0

Monkan, Lingonriset i cocktailglaset

image249

Monkan har alltid funnits i mitt öra och i mitt hjärta. Med en musikalisk feeling som få. En behandling av texten - och då inte minst just svenska texter - som ingen annan före henne. Och knappast ens efter. Men så fick hon också texter från våra främsta: Povel Ramel, Tage Danielsson, Beppe Wolgers, Olle Adolphson m.fl.

Att sjunga med sådan känsla är en gudagåva. Inte alltid felfritt. Ingen kunde dock ligga så perfekt out of tune som Monica och därigenom bidra till en sällsynt personlig upplevelse av såväl musiken som sången. Det var alltid en väldigt innerlig och nära känsla när Monica sjöng för Dig. För det var alltid just för Dig som lyssnare hon sjöng. Och hon lade sitt hjärta i Din hand. Varsamt.

image251
Med Bill Evans gjorde hon en klassisk inspelning. Enastående på många sätt och den inspelning hon själv satte bland sina allra bästa. För mig känns dock en av hennes allra sista utgåvor, "Varsamt" som den absoluta höjdpunkten. Med "Varsamt" visar Monica toppen av sitt artisteri. Aldrig har hon väl sjungit så naket och avskalat. Så enastående enkelt, nära text och melodi. Svenska texter har aldrig tolkats med innerligare känslighet.

Själv lärde jag känna Monica någon gång på sent 50-tal vid en konsert på Astoria-biografen i Stockholm som av någon anledning fick fungera som jazzscen vid såvitt jag vet detta enda tillfälle. Min bror Lasse och hans vänner hörde till dem som framträdde. Och så Monica! Som trollband mig omgående. Monica var också alltid svalt elegant i sin yttre framtoning och fjärmade sig därigenom från den vanliga bilden av den bohemiska jazzmusikanten.

Några år senare var det den illustra kändisföreningen Boxningens Supporterklubb som förde oss samman. Monica förekom då och då vid ringside. Jag var föreningens sekreterare, Simon Brehm dess ordförande och frågan var om inte musiken var ett viktigare kitt i klubben än boxhandskarna. I varje fall var våra fester oftast orgiastiska musikaliska utsvävningar. Jag minns alldeles särskilt en lysande sådan då Monica sjöng för oss tillsammans med lika lysande och lika saknade Gals and Pals. "Förbanden" skämdes inte heller för sig (Bosse Parnevik, The Spotnics och GåRuntShow). Monica, Birgitta Andersson och jag fungerade dessutom som konfrencierer, lottdragare och vinstutdelare.

image250
Här ses Mats till vänster bakom konstverket. Monkan och Birgitta Andersson till höger.

Hon delade sitt liv med bl.a. två av våra främsta jazzbasister. Först Göran Pettersson som nästan var en del av familjen under min uppväxt och som under äktenskapet med Monica gemenligen kallades Petterlund. Därefter med lika suveräne Sture Åkerberg.

Genom åren höll vi sporadisk brev- och vykortskontakt. Senaste gången då hon för några år sedan skulle varit med vid en konstvernissage med jazzporträtt i Stockholm, men tyvärr inte förmådde komma p.g.a. sin svåra skolios.

Missa inte möjligheten att höra Monica själv i CD-boken "Hågkomster från ett dåligt minne". Den var min första upplevelse av en talbok. Läste boken för många sedan men passade på att också köpa den som talbok.

Fantastisk upplevelse på många sätt. Mest att höra Monica själv berätta boken. För det gör hon - hon läser inte. Den gav upphov både till glädje- och sorgetårar och inte så få garv.

När jag sedan lyssnar av "Varsamt" känner jag hur dj-gt sorgligt det är att Monica är borta. Vad vi alla har förlorat. Och just på ett sätt som jag förstod var så långt från hur hon själv ville sluta.

Monkan finns inte mer ibland oss, men hennes röst ska för evigt hålla musiken igång och finnas i våra öron och våra hjärtan. Här har ni ett medley på några av hennes pärlor:




image252
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,