0

Uthållighet och konsekvens!

Den erfarne och duktige reklammannen Lars Falk skrev en gång en tänkvärd krönika. Tänkvärd också utanför den ibland ack så isolerade reklamvärlden.

Han tog som utgångspunkt sin sommargrannes, lokalpolitikerns, försök att få honom att göra reklam för Höga Kusten. Att locka turister till detta paradis på jorden.

Hur ska Falk få politikern att förstå att den miljon denne tror sig kunna skaka fram inte kommer att räcka. Att inte ens tio förslår och att till och med hundra bara blir en tillfällig effekt, likt ett fantastiskt fyrverkeri som inte lämnar något varaktigt spår.

I vår snuttifierade tillvaro, där kvartalsekonomi och strävan efter det snabba klippet också drabbat politikern som hellre sneglar på den senaste TEMO-mätningen än står fast vid sin övertygelse och driver den.

I jakten på snabb framgång, skriver Falk, glömmer man marknadskommunikationens första regel:
uthållighet, uthållighet och uthållighet. Också den andra: konsekvens!

Hur ska någonsin en kommunalt anordnad turismmarknadsföring kunna göra verklig nytta? Under de senaste 25 åren har det hattats kring denna fråga i Strängnäs kommun utan någon "uthållighet" och utan någon "konsekvens".

För ett antal år sedan lades den halvkommunala organisationen Mälarturism slutligt i graven, sörjd av ingen. Kommunen inskränkte sig till den basala turistbyråverksamheten.

Förhoppningen var nu att det näringsliv, vars livsluft är just turismen äntligen skulle gripa initiativet. Ett näringsliv som vimlar av duktiga marknadsförare som vet vad det handlar om. Vad skulle inte de kunna åstadkomma när de slapp den kommunala långsamheten och byråkratin. När de slapp partikäbblet på styrelsemötena och kunde ägna sig åt det väsentliga - att sälja marknadsplatserna Strängnäs och Mariefred. Att de som drar ekonomisk nytta av turismen är desamma som borde styra marknadsföringen kan tyckas vara en självklarhet.

Hur har det blivit?

Ungefär samtidigt med att Mälarturism lades ner, startades två nya Stadskärneföreningar i Strängnäs och Mariefred, vars uppgift bl.a. är att marknadsföra resp. stad. En synnerligen tilltalande lösning.

Aktiva marknadsförare och evenemangsanordnare fristående från den kommunala apparaten men uppbackade med kommunala medel och en kommunal basorganisation i form av turistbyråer. De kan fatta snabba och effektiva beslut nära utförandet och följa sin egen plan.

Men vad sker? Jo, det har ropats på "kommunal samordnare", att "kommunen ska ta sitt ansvar" o.s.v.

Är vi medborgare så försoffade att vi inte klarar någonting själva längre? Varför skulle kommunen "ta tag i detta"  när all erfarenhet visar hur dåligt resultatet blir? Hur liten uthållighet som finns på det politiska planet och hur illa det är med konsekvensen.

Varför förmår inte de kommersiella krafter vars hela existens står och faller med besöksnäringen, att gripa det initiativ som kan tillföra just uthållighet och konsekvens. Att själv leda och genomföra utan genast börja skrika på kommunen igen. Har man inget lärt?

De duktiga stadskärneföreningarna måste visa ansvar inför sina medlemmar och inte sträva efter att bli en del av den kommunala apparaten.

Visa just vad uthållighet och konsekvens innebär.

För något år sedan gjorde jag ett efterlängtat återbesök vid La Sagrada Familia i Barcelona, som jag följt regelbundet sedan 1978. Jag kunde konstatera att man nu fått börja reparera och renovera de delar av den ännu ofullbordade Gaudi-katedralen som redan uppnått den aktningsvärda åldern av över 140 år.
Än har man långt kvar innan detta mastodontbygge kan bli färdigt. Och här är det ingen kommun som driver på, utan människor och organisationer som genom sin konfession och sin profession kan visa prov på utomordentlig uthållighet och konsekvens utan att behöva snegla på vad som är "politiskt möjligt". Lär av dem!