Mats Werner

Det här med att vi politiker helst ska sitta still i båten och inte häva upp vår stämma och säga vad vi tycker börjar få skrämmande proportioner. Detta apropos mitt gårdagsinlägg på bloggen.

Dagen inleddes nämligen inte bättre! Ett av de tre kommunalråden bad om några minuter innan Kommunstyrelsens nyinrättade arbetsutskotts första möte tog sin början. Han körde ut de närvarande tjänstemännen och spände sedan ögonen i oss (främst mig, Dag Bremberg och Maria von Beetzen tyckte jag! Av de närvarande var det  ju vi som skriver bloggar. Och som båda kommenterat KSAU-mötet).

Sedan började han berätta att han inte kunnat sova efter gårdagens fullmäktigemöte. Och skyllde majoritetens misslyckanden på oppositionen sedan Moderaternas gruppledare kommit fram till honom och efterlyst samarbete för att undvika dessa totala misslyckanden i fullmäktige.

Kommunalrådet menade att majoriteten tvingats till detta p.g.a. att de inte vågade bolla idéer med någon av oss om saker de hade tänkt, eftersom detta omedelbart skulle hamna på någon blogg. Han menade att majoriteten inte kunde lita på någon av oss och därför tvingades till dessa illa övervägda och dåligt förankrade sista-minuten-framlagda förslag.  Här har frågan om hönan och ägget full relevans.

Han ondgjorde sig över raljans och plumpa skämt även om han påstod sig själv kunna ta dessa med en klackspark och menade att det ibland är rena sandlådan.

Kommunalrådet - som normalt är en hyvens man - har tidigare sagt att han inte gillar att gå upp tidigt. Idag hade han nog stigit upp minst en trekvart för tidigt.

I mina ögon passar sig varken detta framträdande eller kommunfullmäktigepresidiets olika försök att läxa upp oss politiker som exekverar vår grundlagsskyddade rätt och - i vår politikerkapacitet - skyldighet att delge vår omvärld vad vi tycker i olika frågor.

Som jag också sagt tidigare: "Den som sig i leken ger får också leken tåla". 

Det står var och en fritt att söka upp t.ex. min blogg och läsa vad jag anser.

Det står dem lika fritt att låta bli!

Däremot håller jag fullständigt med Kommunalrådet m.fl. om nivån på de kommentarer som bl.a. återfinns under ett inlägg i dagens Strängnäs Tidning som berör inköp av en kommunal julgåva. De är under all kritik och borde till största delen inte släppas igenom. Jag har slutat upp att delta i det kommenterandet.

För egen del vill jag påstå att jag åtminstone försöker undvika att skriva plumpa påhopp på personer i min blogg. Däremot vill jag inte undvika att min text har udd och kanske kryddas av någon ironisk knorr.

För att travestera Hasse Zs kommentar om Karl Gerhard: Udden står inte och sover i mina texter.'

Om någon känner att jag gått över gränsen någon gång, ber jag om ursäkt. Min mening är aldrig att vara ond - men provocerande, läsvärd och tankeväckande.

Nästa utskällning kom i lunchpausen. Då var det en av kommunens chefstjänstemän som tog mig åt sidan och läxade upp mig för mitt språkbruk! Att jag påstått att han och hans tjänstemän gjorde ett uselt arbete.

Jag rättade honom givetvis och sade att det avtal som förhandlats fram betr. våra gästhamnar, var uselt. Det är uselt och den uppfattningen står jag för. Jag har visserligen bara en halv jur.kand och har - utöver viss ärftlig och släktrelaterad påverkan - bara praktiserat och tjänstgjort några år på en av Sveriges mer framstående advokatbyråer i min ungdom. Men jag tror mig veta tillräckligt mycket för att påstå att ett avtal ska vara kristallklart och redigt, konsekvent och så "tolkningsfritt" som det någonsin går och dessutom återspegla verkliga förhållanden. Avtalsförslaget i fråga gör det inte. Jag fick inte svar på min fråga om den kommunjurist som anställts just för att nagelfara kommunens alla avtal på olika områden, ens hade sett detta avtalsförslag. Han kanske har fullt upp med att kolla vem som sitter med på vilket öppet eller slutet sammanträde.

Jag återkommer måhända till detta - såväl gästhamnsavtalet som det här med öppna sammanträden.

Det intressanta är att jag nu för tredje gången under min politiska karriär får veta av en kommunal tjänsteman att jag i princip inte bör kritisera förvaltningens personal! Kommer vi nu att få en "kommunikationspolicy" också för politiker?

Jag sade till tjänstemannen ifråga att jag företräder kommunens skattebetalare som i sin tur är tjänstemannens arbets- och uppdragsgivare. Om jag i den kapaciteten anser att resultatet av en förhandling med en extern part utmynnat i ett avtal som är så bristfälligt som det föreliggande så torde det stå mig fullständigt fritt att kalla avtalet för uselt utan att för den skull bli anklagad för att påstå att tjänstemännen är usla eller att deras arbetsinsats är uselt. Något sådant har jag inte vare sig sagt eller ens tänkt. Varje arbetstagare måste väl ändå vara beredd att kunna få kritik. Speciellt om den är konstruktiv och som i detta fall påpekar vilka specifika brister som föreligger.

Jag fick sedan veta att under min bortovaro från sammanträdet för tandläkarbesök , hade Kommunchefen också tagit upp mitt "språkbruk" och varit mycket upprörd. Det hela hade lett till en ganska högröstad ordväxling där någon - dock inte jag - hade tillhållits att "skärpa sig".

"Den som sig i leken ger - får leken tåla".

Om vi eftersträvar ett öppet och förtroendefullt politiskt samtal - och det gör vi säkert alla - måste man ha i åtanke att man inte sviker "de sina". Gör man det - av naivitet, oaktsamhet, bristande erfarenhet eller makthunger - så får man nog svårt att återställa det förtroendet i brådrasket.

Hur det ska kunna ske är en fråga som åtminstone jag brottas med.

Lösningen sitter i vart fall inte vid samma sammanträdesbord som jag.