1

Å' va' ska' man göra nu?

Senaste dagarna har jag varit lite inaktiv med bloggeriet  beroende på allt som skulle föreberedas för gårdagens stora ögonblick då hustrun och jag skulle sälja vårt företag - mitt "livsverk" kan man väl kalla det.

När hustrun som nyutexaminerad förskollärare och jag som nyutexaminerad reklamare flyttade till Mariefred 1970, gjorde vi det på vinst och förlust. Hustrun hade jobbat några år på sin förskola i Folkets Hus B-sal (Förskolan plockades fram ur skåpen varje morgon och tillbaka varje kväll. Det var andra tider också för förskollärare...) medan jag pluggade färdigt, tog hand om vår förstfödda och samtidigt gjorde turisttrycksaker åt Halllsberg och Örebro län.

Men vi visste att "förskollärare kan man alltid placera" och mycket riktigt. Inom någon månad förestod hon en förskola i Strängnäs och efter några år startade hon den första i Mariefred (det "fanns väl inget behov av en sådan. Ingen hade ju frågat!").

Själv fick jag också ganska snart jobb hos ett företag i reklambranschen som just flyttat sitt kontor från Stockholm till fabrikens närhet i Mariefred. Dels blev jag ansvarig för den kamerala biten men främst skulle jag ta hand om den internationella lanseringen av en produkt som heter Jet-snabb och som består av en spirallindad tråd med en krok i var ände. Inte olik en gardinspiral.

Jet-snabb är en av dessa verkligt geniala vardagsprodukter som ingen människa tänker på. Men idag är Jet-snabb världens utan tvekan mest använda hjälpmedel för att hänga upp reklam- och säsongsmaterial i butikstak.

Före Jet-snabb användes i bästa fall fisklina (nylontråd) som klipptes och knöts och säljarna var tvungna att ha med sig stege och sax och det tog tid, eller en färdiglindad s.k. mobilvinda (skulle man dock ha en skylt som hängde i två linor kunde man ge sig fanken på att skylten aldirg hamnade rakt hur mycket man än lindade fram och tillbaka) . I värsta fall användes brun packtape (jag det har jag faktiskt sett prov på i Japan).

Säljarnas tid hade börjat bli dyrbar och det gällde att utnyttja tiden maximalt för att möjliggöra många besök.

image210image214image215

Edvin Westlund - ett pillemariskt geni som redan gett världen ballongvispen (genom Nils-Johan) - satt och lagade sin sons leksaksbil och var tvungen att dra ut en spiral inuti bilen för att få den att fungera.

Heureka - Jet-snabb-patentet var ett faktum. Spiralen var inte längre en spiral utan ett "spirallindat trådförråd" vars enda syfte var att kunna dras ut till önskad längd.

Genialt!

Butikssäljaren kunde nu efter att vi kompletterat med bl.a. en teleskop"konsulentförlängare" (!) från butiksgolvet lyfta upp och fästa kroken i butikstaken med skylten redan hängande i andra änden. När kroken var fäst däruppe, användes "konsulentförlängarens" gaffeltopp till att dra ut/ner Jet-snabben med sin skylt till den höjd som han ville att skylten skulle hänga på. Inga stegar, inga saxar, inget tidsödande klippande och knytande.

image216

Produkten världspatenterades och blev snart en succe. Jag bildade ganska omgående ett internationellt nätverk av företagare som alla hade börjat inse behovet av olika fastsättnings- och upphängningshjälpmedel för butiksreklammaterial. Jag arbetade delvis ihop med en annan svensk företagare som också gripits av denna pionjäranda och börjat tillverka olika typer av kupongspjut och andra små plastdetaljer. Hans linje var dock att själv tillverka och utnyttja distributionskanaler i olika länder, medan min linje blev att genom nätverket låta alla bli kreativa och medskapande. Hans företag blev så småningom en del av det nu så framgångsrika HL Display AB.

Efter några år föreslog min chef att jag skulle starta ett eget företag som fick ensamrätten till produkten på världsmarknaden. Idén tilltalade mig och jag blev min egen 1974.

Efteråt har jag förstått att chefen ingalunda hade min välfärd för ögonen. Hans syften var tre: att få en dedicerad säljare på världsmarknaden, att slippa betala arbetsgivaravgifter för honom och att själv slippa ifrån de ofta på den tiden ganska långa kredittiderna vid internationella affärer (fransmän var t.ex. vana vid "fri leveransmånad plus 90 dagar"!!!)!

D.v.s. han fick alla tidigare fördelarna men slapp nackdelarna - dem fick jag ta!

Jag fick ligga ute med pengar men förväntades betala chefens fakturor på 30 dagar. Och jag hade - precis som uppfinnaren själv - bara något öres förtjänst per produkt. Alla som inte var lika naiva som jag begrep väl att det inte skulle gå, så efter fyra år upphörde min ensamrätt men i gengäld fick jag rätten att också sälja i Sverige.

