Gamla stötar?

Vid det heldagsseminarium kring medborgardialog som jag bevistade på Sveriges Kommuner- och Landsting förra veckan var det en av delegaterna som i samband med ett inlägg beskrev sig själv och de flesta andra närvarande som "gamla stötar". Han fick omedelbart mothugg från talaren Professor Rolf Solli som sa att även om ni är "gamla stötar" så tänker ni som 17-åringar!

Ett så uppmuntrande påstående! Men ändå säkert sant. Kanske inte just 17 men 25-åring med extra erfarenhetstillskott kan jag gå med på.

Det här med ålder är ett ständigt diskussionsämne inom politiken idag.

"Hur ska vi göra för att få ungdomen engagerad i politiken?" "Vi måste få med ungdomen". Vi gör årliga "ungdomsbokslut" (där ungdomarna i vår kommun inför nästa år har önskat sig "inflytandegrad 6" över kommunens telefonväxel!!??)

Som om det skulle vara en legitimitetsfråga. Faktum är ju att befolkningspyramiden är övertung med påföljd att det borde anses helt rätt att också merparten av de folkvalda är "äldre".

Jag tror inte att detta är något nytt i och för sig. I alla tider har vi styrts av "di äldste" eller "redelige stadens herrar". D.v.s. människor som uppnått ålder och visdom och har en erfarenhetsbank att ösa ur för att fatta visa beslut.

"Yngre" människor har sällan tidigare engagerat sig stadigvarande i kommunalpolitik förrän de har uppnått mognare ålder, bildat familj och fått barnen en bit på väg.

Just nu behöver vi som jag ser det därför inte vara så oroliga när det gäller återväxten.

Däremot ska man ta på allvar de förutsägelser som framtidsforskaren Thomas Fürth med flera gjort om att den kommande generationen inte kommer att binda sig för paketlösningar utan "shoppa åsikter" på samma sätt som de engagerar sig i enskilda frågor. D.v.s. partisystemet som vi ser det idag torde komma att dö sotdöden förr eller senare.

Kanske är det därför på tiden att vi tittar närmare på t.ex. det Kanadensiska systemet med personval i enmansvalkretsar.

Strängnäs kommun har idag ca. 30.000 invånare och styrs av ett fullmäktige med 49 ledamöter + ett antal beredningar, nämnder och styrelser.

Toronto med över 5 miljoner människor, styrs av en community board på 44 personer! Alla personvalda i enmansvalkretsar. Och en direktvald borgmästare.

Ett system som tillämpas i de flesta gamla brittiska dominions.

Till sin hjälp ha dessa bl.a. ett system för s.k. medborgarbudget som innebär att invånarna deltar i hela budgetprocessen i olika former av stordialoger, möjlighet att lämna synpunkter etc.

På så sätt får den slutligen beslutade budgeten en klar politisk legitimitet. Politikerna tvingas vara tydliga i sina syften och ramar.
Politikerna tvingas lyssna "på riktigt" och alla som deltar får en direkt återkoppling.

I Europa är det idag nästan bara Sverige som inte har någon kommun som tillämpar s.k. medborgarbudget.

Kanske är detta lösningen på våra problem med sjunkande antal aktiva politiker och medlemmar i de politiska partierna. Partierna skulle naturligtvis överleva (kanske inte alla) men i en bantad och mer tillbakadragen form. Helt enkelt mer utgöra en supportorganisation för de aktiva politikerna.

Något för oss att sträva efter?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0