Exit Jägmästaren

"Södra trädgården" heter numera de två fastigheter som betecknas Jägmästaren 1 och 2 och som varit ordentligt debatterade och omskrivna de senaste åren i Strängnäs. Inte minst nu på Margit Urtegårds blogg. Måhända har begreppet "Jägmästaren" solkats så pass att nuvarande ägaren funnit för gott att ge det hela en "ansiktslyftning" med ett nytt namn. Kanske just "Södra trädgården" ändå blir lite förvirrande eftersom "Södra staden" med "Drottning Kristinas Trädgårdar" ligger på ett helt annat och kanske mer väderstrecksriktigt ställe.

Jag har själv starkt kritiserat såväl tjänstemäns som politikers hantering av denna infekterade fråga alltsedan jag blev fullmäktigeledamot, kommunstyrelsesuppleant och senare ledamot av Plan-&Byggnämnden (Se tidigare inlägg under kategorin "Jägmästaren"). Men ärendet började redan före min tid och jag hade att fullfölja det ställningstagande som mitt parti gjort redan i samband med beslutet i Kommunfullmäktige att beröva en privatperson hans inköpta fastighet genom att utnyttja sin förköpsrätt. Detta är ett stark rättighetsbrytande instrument som får användas ytterst restriktivt och endast då samhälleliga intressen anses föreligga.

Hur mycket jag än vrider och vänder på saken kan jag inte finna att de 22 bostadsrätter som nu kommer till är att anse som så samhällsnyttiga att det motiverat inte bara ett kommunalt förköpsbeslut (som förvisso dessutom skedde med en helt annan motivering) utan dessutom ett frångående av allt som vi politiker beslutat ska gälla för bebyggelse i det aktuella området.

För att inte tala om den totalt regelvidriga förmögenhetsöverföring som först skett från en privatperson till kommunen. Därefter från kommunen - och skattebetalarna - till en annan privatperson/privat företag.

Genom ett schabbel utan like från såväl inblandade tjänstemän som ansvariga politiker befann sig kommunen plötsligt i en position där man först och främst berövat en kommuninvånare dennes egendom under falska premisser, därefter avhänt sig fastigheterna till ett pris som vida understeg marknadsvärdet och till råga på allt inte längre hade någon möjlighet att påverka situationen annat än genom att använda de instrument som plan- och bygglagen ger.

Vi politiker har dels i tidigare Översiktsplan för Strängnäs dels också i den nu högst aktuella fördjupningen av densamma klart och tydligt uttalat vilken typ av bebyggelse som skulle kunna komma i fråga för fastigheterna i kvarteret Jägmästaren.
När Plan- och Bygnämnden den 17 oktober förra året beviljade ett bygglov för de två mastodonthusen var alla ledamöter utom undertecknad och ytterligare två beredda att helt bortse från dessa övergripande viljeyttringar vi alla tidigare ställt oss bakom.

Man måste ju då onekligen ställa sig frågan: Vad nyttar dessa översiktsplaner, om vi politiker är beredda att när som helst överge de tankar som styrt oss när vi sett allt lite "uppifrån" och uttryckt hur vi vill att vår stad/kommun ska se ut i framtiden?

Är det verkligen värt all den möda, all den tid och alla de skattepengar vi lägger ner på dessa översiktsplaner och viljeyttringar när vi så enkelt struntar i dem senare?

Jag har vid många tillfällen kritiserat många av dessa "policies", "planer" etc. som oftast bara verkar bli hyllvärmare från den sekund orförandeklubban i fullmäktige dundrat i bordet. De ser säkert väldigt bra ut när kommunen ska redovisa vad man gör i plansammanhang, men betyder i realiteten inte ett smack för den verkliga utvecklingen.

Ursprungligen tre grannar överklagade bygglovet. Två har senare hoppat av av okända skäl. Den tredje har nu köpts ut av Byggnadsfirman Insulander.

Vi kommer således aldrig att få en slutlig juridisk bedömning av hanteringen av Jägmästaren och bygglovet för de två mastodonthusen.

Länsstyrelsen gick på byggnadsfirmans (och kommunens) linje i sin dom som dock överklagades till Kammarrätten.
Grannarnas argumentation var synnerligen stark och juridiskt oklanderligt välgrundad.

Givetvis kan man inte förutspå ett utslag i en domstol - i all synnerhet som målet inte kommer att tas upp där. Men att grannarnas skäl för sitt överklagande med all sannolikhet hade haft större genomslag vid en kvalificerad juridisk bedömning i Kammarrätten än vad de fick på länsstyrelsenivå är nog inte helt osannolikt. Vissa delar av Länsstyrelsens resonemang var inte ens relevanta i målet.

Att byggnadsfirman nu köpt de överklagande grannarnas fastighet och därmed träffat uppgörelse som innebär att dessa dragit tillbaka sitt överklagande, är naturligtvis säkert en lättnad för alla inblandade, men samtidigt en stor förlust för samhället i stort. Inte minst politiken och förvaltningen i Strängnäs hade genom ett slutligt utslag i högsta rätt kunnat få värdefull vägledning för kommande ärendens hantering.

En av de frågor som var aktuella samtidigt, var huruvida kommunen skulle anställa en ny kommunjurist när den tidigare slutat. För många av oss politiker var just frågan om Jägmästaren en starkt bidragande orsak till att vi vidhöll att kommunen ska ha en egen jurist just för att granska och följa de avtal och kontrakt kommunen ingår (vilket inte skett när det gällde Jägmästaren).

Vi ville också ha en bättre tingens ordning när det gällde hur och vem som uttalade sig "på kommunens vägnar". Det skulle inte längre gå att hänvisa till att "Kommunalrådet har sagt" eller "Jag blev lovad av tjänstemannen...".

Vi har sett skrämmande exempel på hur saker avgjorts informellt utan protokoll eller annan dokumentering. Det räcker med att nämna uppgiften om att dåvarande kommunalrådet på egen hand och utan någon politisk behandling eller beslut, avböjde en återgång av affären Jägmästaren då man blev erbjuden en sådan, eller att den kände korvhandlaren Vegi Caglayan inte utan stöd hävdade att han "lovats" ersättningslokal, utan att någon protokollfört beslut om detta stod att finna.

Jag måste nog tillstå att jag tycks vara fortsatt vådligt naiv som trott att det skett något härvidlag med vår nye unge kommunjurist.

Men häromdagen fick jag veta med all önskvärd tydlighet att det fortfarande är så att det sitter tjänstemän med helt andra kvalifikationer och kompetenser och skriver komplicerade och svårgenomträngliga avtal om kommunens fastighetsaffärer utan att dessa ens granskas av kommunjuristen. Sedan detta klargjorts av vice kommunchefen (läs min kommentar den 19 juni 15:27 till Margit Urtegårds inlägg ) kommer i vart fall mitt parti hädanefter inte att godkänna något avtal som föreläggs för beslut i kommunstyrelse och fullmäktige utan att det genomgåtts, godkänts och kontrasignerats av kommunjuristen.

Men som sagt - Jägmästaren lägger vi nu med stor bedrövelse bakom oss och önskar de nya invånarna i Södra Trädgården allt gott för framtiden. Samtidigt är naturligtvis Byggnadsingenjören Sven-Olof Ersmarker och Byggnadsfirman Insulander AB bara att gratulera till goda affärer - om än på kommunens ungdomars och skattebetalares bekostnad. Ingen skugga må falla över dem - de har handlat enligt givna förutsättningar och i enlighet med fullt affärsmässiga normer. Misstagen och den bristande kompetensen får sökas på annat håll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0