Det internationella nätverket hade under tiden dock etablerat sig stabilt på sina resp. marknader så jag hade en fortsatt stadig exportförsäljning. Men nu kunde jag också importera kollegornas produkter och sälja i Sverige. Det hade chefen aldrig varit intresserad av. Han hade - liksom f.ö. den svenske kollegan - istället blott kopierat de utländska produkterna.

Efter några år hade vi gemensamt byggt upp vad som troligen fortfarande är världens största gemensamma produktprogram när det gäller hjälpmedel för att fästa och hänga reklammaterial i butiker.

Produktgruppen har under de 37 år jag varit verksam växt från ingenting till att fylla tre hela jättehallar vid den internationella EUROSHOP-mässan. Idag kopieras våra produkter världen över. Kineserna kopierar t.o.m. våra fel!
POP, POS, Point-of Sale, Point-of-Purchase, Säljpunktsreklam - alla begrepp som fötts under min tid i branschen.


Exporten förblev under många år vår tyngdpunkt i omsättningen, men under de senaste fem åren har den svenska andelen vuxit till att bli mer än halva omsättningen. Det blev åtskilliga produkter varje år som såldes, Jag brukade skämta att vi sålde fler produkter än Volvo. Och med en årlig försäljning kring 17-20 miljoner produktenheter blir det en del trots allt, även om varje produkt inte kostar särskilt mycket,

I takt med att andra produkter kom in och i och med att patenten började löpa ut i slutet av 80-talet, minskade Jet-snabbens betydelse för vår omsättning. Fortfarande var den dock den enskilt största produkten genom alla åren.

Vid ett besök för många år sedan i Tunisien, ingick en fascinerande soluppgång i en oas ute i Sahara-öknen. Vi anlände till det lilla primitiva "hotellet" på kvällen och gick in i den kombinerade baren och matsalen. Där fanns ett enda reklamobjekt. En Coca-Colaskylt som hängde och dinglade från taket, Vad den hängde i? En Jet-snabb förstås!

Edvin Westlund blev äldre och äldre, men slutade aldrig att bygga vidare på sina automatmaskiner för tillverkningen av Jet-snabbarna. Till slut tog hans son Anders över produktionen och så småningom Anders son Ola.

Och nu sluts cirkeln. När det stod klart för hustrun och mig att ingen av våra barn var intresserade att ta över vårt företag - vilket vi trots allt tog med en viss lättnad av många skäl (att bli småföretagare kräver mycket av sin man/kvinna - började vi leta lämpliga kandidater. Att det skulle vara en familjeföretagare som skulle kunna passa in i profilen för medlemskapet i Intercreator-gruppen var en förutsättning. Ola Westlund motstod länge våra lockrop men insåg till slut fördelarna med en breddning av verksamheten i en situation av hårdnande konkurrens på tillverkningssidan.

image217

Här ses Ola Westlund till höger tillsammans med tidigare Intercreator-medlemmen Sabrina Monterisi och vår amerikanske medlem Stuart Cadwaller Wear. Båda andra generationens familjemedlemmar. Bilden tagen i Düsseldorf nyligen i samband med den internationella EUROSHOP-mässan.

Och den 14 mars skrev vi således det avtal som nu innebär att cirkeln sluts mellan produkten, produktionen och säljkanalen.

Hustrun och jag kommer nu successivt att börja använda våra dagar annorlunda. För mig blir lokalpolitiken en större del än hittills. Likaså ska jag äntligen avsluta arbetet med Historien om Negern Pettersson (se sep. kategori) liksom ett bokprojekt jag engagerat mig i.

Så småningom ska jag öppna mitt Lilla Galleri igen.
Livet leker!
1 Peter:

Hej Mats,



Peter Persson här, som tillverkade och levererade Jetsnabb till er i början på 90-talet. Ja det är väl snart 20 år sedan nu. Vad tider springer iväg. Jag satt och googlade lite på Jetsnabb och hittade då din blogg. Väldigt intressant läsning. Det är för övrigt första gången som jag ser en bild på Edvin tror jag eller var han med på Avants 50-års jubileum 1994. Jag har något svagt minne av det.



Jag bruka maila Per Hultberg en gång vartannat, vart tredje år och fick höra att du hade sålt firman till Westlunds för några år sedan.



Själv har jag fortsatt att bygga maskiner och olika "manicker". Jag har sedan 2003 vart bosatt i Bangkok där jag drivit en ingenjörsfirma och ett försäljningskontor med 11 anställda fram till i november 2011, då jag sålde av försäljningsdelen med kontor och allt till en av våra svenska kunder som själva ville etablera sig i Bangkok.



Ingenjörsfirman har jag kvar men då jag för det mesta arbetar i Kina så bestämde jag mig för att lämna Bangkok och flyttat till havet och är nu mera bosatt i Jomtien Beach.



Jag försökte hitta en emailadress till dig här på bloggen men hittade ingen så jag skriver här och hoppas att du ser det.



Ha det gott,

Peter