"Vad är det för dj-a illusion - att alla ska vara vänner?"

Sonen och jag hade en intressant diskussion i bilen idag. Jag vet inte hur det började men någonstans i inledningsskedet pratade vi om den konservatorsinstinkt som fått bre ut sig i vår tid.

Detta att varje liten utrotningshotad djur- och växtart ges ett betydligt större skyddsvärde och omhuldas mer än många människogrupper! Är det rimligt och ens tänkbart att människan ska kunna införa något slags status quo i naturen? För det är ju det vi verkar eftersträva.

Evolutionen under miljontals år torde ständigt ha sett nya djur- och växtarter bildas och gamla dö ut. Trots detta har människan kunnat utvecklas och överleva! Idag utfärdas rikslarm om någon liten bagge är på väg att dö ut. Oerhörda kapitalinsatser görs för att bibehålla arter som inte själva har livskraft nog att klara dagens jordeliv.

Varför skulle vi nu vara förmätna nog att tro att vi ska kunna få utvecklingen att "stanna upp". Att alla nu levande arter ska finnas kvar. Vad gör vi då med de nya som kommer fram - för jag är övertygad om att nya arter kommer fram - ständigt. Har vi inte nog av överbefolkning när det gäller människor? Ska vi nu också behöva konkurrera med svaga djur- och växtarter?

Tror vi verkligen att vi kan rå på naturens krafter? Livskraftiga djurarter låter sig inte helt enkelt slås ut av människans framfart. Ta t.ex. fågellivet vid div. flygplatser. Finns ett rikt fågelliv etablerat där man bygger tättrafikerade flygplatser låter sig inte fåglarna störas. De blir istället till ett störningsmoment för flyget. Det har man lärt sig. Och det gäller också andra djurarter som rådjur, harar etc.

Räcker det inte med det utomordentliga arbete som gjorts och görs för att dokumentera alla de arter vi nu känner.

Är det rimligt att det byggs stora motorvägspassager för små groddjur när det saknas pengar till våra äldreboenden?

Är det rimligt att områden som kan vara utomordentliga förskoletomter läggs till naturskyddsområden för att man hittat några Läderbaggar där? Eller Vattensalamandrar?

Räcker det inte med skyddsområden nu? Vi har kommun-, läns och riksbeslutade Naturskyddsområden, Natura 2000-områden, Ramsarområden, Riksintresseområden för kulturvård och för naturvård och för friluftsliv och för försvar och jag vet inte allt.

Är det dags att införa ett och annat Människoskyddsområde? Eller kanske rent av ett Riksintresseområde för Mänsklighet!

Sonen påpekade att jag nog kanske inte borde torgföra min uppfattning just i detta avseende för att undvika attacker från djurrättsaktivister!

Så kom vi då in på mänsklighetens utveckling och detta med kreativitetens beroende av krig och katastrofer. Sonen menar att vi inom en tjugofemårsperiod kommer att få uppleva ett stort omfattande krig. Förmodligen med vatten- och livsmedelstillgångar som orsak. Det blir i Asien eller möjligen Afrika. Och det blir också där vi sedan kommer att se en utveckling av samma kraft som skedde i Europa och Amerika efter första och andra världskrigen.

Han menar att Västvärlden nu slagit sig till ro. Och framförallt har svenskarna gjort det. Vi har besparats verkliga katastrofer "alldeles för länge". Vi älskar att omhulda och dutta med allting och alla ska vara så snälla och inte bråka med varandra. Konflikter ska tystas ner eller helst förebyggas.

Vi ska leva i ett evigt Midsommarfirande med julsånger julklappar, kräftor, sill och brännevin. Och alla ska vara glada.

Men det leder ju ingenstans. Det blir ju just bara ett konserverande av vad man uppnått.

"Vad är det för dj-a illusion - att alla ska vara vänner?"

Ja, det kan man ju fråga sig!

Kommentarer
Postat av: Geoffrey Goines

Människoskyddsområden? Javisst! Fast diksussionen måste ändå bottna i det faktum att arter är inte samma sak som invider. En art är mer unik än en individ, och i den värderingskåta människoandan, följakligen mer värd.



Men visst måste det finnas en balans. Samtidigt som det är rätt orättvist när en byggherre säger att bygget blir x miljoner dyrare pga flugsnapparebrusvaktelns häckplats i närheten. Hur värderar man förlusten av den arten i penagar? Man jämför äpplen och päron.



Jag ser lite för stort fokus på monetära värden i dagens samhällsutveckling. Vi behöver utöver pengar, också hälsa och rekreation i våra liv.





<a href="http://theevolvingape.blogspot.com/2008/05/europas-rika-natur.html">Europas rika natur</a>

2008-05-29 @ 09:35:13
URL: http://theevolvingape.blogspot.com/
Postat av: Mats Werner

Håller helt med betr. balansen. Den måste sannerligen eftersträvas. Idag har jag en känsla av att man ibland lägger större tyngd vid just flugsnapparebrusvakteln än övriga värden.



Men också helt rätt. Människan lever icke av bröd allena.

2008-05-29 @ 11:15:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0