzmusikanter! De kan spela i varje omöjlig situation. Och göra det fantastiskt för åhörarna. Sune t.ex. är ju en gehörsspelare som aldrig läst noter men som är följsam som få (lyssna bara på CDn) och improvisationen ligger i jazzens natur.


Det hela blev verkligen en enastående och synnerligen välförtjänt hyllning till Fager. DS


Kommentarer
Postat av: Bella

Varför var jag inte där frågar jag mig. Det måste varit en minnesvärd kväll. Men jag har Lasse Gullin som etta. Honom glömmer jag aldrig.

2008-11-18 @ 22:29:58
URL: http://bellapension.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0