Kommunalrådet går ej i opposition?
Strängnäs hittillsvarande Kommunalråd, Ann Landerholm har meddelat att hon inte kandiderar till posten som nytt Oppositionsråd när den nya mischmaschmajoriteten tar över - eller "TuttiFrutti" som Anders Svensson säkert hade kallat det om han inte själv låg bakom den. Hon säger att hon nu inte längre känner stöd bland sina partikamrater.
Dessa ställde mangrannt upp för Ann den gången de istället gemensamt borde kommit fram till att det vore bäst för alliansen och dess gemensamma politik om hon - utan större dramatik - klev av från posten som Kommunstyrelsens ordförande. Vi hade då aldrig hamnat i dagens situation. Alliansen hade kunnat verka vidare med det gemensamma programmet.
Ann kunde då varit kvar som Gruppledare och ledamot i KS och fortsatt vara den vitamininjektion som hon varit för Strängnäspolitiken. En ung kvinna med lust och ambition för att göra gott för sitt närsamhälle. Helt klart med brister när det gällt erfarenhet och politisk fingertoppskänsla - men vem kan vara fullfjädrad redan andra året?
Att dessa, hennes egna partikamrater nu sviker henne - i den stund då de verkligen istället borde backat upp henne, stärker inte mitt intryck av Moderaterna. Där saknas alldeles uppenbarligen inte bara den rätta fingertoppskänslan och politiska insikten utan desto mer empati och vanlig enkel mänsklighet.
Jag är glad att Ann dock hänger sig kvar i fullmäktige. Kanske återfår hon så småningom lite av den lust och ambition som varit en källa till vitalisering av arbetet i politiken - och då med en god portion - kanske nyttig - erfarenhet.
Jag vidhåller min uppfattning att Ann må ha handlat på ett oförståndigt sätt och med viss oerfarenhet men att det i grunden inte var något fel på det hon tänkte och ville. Det hon kom fram till måste fortfarande anses ha varit den bästa lösningen för Strängnäs skattebetalare - och det är, vad andra än må vilja göra gällande, dessas bästa vi som politiker ska ha för ögonen och inget annat. Därvidlag har hon i vart fall fortlöpande mitt förtroende.
Och vi ska heller inte glömma att vi alla i alliansen - således även Fruarna Furustrand och Andersson, Herrarna Lind och Persson - var överens om förslaget till inriktningsbeslut när det lades i KS.
Vad som än må ha föregått detta vid Anns köksbord förändrar inte det faktum att när förslaget väl presenterades var vi alla överens om det vettiga i att låta utredningen arbeta vidare efter den föreslagna linjen. Och det är ju trots allt fortfarande det som "förtroendefrågan" borde handlat om - inte om vad som sagts eller ej vid något köksbord. Och framförallt borde den inte ha ett dugg med att göra vad Alex Voronov et Consortes tjatade om i spalterna månader efteråt!
Och vi behöver människor som Ann Landerholm i politiken. Människor som har "driven" och lusten för politiken.
Om vi i framtiden måste hålla tillgodo med bara betonghäckar (som jag?) blir arbetet med politiken alltför trist för att locka några nya förmågor.
Dessa ställde mangrannt upp för Ann den gången de istället gemensamt borde kommit fram till att det vore bäst för alliansen och dess gemensamma politik om hon - utan större dramatik - klev av från posten som Kommunstyrelsens ordförande. Vi hade då aldrig hamnat i dagens situation. Alliansen hade kunnat verka vidare med det gemensamma programmet.
Ann kunde då varit kvar som Gruppledare och ledamot i KS och fortsatt vara den vitamininjektion som hon varit för Strängnäspolitiken. En ung kvinna med lust och ambition för att göra gott för sitt närsamhälle. Helt klart med brister när det gällt erfarenhet och politisk fingertoppskänsla - men vem kan vara fullfjädrad redan andra året?
Att dessa, hennes egna partikamrater nu sviker henne - i den stund då de verkligen istället borde backat upp henne, stärker inte mitt intryck av Moderaterna. Där saknas alldeles uppenbarligen inte bara den rätta fingertoppskänslan och politiska insikten utan desto mer empati och vanlig enkel mänsklighet.
Jag är glad att Ann dock hänger sig kvar i fullmäktige. Kanske återfår hon så småningom lite av den lust och ambition som varit en källa till vitalisering av arbetet i politiken - och då med en god portion - kanske nyttig - erfarenhet.
Jag vidhåller min uppfattning att Ann må ha handlat på ett oförståndigt sätt och med viss oerfarenhet men att det i grunden inte var något fel på det hon tänkte och ville. Det hon kom fram till måste fortfarande anses ha varit den bästa lösningen för Strängnäs skattebetalare - och det är, vad andra än må vilja göra gällande, dessas bästa vi som politiker ska ha för ögonen och inget annat. Därvidlag har hon i vart fall fortlöpande mitt förtroende.
Och vi ska heller inte glömma att vi alla i alliansen - således även Fruarna Furustrand och Andersson, Herrarna Lind och Persson - var överens om förslaget till inriktningsbeslut när det lades i KS.
Vad som än må ha föregått detta vid Anns köksbord förändrar inte det faktum att när förslaget väl presenterades var vi alla överens om det vettiga i att låta utredningen arbeta vidare efter den föreslagna linjen. Och det är ju trots allt fortfarande det som "förtroendefrågan" borde handlat om - inte om vad som sagts eller ej vid något köksbord. Och framförallt borde den inte ha ett dugg med att göra vad Alex Voronov et Consortes tjatade om i spalterna månader efteråt!
Och vi behöver människor som Ann Landerholm i politiken. Människor som har "driven" och lusten för politiken.
Om vi i framtiden måste hålla tillgodo med bara betonghäckar (som jag?) blir arbetet med politiken alltför trist för att locka några nya förmågor.
Hallå, Mats!
En kort kommentar ang det du skriver nu: "Det hon kom fram till måste fortfarande anses ha varit den bästa lösningen för Strängnäs skattebetalare - och det är, vad andra än må vilja göra gällande, dessas bästa vi som politiker ska ha för ögonen och inget annat. Därvidlag har hon i vart fall fortlöpande mitt förtroende."
Jag antar att du menar att förslaget fr makarna Landerholm skulle kunnat leda till lägre kostnader för kommunen och därmed lägre skatt? Jag är iofs skeptisk, men om vi antar det, så håller jag ändå inte med.
Vi ska inte bara se till "skattebetalarnas bästa", det är en definition som vissa moderater har, men jag menar bestämt att vi måste företräda alla i kommunen - inklusive dem som inte betalar skatt. Barn betalar inte skatt och har inte rösträtt, men deras behov måste vi folkvalda ta mkt stor hänsyn till. Det var just barnen som skulle påverkats av skolnedläggningarna.
Sen är det så att ändamålet (om det nu skulle vara tydligt) helgar inte alltid medlen. Vi politiker måste respektera offentlighetsrättsliga principer. Vi får inte radera eller ändra i allmänna handlingar eller vägra lämna ut dem med osanna påståenden om att det är privata brev. Dessa handlingar beror varken på okunskap eller bristande erfarenhet.
Hon gjorde fel, men lika fel gjorde ett antal personer omkring henne, som nonchalerade regelbrotten och medborgarnas kritik. Med såna "vänner" behövde inte Ann några fiender.