1

Upphovsrätt till döds?

DN Debatt har idag en intressant artikel  skriven av Karl Sigfrid som talar för ett avskaffande av upphovsrätten.

 

Sigfrid har naturligtvis alldeles rätt. Upphovsrättslagstiftningen som den ser ut idag är sedan länge frånsprungen av tekniken och mentaliteten hos den uppväxande generationen. Varje lagstiftning måste för att nå acceptans motsvara en rättskänsla hos landets invånare annars blir den kontraproduktiv och gör brottslingar av flertalet människor.

 

För några år sedan kommenterade jag det märkliga avtalsförhållande som råder inom TV-mediet .

 

En skådespelare, regissör eller fotograf utför ett arbete med en produktion. För detta får de rejält betalt, helt riktigt. Sedan sänds deras arbete ut i television. Då får de betalt igen efter en med antalet repriser sjunkande skala.

 

Dessa ersättningar - och märk väl, jag talar inte om rimlig ersättning för faktiskt utfört arbete om vilken ingen delad mening råder, utan om de ersättningar som musiker, kompositörer, författare, regissörer, skådespelare,dansare, koreografer m.fl. (men av någon anledning inte ljussättare, passare, ljudkillar, snickare och andra) får för att deras insats visas i tv-rutan! - torde i realiteten ha lagt en förlamande hand över svensk tv-produktion. Åtskilliga programmöjligheter faller p.g.a. att dessa ersättningar blir för höga. Åtskilliga repriseringar som kunnat vara till glädje för tittarna utgår p.g.a. ersättningarna för reprisrättigheter. Att få en roll i en långdragen tv-såpa innebär ren "Bingo" för en skådespelare. Inte nog med att han får hyggligt betalt för det faktiska arbete han utför utan dessutom får han ännu mer för att insatsen visas i tv - och för varje repris! Också för avsnitt där han kanske inte ens medverkar!

 

Tänk om t.ex. bilmotorkonstruktörer varit lika framgångsrika vid förhandlingsbordet och fått höra det klirra i kassalådan varje gång någon vred om startnyckeln!

 

Detta kan man ha synpunkter på. Av tradition har vi ansett det riktigt att författare och regissörer/iscensättare varit att betrakta som originella upphovsmän till ett verk. Men skådespelarna? Fotografen?

 

Skådespelarna har på något märkligt sätt förhandlat sig till en upphovsrätt till sitt ansiktes mimik, vilken skulle konstituera en särskild upphovsrätt. Gör inte skådespelaren vad regissören vill? Är det en unikt egen rolltolkning skådespelaren gör finns ju inget skäl att betala regissören någon upphovsrättsersättning.

 

Detsamma gäller ju (trots t.ex. Sven Nyquists oerhörda insatser) faktiskt fotografen. Denne riktar ju knappast kameran åt ett annat håll än det regissören vill, eller....?

 

Om man skulle dra konsekvenser av de rättigheter dessa yrkeskategorier förhandlat sig till, ställer man sig ju onekligen frågan hur länge det dröjer innan snickarfacket, ljussättarfacket etc. kräver upphovsrättslig ersättning för sitt arbete när det visas och repriseras i television.

 

Hela situationen blir ju absurd!

 

Självklart måste lagstiftningen ändras.

 

 

 

 

 

 

1 Berndt:

Bra, se min kommentar 18 aug.